Här är en komplett artikel ("Starbucks till Malmö") i Sydsvenskan som resonerar hela vägen som om Kastrup och de två Starbucks på flygplatsen inte fanns. Förutom en släng i allra sista meningen. Upphovsmän: "Text: Sydsvenskan och TT".
I själva verket får vi ju nu vårt andra Starbucks i Öresundsregionen. Men det är inte det perspektivet som media i Skåne har.
måndag, augusti 29, 2011
Sydsvenskan påminner om statymotståndet
Sydsvenskan påminner idag om att många Malmöbor inte vill ha statyn över Karl X Gustav till häst på Stortorget. Det kommer i en artikel ("Ombyggnaden av Stortorget läggs på is", 2011-08-27) som annars handlar om att det kanske inte blir någon ombyggnad av Stortorget i Malmö överhuvudtaget. Anledningen är ekonomiska prioriteringar. Artikeln nämner också att man i det vinnande förslaget i arkitekttävlingen 2009 inte tog någon hänsyn till att Malmöbor ville ha bort statyn. Man ville där bara flytta den några meter.
Malmöbornas åsikter efterfrågades tidigt i processen. Den 24 december 2007 kunde Sydsvenskan berätta att många tyckte att bronsstatyn inte hörde hemma på Stortorget. Statyn har stått på Stortorget sedan 1896.
lördag, augusti 27, 2011
Oklanderlig skånska
The Ark spelade för sista gången på Malmöfestivalen igår. Recensenten i Sydsvenskan, Håkan Engström, rapporterade (2011-08-27):
Det är en fin beskrivning: "oklanderlig malmöitiska". Eller "oklanderlig skånska". Anna Hertzman och Frida Appelgren (f d Muranius) sjunger båda på "oklanderlig skånska". Liksom Peps.
Eller bara de där lite berusade Malmötjejerna som jag hörde beställa på McDonalds under festivalen; de pratade en utpräglad och oklanderlig skånska.
Det finns också andra positiva uttryck som man kan använda: klingande skånska, t o m rekorderlig skånska...
"Malmö!" ropar Ola Salo på oklanderlig malmöitiska. "Vi är The Ark. Ikväll är vi här för att göra slut".
Det är en fin beskrivning: "oklanderlig malmöitiska". Eller "oklanderlig skånska". Anna Hertzman och Frida Appelgren (f d Muranius) sjunger båda på "oklanderlig skånska". Liksom Peps.
Eller bara de där lite berusade Malmötjejerna som jag hörde beställa på McDonalds under festivalen; de pratade en utpräglad och oklanderlig skånska.
Det finns också andra positiva uttryck som man kan använda: klingande skånska, t o m rekorderlig skånska...
tisdag, augusti 23, 2011
Skånemässan blir "Sydsvenska mässor"
Sydsvenskan och Numera mässor har tillsammans bildat ett nytt mässbolag - Sydsvenska Mässor & Event ("Sydsvenskan satsar på mässor", 2011-08-23). Sydsvenskan fortsätter med andra ord i namn sitt "sydsvenska" spår för Skåne. Och faktiskt i detta fallet kanske genom att specifikt ersätta ordet Skåne:
"Det vore roligt att återuppväcka Skånemässan och göra en riktigt bra konsumentmässa", säger bolagets VD.
Jag menar att Skåne har ett sätt att hävda sig i den internationella konkurrensen om man ska vara något annat – på sikt – än ett bakvatten. Det handlar om marknadsföringen av regionnamnet och dess symboler. Det varumärket hade kunnat vara vår största tillgång och skulle köras stenhårt parallellt av alla som vill att vår region ska komma någon vart i världen.
Sydsvenskans nya bolag är ett bakslag för denna vision. Å andra sidan är det inte överraskande från den aktören, så det är bara ännu ett skäl att motarbeta den aktören i regionen som helhet.
"Det vore roligt att återuppväcka Skånemässan och göra en riktigt bra konsumentmässa", säger bolagets VD.
Jag menar att Skåne har ett sätt att hävda sig i den internationella konkurrensen om man ska vara något annat – på sikt – än ett bakvatten. Det handlar om marknadsföringen av regionnamnet och dess symboler. Det varumärket hade kunnat vara vår största tillgång och skulle köras stenhårt parallellt av alla som vill att vår region ska komma någon vart i världen.
Sydsvenskans nya bolag är ett bakslag för denna vision. Å andra sidan är det inte överraskande från den aktören, så det är bara ännu ett skäl att motarbeta den aktören i regionen som helhet.
söndag, augusti 07, 2011
Demokratisk förändring
I den regionala debatten önskar jag én sak: en demokratisk förändring. Jag önskar att tung politisk makt decentraliseras och väldefinierat fastställes i Sveriges mest grundläggande lagstiftning. Skälen är tre:
1. Närdemokrati. Demokrati mår bra av att vara lokal. Närhet till besluten är viktigt för legitimitet och för effektivitet.
2. Anpassning. Beslut ska anpassas till regionala förutsättningar. Det gör de om de är fristående från andra beslut och om de tas av politiker och tjänstemän som känner dessa regionala förutsättningar.
3. Mångfald. Med flera olika politiska lösningar på likartade problem, så kan dessa metoder jämföras och man kan lära från olikheterna för att hitta bästa lösningarna.
1. Närdemokrati. Demokrati mår bra av att vara lokal. Närhet till besluten är viktigt för legitimitet och för effektivitet.
2. Anpassning. Beslut ska anpassas till regionala förutsättningar. Det gör de om de är fristående från andra beslut och om de tas av politiker och tjänstemän som känner dessa regionala förutsättningar.
3. Mångfald. Med flera olika politiska lösningar på likartade problem, så kan dessa metoder jämföras och man kan lära från olikheterna för att hitta bästa lösningarna.
måndag, augusti 01, 2011
Skånsk resenär får kapa siffror på s-togsajten
Jag tar S-tog i København ibland. Registrerar man sig kan man få gratis WiFi på tågen. Jag registrerade mig till en viss nivå, men när jag försöker avsluta det hela och bli full S-more-medlem, så klagar webbsajten på mitt postnummer och mitt telefonnummer som har för många siffror. Så jag får kapa av några. Det funkar, men det känns helt absurt.
Har köpenhamnarna aldrig hört talas om skåningar som åker på deras S-tog? Detta tunnelseende och även hygge-nationalismen tyckte jag var deras sämsta sida redan när jag arbetade där år 1999. Detta, ska jag påminna om, var innan Stockholmstidningarnas sjuka hetsjakt på det danska började.
Som försvar för København och Danmark kan jag säga att det finns problem i alla länder och regioner att man delvis är fast i tänkandet att det bara finns det egna landets medborgare på platsen. Men i Danmark, Dankortets land, är det kanske värre än någon annanstans.
Har köpenhamnarna aldrig hört talas om skåningar som åker på deras S-tog? Detta tunnelseende och även hygge-nationalismen tyckte jag var deras sämsta sida redan när jag arbetade där år 1999. Detta, ska jag påminna om, var innan Stockholmstidningarnas sjuka hetsjakt på det danska började.
Som försvar för København och Danmark kan jag säga att det finns problem i alla länder och regioner att man delvis är fast i tänkandet att det bara finns det egna landets medborgare på platsen. Men i Danmark, Dankortets land, är det kanske värre än någon annanstans.
söndag, juli 31, 2011
Annie Johansson, den centralistiska kandidaten?
Centerpartiet väljer ny partiledare på riksstämman i Åre 22-25 september. Valet står mellan Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson. Det går ganska enkelt att ta reda på vad som skiljer kandidaterna och läsa vad de själva svarat genom rota fram de gamla svaren från i höstas från valpejl.se. Det är intressant läsning:
http://valpejl.se/politiker/16240/Annie_Johansson
http://valpejl.se/politiker/14584/Anna-Karin_Hatt_Altera
http://valpejl.se/politiker/37279/Anders_W_Jonsson
Där kan man t ex se att Annie beskriver sig som "klart till höger" och Anna-Karin och Anders W som "något till höger". Vidare, i sakfrågorna: Annie tycker att det är ett "mycket dåligt förslag" att riva upp FRA-lagen; Anna-Karin och Anders W nöjer sig med att kalla det ett "ganska dåligt förslag". Eller att Anna-Karin och Anders W inte tycker att "upphovsrättsskyddat material från internet ska fritt få laddas ner för eget bruk" till skillnad från Annie, som tycker att det är ett mycket bra förslag.
Man läser att Annie tycker det är ett "ganska bra förslag" att förstatliga den kommunala skolan; Anna-Karin och Anders W tycker att det är ett "mycket dåligt förslag". Annie tycker att ingen kommun ska kunna säga nej till att ta emot flyktingar. Anna-Karin och Anders W håller inte med. Anna-Karin vill avskaffa monarkin. Det vill inte Annie Johansson och Anders W. Annie vill avskaffa alkoholmonopolet; det vill inte Anna-Karin och Anders W.
Eftersom Annie Johansson uttryckt att hon vill förstatliga den kommunala skolan och vill hindra kommuners nuvarande rättighet att säga nej till att ta emot flyktingar, så kan ett eventuellt val av henne till partiledare få mig att slutligen lämna partiet. Då finns det nog inget mer att hämta där för en decentralist och federalist, antar jag.
http://valpejl.se/politiker/16240/Annie_Johansson
http://valpejl.se/politiker/14584/Anna-Karin_Hatt_Altera
http://valpejl.se/politiker/37279/Anders_W_Jonsson
Där kan man t ex se att Annie beskriver sig som "klart till höger" och Anna-Karin och Anders W som "något till höger". Vidare, i sakfrågorna: Annie tycker att det är ett "mycket dåligt förslag" att riva upp FRA-lagen; Anna-Karin och Anders W nöjer sig med att kalla det ett "ganska dåligt förslag". Eller att Anna-Karin och Anders W inte tycker att "upphovsrättsskyddat material från internet ska fritt få laddas ner för eget bruk" till skillnad från Annie, som tycker att det är ett mycket bra förslag.
Man läser att Annie tycker det är ett "ganska bra förslag" att förstatliga den kommunala skolan; Anna-Karin och Anders W tycker att det är ett "mycket dåligt förslag". Annie tycker att ingen kommun ska kunna säga nej till att ta emot flyktingar. Anna-Karin och Anders W håller inte med. Anna-Karin vill avskaffa monarkin. Det vill inte Annie Johansson och Anders W. Annie vill avskaffa alkoholmonopolet; det vill inte Anna-Karin och Anders W.
Eftersom Annie Johansson uttryckt att hon vill förstatliga den kommunala skolan och vill hindra kommuners nuvarande rättighet att säga nej till att ta emot flyktingar, så kan ett eventuellt val av henne till partiledare få mig att slutligen lämna partiet. Då finns det nog inget mer att hämta där för en decentralist och federalist, antar jag.
onsdag, juli 27, 2011
Skåne i tv-isolation
Är på Barsebäcksläge. En del av liten västkustregion där man kan se DR2 i Skåne. I övrigt hålls Skåne i halv tv-isolation från Danmark, mitt i Öresundsregionen. Den kanalen går inte att se på Comhem t ex, hur mycket du än skulle vilja betala. Men det är alls ingen uttänkt strategi från någon, ingen "komplott". Det handlar om ekonomiska och sociala strukturer från 1900-talet.
Och att inte någon gång, bland ledande ekonomiska och politiska aktörer, komma på att slå näven i bordet och bryta dessa, det kallas likgiltighet, ointresse och, ja, idioti.
Och att inte någon gång, bland ledande ekonomiska och politiska aktörer, komma på att slå näven i bordet och bryta dessa, det kallas likgiltighet, ointresse och, ja, idioti.
söndag, juli 24, 2011
Nationalstaternas ljud dokumenteras
Ljuddesignern Anna Bertmark har kommit från London för att dokumentera hur Sverige låter. Det beskrivs en artikel i Sydsvenskan (2011-07-24). Ett fint exempel på den gamla idén att nationalstater har viss kultur.
"Det unika ljudbibliotek Anna just nu sammanställer ska innehålla både svenska och utländska ljud." Jag antar då att de svenska ljuden börjar i Norrland och slutar precis när jag anländer med tåget i Kastrup. Spännande för mig att bo i en region med två sorters ljud, tänker jag. Helt unikt.
Senare i artikeln kan vi läsa om hur ett "svenskt konditori" låter och hur ett "typiskt svenskt ljud" låter (tydligen ett övergångsställe - det senare skulle faktiskt teoretiskt kunna stämma).
Det mest utmärkande med artikeln är väl sättet att se på världen med kulturer som fack som man kan undersöka var och ett för sig. Men inte långt efter kan man bli förvånad över att rubriksättaren på webben valt att kalla artikeln "Jakten på det skånska ljudet". Det är möjligen lite svårt att hitta täckning för det synsättet i texten. Men det ger en påminnelse om att världen inte är riktigt så enkel som vi läser i resten av artikeln. (Den rubriken har dock kanske redan försvunnit i pappersupplagan.)
"Det unika ljudbibliotek Anna just nu sammanställer ska innehålla både svenska och utländska ljud." Jag antar då att de svenska ljuden börjar i Norrland och slutar precis när jag anländer med tåget i Kastrup. Spännande för mig att bo i en region med två sorters ljud, tänker jag. Helt unikt.
Senare i artikeln kan vi läsa om hur ett "svenskt konditori" låter och hur ett "typiskt svenskt ljud" låter (tydligen ett övergångsställe - det senare skulle faktiskt teoretiskt kunna stämma).
Det mest utmärkande med artikeln är väl sättet att se på världen med kulturer som fack som man kan undersöka var och ett för sig. Men inte långt efter kan man bli förvånad över att rubriksättaren på webben valt att kalla artikeln "Jakten på det skånska ljudet". Det är möjligen lite svårt att hitta täckning för det synsättet i texten. Men det ger en påminnelse om att världen inte är riktigt så enkel som vi läser i resten av artikeln. (Den rubriken har dock kanske redan försvunnit i pappersupplagan.)
tisdag, juli 19, 2011
Regeringens välfärdsråd vill minska kommunala självstyret
"Kommunal hotar att lämna regeringens välfärdsråd" läser jag i Kommunalarbetaren (KA) (2011-06-13). Anledningen är, enligt artikeln, att "regeringens välfärdsråd vill att staten, inte kommunerna ska bestämma vilka som får bedriva vård."
Kommunals ordförande Annelie Nordström kritiserar: "Man går bakvägen och undergräver det kommunala självstyret". I artikeln står också följande:
Jo, säger jag, nog är det rimligt. Jag kan tänka mig att det finns många exempel på hur staten självt granskar privata utförare samtidigt som staten bedriver en egen konkurrerande verksamhet. Om den kommunala demokratin fungerar, så får medborgarna i val vart fjärde år väga in om deras kommun klarat ut denna ekvation. Precis som de väger in om staten klarat ut det på sitt håll.
Kommunals ordförande Annelie Nordström kritiserar: "Man går bakvägen och undergräver det kommunala självstyret". I artikeln står också följande:
Rådet vill också att det ska vara staten, till exempel Socialstyrelsen, som ger tillstånd åt privata företag att ge vård, inte som idag kommunerna. I rapporten liknas systemet med skolans område där Skolverket ger tillstånd till friskolor. Det är inte rimligt, menar rådet, att kommunerna ska granska privata utförare samtidigt som de bedriver en egen konkurrerande verksamhet.
Jo, säger jag, nog är det rimligt. Jag kan tänka mig att det finns många exempel på hur staten självt granskar privata utförare samtidigt som staten bedriver en egen konkurrerande verksamhet. Om den kommunala demokratin fungerar, så får medborgarna i val vart fjärde år väga in om deras kommun klarat ut denna ekvation. Precis som de väger in om staten klarat ut det på sitt håll.
lördag, juli 16, 2011
Fem flaggstänger på Stortorget i Lund
Sydsvenskan skriver ("Kommunen flaggar för ny ordning", 2011-07-16) om den så kallade flaggordningen på Stortorget i Lund. På torget finns fem flaggor framför Rådhuset. Idag hissar man två svenska flaggor och tre kommunflaggor. De har tydligen suttit i fel ordning enligt något som heter "flaggetiketten". Folkpartiet har nu dessutom föreslagit att även en EU-flagga borde finnas där. Kommunen har skrivit till en statsheraldiker och frågat hur man ska göra. Utan att gå in på alternativen som beskrivs i Sydsvenskans artikel (se länken ovan), så har jag ändå en kommentar.
Jag är förvånad över hur kommunen lyckas göra det svårt för sig. Nere i de flesta länder på kontinenten gör man alltid samma sak: tre flaggstänger innebär EU, stat och region. Fyra stänger innebär EU, stat, region och stad/kommun. Jag har i Spanien, Tyskland och Italien ALDRIG sett några undantag. I vårt fall är EU, Sverige, Skåne(*) och Lund givna. Den femte skulle kunna vara Nordens flagga eller den danska flaggan. Lund grundades i staten Danmark blev officiell köpstad och har under den helt övervägande delen av sin historia varit dansk.
(*) Region Skåne rekommenderar Skånes kommuner att använda den skånska flagga som regionen beskriver: "Förutom den egna vapenflaggan avser regionen använda den s k skånska flaggan. Denna visar ett gult kors i rött fält och har proportionerna 3-1-3 på höjden samt 3-1-4,5 på längden. Regionfullmäktige föreslås rekommendera kommunerna att vid 'skånsk' flaggning använda denna flagga. Föreskrifter om flaggning utfärdas av regionstyrelsen.", Protokoll fört vid Skånes regionfullmäktige 1999-02-09
Jag är förvånad över hur kommunen lyckas göra det svårt för sig. Nere i de flesta länder på kontinenten gör man alltid samma sak: tre flaggstänger innebär EU, stat och region. Fyra stänger innebär EU, stat, region och stad/kommun. Jag har i Spanien, Tyskland och Italien ALDRIG sett några undantag. I vårt fall är EU, Sverige, Skåne(*) och Lund givna. Den femte skulle kunna vara Nordens flagga eller den danska flaggan. Lund grundades i staten Danmark blev officiell köpstad och har under den helt övervägande delen av sin historia varit dansk.
(*) Region Skåne rekommenderar Skånes kommuner att använda den skånska flagga som regionen beskriver: "Förutom den egna vapenflaggan avser regionen använda den s k skånska flaggan. Denna visar ett gult kors i rött fält och har proportionerna 3-1-3 på höjden samt 3-1-4,5 på längden. Regionfullmäktige föreslås rekommendera kommunerna att vid 'skånsk' flaggning använda denna flagga. Föreskrifter om flaggning utfärdas av regionstyrelsen.", Protokoll fört vid Skånes regionfullmäktige 1999-02-09
lördag, juni 18, 2011
Akademisk uppsats (2003) kritisk till regional identitet
En doktorand vid statsvetenskapliga institutionen i Lund, Lisa Strömbom, skrev 2003 en essä om regional identitet i Sverige. Den heter Identitet och identitetspolitik i Sveriges regioner och hittas här. Den beskriver bl a identitetspolitik i Skåne och Kalmar län. Den är beskrivande, men författaren kommer också med några pekpinnar ("bör") om vad som ska granskas:
"I Skåne har man dock tonat ned målet med att marknadsföra historia och det gemensamma kulturarvet då man blivit mycket skeptisk till de exkluderande implikationer denna politik skulle kunna föra med sig. [...] Eventuella baksidor med starka regionala band bör också belysas, då det är viktigt att undersöka vad det för med sig i form av exklusion och intolerans."
Författaren undviker i hela texten, vad jag kan se, att gå in på någon jämförelse med marknadsföringen av de specifikt svenska s k nationella banden. Eftersom denna (marknadsföringen) är så enormt mycket starkare i svensk politik och media, så är det svårt att tänka sig att oavsiktligt inte med ett ord gå in på en sådan jämförelse. Frågan är måhända känslig i en del sammanhang, men kommer inte desto mindre direkt för många läsare: varför skulle det ena vara ok, men inte det andra?
Det handlar alltså om samma perspektiv som man läser i vetenskapliga verk som Fredrik Perssons Skåne, den farliga halvön. Historia, identitet och ideologi 1865-2000 (2008) och flera av etnologen Fredrik Nilssons texter.
Genom att i hela essän undvika jämförelsen marknadsför Strömboms uppsats i praktiken svensk nationalism som grundperspektiv för vårt samhällsliv i Skåne.
Det kanske inte behöver nämnas för läsare av denna blogg, men det är en säregen idé att regional identitet skulle leda till exklusion och intolerans. Som en personlig kommentar, så vill jag säga att jag har rest en del och när jag har bott i olika delar av Europa, så har jag sett det som resurs för mig att regionen tydligt har presenterat sin egen unika historia och tydliggjort den i vardagen. Det är den som jag känt glädje över att på mitt sätt få tillhöra som boende på platsen. Jag vet inte riktigt hur man kan få till det på något annat sätt, men ovan nämns flera författare som på så sätt lyckats ganska "bra".
"I Skåne har man dock tonat ned målet med att marknadsföra historia och det gemensamma kulturarvet då man blivit mycket skeptisk till de exkluderande implikationer denna politik skulle kunna föra med sig. [...] Eventuella baksidor med starka regionala band bör också belysas, då det är viktigt att undersöka vad det för med sig i form av exklusion och intolerans."
Författaren undviker i hela texten, vad jag kan se, att gå in på någon jämförelse med marknadsföringen av de specifikt svenska s k nationella banden. Eftersom denna (marknadsföringen) är så enormt mycket starkare i svensk politik och media, så är det svårt att tänka sig att oavsiktligt inte med ett ord gå in på en sådan jämförelse. Frågan är måhända känslig i en del sammanhang, men kommer inte desto mindre direkt för många läsare: varför skulle det ena vara ok, men inte det andra?
Det handlar alltså om samma perspektiv som man läser i vetenskapliga verk som Fredrik Perssons Skåne, den farliga halvön. Historia, identitet och ideologi 1865-2000 (2008) och flera av etnologen Fredrik Nilssons texter.
Genom att i hela essän undvika jämförelsen marknadsför Strömboms uppsats i praktiken svensk nationalism som grundperspektiv för vårt samhällsliv i Skåne.
Det kanske inte behöver nämnas för läsare av denna blogg, men det är en säregen idé att regional identitet skulle leda till exklusion och intolerans. Som en personlig kommentar, så vill jag säga att jag har rest en del och när jag har bott i olika delar av Europa, så har jag sett det som resurs för mig att regionen tydligt har presenterat sin egen unika historia och tydliggjort den i vardagen. Det är den som jag känt glädje över att på mitt sätt få tillhöra som boende på platsen. Jag vet inte riktigt hur man kan få till det på något annat sätt, men ovan nämns flera författare som på så sätt lyckats ganska "bra".
söndag, mars 20, 2011
Skåneländsk Samling, omvärlden och mångfald
Jag vet inte säkert hur sällskapet/föreningen Skåneländsk Samling, där jag är ordförande, uppfattas för de som stöter på organisationen för första gången. Det är nog väldigt olika. Våra intresseområden ingår inte i en allmän samhällsdebatt; vanliga media skriver i stort sett aldrig om dem. Därför associerar nog många oss efter personliga erfarenheter och dessa kan se enormt olika ut.
Framför allt vill vi "framhäva Skånelands kultur och identitet som omistlig beståndsdel i regionens politiska, ekonomiska och sociala liv och utveckling", som vår programförklaring beskriver det. Men det finns ett annat närliggande område som jag gärna vill förtydliga hur våra dokument beskrivit. Det kan väl sägas handla om omvärlden, mångfald och främlingsrädsla.
Först, så här har det stått i ca tio år överst på Skåneländsk Samlings förstasida på webbplatsen (nu på www.skanelandsksamling.org):
"Skåneländsk Samling (SkS) arbetar med politiska visioner, för att med en öppen, välkomnande regionalism stärka kultur och identitet i Blekinge, på Bornholm, i Halland och i Skåne. Alla ska kunna känna sig delaktiga i den regionala gemenskapen. I den kultur som SkS arbetar för, ingår all kultur som har specifik koppling till regionen, dvs också olika typer av blandkulturer. Kultur och identitet är aldrig något statiskt utan förändras med tiden."
Den tolvåriga (1999-01-19) programförklaringen, ända från Föreningen Skånelands Framtids tid, säger att en stark regional identitet är positiv: "Härigenom kan kulturella missförstånd och främlingsrädsla undvikas. Det ger också en känsla av tillhörighet och samhörighet vilket främjar ansvarstagande och solidaritet i samhället."
Om mångfald (punkt 2) säger samma programförklaring: "FSF arbetar för kulturell mångfald och möten mellan människor med samma eller olika bakgrund. Detta eftersträvar föreningen i Skåneland, i Sverige, i Europa och i världen i övrigt."
Slutligen talar stadgarna (§ 3) om att man verkar för ett Skåneland "för alla dess invånare", dvs för de som nu bor här, oavsett kulturell bakgrund. Det var en diskussion kring (och kritik mot) denna paragraf då den vidtogs, men den avgjordes genom årsmötet 2007-04-29 då nuvarande stadgar (i stort) kom att gälla.
Det ovanstående kan väl ge en liten ledning och sammanfattning om hur Skåneländsk Samling ser på ett område som ibland idag nämns i samhällsdebatten.
Framför allt vill vi "framhäva Skånelands kultur och identitet som omistlig beståndsdel i regionens politiska, ekonomiska och sociala liv och utveckling", som vår programförklaring beskriver det. Men det finns ett annat närliggande område som jag gärna vill förtydliga hur våra dokument beskrivit. Det kan väl sägas handla om omvärlden, mångfald och främlingsrädsla.
Först, så här har det stått i ca tio år överst på Skåneländsk Samlings förstasida på webbplatsen (nu på www.skanelandsksamling.org):
"Skåneländsk Samling (SkS) arbetar med politiska visioner, för att med en öppen, välkomnande regionalism stärka kultur och identitet i Blekinge, på Bornholm, i Halland och i Skåne. Alla ska kunna känna sig delaktiga i den regionala gemenskapen. I den kultur som SkS arbetar för, ingår all kultur som har specifik koppling till regionen, dvs också olika typer av blandkulturer. Kultur och identitet är aldrig något statiskt utan förändras med tiden."
Den tolvåriga (1999-01-19) programförklaringen, ända från Föreningen Skånelands Framtids tid, säger att en stark regional identitet är positiv: "Härigenom kan kulturella missförstånd och främlingsrädsla undvikas. Det ger också en känsla av tillhörighet och samhörighet vilket främjar ansvarstagande och solidaritet i samhället."
Om mångfald (punkt 2) säger samma programförklaring: "FSF arbetar för kulturell mångfald och möten mellan människor med samma eller olika bakgrund. Detta eftersträvar föreningen i Skåneland, i Sverige, i Europa och i världen i övrigt."
Slutligen talar stadgarna (§ 3) om att man verkar för ett Skåneland "för alla dess invånare", dvs för de som nu bor här, oavsett kulturell bakgrund. Det var en diskussion kring (och kritik mot) denna paragraf då den vidtogs, men den avgjordes genom årsmötet 2007-04-29 då nuvarande stadgar (i stort) kom att gälla.
Det ovanstående kan väl ge en liten ledning och sammanfattning om hur Skåneländsk Samling ser på ett område som ibland idag nämns i samhällsdebatten.
söndag, augusti 22, 2010
Regionala frågor filtreras bort i debatten
Sydsvenskan intervjuar alla partiledare en efter en i en artikelserie. I deras facebookgrupp efterfrågade de den 16 augusti en läsarfråga inför en intervju med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. De fick tre svar i facebookgruppen: jag frågade om decentralisering/federalism, Johan Wadenbäck frågade om Öresundsintegrationen och så var det en fråga till om miljöpartiets förhållande till bilism/kollektivtrafik (som de säkerligen fått svara på hundratals eller tusentals gånger).
Artikelintervjun "Förmögenhetsskatt har aldrig funkat", (2010-08-21) i sig innehöll inga frågor som hade något att göra med den plats som tidningen publiceras på och hade lika gärna kunnat ställas (och sedan läsas) från DN eller SvD. Men vilken läsarfråga valde då ändå i slutet Sydsvenskan att ställa till Wetterstrand? Man valde den sistnämnda, om bilismen.
Det är symboliskt. Jag har jobbat med de här frågorna i mer än femton år. Det ser ut på det här viset. Det är så här de regionala frågorna konsekvent filtreras bort i debatten. Regionala frågor ges inte möjlighet inte bli politiska. De är frågor som tidningar i allra bästa fall ställer till ansvarig minister eller representant för förvaltning under pågående mandatperiod, men inget som media tar upp som tänkbara valfrågor eller politiska skiljedelare i något sammanhang.
Artikelintervjun "Förmögenhetsskatt har aldrig funkat", (2010-08-21) i sig innehöll inga frågor som hade något att göra med den plats som tidningen publiceras på och hade lika gärna kunnat ställas (och sedan läsas) från DN eller SvD. Men vilken läsarfråga valde då ändå i slutet Sydsvenskan att ställa till Wetterstrand? Man valde den sistnämnda, om bilismen.
Det är symboliskt. Jag har jobbat med de här frågorna i mer än femton år. Det ser ut på det här viset. Det är så här de regionala frågorna konsekvent filtreras bort i debatten. Regionala frågor ges inte möjlighet inte bli politiska. De är frågor som tidningar i allra bästa fall ställer till ansvarig minister eller representant för förvaltning under pågående mandatperiod, men inget som media tar upp som tänkbara valfrågor eller politiska skiljedelare i något sammanhang.
onsdag, juni 23, 2010
Lucazins skånska ortografi
Jag har läst Mikael Lucazins bok "Utkast till ortografi över skånska språket" som kom ut nu i juni 2010. Den kan man ladda ner här.Det är ett intressant projekt. Det är akademiskt och kunnigt. Författaren är uppenbarligen själv nordöstskåning, men ambitionerna gäller hela Skåne, södra Halland, västra Blekinge och Bornholm. Han har t ex skriftspråkligt valt bort "sina" (sekundära) nordöstskånska diftonger i ortografin för att skapa ett regionalt samlat skriftspråk.
Kanske är det bra att han är från just den trakten, eftersom dialekten nog är mest levande där idag. Jag kan tänka mig att författaren själv talar eller har minst en förälder som talar det och det gör projektet till ett mindre teoretiskt verk än när undertecknad utgår från skriftlig dokumentation av det sedan två generationer utdöda Lundaspråket.
Lucazin använder sig mycket av de skånska ordens fornnordiska ursprung, så att det syns i ortografin. Han använder t o m ibland samma tecken i slutprodukten som dialektforskare som t ex Ingemar Ingers gör när Ingers beskriver ursprunget.
När undertecknad har jobbat med en skånsk ortografi så har viljan varit att det väldigt nära skulle reflektera språket så som det till slut utvecklades till vid sekelskiftet 1800/1900 och början på 1900-talet. Vi talar då om den sista oberoende regionala språkvarianten, innan standardsvenskan slipade ner den generation för generation. Mitt projekt från 1998 hittar du här.
När man, som Mikael Lucazin gör, använder sig mycket av de skånska ljudens gemensamma ursprung, så kan ortografin bli ganska konservativ, och ibland lite "svensk" eftersom svenskan är språkligt mer konservativ. Det blir t ex stavningen "hém" istället för sydvästskånska "himm" och "drikka" istället för sydvästskånska "dritjja". Inte heller e-ljudsspråket från hörnet vid Skanör/Falsterbo kommer på något sätt med i ortografin (även om författaren diskuterar det hela i ett helt eget litet delkapitel). De som säger (sa?) "pibe" (eg. "pive"), tvingas skriva "piba". Och den klassiska skånska -"or"-ändelsen som i "kommor" blir "kommer" där -er blir en gemensam skånsk skriftspråkändelse liksom på svenska. Trots att uttalet -er är ovanligt utom allra längst i nordöst.
Å andra sidan är ljudens ursprung så konsekvent logiskt genomfört att språket kommer att skilja sig från svenskan genom alla ortografiska fiffiga speciallösningar, t ex med accenter och specialtecken för d och g. Eller bara genom att författaren valt æ och ø istället för ä och ö. Estetiskt ser språket intressant och unikt ut. Och t o m vackert kanske.
Jag argumenterade, på den tiden, emot Holms idéer och sa att det skulle riskera att döda vissa spännande uttalsutvecklingar i skånskan. Skriver man "drikka" istället för "drittja" så bidrar man på sikt troligen till att döda uttalet "drittja". Det kan nog aldrig komma igen. Holm argumenterade att skåningarna själva måste bära sitt uttal i dessa fallen utan hjälp från skriftspråket och jag svarade att så levande var inte vårt språk: vi måste ha lite extrahjälp från ortografin för att få stöd i visst uttal.
På många sätt skiljer sig min standardskånska från Lucazins ortografi. Jag ska inte gå in på detaljer. Jag gick, som antyds ovan, snarare mer och mer i riktning mot skriftspråket i befintlig dialektlitteratur och lät alltså många olika stavningsformer existera sida vid sida beroende på dialekt. Det finns också likheter. Jag använde æ och ø. Jag övergav å som kort å, stavade det alltså inte "fålk". När Lucazin i vissa fall sätter akut accent på, så sätter jag cirkumflex på. Det gäller definitivt a och o (även om jag satte min cirkumflex på det "andra" o:et).
Mikael Lucazins förslag är imponerande. Det liknar inte min lösning och det har nackdelar jämfört med min lösning. Ändå är det kanske han och Holm som har haft rätt hela tiden. Lucazin presenterar en ren "kall" ortografisk universallösning för alla de skånska dialekterna. Det här samlar dem. Jag kan, med viss tvekan, ställa mig bakom att testa denna ortografi som ett svar på hur skånskan bör representeras ortografiskt i officiella sammanhang. För vi behöver enas.
Eller har jag sagt för mycket nu?
lördag, januari 02, 2010
Samer, men inte Skåneländska flaggan
Nästa år finns ett antal viktiga dagar att komma ihåg. Lokaltidningen Lund ("Dagar att minnas kommande år", Anna Sandqvist, 2010-12-30, v 52) listar dem: "Som vanligt finns det en rad högtidsdagar och bemärkelsedatum under året. Här är några av dem (ganska många faktiskt)."
Där nämns Luciadagen, Mors dag och Kanelbullens dag. Men också Surströmmingspremiären och "Fettisdagen. Semlor alltså!" anses viktiga för Lund. Där nämns Samernas nationaldag (instiftades vid en samekonferens 1992) och flaggan utgör artikelbilden. Däremot nämns inte Skåneländska flaggans dag, i år 18 juli, som har firats sedan 1967.
I Skåne är man fantastisk på att undertrycka sin kultur och sina symboler.
Där nämns Luciadagen, Mors dag och Kanelbullens dag. Men också Surströmmingspremiären och "Fettisdagen. Semlor alltså!" anses viktiga för Lund. Där nämns Samernas nationaldag (instiftades vid en samekonferens 1992) och flaggan utgör artikelbilden. Däremot nämns inte Skåneländska flaggans dag, i år 18 juli, som har firats sedan 1967.
I Skåne är man fantastisk på att undertrycka sin kultur och sina symboler.
tisdag, oktober 13, 2009
Gränshinder röjs i tysthet
Jag är inte jätteimponerad av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson (M). Men hon har gjort lite mer än föregångarna faktiskt. Nu läste jag att det röjs en del gränshinder i tysthet ("Gränshinder röjs för bropendlarna", Sydsvenskan 2009-10-13).
Husmark Pehrson planerar även göra en lista över sina prestationer i slutet av mandatperioden. Hon understryker samtidigt "att vissa gränshinder aldrig kan försvinna. Det gäller bland annat hinder som är en följd av att Sverige och Danmark har olika regler för pensionsålder och föräldraförmåner."
På sätt och vis är det rimligt vad hon säger. Olika regioner har olika regler och i gränserna mellan dem så är skillnaderna i sig ett "naturligt" hinder. Ändå, skulle man kunna tänka sig att pensionsålder och föräldraförmåner beslutas regionalt (och därmed kan anpassas till Danmark). Det är dock inte trivialt eftersom socialförsäkringssystemen sitter ihop och det är, enligt mig, ett av de mest rimliga områdena för nationalstater att syssla med.
Kollar man faktarutan "Så är läget för gränshindren" längst ner så blir man ändå lätt förvånad över vissa enkla problem som är "vilande/avvaktande" (= man har tillfälligt gett upp om dem). Dubbelbeskattning av kulturarbetare är ett. Kreditvärdighet för gränspendlare är ett annat. Och så nämner man indirekt det vansinniga "utlandsportot" till Köpenhamn.
VI får se vad ministern kan stoltsera med i september 2010. Då är det avräkning. Passande nog bara tre månader innan Citytunneln, då vår region får en nystart.
Husmark Pehrson planerar även göra en lista över sina prestationer i slutet av mandatperioden. Hon understryker samtidigt "att vissa gränshinder aldrig kan försvinna. Det gäller bland annat hinder som är en följd av att Sverige och Danmark har olika regler för pensionsålder och föräldraförmåner."
På sätt och vis är det rimligt vad hon säger. Olika regioner har olika regler och i gränserna mellan dem så är skillnaderna i sig ett "naturligt" hinder. Ändå, skulle man kunna tänka sig att pensionsålder och föräldraförmåner beslutas regionalt (och därmed kan anpassas till Danmark). Det är dock inte trivialt eftersom socialförsäkringssystemen sitter ihop och det är, enligt mig, ett av de mest rimliga områdena för nationalstater att syssla med.
Kollar man faktarutan "Så är läget för gränshindren" längst ner så blir man ändå lätt förvånad över vissa enkla problem som är "vilande/avvaktande" (= man har tillfälligt gett upp om dem). Dubbelbeskattning av kulturarbetare är ett. Kreditvärdighet för gränspendlare är ett annat. Och så nämner man indirekt det vansinniga "utlandsportot" till Köpenhamn.
VI får se vad ministern kan stoltsera med i september 2010. Då är det avräkning. Passande nog bara tre månader innan Citytunneln, då vår region får en nystart.
lördag, oktober 10, 2009
Öresundsexpert klarar inte ut "det skånska"
Anna Holm, vd för den "svenska delen" av danskägda pr-byrån Mannov, intervjuas i dagens Sydsvenskan "Öresundsbevakning döms ut av vd" (2009-10-10). Hon menar att medierna misslyckas i sin bevakning av Öresundsregionen. Hon säger: "Det är totalt vattentäta skott mellan svenska och danska medier. Det har gjorts försök, men de har lagts ner och sedan har det inte hänt så mycket."
Det är säkert sant; det förvånar mig inte alls, och det är bra att det sägs. Nationalstaten lägger ett jättelikt filter på i stort sett alla samhällstankar i ett land. Staten sätter en kultur och ett perspektiv. Det gäller media också förstås. Det är alltså bra att Holm påtalar problemet.
Samtidigt är det symptomatiskt att hon inte ens själv, som jobbar med de här frågorna, kan klara ut det enklaste i språkbruket. Hon säger: "Svenska journalister är mycket mer intresserade av regionen än de danska." Jag vill påstå att det inte är alls sant. Svenska journalister är generellt inte intresserade alls; däremot är skånska journalister det. Hon säger: "I Sverige var Öresund en möjlighet, vägen till andra sidan och kontinenten." Det tror jag är lika fel. I Sverige anses Öresund bara vara ett projekt för skåningarna längst i söder.
Krånglig logik är i och för sig inte så förvånande från någon som arbetat som informationschef på Öresundsbrokonsortiet och som rimligen haft som huvuduppgift att förklara varför det är helt ok och till och med bra (för integrationen?) att det ska kosta 790 kr tur och retur för en privatperson att i bil resa över Öresundsbron samtidigt som inte en enda annan väg i det ena landet är brukarbetald.
Det är säkert sant; det förvånar mig inte alls, och det är bra att det sägs. Nationalstaten lägger ett jättelikt filter på i stort sett alla samhällstankar i ett land. Staten sätter en kultur och ett perspektiv. Det gäller media också förstås. Det är alltså bra att Holm påtalar problemet.
Samtidigt är det symptomatiskt att hon inte ens själv, som jobbar med de här frågorna, kan klara ut det enklaste i språkbruket. Hon säger: "Svenska journalister är mycket mer intresserade av regionen än de danska." Jag vill påstå att det inte är alls sant. Svenska journalister är generellt inte intresserade alls; däremot är skånska journalister det. Hon säger: "I Sverige var Öresund en möjlighet, vägen till andra sidan och kontinenten." Det tror jag är lika fel. I Sverige anses Öresund bara vara ett projekt för skåningarna längst i söder.
Krånglig logik är i och för sig inte så förvånande från någon som arbetat som informationschef på Öresundsbrokonsortiet och som rimligen haft som huvuduppgift att förklara varför det är helt ok och till och med bra (för integrationen?) att det ska kosta 790 kr tur och retur för en privatperson att i bil resa över Öresundsbron samtidigt som inte en enda annan väg i det ena landet är brukarbetald.
fredag, maj 08, 2009
Ett äkta gränslöst Europa tack
26 av 39 av EU-valets toppkandidater vill att införselkvoterna beslutas nationellt. Flera av de som inte vill det, bl a de tre folkpartisterna i undersökningen, vill ändå sänka spritkvoterna. Det rapporterar Sydsvenskan ("Enade i kampen om spriten" (2009-05-08). Bara moderaterna tycks ha en liberal syn på alkoholen.
Idag får 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter öl för privat bruk fritt föras över gränserna. Den ansvarige kommissionären Lazlo Kovacs vill faktiskt helt avskaffa begränsningen för hur många flaskor som får föras över gränserna för ”privat bruk” inom EU.
Jag menar att det hela är mycket negativt. Vi bör ha ett gränslöst Europa - ett äkta gränslöst Europa. Det bör inte finnas någon begränsning alls för antalet flaskor man får föra med sig. Så länge EU har en siffra kommer man att diskutera den siffran snarare än varför just gränserna ska hindra alkoholtransporter. Det är också svårt att förstå varför det ska finnas en begränsning för antalet flaskor man får föra med sig för kommersiellt bruk. Det finns regler för försäljning inom länderna och det ska få variera; men det räcker.
Idag får 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter öl för privat bruk fritt föras över gränserna. Den ansvarige kommissionären Lazlo Kovacs vill faktiskt helt avskaffa begränsningen för hur många flaskor som får föras över gränserna för ”privat bruk” inom EU.
Jag menar att det hela är mycket negativt. Vi bör ha ett gränslöst Europa - ett äkta gränslöst Europa. Det bör inte finnas någon begränsning alls för antalet flaskor man får föra med sig. Så länge EU har en siffra kommer man att diskutera den siffran snarare än varför just gränserna ska hindra alkoholtransporter. Det är också svårt att förstå varför det ska finnas en begränsning för antalet flaskor man får föra med sig för kommersiellt bruk. Det finns regler för försäljning inom länderna och det ska få variera; men det räcker.
söndag, maj 03, 2009
Mer (!) gränskontroll i Pomerania
Lite positivt är att det i sommar inte blir några väktare som kontrollerar ankommande bilförares nykterhet i Ystads hamn. Lagstiftningen dröjer, i alla fall till nästa år ("Väktares nykterhetskontroller dröjer", Sydsvenskan 2009-05-03). Tyvärr kan man också läsa: "Men nykterhetskontrollerna vid landets gränser har ändå skärpts sedan tullen numera får utföra alkoholutandningsprov."Det är inte önskvärt att Europas gränser ytterligare accentueras genom olika typer av gränskontroller. Europa ska vara gränslöst på alla sätt, inte bara vissa. Det finns poliser som precis som vanligt kan föra alkoholmätningar både inom Sverige och inom Polen. Kontroller bör inte finnas i en unik form vid nationalstaternas gamla gränser.
I Schengen-samarbetet löste man detta genom flygande dokumentkontroller, ibland nära gränser. Det bör även vara principen här. Saknas det resurser så ska resurser till polisen tillskjutas; det är inte gränsen i sig som ska få en ny avskiljande funktion.
Särskilt när vi talar om Euroregion Pomerania motverkar nya kontroller inom regionen idén. Det finns andra lösningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)