Skåneländsk Samling, omvärlden och mångfald

Jag vet inte säkert hur sällskapet/föreningen Skåneländsk Samling, där jag är ordförande, uppfattas för de som stöter på organisationen för första gången. Det är nog väldigt olika. Våra intresseområden ingår inte i en allmän samhällsdebatt; vanliga media skriver i stort sett aldrig om dem. Därför associerar nog många oss efter personliga erfarenheter och dessa kan se enormt olika ut.

Framför allt vill vi "framhäva Skånelands kultur och identitet som omistlig beståndsdel i regionens politiska, ekonomiska och sociala liv och utveckling", som vår programförklaring beskriver det. Men det finns ett annat närliggande område som jag gärna vill förtydliga hur våra dokument beskrivit. Det kan väl sägas handla om omvärlden, mångfald och främlingsrädsla.

Först, så här har det stått i ca tio år överst på Skåneländsk Samlings förstasida på webbplatsen (nu på www.skanelandsksamling.org):

"Skåneländsk Samling (SkS) arbetar med politiska visioner, för att med en öppen, välkomnande regionalism stärka kultur och identitet i Blekinge, på Bornholm, i Halland och i Skåne. Alla ska kunna känna sig delaktiga i den regionala gemenskapen. I den kultur som SkS arbetar för, ingår all kultur som har specifik koppling till regionen, dvs också olika typer av blandkulturer. Kultur och identitet är aldrig något statiskt utan förändras med tiden."

Den tolvåriga (1999-01-19) programförklaringen, ända från Föreningen Skånelands Framtids tid, säger att en stark regional identitet är positiv: "Härigenom kan kulturella missförstånd och främlingsrädsla undvikas. Det ger också en känsla av tillhörighet och samhörighet vilket främjar ansvarstagande och solidaritet i samhället."

Om mångfald (punkt 2) säger samma programförklaring: "FSF arbetar för kulturell mångfald och möten mellan människor med samma eller olika bakgrund. Detta eftersträvar föreningen i Skåneland, i Sverige, i Europa och i världen i övrigt."

Slutligen talar stadgarna (§ 3) om att man verkar för ett Skåneland "för alla dess invånare", dvs för de som nu bor här, oavsett kulturell bakgrund. Det var en diskussion kring (och kritik mot) denna paragraf då den vidtogs, men den avgjordes genom årsmötet 2007-04-29 då nuvarande stadgar (i stort) kom att gälla.

Det ovanstående kan väl ge en liten ledning och sammanfattning om hur Skåneländsk Samling ser på ett område som ibland idag nämns i samhällsdebatten.

Regionala frågor filtreras bort i debatten

Sydsvenskan intervjuar alla partiledare en efter en i en artikelserie. I deras facebookgrupp efterfrågade de den 16 augusti en läsarfråga inför en intervju med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. De fick tre svar i facebookgruppen: jag frågade om decentralisering/federalism, Johan Wadenbäck frågade om Öresundsintegrationen och så var det en fråga till om miljöpartiets förhållande till bilism/kollektivtrafik (som de säkerligen fått svara på hundratals eller tusentals gånger).

Artikelintervjun "Förmögenhetsskatt har aldrig funkat", (2010-08-21) i sig innehöll inga frågor som hade något att göra med den plats som tidningen publiceras på och hade lika gärna kunnat ställas (och sedan läsas) från DN eller SvD. Men vilken läsarfråga valde då ändå i slutet Sydsvenskan att ställa till Wetterstrand? Man valde den sistnämnda, om bilismen.

Det är symboliskt. Jag har jobbat med de här frågorna i mer än femton år. Det ser ut på det här viset. Det är så här de regionala frågorna konsekvent filtreras bort i debatten. Regionala frågor ges inte möjlighet inte bli politiska. De är frågor som tidningar i allra bästa fall ställer till ansvarig minister eller representant för förvaltning under pågående mandatperiod, men inget som media tar upp som tänkbara valfrågor eller politiska skiljedelare i något sammanhang.

Lucazins skånska ortografi

Jag har läst Mikael Lucazins bok "Utkast till ortografi över skånska språket" som kom ut nu i juni 2010. Den kan man ladda ner här.

Det är ett intressant projekt. Det är akademiskt och kunnigt. Författaren är uppenbarligen själv nordöstskåning, men ambitionerna gäller hela Skåne, södra Halland, västra Blekinge och Bornholm. Han har t ex skriftspråkligt valt bort "sina" (sekundära) nordöstskånska diftonger i ortografin för att skapa ett regionalt samlat skriftspråk.

Kanske är det bra att han är från just den trakten, eftersom dialekten nog är mest levande där idag. Jag kan tänka mig att författaren själv talar eller har minst en förälder som talar det och det gör projektet till ett mindre teoretiskt verk än när undertecknad utgår från skriftlig dokumentation av det sedan två generationer utdöda Lundaspråket.

Lucazin använder sig mycket av de skånska ordens fornnordiska ursprung, så att det syns i ortografin. Han använder t o m ibland samma tecken i slutprodukten som dialektforskare som t ex Ingemar Ingers gör när Ingers beskriver ursprunget.

När undertecknad har jobbat med en skånsk ortografi så har viljan varit att det väldigt nära skulle reflektera språket så som det till slut utvecklades till vid sekelskiftet 1800/1900 och början på 1900-talet. Vi talar då om den sista oberoende regionala språkvarianten, innan standardsvenskan slipade ner den generation för generation. Mitt projekt från 1998 hittar du här.

När man, som Mikael Lucazin gör, använder sig mycket av de skånska ljudens gemensamma ursprung, så kan ortografin bli ganska konservativ, och ibland lite "svensk" eftersom svenskan är språkligt mer konservativ. Det blir t ex stavningen "hém" istället för sydvästskånska "himm" och "drikka" istället för sydvästskånska "dritjja". Inte heller e-ljudsspråket från hörnet vid Skanör/Falsterbo kommer på något sätt med i ortografin (även om författaren diskuterar det hela i ett helt eget litet delkapitel). De som säger (sa?) "pibe" (eg. "pive"), tvingas skriva "piba". Och den klassiska skånska -"or"-ändelsen som i "kommor" blir "kommer" där -er blir en gemensam skånsk skriftspråkändelse liksom på svenska. Trots att uttalet -er är ovanligt utom allra längst i nordöst.

Å andra sidan är ljudens ursprung så konsekvent logiskt genomfört att språket kommer att skilja sig från svenskan genom alla ortografiska fiffiga speciallösningar, t ex med accenter och specialtecken för d och g. Eller bara genom att författaren valt æ och ø istället för ä och ö. Estetiskt ser språket intressant och unikt ut. Och t o m vackert kanske.

Undertecknad minns en diskussion om ett gemensamt skånskt skriftspråk med en norrman, Thorgeir Holm. Han var mycket insatt i nordiska språk och kunde givetvis nynorskan på alla sina fem fingrar. Han ville, om jag minns rätt, konsekvent i våra debatter att jag skulle gå i riktning mot vad Mikael Lucazin nu gör. Detta var för tretton år sedan. Tanken som både Lucazin och Holm står för är väl att enas om vissa tecken oavsett lokalt uttal, och den ambitionen är i ett perspektiv bara god. Jag antar att det var den principen som Ivar Aasen använde när han på 1800-talet samlade de sydvästnorska dialekterna i ett skriftspråk.

Jag argumenterade, på den tiden, emot Holms idéer och sa att det skulle riskera att döda vissa spännande uttalsutvecklingar i skånskan. Skriver man "drikka" istället för "drittja" så bidrar man på sikt troligen till att döda uttalet "drittja". Det kan nog aldrig komma igen. Holm argumenterade att skåningarna själva måste bära sitt uttal i dessa fallen utan hjälp från skriftspråket och jag svarade att så levande var inte vårt språk: vi måste ha lite extrahjälp från ortografin för att få stöd i visst uttal.

På många sätt skiljer sig min standardskånska från Lucazins ortografi. Jag ska inte gå in på detaljer. Jag gick, som antyds ovan, snarare mer och mer i riktning mot skriftspråket i befintlig dialektlitteratur och lät alltså många olika stavningsformer existera sida vid sida beroende på dialekt. Det finns också likheter. Jag använde æ och ø. Jag övergav å som kort å, stavade det alltså inte "fålk". När Lucazin i vissa fall sätter akut accent på, så sätter jag cirkumflex på. Det gäller definitivt a och o (även om jag satte min cirkumflex på det "andra" o:et).

Mikael Lucazins förslag är imponerande. Det liknar inte min lösning och det har nackdelar jämfört med min lösning. Ändå är det kanske han och Holm som har haft rätt hela tiden. Lucazin presenterar en ren "kall" ortografisk universallösning för alla de skånska dialekterna. Det här samlar dem. Jag kan, med viss tvekan, ställa mig bakom att testa denna ortografi som ett svar på hur skånskan bör representeras ortografiskt i officiella sammanhang. För vi behöver enas.

Eller har jag sagt för mycket nu?

Samer, men inte Skåneländska flaggan

Nästa år finns ett antal viktiga dagar att komma ihåg. Lokaltidningen Lund ("Dagar att minnas kommande år", Anna Sandqvist, 2010-12-30, v 52) listar dem: "Som vanligt finns det en rad högtidsdagar och bemärkelsedatum under året. Här är några av dem (ganska många faktiskt)."

Där nämns Luciadagen, Mors dag och Kanelbullens dag. Men också Surströmmingspremiären och "Fettisdagen. Semlor alltså!" anses viktiga för Lund. Där nämns Samernas nationaldag (instiftades vid en samekonferens 1992) och flaggan utgör artikelbilden. Däremot nämns inte Skåneländska flaggans dag, i år 18 juli, som har firats sedan 1967.

I Skåne är man fantastisk på att undertrycka sin kultur och sina symboler.

Gränshinder röjs i tysthet

Jag är inte jätteimponerad av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson (M). Men hon har gjort lite mer än föregångarna faktiskt. Nu läste jag att det röjs en del gränshinder i tysthet ("Gränshinder röjs för bropendlarna", Sydsvenskan 2009-10-13).

Husmark Pehrson planerar även göra en lista över sina prestationer i slutet av mandatperioden. Hon understryker samtidigt "att vissa gränshinder aldrig kan försvinna. Det gäller bland annat hinder som är en följd av att Sverige och Danmark har olika regler för pensionsålder och föräldraförmåner."

På sätt och vis är det rimligt vad hon säger. Olika regioner har olika regler och i gränserna mellan dem så är skillnaderna i sig ett "naturligt" hinder. Ändå, skulle man kunna tänka sig att pensionsålder och föräldraförmåner beslutas regionalt (och därmed kan anpassas till Danmark). Det är dock inte trivialt eftersom socialförsäkringssystemen sitter ihop och det är, enligt mig, ett av de mest rimliga områdena för nationalstater att syssla med.

Kollar man faktarutan "Så är läget för gränshindren" längst ner så blir man ändå lätt förvånad över vissa enkla problem som är "vilande/avvaktande" (= man har tillfälligt gett upp om dem). Dubbelbeskattning av kulturarbetare är ett. Kreditvärdighet för gränspendlare är ett annat. Och så nämner man indirekt det vansinniga "utlandsportot" till Köpenhamn.

VI får se vad ministern kan stoltsera med i september 2010. Då är det avräkning. Passande nog bara tre månader innan Citytunneln, då vår region får en nystart.

Öresundsexpert klarar inte ut "det skånska"

Anna Holm, vd för den "svenska delen" av danskägda pr-byrån Mannov, intervjuas i dagens Sydsvenskan "Öresundsbevakning döms ut av vd" (2009-10-10). Hon menar att medierna misslyckas i sin bevakning av Öresundsregionen. Hon säger: "Det är totalt vattentäta skott mellan svenska och danska medier. Det har gjorts försök, men de har lagts ner och sedan har det inte hänt så mycket."

Det är säkert sant; det förvånar mig inte alls, och det är bra att det sägs. Nationalstaten lägger ett jättelikt filter på i stort sett alla samhällstankar i ett land. Staten sätter en kultur och ett perspektiv. Det gäller media också förstås. Det är alltså bra att Holm påtalar problemet.

Samtidigt är det symptomatiskt att hon inte ens själv, som jobbar med de här frågorna, kan klara ut det enklaste i språkbruket. Hon säger: "Svenska journalister är mycket mer intresserade av regionen än de danska." Jag vill påstå att det inte är alls sant. Svenska journalister är generellt inte intresserade alls; däremot är skånska journalister det. Hon säger: "I Sverige var Öresund en möjlighet, vägen till andra sidan och kontinenten." Det tror jag är lika fel. I Sverige anses Öresund bara vara ett projekt för skåningarna längst i söder.

Krånglig logik är i och för sig inte så förvånande från någon som arbetat som informationschef på Öresundsbrokonsortiet och som rimligen haft som huvuduppgift att förklara varför det är helt ok och till och med bra (för integrationen?) att det ska kosta 790 kr tur och retur för en privatperson att i bil resa över Öresundsbron samtidigt som inte en enda annan väg i det ena landet är brukarbetald.

Ett äkta gränslöst Europa tack

26 av 39 av EU-valets toppkandidater vill att införselkvoterna beslutas nationellt. Flera av de som inte vill det, bl a de tre folkpartisterna i undersökningen, vill ändå sänka spritkvoterna. Det rapporterar Sydsvenskan ("Enade i kampen om spriten" (2009-05-08). Bara moderaterna tycks ha en liberal syn på alkoholen.

Idag får 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter öl för privat bruk fritt föras över gränserna. Den ansvarige kommissionären Lazlo Kovacs vill faktiskt helt avskaffa begränsningen för hur många flaskor som får föras över gränserna för ”privat bruk” inom EU.

Jag menar att det hela är mycket negativt. Vi bör ha ett gränslöst Europa - ett äkta gränslöst Europa. Det bör inte finnas någon begränsning alls för antalet flaskor man får föra med sig. Så länge EU har en siffra kommer man att diskutera den siffran snarare än varför just gränserna ska hindra alkoholtransporter. Det är också svårt att förstå varför det ska finnas en begränsning för antalet flaskor man får föra med sig för kommersiellt bruk. Det finns regler för försäljning inom länderna och det ska få variera; men det räcker.

Mer (!) gränskontroll i Pomerania

Lite positivt är att det i sommar inte blir några väktare som kontrollerar ankommande bilförares nykterhet i Ystads hamn. Lagstiftningen dröjer, i alla fall till nästa år ("Väktares nykterhetskontroller dröjer", Sydsvenskan 2009-05-03). Tyvärr kan man också läsa: "Men nykterhetskontrollerna vid landets gränser har ändå skärpts sedan tullen numera får utföra alkoholutandningsprov."

Det är inte önskvärt att Europas gränser ytterligare accentueras genom olika typer av gränskontroller. Europa ska vara gränslöst på alla sätt, inte bara vissa. Det finns poliser som precis som vanligt kan föra alkoholmätningar både inom Sverige och inom Polen. Kontroller bör inte finnas i en unik form vid nationalstaternas gamla gränser.

I Schengen-samarbetet löste man detta genom flygande dokumentkontroller, ibland nära gränser. Det bör även vara principen här. Saknas det resurser så ska resurser till polisen tillskjutas; det är inte gränsen i sig som ska få en ny avskiljande funktion.

Särskilt när vi talar om Euroregion Pomerania motverkar nya kontroller inom regionen idén. Det finns andra lösningar.

Valborgseldar en Mälardalstradition

Det kan just idag vara intressant att veta att det s k 'valborg' ('siste april' på skånska) som firas med eldar egentligen är en Mälardalstradition som ersatt de gamla skåneländsk-danska midsommareldarna. Idag är det nästan inga skåningar som ordnar midsommareldar. Så här skriver Nationalencyklopedin (NE) om "Skåne:Folkkultur":

S:s traditionella kultur uppvisar åtskilliga drag som ger den enhetlig prägel och profilerar den mot förhållandena norr om den forna riksgränsen mot Sverige och samtidigt förenar skånskt och danskt. [...] Från folksedens område kan nämnas midsommareldarna, som här sent ersattes av valborgseldarna.

Om "Årseldar" skriver NE:

Det i Europa (samt i angränsande delar av Asien och Afrika) vanligaste är midsommareldar (se >midsommar), som i Sverige i senare tid främst förekommit i f.d. danska eller norska landskap men tidigare troligen haft vidare utbredning. [...] De numera helt dominerande årseldarna är valborgsmässobålen, som från början bara fanns i landskapen kring Stockholm, dit de troligtvis införts av tyskar från Lübeck."

Samma budskap ger NE när man skriver om midsommareldar under uppslagsordet "Midsommar":

"I Norden har de fortlevt i Danmark, Norge och delar av Finland samt till nyligen även i Skåne, Bohuslän och Jämtland. I resten av Sverige har de trängts ut av valborgsmässo- och påskeldar."

Sd varnar för skånskt kontor i Bryssel

Det pågår ett sammanträde i regionfullmäktige. Ärende 10 på dagordningen lyder "Region Skånes internationella arbete". Det handlar till stor del om etablerandet av ett eget skånskt representationskontor i EUs huvudstad Bryssel.

Idag finns redan ett representationskontor för södra Sverige i och med att Sydsam har ett kontor. I Sydsam ingår regionerna och regionförbunden i Skåneland och Småland. Uno Aldegren kritiserade i debatten att Region Skåne skulle ha ett eget kontor och tyckte istället att kontor borde kunna vidareutvecklas (någon annan i diskussionen beskrev i dagsläget Sydsams nuvarande kontorssammarbete som "på sammanbrottets rand").

Jerker Swanstein (m) - faktiskt just nu ordförande i Sydsam - gav Aldegren ett svar som var mest tekniskt och pratade svävande om att fler regioner kunde komma med i en sammarbete om kontoret senare. (Givetvis skulle Swanstein och borgarna vinna omröstningen om att etablera ett skånskt kontor under sammanträdet.)

Undertecknad ser ingen större poäng i att Skåneland och Småland har ett gemensamt kontor i och med Sydsam, eftersom det inte finns en sådan region i Sverige. Det är mest ett stycke område som råkar sitta ihop geografiskt. Det är istället logiskt att väldefinierade historiska, kulturella och ekonomiska regioner har representation som fokuserat kan definiera och driva egna frågor i Bryssel. Skåne är en sådan region.

Lars Johan Hallgren (sd) såg i debatten samma farhågor som undertecknad ser som en möjlighet. Han varnade på sin breda skånska för ett eget skånskt kontor som "ett led i införandet av Regionernas Europa". Han sa: "Vi kommer i sverigedemokraterna att göra det yttersta för att det inte kommer att ske." Hallgren var i ett replikskifte med Aldegren rädd för att nationalstaterna ska upplösas. Han sa att det var uppenbart att avsikten med EU att vi "ska slå sönder nationalsstaterna" och såg det som ett (stort) problem. Aldegren sa att det fanns inga sådana tendenser i EU idag.

Jag kan inte låta bli att jämföra sverigedemokraternas varningar för en skånsk identitet med medieaktuelle nyblivne doktorn Fredrik Perssons varningar. Jag uppfattar det som att det handlar om samma rädsla och samma nationalistiska grundsyn, dock i delvis olika förpackning.

"Alla delar av landet kan inte vara med"

Mona Sahlin presenterade igår Socialdemokraternas tio viktigaste talespersoner fram till valet nästa år. Inga skåningar fanns med. Sydsvenskan rapporterar ("Skåne blir utan talan i S-toppen", 2009-04-25). Partisekreteraren Ibrahim Baylan (S) säger:

Alla delar av landet kan inte vara med.

Är inte det en fin sammanfattning av Skånes ställning i stort i Sverige i så många sammanhang?

Øresundsuniversitetet räddar när Nordiska rådet förstör

Man kan undra vad Nordiska rådet sysslar med. Minska gränshinder i Norden kanske. Eller vara pådrivande för att införa dem? Sydsvenskan rapporterar i "Plugga i Danmark – tenta på svenska " (webb 2009-04-22) att Nordiska rådet "tidigare hotat med att slopa rätten att skriva tentor på sitt eget språk i de andra nordiska länderna".

Nu är den rättigheten räddad för Öresundregionens studenter, men inte av Nordiska rådet...utan genom ett regionalt initiativ i regionen:

"Enligt ett förslag från samarbetsorganet Øresundsuniversitetet ska möjligheten finnas kvar – oavsett vad Nordiska rådet kommer fram till. Danska studenter i Skåne ska få skriva tentor på danska, och svenskar på Själland ska få skriva på svenska."

Det är ytterligare ett exempel på att vi måste marginalisera inflytandet och beslutanderättigheter som "nordliga" organisationer och myndigheter har över våra liv. Det är bara här i regionen som vi förstår våra problem och vår situation och som vi bör ha rätt att besluta om dem.

"Skåne" är nu "svenska sidan" i media

Ett litet exempel på hur det nationalistiska språkbruket har blivit norm i media ser man i artikeln "Danska spår bakom sena Öresundståg" (Sydsvenskan 2009-04-21). Det handlar bara om Själland och Skåne, men journalist och rubriksättare gör om de regionala företeelserna till delar av och egenskaper tillhörande de respektive nationalstaterna.

Det handlar således om "danska sidan" respektive "svenska sidan". Tågen kommer och går till ett obestämt "Danmark" istället för till Köpenhamn eller Själland. Etc. Det här är normalspråk i media idag. Så upprätthåller man de nationaliserande mentala barriärerna inom vår region.

Ett exempel på en artikel med bättre språkbruk är "Gå över vatten efter vin" (Sydsvenskan webb, 2009-04-22). Jag bara undrar om det "Nästan undantagslöst står provflaskor framme i danska kvalitetsbutiker för vin och sprit" eller om det "Nästan undantagslöst står provflaskor framme i själländska [köpenhamnska?] kvalitetsbutiker för vin och sprit". Skulle avgjort kunna vara en skillnad, men det vet jag inte om det är.

Och så tror jag att det mer precist är själländarna eller köpenhamnarna som "har upptäckt hur bra priser det är på viner på Systembolaget" snarare än danskarna i gemen. Citaten i artikeln om "svenskar" hit och dit som åker över kan inte journalisten lastas för utan kommer från fördomsfulla danskar som inte ser Skåne och våra städer för alla "trän".

Piratister vanhelgar Karl X Gustav–statyn

Ett trettiotal personer demonstrerade i Malmö idag (de var för övrigt 200 i Lund) mot gårdagens dom mot the Pirate Bay ("Demonstrationer i Malmö och Lund ", Sydsvenskan webb 2009-04-18). De samlades på Stortorget och "hängde upp en piratflagga och vimplar på Karl X Gustav–statyn, och blåste upp svarta ballonger".

På sista tiden har jag tänkt på hur mycket nytt tänkande som går i samma riktning. Här är det piratisterna som man kan se "vanhelgar" Karl X Gustav–statyn, en symbol för det gamla statiska och auktoritära samhället. På presskonferensen med den upphovsrättsligt fällde västergöten Peter Sunde fick man höra att han vägrade åka till Stockholm och bli intervjuad eftersom han avskyr staden ("Stockholm sucks", 24'25):

The idea of this press conference [at home in Limhamn, Skåne] is... First of all, that I don't want to go to Stockholm, because I hate Stockholm, and all the media kind och expects you to be there, beause there is this elite of people in Stockholm that kind of says that "but why aren't you here, you are supposed to be here so we don't have to travel and spend time on you".

Det är en del av den nya tiden. Vi bryter upp från det gamla samhället. 1900-talet är slut också som "idé" och därmed skakar nationalstatsprojektet på så många sätt.

Birro och medborgarnationalismen

Marcus Birro om Eritreafängslade svenske (och eritreanske - dubbelt medborgarskap) medborgaren Dawit Isaak i Kvällsöppet med Ekdal ikväll (TV4, 2009-04-15): "Varje medborgare är en ambassadör för sitt land överallt på jorden."

Det är förstås trams - vi är oss själva och representerar oss själva och inget annat. Men tydligare än så kan väl inte den svenska extrema medborgarnationalismen uttryckas?

Varför följer UB KBs regler och inte tvärtom?

Både Universitetsbiblioteket i Lund (UB) och Kungliga biblioteket i Stockholm (KB) är enligt lag skyldiga att spara allt tryckt material som ges ut i Sverige. I Lund ska materialet göras tillgängligt för hemlån, det behöver inte KB.

Nu säger bibliotekschefen på UB, Christina Friström - beträffande utlåning av barnporr - att "Vi följer KB:s regler. Ändrar de sin policy ändrar vi vår också." ("Bibliotek håller hårdare i barnporr", Sydsvenskan 2009-04-13). Det är en variant på "om det regnar i Stockholm bär skåningarna paraply".

Varför följer UB KB och inte tvärtom? Och varför behöver man inte ens förklara en sådan sak som bibliotekschef eller som tidning?

Roslund och "svenska värderingar"

Carl Axel Roslund menar att nämnders och förvaltningars myndighetsutövning tar för mycket hänsyn till aparta värderingar och synsätt ("Aparta värderingar breder ut sig", Sydsvenskan 2009-03-26). Han talar givetvis om invandrarkulturer. Jag kan ha viss förståelse för hans idé att vilja skydda individer inom vissa grupper mot könsförtryck, hederskultur m m. Jag förstår det problem han syftar på. Men han säger också att "i Sverige gäller svenska värderingar".

Det gläder mig att se den socialdemokratiska stabschefen Julia Janiec hugga tillbaka: "Som om det fanns en uppsättning svenska värderingar som var statiska över tid, och som om synsätt från andra kulturer per definition var något negativt."

Särskilt i Skåne har vi dels rester av en skånsk äldre kultur och dels en försvenskande invandrad kultur som uttrycker delvis olika syn på tillvaron. Det är inte rätt av Roslund att föra fram den svenska kulturens värde på - som jag menar man att rimligtvis måste läsa det - bekostnad av den regionala kulturen. Och i Skåne möts inte bara det skånska och det rikssvenska utan också invandrarkulturer i en trevlig blandning. Självklart ska alla hålla sig inom lagens gränser.

Konsumentverket: närproducerat handlar inte om land

Konsumentverkets jurist, Mattias Grundström, uttalade sig i Svenska Dagbladet idag ("Närproducerad barnmat kommer inte från Sverige", 2009-03-24):

Men även om frukten hade kommit från Sverige är det inte självklart att den borde benämnas närproducerad enligt Mattias Grundström.

– Det är olämpligt att kalla en produkt det om råvarorna inte är lokala. Kommer råvarorna från Kiruna ska de inte inte marknadsföras som närproducerade i Stockholm.

Den kommentaren kan nog behövas. Ovan i artikeln har nämligen Sempers informationschef, Camilla Björk, menat att de kan kalla sin barnmat närproducerad eftersom "Vi är det enda barnmatsföretaget som producerar alla våra ekologiska produkter i Sverige".

Liakså, när Svenska dagbladet håller omröstning i anslutning till artikeln likställs "närproducerat" och "lokalt" med "Sverige" och ställs mot "utlandet": "Är det okej att kalla mat närproducerad även om råvarorna kommer från utlandet? Ja, om maten paketeras i Sverige. Nej, råvarorna bör vara lokala."

Undertecknad har länge uttryckt kritik mot den svenska matnationalismen. I en äldre artikel i Sydsvenskan kunde man läsa att "Kravmärkning missgynnar danska produkter" (2007-08-01). Restaurang Brogatan i Malmös krögare, David Kallos, hade då hoppat av Krav-märkningen. Den märkningen har i praktiken stoppat produkter från att produceras lokalt, t ex på Själland, för att istället importeras längre sträckor ifrån, framför allt från Mälardalen:

Krav är en svensk märkning, som gynnar svenska produkter - gärna från Mälardalen - på bekostnad av bra ekologiska produkter från Skånes närområde. [...] Ekologiska tomater som odlats och säljs i Danmark är inte Kravmärkta. Det är inte heller gurkor från Tyskland.

– Jag tycker inte att svensk mat är bättre än annan. Det finns bra svenska livsmedel och det finns dåliga svenska livsmedel. Det finns duktiga producenter i Sverige och det finns duktiga producenter i Frankrike. Nationalitet är inte ett kvalitetsbegrepp. För oss i Skåne finns några av de bästa producenterna i Danmark och i norra Tyskland. Där finns duktiga grossister på ekologiska produkter och där finns närodlat, förklarar David Kallos.
– Krav är en svensk märkning. Det är förlegat att i Sverige hålla kvar en svensk märkning - det finns ju EU-blomman också. Kravs regler för restaurang gör det väldigt svårt att använda exempelvis danska producenter, medan reglerna uppmuntrar en att använda produkter från Mälardalen, säger David Kallos.

Regionala bedömningar är ok

Sydsvenskan rapporterar att godtycke får avgöra vilka asylsökande som får bli kvar i Sverige ("Godtycke avgör vem som får stanna", 2009-03-22).

Migrationsdomstolarna infördes för snart tre år sedan och syftet var att öka rättsäkerheten. Redan från början kom kritik om ojämn bedömning. Det konstaterades att domstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö dömde olika. Det är lättare att få ett asylbeslut ändrat i Skåne och Göteborg än i Stockholm. I Göteborg ändras vart fjärde överklagade beslut och i Skåne vart tredje, medan bara vart tionde ändras i Stockholm. ("Olika asylbeslut i domstolarna", Sydsvenskan, 2006-11-26).

Sydsvenskans nya artikel fokuserar istället på domarna, att det även förekommer stora skillnader i bedömningen lokalt, mellan olika domare inom samma enhet.

Kritik mot att man dömer olika i olika regioner anser jag vara felriktad. Det sägs i dagens artikel, att det helt enkelt kan ha att göra med olika grupper av sökande, med olika bakgrund och härkomst, och därmed också olika utgångslägen för att få stanna i Sverige.

Men lika viktigt är att olika förvaltningskultur kan uppstå i olika regioner. På så sätt tolkar man lagen olika och skaffar sig en regional praxis. Det är fullt naturligt. Det är inte givet att det finns något definitivt rätt eller fel, för praxis utgår alltid från vad lagen underlåtit att föreskriva. Förvaltning skapar sig praxis utifrån lagstiftning och det finns inget egenvärde i att det alltid ser likadant ut - utom för politikers och allmänhetens tyckares ordningssinne.

Däremot kan det vara problem om enskilda domare dömer olika. Inte för olikhetens skull i sig, så länge domaren håller sig inom sina formella instruktioner. Men det kan däremot vara ett problem för att det är ett tecken på att én människas personlighet påverkat snarare än att man i ett regionalt förvaltningskollektiv tillsammans skapat sig en tolkning av lagen, förhoppningsvis i någon typ av professionell diskussion eller utbyte.

"Nya Sydsvenskan" väljer bort danskt

Sydsvenskan ändrade på mycket i sin nya tidning den 7 mars. För den som inte uppmärksammat det har dansk tv flyttats ("Chatt om nya Sydsvenskan", Sydsvenskan 2009-03-08) "till en liten undanskymd plats" (som en läsare uttryckte det). Lunds lokala student-tv har helt försvunnit. Det har dansk radio P1, P2, P3 och P4 också ("Frågor och svar om Nya Sydsvenskan", Sydsvenskan 2009-03-07). Alla utländska börser har försvunnit med i alla fall ett undantag, den danska.

Det är underligt att Sydsvenskan gör sådant här när Öresundsregionen blir mer och mer påtaglig för varje dag. Vi har en stor pendling till Själland nu och massor av danskar bor i Skåne. Den här utvecklingen är en av de största förändringarna i Skånes historia på senare tid.

Samtidigt tror jag inte för ett ögonblick att Sydsvenskan aktivt velat "sabba" denna regionala utveckling; det här handlar om ett affärsmässigt beslut. Det betyder inte att det inte kan vara baserat på en missuppfattning av marknaden/kunder och befolkningsströmmar, att det inte kan vara kortsiktigt, att det inte kan vara präglat av en omedvetet nationell syn på samhället och omvärlden eller att det kan sakna vilja att själv vara med och leda utvecklingen i en viss internationell/transregional riktning.