tisdag, juni 03, 2014

"Extrema högeråsikter" bakom höjd status för skånskan?

Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund lades alltså ner förra året, 2013. ("Arkiv i Lund och Umeå läggs ned: 'En dyster dag för kulturarvet'", Språktidningen, 2013-10-17). Jag hittade en gammal notis, som inte finns på nätet, som ytterligare kan förklara varför staten omöjligt kunde se några hinder för avvecklingen. Man agerade, som jag varit inne på tidigare, från Dialekt- och ortnamnsarkivet 2009 offentligt mycket kraftigt mot en höjd status för den skånska språkvarianten/språkvarianterna. Och knappt fem år senare lade staten ner det officiella arkivet med forskning om bl a skånska.

Sydsvenskan Lördag 11 juli 2009
Skånskan - ett döende språk?

Skånskan är ett hotat språk, uppger FN-organet Unesco.
På FN-organet Unescos hemsida finns en lista över utrotningshotade språk i världen. Skånskan är ett av dem.
Ola Svensson, forskningsarkivarie vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, säger att det bakom listningen förekommer grumliga politiska krafter, skriver sr.se.
- Här har någon lobbat för detta. Någon som primärt inte haft språkliga intressen utan politiska, säger Ola Svensson till sr.se.
Enligt honom handlar lobbningen om skånsk lokalpatriotism som finns i ett flertal partier och organisationer i och runt Skåne. Den gemensamma nämnaren för dem är extrema högeråsikter.
Göran Hansson i stiftelsen Skånes Framtid [Stiftelsen Skånsk Framtid, scania.org, min anm.] pekas ut som ansvarig för lobbningen. Han avfärdar alla påståenden om skånsk nationalism och hävdar enbart kulturella motiv, skriver sr.se.
- Vi bara talar om att vi ska rädda ett språk, säger han.

OLOF BRODDESSON
olof.broddesson@sydsvenskan.se

onsdag, januari 15, 2014

Unik skånsk mat är ”Swedish hospitality”

"Med maten som vapen ska Skåne erövra världen. Hittills finns det ett 100-tal matambassadörer, som har utbildats för att kunna bjuda in och laga mat till internationella gäster." Namnet på denna regionala satsning? ”Swedish hospitality”. Detta var innehållet i en artikel i Skånskan idag, "Matambassadörer ska ta emot gäster" (2014-01-15).

Så här kommenterade jag i deras Disqus-forum:
"maten som vapen ska Skåne erövra världen" och "...möta och smaka på den skånska livsstilen vid ett besök i ett skånskt hem". Skåne är välbehövligt kaxigt och vågar ta för sig. Men sedan namnet? Allmänsvenska "Swedish hospitality". Låter som det kom direkt från en officiell turistmyndighet i Stockholm eller kanske ett konsulats trötta marknadsföring för staten Sverige.
Några timmar senare hade Skånskan tagit bort min kommentar och hela Disqus-forumet i anslutning till artikeln. Tur att jag sparade undan min kommentarstext, för den var alltså (utan förvarning) deletad på deras server. [Edit: däremot ligger denna text precis efter artikeln som "blogginlägg [som] länkar till den här artikeln".]

Overklig nedmontering av regionala språkliga arkiv

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Lund och Umeå läggs ned ("Arkiv i Lund och Umeå läggs ned: 'En dyster dag för kulturarvet'", Språktidningen, 2013-10-17). Det är på ett sätt inte så förvånande eftersom man på Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund i princip gjort vad man kunnat för att förhindra ökat intresse för skånskan med stark status som unik dialekt eller regionalt språk. Man har publicerat tre kontroversiella och polemiska artiklar i ämnet som är det första som möter besökande på webbplatsen. Nedläggningen kommer dryga året efteråt.

Samtidigt tycks arkivet i Umeå ha varit mer offensiv i sitt försvar av mångfald och sin kulturregion med bland annat språken meänkieli och samiska. Det är förstås välkommet, men även de har, så att säga, alltså bitit i gräset.

Förutom artikeln i Språktidningen i oktober, fanns det innan dess en artikel i juni ("Sågar planerad nedläggning av arkiv i Umeå och Lund", Språktidningen, 2013-06-14). Båda artiklarna är fyllda med egendomlig information om regeringens politik på området. Så jag har hittat några citat:

Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid DAUM, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå "har dock inte gett upp hoppet om arkivets framtid. Europarådet har tidigare kritiserat Sverige för bristande samordning mellan myndigheter när det gäller frågor rörande nationella minoriteter. Europarådet har fått flera skrivelser om arkivnedläggningen. Om Europarådet ger Sverige bakläxa för bristande ansvar för statlig arkivverksamhet för nationella minoriteter – i det här fallet samiska och meänkieli – skulle frågan på nytt kunna hamna på regeringens bord."

Detta är ironiskt:

"Samtidigt som tjänsten som forskningsarkivarie för meänkieli [i Umeå] försvinner från DAUM skapas en ny tjänst som språkvårdare för meänkieli vid Språkrådet i Stockholm, något som regeringen öronmärkt pengar för i budgeten för 2014."

Man flyttar alltså forskningen om Meänkieli från Umeå till Stockholm. Man kan se det som att regeringen är gränslöst utmanande i sin minoritets- och regionpolitik och till synes planlös i sin strategi. Mer, nu från juniartikeln:

"Vi såg framför oss en förändring av vårt arbetssätt och besparingar på löpande kostnader. Men att man skulle kapa hela Norrland för en myndighet som har ansvar för hela Sverige, och som så sent som i september 2012 i ett regeringsuppdrag markerar behovet av ökat regionalt perspektiv och utveckling av arkivet, kunde vi inte föreställa oss ens i vår vildaste fantasi, säger Harriet Kuoppa".

Det (kanske) mest spännande är att det är samtidigt som Umeå planerar inför att bli kulturhuvudstad för 2014!

"Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunalråd i Umeå, tar ställning mot förslaget. I ett blogginlägg ifrågasätter han att avdelningen i Umeå ska läggas ned samtidigt som myndigheten av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fått uppdraget att prioritera samarbete med kommunen inför det kommande kulturhuvudstadsåret."

Och specifikt om organisationen som läggs ned: "DAUM utgör dessutom en av de viktiga regionala aktörerna under kulturhuvudstadsåret 2014 vilket också påpekades i regleringsbrevet till myndigheten i fjol."

Regeringen agerande blir mer och mer egendomlig allt eftersom man läser synpunkter och information i saken. "Centerpartisterna Per Lodenius och Sven-Olov Edvinsson kritiserar förslaget med motiveringen att det är "obegripligt och dåligt tajmat". De skriver en debattartikel i Västerbottens-Kuriren.

Det kommer också en ordentlig bredsida från en sameorganisation. "En av de organisationer som protesterar mot planerna är Umeå sameförening. I ett öppet brev till Ingrid Johansson Lind kräver ordföranden Michael Lindblad att förslaget skrotas":

"En sådan nedläggning skulle innebära att Sveriges största samling av samiskt folkminne, med bland annat den unika Tirénska samlingen av hundratals inspelade samiska jojker och Erik Nilsson-Mankoks inspelningar av talad Umesamiska, inte längre skulle få ha sin fysiska hemvist i samiskt kärnområde. Relationen och samarbetet med Umeå universitet gällande forskning och undervisning med samiskt innehåll riskerar också att helt utarmas. Den samiska kulturen behöver stärkas, inte försvagas. Närhet till arkiv och folkminne är en förutsättning för revitaliseringen av den samiska kulturen och för den långsiktiga processen att göra upp med vårt koloniala arv. Förslaget att lägga ner DAUM i Umeå går i rakt motsatt riktning, och är därmed inte acceptabelt."

Så kommer även frågan om donatorer. Kuoppa "berättar att det finns personer som har donerat material till arkivet som nu frågar om de får ta tillbaka det. Donatorerna har lämnat material till arkivet i tron att det ska finnas tillgängligt i närområdet – både för dagens och för kommande generationer."

Hon säger vidare: "Det är så overkligt att det här händer i Sverige 2013. Den allmänna trenden har varit att man för tillbaka föremål och dokument till sin rätta miljö och den region där minoriteterna verkar. Här går man i motsatt riktning, säger Harriet Kuoppa."

Jag undertecknad, har personligen aldrig sett en sådan stark konfrontation från en svensk regering med företrädare för minoriteter och regionala kulturella intressen. Det känns som, ja, overklig läsning.

måndag, januari 13, 2014

SOM-institutet 2002: skåningar mer skånska än svenska

I artiklar i Sydsvenskan (2014-01-13), "Influenser utifrån har gjort Skåne skånskt" och "Hur skånsk är du?" framstår den skånska identiteten som ganska svag. Framför allt har man intervjuat sex personer på gatan varav ingen valde att betona den skånska identiteten. Som opinionsundersökning betraktat måste ju urvalet anses vara extremt litet. Det är kanske på sin plats att påminna om några av de få data vi har.

SOM-Institutet vid Göteborgs universitet undersökte 2002 saken. Resultatet blev Flernivådemokrati i förändring (bokserien nr 27) med Lennart Nilsson som redaktör. Kapitlet skrevs av Folke Johansson och hette "Minskad tro på regionerna. Attityder i Västra Götaland och Skåne". Man frågade 1678 personer i Skåne. Tabell 1 nedan gav de tillfrågades svar på Känsla av tillhörighet (procent), s 199. Det visade sig att fler skåningar känner sig mer skånska än svenska:


söndag, januari 12, 2014

Så försvinner ett regionalt språk

Idag var det en artikel i Skånskan (”Fluefitt” och ”kasekrockar”, 2014-01-12) med inskickade skånska uttryck, ord och ibland en liten historia kring dessa. Så här skrev en läsare:
”Tjyssebär.” Har ett minne av detta från min skolgång i slutet av 1950-talet i Skivarps folkskola, då vår lärare bad oss räkna upp vilka frukter vi kände till och jag svarade just ”tjyssebär”, varvid läraren småleende bad övriga klassen att berätta för mig vad bären i fråga egentligen hette, och jag fick skamsen lära mig att de hette körsbär.
För den som är intresserad av hur språk försvinner var denna berättelse ett bra exempel på en socio-kulturell process som pågått under framför allt 3-4 generationer. Där finns normen, där finns myndighetspersonens roll och så skammen som driver allt framåt.

Det enda som inte är med är åtgärden som stoppar en onödig, destruktiv och - för inblandade - stressig process. Åtgärden bör vara att från offentligt håll lyfta upp det regionala språket/dialekten till en resurs som samhället deklarerar att man står bakom och som har betydelse för regionen. Man ger det helt enkelt någon form av officiell status inom ett geografiskt område, inom en region. Man behöver i ett första steg inte ha en bestämd form av talat språk eller standardiserat skriftspråk för att göra detta.

Ibland kommer vi in på berättelser om social och kulturell centralism. Men vi talar i stort sett aldrig generaliserat om dess mekanismer. Och vi talar aldrig om åtgärder.

Siffror stöder Skåne som arbetsmarknadsregion

I tisdagens Metro Skåne (9788 Malmöbor pendlar till Lund - och tvärtom, Johan Mårtensson, 2014-01-07) finns siffror som stöder min synpunkt att Skåne är en naturlig arbetsmarknadsregion. 9788 Malmöbor pendlar till Lund; precis lika många, 9788 Lundabor, pendlar till Malmö. Men bemärk, 4046 helsingborgare pendlar till Malmö-Lund varje dag, nästan hälften av pendlingen mellan Malmö och Lund. Pratar vi om arbetsmarknadsregioner är alltså Malmö-Lund för litet tänkt; det är Skåne som närmast gäller. Kommunikationerna inom Skåne har förbättrats, pendlingen har närmast exploderat och tycks inte mattas enligt siffror från SCB.

Att chunka upp Skåne i ett antal konkurrerande storkommuner stjälper mer än det hjälper. Regionen är en naturlig enhet inte bara för identitet, det sociala limmet, tänket, och av tradition för många myndigheter och organisationer utan också inte minst som modern arbetsmarknadsregion.

Moderna museets finanisering

Klicka in på webbsajten Moderna Museet. Det finns i Stockholm och i Malmö. Man kan välja flik på webbsidan. Väljer man 'Stockholm' och funderar kring finansiering, så är det helt enkelt "en statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Kulturdepartementet". Väljer man 'Malmö'-fliken (för f d Rooseum) så får man beskedet att "Moderna Museet Malmö finansieras till lika delar av Malmö stad, Region Skåne och svenska staten."

Stockholmarna är med och betalar via skatten till Moderna museet i Stockholm. Malmöborna betalar via skatten till Moderna museet i Stockholm och Malmö. Så styr man ett land.

onsdag, januari 01, 2014

Centraliseras Sverige nu?

Jag hittade en artikel i Aftonbladet om nya lagar som träder i kraft 2014-01-01. Två innebar någon form av inskränkning i det kommunala självstyret:

* Kommunerna måste i sina planer för bostadsförsörjningen redovisa hur de har tagit hänsyn till nationella och regionala mål på området. Regeringen kan beordra en kommun att göra om en plan. [Civilutskottet 2013/14:5 Beslut 13 november]

* Kommuner får inte vägra att ta emot ensamkommande flyktingbarn. [Socialförsäkringsutskottet 2012/13:11 Beslut 19 september]

Å andra sidan så ökar kommunernas självständighet på ett sätt. Man får börja samarbeta på ett särskilt område:

* Kommuner får samverka i kontrollen av ekologisk produktion. Kontrollmyndigheten får beslagta varor som inte uppfyller reglerna. [Miljö- och jordbruksutskottet 2012/13:14 Beslut 15 maj]

Och en minoritets rättigheter stärks:

* Förbudet mot att använda metallsökare upphävs, men användningen kräver tillstånd. Gränsen för när något är ett fornfynd sätts till år 1850 eller äldre. Meänkieli kan användas på gatskyltar i flerspråkiga områden. [Kulturutskottet 2012/13:9 Beslut 13 juni]

I en krönika i Dagens Samhälle (2013-12-12) av Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och författare, så bedömer han att Sverige centraliseras:

"Skolsystemet tas gradvis över av centrum igen. Vi kan i vart fall se hur vi på alla områden – inte bara skolan – får mer av centralism. Demokratiproblemet definieras som behov av ökad styrbarhet. Effektivitet skapas genom att dirigera det välfärdsindustriella komplexet enligt standardiserade processer."

Det stämmer väl överens med att FP-ledaren Jan Björklund vill "göra skolan statlig under nästa mandatperiod" (DN rapporterar från hans sommartal, 2013-08-11). Och att KD-ledaren Göran Hägglund (DN rapporterar från partiets riksting, 2013-09-26) kan tänka sig "att avskaffa landstingen och förstatliga sjukvården". Det är i samma anda som när fyra riksdagsledamöter för M på Brännpunkt i SvD idag 2014-01-01 vill låta staten ta över ansvaret för sjukvården. En lite annan variant är KD-riksdagsledamoten Stefan Svanström som i Dagens Samhälle Debatt (2013-12-27) vill att staten ska ta initiativ till att slå ihop kommuner (och därmed på sikt göra regioner onödiga, antar jag).