Jag fick idag ett litet häfte med information från Posten om nytt brevporto 2009. Jag har inte läst om detta tidigare, även om Posten t ex gick ut med det 2008-10-24 ("Prisändring från 1 januari 2009"). Den procentuella höjningen blir ungefär lika stor för alla typer porton, inrikes som utrikes, 20 g som 100 g.
Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).
Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.
Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".
Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.
torsdag, december 18, 2008
onsdag, december 17, 2008
Licenspengarna till Kanal Lokal
Skånska tv-kanalen Kanal Lokal hotas av nedläggning, rapporterar Sydsvenskan ("Skånska Kanal Lokal hotas av nedläggning", webb 2008-12-16). Så är det trots att 70 000 skåningar tittar på den varje dag.
Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.
Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.
Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.
Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.
Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.
Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.
Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.
Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.
tisdag, december 16, 2008
Nationalstaten även jordskalvens måttstock
Kl 0621 väcktes jag av jordbävningen i Skåne- och Småland. Jag visste inte vad som egentligen hänt, men läste på nätet någon timme senare. Där var många artiklar. De skånska tidningarna hade ett säreget perspektiv när dessa redogjorde för vilka jordbävningar som ägt rum tidigare.
Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.
Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):
"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."
Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.
Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.
Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.
Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).
Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).
Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.
Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):
"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."
Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.
Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.
Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.
Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).
Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).
lördag, december 13, 2008
"Liberal" lyckas halvera spritkvoterna
Europaparlamentarikern Olle Schmidt var i Sydsvenskan nöjd ("Få väljare – men striden tätnar", webb 2008-10-25). Han var stolt över att han lyckats få EU-parlamentets ekonomiska och monetära utskott att tillstyrka att mängden sprit halveras som en EU-medborgare får ta med sig från ett annat EU-land ”för eget bruk” utan att betala skatt.
Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.
Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.
Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.
Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.
torsdag, december 11, 2008
Journalist snurrar om skånskt kulturarv
En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.
Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:
Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".
Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.
Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.
När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.
Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.
Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:
Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.
I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."
Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".
Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.
Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.
När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.
Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.
Lunds historia i kulturhuvudstadsansökan?
Lund gick vidare som kandidat att bli kuturhuvudstad 2014 ("Lund vidare som kulturstadsfinalist ", Sydsvenskan 2008-12-10). Jag har inte läst hela Lunds ansökan (den har inte gått på remiss i utbildningsnämnden). Jag läser dock nu Sydsvenskanjournalisten Jan Gradvalls utvärdering från november: "Timbuktu bättre än livlös pappersbunt" (2008-11-23).
Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".
Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.
Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.
Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?
Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).
Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.
Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".
Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.
Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.
Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?
Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).
Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.
söndag, december 07, 2008
Morgan Johansson - skåning och centralist
Inte nog med att riksdagen i Stockholm har väldigt mycket att bestämma om gällande skånska affärer på nästan varje område. Nu vill förre folkhälsoministern Morgan Johansson att riksdagen ska lägga sig i skånsk regional sjukvård också. Besparingarna på Universitetssjukhuset i Lund, USIL, har fått Johansson att agera. Han vill, genom en interpellation i riksdagen, att socialminister Göran Hägglund (kd) i sin tur agerar ("Sparkrav fråga för riksdagen", Sydsvenskan webb 2008-12-07).
Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).
För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).
Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."
Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."
Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.
Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).
För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).
Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."
Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."
Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.
söndag, november 30, 2008
SSS möter DDD
En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).
Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.
Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:
"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.
Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."
Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.
Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:
"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.
Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."
måndag, november 24, 2008
Snabbtågsplaner i fel vädersträck
Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).
Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.
Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.
De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.
Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.
Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.
De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.
tisdag, november 11, 2008
Skåne internationellt starkt varumärke?
"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?
Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?
Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."
Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.
Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?
Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."
Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.
måndag, november 10, 2008
Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen
Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.
Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".
I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.
Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".
I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.
fredag, november 07, 2008
Annas Pepparkakor kommer närmare
Annas Pepparkakor säljs till den belgiska kaktillverkaren Lotus Bakeries (Sydsvenskan 2008-10-07, "Annas Pepparkakor blir belgiskt"). Idag ligger företaget i Stockholm. När det flyttar till Lembeke nära Gent (Belgien) - som jag besökt flera gånger - så kommer det mer centralt i Europa och hamnar på en plats som nog kan kännas närmare än Stockholm.
torsdag, november 06, 2008
Kliniker, utbildningar och ortnamn
Onkologklinikerna i Lund och Malmö slås samman till "Onkologi Skåne" (Sydsvenskan 2008-11-05, "Lund får huvudansvaret för den skånska cancervården"). Det är positivt att man vågar slå samman institutioner inom samma stadskluster, Skåne. Det tyder på att bytänkandet inte är särskilt stort. Det är också positivt att man vågar använda namnet "Skåne".
Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.
I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.
En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:
"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."
Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.
I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.
En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:
"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."
onsdag, oktober 22, 2008
IPRED - dags att överge borgarna på riksplanet?
Jag ser nu att regeringen har en lag på gång som ska låta upphovsrättsinnehavare få ut namnen bakom IP-nummer som använts för fildelning. Lagen kallas IPRED.
Blir detta verklighet 2009-04-01, som det är tänkt, och centern inte röstat emot i riksdagen, är det tid för mig att inte längre lägga min riksdagsröst på centern eller något annat borgerligt parti år 2010. För i så fall vore det negativt om en sådan regering fick förtroendet igen. Jag tänker på FRA och andra misstag innan dess...det finns gränser. Då får de/vi bara min röst till regionen och i kommunen och en blank till riksdagen.
Man kan hjälpa till att stoppa IPRED på www.stoppaipred.nu. Man kan även gå med i "Stoppa IPRED"-gruppen på FaceBook.
Blir detta verklighet 2009-04-01, som det är tänkt, och centern inte röstat emot i riksdagen, är det tid för mig att inte längre lägga min riksdagsröst på centern eller något annat borgerligt parti år 2010. För i så fall vore det negativt om en sådan regering fick förtroendet igen. Jag tänker på FRA och andra misstag innan dess...det finns gränser. Då får de/vi bara min röst till regionen och i kommunen och en blank till riksdagen.
Man kan hjälpa till att stoppa IPRED på www.stoppaipred.nu. Man kan även gå med i "Stoppa IPRED"-gruppen på FaceBook.
torsdag, september 04, 2008
Förrvirrande artikel om europeiska gener
Sydsvenskan refererar till en rapport från Köpenhamns universitet att "Svenskar och danskar är genetiskt olika" (2008-09-04). Det är i få länder i Europa man är lika övertygade om nationalstatens förträfflighet som i Danmark.
Det är därför inte så förvånande att tänket även i en universitetsstudie är helt inriktat på nationalistaternas befolkningar, ungefär som de senaste seklernas erövringar härs och tvärs i Europa skulle landat i en överensstämmelse med människors genetiska sammansättning. Rapporten talar således bara om länder och man nämner i sammanfattningen på videnskab.dk överhuvudtaget inte möjligheten till regionala skillnader.
Tittar man längst ner på sidan på videnskab.dk ser man dock att hela Sverige får representeras av Uppsala. Detta nämner inte Sydsvenskan, utan tiotusentals läsare imorgon kommer säkerligen att köpa idén om en spricka i genetisk sammansättning som råkar gå Svågertorp/Kastrup och Helsingør/Helsingborg: "Svenskar och danskar är genetiskt olika". Nej, Sydsvenskan, inte svenskar och danskar, utan uppsalabor och köpenhamnare.
Under rasbiologins dagar kom man för övrigt fram till att en viktig gräns gick mellan Skåne och Småland. Jag har den kartan. Själland och sydvästra Skåne hörde däremot ihop.
Det är därför inte så förvånande att tänket även i en universitetsstudie är helt inriktat på nationalistaternas befolkningar, ungefär som de senaste seklernas erövringar härs och tvärs i Europa skulle landat i en överensstämmelse med människors genetiska sammansättning. Rapporten talar således bara om länder och man nämner i sammanfattningen på videnskab.dk överhuvudtaget inte möjligheten till regionala skillnader.
Tittar man längst ner på sidan på videnskab.dk ser man dock att hela Sverige får representeras av Uppsala. Detta nämner inte Sydsvenskan, utan tiotusentals läsare imorgon kommer säkerligen att köpa idén om en spricka i genetisk sammansättning som råkar gå Svågertorp/Kastrup och Helsingør/Helsingborg: "Svenskar och danskar är genetiskt olika". Nej, Sydsvenskan, inte svenskar och danskar, utan uppsalabor och köpenhamnare.
Under rasbiologins dagar kom man för övrigt fram till att en viktig gräns gick mellan Skåne och Småland. Jag har den kartan. Själland och sydvästra Skåne hörde däremot ihop.
söndag, augusti 31, 2008
Moderaterna konservativa snarare än liberala
Sydsvenskan rapporterar att "Förre Muf-ordföranden Ardavan Khoshnood har JO-anmält kulturnämndens beslut att inte bjuda in de tre skandinaviska statscheferna till hundraårs jubileet av trekungamötet 1914" här (Sydsvenskan 1/9 2008).
Helt sjukt att det kommer från en moderat. Kan de inte dela upp partiet så man kan slippa alla konservativa i det partiet och i stället gör att renodlat seriöst liberalt parti. Tydligen kan de inte det utan kör vidare i att sjuka nationalikonservativa åsikter ska blandas med den sunda liberalismen. Så fortsätter det länge länge....
Helt sjukt att det kommer från en moderat. Kan de inte dela upp partiet så man kan slippa alla konservativa i det partiet och i stället gör att renodlat seriöst liberalt parti. Tydligen kan de inte det utan kör vidare i att sjuka nationalikonservativa åsikter ska blandas med den sunda liberalismen. Så fortsätter det länge länge....
torsdag, augusti 14, 2008
Svågertorp till Kastrup dyrast i Sverige?
I kommentarerna till artikeln "Resenär rasar över behandling på tåg" (Sydsvenskan 2008-08-14) kan man läsa ett inlägg av en kvinna, Cissi, som påpekar att det kostar 1730 kr i månaden att resa de tio minuterna från Svågertorp till Kastrup. Hon säger: "Ingenstans i Sverige kostar det så mycket för tio minuters pendling."
Det är ganska intressant. Som vanligt är det jättesvårt att ta reda på hur mycket av tågkostnaderna över Bron som kan förklaras genom Öresundsbroavgifterna. Skånetrafiken gör inte mycket för att förklara det. Som jag förstått det är det inte allt - kanske inte ens väldigt mycket - som kan skyllas på broavgifterna för tåg. Ännu en grej är att jag aldrig sett någon jämförelse på vad det kostar att resa med tåg på sträckor inom Skåne jämfört med över Öresundsbron. Det tycks inte intressera media heller.
Det kan t o m vara en bra idé för Skånetrafiken (regionen) att subventionera resor till Själland så att man får en prisneutralitet per km sträcka. Skånetrafiken subventioneras ändå grymt mycket (50 procent?), så det måste vara en berättigad diskussion hur man lägger de subventionerna.
"Cissi" skriver också att år "2000 när tåget/bron invigdes kostade ett pendlarkort 1250 kr. Det är dryga 50% ökning i pris på 8 år. Vet någon var ett månadskort med kollektiv trafiken ökat i samma takt?"
Det är ganska intressant. Som vanligt är det jättesvårt att ta reda på hur mycket av tågkostnaderna över Bron som kan förklaras genom Öresundsbroavgifterna. Skånetrafiken gör inte mycket för att förklara det. Som jag förstått det är det inte allt - kanske inte ens väldigt mycket - som kan skyllas på broavgifterna för tåg. Ännu en grej är att jag aldrig sett någon jämförelse på vad det kostar att resa med tåg på sträckor inom Skåne jämfört med över Öresundsbron. Det tycks inte intressera media heller.
Det kan t o m vara en bra idé för Skånetrafiken (regionen) att subventionera resor till Själland så att man får en prisneutralitet per km sträcka. Skånetrafiken subventioneras ändå grymt mycket (50 procent?), så det måste vara en berättigad diskussion hur man lägger de subventionerna.
"Cissi" skriver också att år "2000 när tåget/bron invigdes kostade ett pendlarkort 1250 kr. Det är dryga 50% ökning i pris på 8 år. Vet någon var ett månadskort med kollektiv trafiken ökat i samma takt?"
tisdag, augusti 12, 2008
Sydossetien måste självt få avgöra sitt öde
Jag tror på idén om folksuveränitet. Det betyder att alla folk lokalt eller regionalt bestämmer över sig själva. Man tar framför allt beslut om sig självt (folkbeslut, volksentscheid på tyska) i omröstningar. Man väljer stat eller autonomi eller att ingå i större politiska enheter eller skilja sig från dem.
Detta utmanar bilden av världen som (de nuvarande) nationalstaternas värld och ersätter den med en vision om folkens värld. Nationalstaterna, i mening centralmakterna i nationalstaterna, har inte någon okränkbar rättighet över sitt territorium. Det är folkviljan lokalt och regionalt som i slutändan måste styra, även om även det också ska ske enligt kontrollerade former i välgenomtänkta processer.
Därför förstår jag inte regeringens och centerns enkla syn på konflikten i Georgien/Sydossetien där man bara hänvisar till att Georgien "är en självständig och suverän stat" och därför kan inte Ryssland få intervenera. Ryssland hävdar att man vill skydda den ryska befolkningen i Sydossetien mot georgisk aggression. Jag vet inte om det stämmer, det kan mycket väl vara en undanflykt, men det kan också mycket väl vara korrekt.
Sydossetien måste i första hand själv få avgöra sitt eget öde. Det är i sig ointressant vad Ryssland och Georgien tycker. Däremot kan jag förstå att någon sida anser sig vilja försvara en befolkning på olika sätt. Det är jag inte tillräckligt insatt i, vad som är berättigat där, i detta fallet.
Men jag tycker illa om den förenklade bilden av att Georgiens centralmakt ska få göra vad representanterna för den tycker bäst om på det territorium som Georgien har kontrollerat i drygt ett decennium.
Detta utmanar bilden av världen som (de nuvarande) nationalstaternas värld och ersätter den med en vision om folkens värld. Nationalstaterna, i mening centralmakterna i nationalstaterna, har inte någon okränkbar rättighet över sitt territorium. Det är folkviljan lokalt och regionalt som i slutändan måste styra, även om även det också ska ske enligt kontrollerade former i välgenomtänkta processer.
Därför förstår jag inte regeringens och centerns enkla syn på konflikten i Georgien/Sydossetien där man bara hänvisar till att Georgien "är en självständig och suverän stat" och därför kan inte Ryssland få intervenera. Ryssland hävdar att man vill skydda den ryska befolkningen i Sydossetien mot georgisk aggression. Jag vet inte om det stämmer, det kan mycket väl vara en undanflykt, men det kan också mycket väl vara korrekt.
Sydossetien måste i första hand själv få avgöra sitt eget öde. Det är i sig ointressant vad Ryssland och Georgien tycker. Däremot kan jag förstå att någon sida anser sig vilja försvara en befolkning på olika sätt. Det är jag inte tillräckligt insatt i, vad som är berättigat där, i detta fallet.
Men jag tycker illa om den förenklade bilden av att Georgiens centralmakt ska få göra vad representanterna för den tycker bäst om på det territorium som Georgien har kontrollerat i drygt ett decennium.
tisdag, juli 29, 2008
Nattåg Lund-Köpenhamn från 2010
Citytunneln [blir] klar ett halvår tidigare än beräknat (Sydsvenskan 2008-07-04). Första turen äger rum 12 december 2010. Det är mycket goda nyheter. Inte minst för lundabor.
Rapporteringen i skånska media om Öresundsbron har från start ignorerat Lund. När bron först kom fanns det inga direkttåg alls till Köpenhamn. Lokala media skrev inget om detta. Att Malmö skulle få (och fick) en tur var tjugonde minut nämndes däremot i nu och nedan. Man svalde Öresundskonsortiets pressmeddelanden okritiskt.
Efter några år fick Lund direkttåg. Det var inte intressant i tidningarna. Tågen stannade i ca 15 minuter i Malmö. Ingen tycktes veta varför (det var för att det tar mer tid att byta riktning än man tror och de skulle alla kopplas annorlunda). Nu plötsligt stannar tågen regelmässigt bara tio minuter i Malmö. Jag har inte läst något om denna förbättring. Det har bara "hänt". Lund är ointressant i bilden av Lunds kommunikationer i Öreundsregionen.
Till det kan man lägga att det inte finns natttåg eller nattbussar mellan Malmö och Lund efter kl 01 (utom festbussarna fredag och lördag). Sista tåget från Malmö till Lund på söndagar är kl 2321 (jo, det är sant). Efter det blir det mjölkabussen 130 (direktbussen 171 går inte alls på söndagar) och den går från Värnhemstorget som ligger någon kilometer från centralen. Så på med promenadskorna och sedan fram med romanen.
Eftersom ingen annan bryr sig om Lund i de här sammanhangen har jag tagit reda på lite. Informationen kommer från Skånetrafiken. Det presenteras här och jag är rädd att jag i princip är först med nyheten om vad som händer efter Citytunneln.
Jag ställde frågor beträffande nattrafiken till Sydsvenskans "chat" idag "Vi kan inte svära oss fria från störningar" (Sydsvenskans webb 2008-08-01), men man valde att istället prioritera frågor om AC och bagage bl a (men det var en del intressanta frågor också, så kolla in), så mina frågor kom inte med. Vilket ytterligare förstärker bilden av att frågor om Lunds position i Skånes kollektivtrafik sorteras bort för att det anses mindre intressant. Innehållet i detta inlägg är således vad jag vet fortfrande unikt här. Nu sätter vi igång.
Först, det är på förhand inte självklart att Lund får nämnvärt bättre förbindelser med Köpenhamn med Citytunneln. Tågen kunde stannat och fortsatt kopplas om för att ändra antalet vagnar för att anpassas till en annan trafik. Så sker på vissa andra skånska orter när tåg t ex ska lämna Skåne. Men som tur är kommer man inte vilja ta upp den tiden på Malmö central i onödan. Så vi får genomgående tåg som inte behöver stanna mer än på vilken station annan som helst. Hurra.
Restiden Malmö-Köpenhamn blir bara tre minuter kortare med Citytunneln. Men då ingår två nya stopp på Triangeln och Hyllie (vilket många kommer att ha glädje av). Eftersom tågen inte behöver vändas i Malmö tjänar man ytterligare ca 7 minuter vilket gör att restiden Lund-Köpenhamn med Citytunneln jämfört med kontinentalbanan blir 10 minuter kortare. Restiden kortas från dagens ca 60 minuter till ca 50 minuter och det är 20 minuter mindre tågtid om du reser till Köpenhamn fram och tillbaka en dag. Najs.
När jag reser till och från Köpenhamn har jag också ett helvete med att komma på var i tåget man ska sitta. Ibland - inte alltid - så går inte alla vagnar hela vägen. Det går väl intellektuellt att räkna ut i vilken ände man borde sitta för att vara säker (jag är så dålig på sånt där - jag vet att för många är det självklart och omedelbart). Men ofta är det ju helt förspillt för alla vagnar går ändå hela vägen. Istället får man räkna med att bli överraskad då och då.
Dessutom är jag sällan säker på att jag sitter tillräckligt mycket åt rätt ände. Jag vet inte om det går att se i vagnarna. I så fall är det inte mer allmän kunskap än att ingen tipsat mig om det under flera år.
Med Citytunneln försvinner också detta meck. Tåget kör ju som sagt bara igenom.
Nattrafiken då? Inget är tydligen ännu bestämt. Men anledningen till att inte tågen går vidare till Lund är att man inte med befintlig personal och tidtabell klarar av en säckstation mitt i natten. Visst kunde man klämma in Lund i en ny tabell, men då skulle tågen mellan Malmö och Köpenhamn inte kunna gå som i dag (Malmö är ju alltid viktigast eller hur?).
Så det är trots allt ganska säkert att vi får se en fortsättning av nattågen över Öresund ända fram till Lund efter Citytunnelns tillkomst. Och det ligger hyfsat nära till hands att Helsingborg, Kristianstad och kanske Ystad står på tur för denna trafik. Men då börjar det förstås kosta fordon och förare – ingenting är bestämt ännu.
Rapporteringen i skånska media om Öresundsbron har från start ignorerat Lund. När bron först kom fanns det inga direkttåg alls till Köpenhamn. Lokala media skrev inget om detta. Att Malmö skulle få (och fick) en tur var tjugonde minut nämndes däremot i nu och nedan. Man svalde Öresundskonsortiets pressmeddelanden okritiskt.
Efter några år fick Lund direkttåg. Det var inte intressant i tidningarna. Tågen stannade i ca 15 minuter i Malmö. Ingen tycktes veta varför (det var för att det tar mer tid att byta riktning än man tror och de skulle alla kopplas annorlunda). Nu plötsligt stannar tågen regelmässigt bara tio minuter i Malmö. Jag har inte läst något om denna förbättring. Det har bara "hänt". Lund är ointressant i bilden av Lunds kommunikationer i Öreundsregionen.
Till det kan man lägga att det inte finns natttåg eller nattbussar mellan Malmö och Lund efter kl 01 (utom festbussarna fredag och lördag). Sista tåget från Malmö till Lund på söndagar är kl 2321 (jo, det är sant). Efter det blir det mjölkabussen 130 (direktbussen 171 går inte alls på söndagar) och den går från Värnhemstorget som ligger någon kilometer från centralen. Så på med promenadskorna och sedan fram med romanen.
Eftersom ingen annan bryr sig om Lund i de här sammanhangen har jag tagit reda på lite. Informationen kommer från Skånetrafiken. Det presenteras här och jag är rädd att jag i princip är först med nyheten om vad som händer efter Citytunneln.
Jag ställde frågor beträffande nattrafiken till Sydsvenskans "chat" idag "Vi kan inte svära oss fria från störningar" (Sydsvenskans webb 2008-08-01), men man valde att istället prioritera frågor om AC och bagage bl a (men det var en del intressanta frågor också, så kolla in), så mina frågor kom inte med. Vilket ytterligare förstärker bilden av att frågor om Lunds position i Skånes kollektivtrafik sorteras bort för att det anses mindre intressant. Innehållet i detta inlägg är således vad jag vet fortfrande unikt här. Nu sätter vi igång.
Först, det är på förhand inte självklart att Lund får nämnvärt bättre förbindelser med Köpenhamn med Citytunneln. Tågen kunde stannat och fortsatt kopplas om för att ändra antalet vagnar för att anpassas till en annan trafik. Så sker på vissa andra skånska orter när tåg t ex ska lämna Skåne. Men som tur är kommer man inte vilja ta upp den tiden på Malmö central i onödan. Så vi får genomgående tåg som inte behöver stanna mer än på vilken station annan som helst. Hurra.
Restiden Malmö-Köpenhamn blir bara tre minuter kortare med Citytunneln. Men då ingår två nya stopp på Triangeln och Hyllie (vilket många kommer att ha glädje av). Eftersom tågen inte behöver vändas i Malmö tjänar man ytterligare ca 7 minuter vilket gör att restiden Lund-Köpenhamn med Citytunneln jämfört med kontinentalbanan blir 10 minuter kortare. Restiden kortas från dagens ca 60 minuter till ca 50 minuter och det är 20 minuter mindre tågtid om du reser till Köpenhamn fram och tillbaka en dag. Najs.
När jag reser till och från Köpenhamn har jag också ett helvete med att komma på var i tåget man ska sitta. Ibland - inte alltid - så går inte alla vagnar hela vägen. Det går väl intellektuellt att räkna ut i vilken ände man borde sitta för att vara säker (jag är så dålig på sånt där - jag vet att för många är det självklart och omedelbart). Men ofta är det ju helt förspillt för alla vagnar går ändå hela vägen. Istället får man räkna med att bli överraskad då och då.
Dessutom är jag sällan säker på att jag sitter tillräckligt mycket åt rätt ände. Jag vet inte om det går att se i vagnarna. I så fall är det inte mer allmän kunskap än att ingen tipsat mig om det under flera år.
Med Citytunneln försvinner också detta meck. Tåget kör ju som sagt bara igenom.
Nattrafiken då? Inget är tydligen ännu bestämt. Men anledningen till att inte tågen går vidare till Lund är att man inte med befintlig personal och tidtabell klarar av en säckstation mitt i natten. Visst kunde man klämma in Lund i en ny tabell, men då skulle tågen mellan Malmö och Köpenhamn inte kunna gå som i dag (Malmö är ju alltid viktigast eller hur?).
Så det är trots allt ganska säkert att vi får se en fortsättning av nattågen över Öresund ända fram till Lund efter Citytunnelns tillkomst. Och det ligger hyfsat nära till hands att Helsingborg, Kristianstad och kanske Ystad står på tur för denna trafik. Men då börjar det förstås kosta fordon och förare – ingenting är bestämt ännu.
tisdag, juli 01, 2008
Det skånska blir svenskt på Flakfort
Sydsvenskan har en artikel "Seglarnas ö fylls med musik" som handlar om Tore Svensson som köpt Flakfort. Otroligt nog fick han hela ön för tre miljoner danska kronor. Det är billigare än många enskilda villor längs Öresundskusten.
Artikeln beskriver nationalststatstänkandet i Öresund på så många sätt. Det är inte i sig huvudpersonerna som står bakom det utan det är hela tänket av alla involverade; det är hela strukturen. Svensson säger t ex: "Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige".
Jag tror personligen att Danmark och Sverige som helhet inte bryr sig så mycket om det kulturutbytet. Däremot är det ganska många som blir engagerade om man talar om ett själländskt-skånskt kulturutbyte.
Sedan beskrivs någon sorts pubertal uppfattad tävlan mellan Middlegrundsfortet som "ägs av en dansk" och Flakforts "svensken Tore Svensson". Någon guide brukar spä på tydligen. Och: "Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort!", säger någon som är på kurs på ön. Suck.
Man blir också i artikeln varse Danmarks 1800-talslagstiftning gällande markägande: "Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark."
En gång i tiden låg Danmarks huvudstad i Lund. Den skånske biskopen tog enligt myten emot vår dåvarande flagga, dannebrogen, från himlen. Men idag är vi "utlänningar" som inte får köpa fast egendom.
En av Svenssons vänner säger att "på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten." Jag önskar att man kunde mötas som bara Öresundare från olika sidor på en ö i vårt Öresund.
Artikeln beskriver nationalststatstänkandet i Öresund på så många sätt. Det är inte i sig huvudpersonerna som står bakom det utan det är hela tänket av alla involverade; det är hela strukturen. Svensson säger t ex: "Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige".
Jag tror personligen att Danmark och Sverige som helhet inte bryr sig så mycket om det kulturutbytet. Däremot är det ganska många som blir engagerade om man talar om ett själländskt-skånskt kulturutbyte.
Sedan beskrivs någon sorts pubertal uppfattad tävlan mellan Middlegrundsfortet som "ägs av en dansk" och Flakforts "svensken Tore Svensson". Någon guide brukar spä på tydligen. Och: "Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort!", säger någon som är på kurs på ön. Suck.
Man blir också i artikeln varse Danmarks 1800-talslagstiftning gällande markägande: "Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark."
En gång i tiden låg Danmarks huvudstad i Lund. Den skånske biskopen tog enligt myten emot vår dåvarande flagga, dannebrogen, från himlen. Men idag är vi "utlänningar" som inte får köpa fast egendom.
En av Svenssons vänner säger att "på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten." Jag önskar att man kunde mötas som bara Öresundare från olika sidor på en ö i vårt Öresund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)