fredag, april 25, 2008

Skånes sjöbevakning kommer styras utifrån

Först var nyheten att pansarregementet P7 skulle läggas ner. Sydligaste Sverige skulle bli utan arméförband. Senare samma dag motsatta besked att regementet istället skulle utökas.

Jag är kluven. Det vore skönt att bli av med svensk militärmakt i Skåne. Skånes framtid som del i Regionernas Europa är ändå i en helt annan värld, den civila. Så kunde, så att säga, norra Sverige försvara sig bäst man ville mot fiktiva fiender... Samtidigt är det inte bra om skåningar som vill bli militärer inte kan göra en sådan utbildning i en skånsk modern kulturmiljö.

Dessutom, med ökat antal militära övningar mellan Danmark och Sverige, så är det naturligt att skånsk militär får spela en stor roll. Det gör också att man inte behöver se militären i Skåne på samma sätt. Man kan nu se det som en del i ett samarbete mellan de två Östersjöstaterna och därmed som en uppluckring av synen på militären som en ren svensk statsangelägenhet. Militär idag är helt enkelt något annat än det var för 5, 10 och 20 år sedan.

Nu kommer besked om att tre av Sveriges sex sjöbevakningscentraler ska läggas ner, bl a den i Malmö. De lär dessutom ha den mest avancerade högteknologin där. Centraler i Göteborg och Mälardalen återstår.

Det är i grunden en militär verksamhet. Men att döma av Sydsvenskans artikel "Malmö släpper kollen på Öresund" (2008-04-25), så är användningen delvis civil, i meningen att man håller reda på icke-militär brottslig verksamhet i vattnen.

En kompanichef är bekymrad: "Det går inte att bara titta på en radarskärm och se vad som händer i vattnen kring Skåne. Det händer väldigt mycket här som kräver lokalkännedom." Chefen för Malmöcentralen säger: "Det känns helt konstigt att portvakten ska sitta så långt borta. Porten till Östersjön finns ju här."

Så oavsett ens inställning till svensk militär närvaro i Skåne, tycks det här handla om en övertro på centrala lösningar. När sjöbevakningscentraler i övriga Sverige hämtat in information om tvivelaktig verksamhet i Öresund, så kommer man väl att ge besked till skånska kustvakter hur de ska agera. Det blir en direktstyrning över stora avstånd, som inte minst kan vara mentalt problematisk, för den som tror på väl sammansatta lokala och regionala samhällen.

Dessutom kommer frågan om möjlighet till lokal/regional utbildning in igen.

onsdag, april 16, 2008

Brott inom nationalstaten - och utanför

Försvinnandet av - och senare mordet på - Engla i Dalarna har i veckan upprört "en hel nation", som det brukar heta. Låt mig däremot gissa att regionala skånska media, förutom en inledande artikel, kommer att vara genuint ointresserade av den femåriga pojke från Virum i Nordsjälland som så spektakulärt fördes bort av tre maskerade män idag kl 1630. ("Femårig dansk pojke bortrövad", Sydsvenskans webb 2008-04-16)

Varför? För att händelsen med Engla skedde inom nationalstaten (på ett avstånd ungefär motsvarande Tjeckiens avstånd från Sverige). Nordsjälland ligger däremot fortfarande i "utlandet", enligt de gamla kulturella strukturerna. Så det lär inte vara tillnärmelsevis lika intressant. Får se om jag har rätt eller fel.

tisdag, april 15, 2008

Svensk historia krav i Svedala?

Miljöpartiets ende ledamot i kommunfullmäktige i Svedala, René Lundström, hotas av uteslutning ur partiet. Han lade ned sin röst när Svedala kommunfullmäktige beslutade att ta emot flyktingar. Och så la han en motion där han enligt Sydsvenskan kräver "att de flyktingar som kommer till Svedala ska skriva på ett kontrakt. De ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning."

Sydsvenskan skriver vidare att "Kravet på uteslutning kommer från Maria Ferm, språkrör för miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom, och Rasmus Ling, aktiv i miljöpartiet i Malmö."

Svedále är faktiskt folkkulturellt till och med en del av det "själländska Skåne". Därför blir det extra intressant att en kommunfullmäktigeledamot vill förbinda invandrare "att lära sig svenska men också svensk kultur och historia". Det är extra osmakligt att använda invandrare som slagträ i en modern utbildningsförsvenskning av gammal dansk bygd. Det borde vara självklart att Svedala har en dubbel historia - före och efter 1658 - och en delvis dubbel kvardröjande folkkultur.

Vore jag medlem i mp i Svedala skulle jag också ha en del att säga om den motionen som deras fullmäktigeledamot lagt.

måndag, april 07, 2008

Stamming oskrivet kort i det väsentliga

Man kan läsa "Mikael Stamming - ny chef för Öresundskomiteen" i Sydsvenskan (webb 2008-04-07). Stamming har vi som följt regiondebatten mest sett i infrastruktursammanhang hittills. Han arbetade hårt för en HH-tunnel (Vd för Europakorridoren i Helsingborg, innan han blev Malmö stads informationsdirektör). I våra kretsar fick han en del kritik för att han inte drev frågan om en motorväg i tunneln utan envist talade om järnväg.

Åtminstone har inte Stamming satt foten i munnen när det gällde identitet och kultur. På samma sätt som Birger Olofsson gjorde på sin tid som vd i Öresundskomiteen. Det var tacksamt när Olofsson slutade 2005 (och efterträddes av den lite mer anonyme Peter Møller).

Slutsatsen är att Mikael Stamming är, offentligt sett, lite av ett oskrivet kort när det gäller de viktigare bitarna av Öresundsintegrationen, de som har med innehållet, kulturen och människomötena att göra. Han har i alla fall bott här i Skåne i 20 år och då både i Malmö och Helsingborg så han kan möjligen se Skåne istället för den utvidgade bypolitiken. Vi får se.

Sedan kan man undra varför Sydsvenskan konsekvent stavar Öresundskomiteen fel i sin artikel. Envist ska de försvenska ett namn som Öresundskomiteen bestämt sig för att bara vilja ha en enda öresundsk stavning av.

Fyra dagar efter mitt blogginlägg publicerades en intervju med Mikael Stamming i NFO i artikeln "Det ska kännas som ett och samma land" (2008-04-11). Intervjun ger ett ganska positivt intryck, där Stamming funderar på om Öresundskomiteen kanske blir som ett parlament i framtiden. Han kritiserar underförstått Stockholm för att man inte förstår gränsproblemen och menar att när det gäller infrastrukturen så bör Öresundsregionen "kännas som om det är ett och samma land". Han är också ivrig när han talar om den "folkliga förankringen som måste till" för regionen.

torsdag, april 03, 2008

Postfusionen, portot och huvudkontoret

"Svenska och danska Posten slås ihop" kan man läsa i Sydsvenskan 2008-04-01. Med den framtida avregleringen inom EU på området så blir det en nödvändighet för riksomfattande (s k "nationella" - tack till Sven Bergström (c) i trafikutskottet för att han inte använder det uttrycket) postverksamheter att hitta nya partner eller helt enkelt att fusionera, så som Posten och Post Danmark nu gjort. Följande gäller dock tyvärr fortfarande:

"Den traditionella postverksamheten i respektive land kommer att bedrivas i nationella bolag som följer nationell reglering och verkar under samma varumärken som i dag, Posten och Post Danmark."

"No change" inom förändringen alltså. Ingen brevutbärning på lördagar i Sverige - det har vi varit utan sedan 1987-03-28. Inga röda brevlådor på Mårtenstorget i Lund. Inget ska förändras helst egentligen. Uppdatering: nu på eftermiddagen kommer besked om att det kan bli förändring trots allt - till det sämre! Danmark kan bli av med lördagsutbärningen: "Dansk lördagspost hotas" (Sydsvenskan webb 2008-04-03).

I en annan artikel i Sydsvenskan svarar Per Mossberg, kommunikationsdirektör på Posten AB uttryckligen på vad det kan komma att innebära för vanliga människor:

"Inga större förändringar, den danska posten kommer att fortsätta vara röd och vit och den svenska kommer att fortsätta vara gul och blå."

Trots att Posten alltså fortsätter vara en del i det kvarvarande nationalistiska projektet är det här ett positivt steg mot ökad internationalisering inom Skandinavien. Kanske kommer ändå någon sorts medvetenhet om att det är tillåtet att göra jämförelser, att lära av varandra och - gud förbjude? - göra saker tillsammans.

När Posten och Post Danmark tidigare har samarbetat var knappast Öresundsperspektivet i fokus. I étt tryckt reklaminslag var det tvärtom Carl XVI Gustav i Stockholm och Dronning Margrethe i Köpenhamn som nu snabbt skulle kunna skicka brev till varandra.

Fram till 1 januari 2002 hade vi ett nordiskt porto. Då kostade brev inom Norden och till Baltikum 6 kr för 1:a-klassbrev och 5 kr för ekonomibrev. Samtidigt kostade samma sak inom Sverige 5 kr respektive 4.50 kr. Efter nyåret höjde Posten portot de fyra kilometerna mellan Helsingborg och Helsingør till 8 kr eftersom brevet då gick till "Europa". Idag kostar brev inom Sverige 5.50 kr (5 kr med ekonomibrev) och till "Europa" (inkl Helsingør, ekonomibrev finns inte) 11 kr! Man har alltså ytterligare nationaliserat synen på postverksamheten i världen.

I min förening, Skåneländsk Samling, blir det så dyrt att skicka brev till de danska medlemmarna, att vi får ha en person som fysiskt åker över till Danmark för att posta dem där. Verkligen en praktisk symbol för att föreningen behövs. Om vi någonsin skulle glömma.

När Nordenportot togs bort så agerade en del personer för dess bevarande. Föreningen Norden gjorde det t ex i "Brevporto för högt" i Helsingborgs Dagblad 2002-03-17. Och politikern Percy Nessling (fp), en av deras medlemmar, skrev en insändare 2002-03-23. Han skrev bl a:

"Bakgrunden är att Föreningen Norden, som är en gammal fin opolitisk folkrörelse, redan på 1950-talet fick igenom att portot för inrikes brev också skulle gälla för post till de nordiska grannländerna för att göra det lättare att ha kontakt mellan dessa! I början av 1990-talet blev Posten bolag. Då blev plötsligt Danmark ett "utland". Portot för brev en sträcka som vi kan se över Öresund blev högre än motsvarande försändelse till Kiruna!"

Tre år senare var frågan fortfarande aktuell. Helena Bargholtz (fp) skrev en riksdagsmotion "Gemensamt porto i Norden" 2005-09-28.

Regionpolitikern Pia Kinhult menade vid en näringslivskonferens i Köpenhamn (NFÖ 2004-03-12) att man skulle ha gemensamt porto i Öresundsregionen. Men i "Köpenhamn eller Sydney? - brevportot blir detsamma" (Sydsvenskan, 2002-11-17) så säger Postens presschef, Mattias af Geijerstam "att Posten aldrig diskuterat att ha speciella taxor för brev inom till exempel Öresundsregionen".

Man kan alltid hoppas att Posten nu, 2008, börjar tänka lite nytt när man fusionerat med Post Danmark. Men det finns en sak till att säga om detta. Så här står det i Sydsvenskans artikel:

"Svenska staten kommer att äga 60 procent av bolaget. Moderbolaget kommer att vara svenskt och huvudkontoret kommer att ligga i Stockholm."

Bloggen Liberum-Weto menar att det hade varit naturligare att lägga "Huvudkontor[et] i Malmö". Han/hon säger: "Har Olofsson glömt att Centern förr vill[e] utlokalisera?" (Näringslivsminister Maud Olofsson är den som representerat Sverige i sammanslagningsprocessen och på presskonferensen.)

Desto mer man tänker på det desto mer idiotiskt är det att lägga ett huvudkontor för något som känsligt som två riksomfattande postverksamheter i Stockholm när Skåne finns. I Sverige, men nära Danmark! Varför tillåts inte Skåne fungera som brobyggarland mellan Danmark och Sverige?