torsdag, maj 22, 2008

Björklund vill förstatliga skolan

Jan Björklund intervjuas i artikeln "Resultaten är för låga och det är inte acceptabelt" (Sydsvenskan 2008-05-22). Troligen har han väl sagt det förr och kanske lika tydligt, men det är i alla fall första gången jag läser det så klart att han vill förstatliga skolan, varken mer eller mindre. Det står:

"Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att skillnaderna i betygen är stora mellan kommunerna i Omkretsen och att det även finns stora skillnader inom kommunerna. [...] Jag tycker att det är för stora skillnader, och det kommer det att vara så länge vi har en kommunal skola, säger Jan Björklund.

Han ser gärna att staten tar tillbaka ansvaret för hela skolväsendet. Men det har han inte stöd för i regeringen, eftersom folkpartiet är det enda partiet som förespråkar en statlig skola.
– På sikt tror jag att fler kommer att vilja ha statliga skolor, men det blir inte i närtid, säger han."

Visst, skolan kommunaliserades 1991 under skolminister Göran Persson, så då kan den väl teoretiskt också förstatligas igen, 17 år senare. Björklunds skynke är att betygen är olika på platser. Rädslan för olikheter styr hans tänkande. Men det är inte dåligt att det är olika i sig på olika ställen, menar jag, utan det är låga betyg för stora grupper av individer, var de än är, som är problemet.

Det är ändå en sjuk tanke i ett modernt samhälle att på så sätt flytta de beslut som nu tas i Burlöv, Vellinge och Trelleborg. På fullt allvar skulle man flytta avgörandena tillbaka till regeringen och en administration i Stockholm på ett avstånd ungefär motsvarande Prag eller Amsterdam. Förvaltningen kommer rimligtvis att motsvara den nuvarande sammanlagda skoladministrationen i 290 kommuner, men nu på en plats och i en organisation. Lever han och jag i samma omvärld och i samma tid?

Skola och kultur ska vara decentraliserade i ett modernt samhälle. Nationalstaten ska ha mycket lite med det första att göra och inget alls att göra med det senare. Hoppas en ny grundlag kan grundlagsfästa det.

Alliansen: grundlagsskydda lokala självstyret

Dagens stora nyhet var debattartikeln "Alliansen och mp ense om ändrad grundlag" (DN Debatt, 2008-05-22). Den är skriven av partiernas respektive ledamöter av grundlagsutredningen. Och jag får nästan dåligt samvete.

Dåligt samvete för att jag varit så kritisk mot att centern inte gör något för federalism och decentralism. Man fick ha is i magen, men nu kom förslaget. De har snackat ihop sig inom alliansen plus miljöpartiet. Författningsdomtol debatteras mest på bloggarna (och i Sydsvenskan). Det är ett gott förslag. Det är dock inte det viktigaste. Överhuvudtaget är samtliga tolv förslag i artikeln bra; de borde kunna antas rätt av. Även diskussionen i sig är positiv. Punkt 3 bland förslagen lyder så här:

"3. Stärk det lokala självstyret i grundlagen

Vi vill öka maktdelningen i det offentliga Sverige genom ett starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag. Genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret. Det blir ett värn mot ökad centralisering och förbättrar förutsättningarna för den lokala demokratin.


Artikelförfattarna talar både som "det lokala självstyret"/"lokala demokratin" och vår "kommunala självstyrelse". Så ingår då regioner i det? Det är jättesvårt att veta. Ibland står lokal språkligt i motsatsförhållande till regional, men jag skulle vilja säga att oftast ingår det regionala i termen lokal i svensk politik.

Beträffande uttrycket "kommunala självstyrelse" så står det om följande om "kommun" i NE: "Kommunbegreppet är inte rättsligt enhetligt." Det står i NE att det ibland inkluderar landsting ibland inte, även i lagtexter. Så vi vet inte vad punkt 3 i debattartikeln egentligen säger.

Man kan tolka det öppet, och inte exkludera regionerna. Med tanke på moderaternas syn på regioner är det kanske inte den tolkning som ligger närmast till hands. Å andra sidan är detta en kompromissprodukt och kanske just därför exkluderas inte obetingat regionerna. Vem vet? I vilket fall är det klantigt formulerat eftersom man inte ens vet om det är en avsiktligt öppen formulering eller inte.

Uttrycken "starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag" är inte så kraftigt. Kommunerna och deras beskattningsrätt nämns ju redan i grundlagen. Så vad blir nytt? Blir det en finputsning? Ett förtydligande? Det viktigaste här är nog att närhetsprincip och en proportionalitetsprincip införs som kan prövas mot grundlagen. Det säger fortfarande inte om det är tydliga, omfattande befogenheter som det "lokala självstyret" ska ha.

Ordet federalism nämns inte i artikeln. Det är inte så konstigt i och med att bara centern ser det som en modell för Sverige. Däremot måste centern hålla den debatten levande internt och försöka övertyga väljare och andra partier om fördelarna med federalism i grundlagen trots att det troligen inte kommer med denna gång.

Punkt 8 påverkar också förutsättningarna väsentligt för en lokal demokrati. Argumentationen är genomtänkt när man anser det var en fördel med "ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden":

"8. Gå åter till skilda valdagar

Erfarenheterna av att övergå från tre- till fyraåriga mandatperioder är mycket positiva. Samtidigt blir den formella kontakten mellan väljare och valda alltför sporadisk när det dröjer fyra år mellan de allmänna valen. Partierna aktiveras och demokratin motioneras med skilda valdagar mellan riksdagsval och lokalval som också ger en ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden. Den gemensamma valdagen bör avskaffas och tidpunkten för riksdagsval skiljas från tidpunkten för kommun- och landstingsval."


Till sist är följande bra både för den levande lokala demokratin och som en vitalisering av den representativa demokratin i sig:

"11. Stärkta och skärpta inslag av folkomröstningar i den lokala demokratin

Möjligheten till lokala folkinitiativ skärps genom att spärrgränsen för antalet kommuninvånare som kan genomdriva krav på rådgivande folkomröstning höjs till 10 procent samtidigt som kommunfullmäktiges veto avskaffas. Samtidigt uppställs krav på att folkomröstningen ställer en fråga inom ramen för den kommunala kompetensen och att formen för giltiga namnunderskrifter skärps. Detta både skärper och stärker inslaget av direktdemokrati inom ramen för vår representativa demokrati."


De nuvarande reglerna där invånarna kan samla namnunderskrifter för ett förslag om folkomröstning, men där kommunfullmäktige kan säga nej, har fungerat skrattretande dåligt. Rent statistiskt har kommunfullmäktige sagt nej i i alla fall över 50 fall och bara sagt ja någon enstaka gång. Nu ber man om att rätta till detta. Jag hoppas det är ett steg på vägen mot samma regel på riksplanet.

Förbättrade möjligheter till personval och kommunala nyval är andra positiva punkter i debattartikeln.

Artikeln är bara en utgångspunkt för samtal med framför allt socialdemokraterna. I svensk tradition kommer författningsändringen bara att ske om oppositionen är ense om förslagen. Så hälften faller väl bort och de flesta punkter som blir kvar förändras nog på något sätt. Men det är absolut ändå bra; det är så här det måste börja.

onsdag, maj 21, 2008

Bostadsförbudsförening

Jag ska skriva om något helt annat än det jag brukar skriva om. Eller, är det? Inte mycket till regionalism i alla fall. Det får ses som en berättelse från nutidssverige.

Jag har precis flyttat till en ny lägenhet. Det är en härlig tvåa på bottenplan med underbar uteplats. Den ligger i norra Lund. Jag började, både under budgivningen och efter köpet, att ställa en del frågor om vad man får göra och inte fick göra. Alla de enskildheter som jag frågade om var förbjudet, enligt ordföranden.

Nåja, jag flyttade in. Och tänkte att jag fick ju senare motionera om det som var orimligt. Nu har det gått ett halvår och jag skrev motionerna för några veckor sedan. Jag formulerade sex motioner till stämman onsdagen den 21 maj. Styrelsen hade snabbt skriftligt sagt nej till alla utom två, som den hade modifierat och efter det kunde acceptera i sin förändrade form.

Mina samtal med ordföranden hade i inledningstiden lett till något bizarra slut mellan oss, så jag tänkte att stämman nog skulle ställa saker till rätta. Det handlade ju ändå om vad vi medlemmar får göra. Klart man som medlem tar för sig så långt det är rimligt och ser till att bevaka sina rättigheter. Eh...

Motionerna

Min första motion handlade om en minsta normtemperatur (21°) i lägenheterna. Jag hade nämligen haft konsekventa låga temperaturer under vintern - under det gradtalet - och ville inte uppleva det igen. Jag hänvisade som jämförelse till Lunds Kommunala Fastighetsbolags (LKFs) regler (där just 21° räknas som komfortvärme). Jag ville dessutom att ambitionerna på sikt skulle vara att den som ville kunde få upp till 24°. Jag hänvisade till vetenskaplig forskning om olika människors idealtemperaturer. Där nämns också siffran 24°, högre än så har nästan ingen glädje av.

Första motargumentet var från en dam på stämman som sa att hon minsann inte behövde mer än 18°. Jag tror inte vi kom så mycket längre än så. Jag röstades grundligt ned av stämman, efter att ordföranden upprepat styrelsens skriftliga kommentar - en beskrivning av det rådande läget - som argument några gånger.

Nästa viktiga motion handlade om uteplatsen. Jag kan nog här säga att styrelsen hade fått tuppjuck när den på allvar skriftligt hävdade att uteplatserna inte tillhörde marklägenheterna. Hm.

Efter att jag hade läst styrelsens kommentar för några veckor sedan, diskuterade jag saken i flera samtal med sammanlagt två jurister och två byggnadsförvaltare på JM (som byggde bostadsrätterna). Alla fyra gav mig rätt. Jag nämnde detta på stämman men framför allt valde jag att ordagrannt citera den ekonomiska planen som hade upprättats mellan JM och den byggande styrelsen (interrimstyrelsen) under byggnadsfasen. Där står att uteplatserna "tillhör den aktuella lägenheten". Jag gav referenser och jag gav namn och datum på officiella dokument.

Ordföranden kom till slut så långt att de skulle reda ut det här, men hans sammanfattning var ändå att de uppgifter jag gett inte stämde: uteplatserna tillhörde föreningen. Okej, jag tycker det är rimligt att han inte köper mina uppgifter rakt av på sittande möte, men att han envist skulle sammanfatta sinn sedan tidigare uppenbart felaktiga tolkning var egendomligt. Efteråt hörde jag medhåll med ordföranden i leden bakom mig: "ja, jo, uteplatserna tillhör föreningen, så är det ju". Jag kunde refererat mig blå, ingen ville lyssna.

Det var någon under denna punkt som nämnde utemöbler och halvt uttryckte att man kanske inte skulle behöva styrelsens tillstånd för det (alla med uteplats har redan utemöbler och inte en jäkel har rimligtvis bett om något tillstånd). Men ordföranden ville inte ge några sådana undantag. Däremot formulerade han en negativ princip om att inget på uteplats eller balkong som inte hade tillstånd från styrelsen inte skulle vara tillåtet. Jag vände mig om och repeterade detta långsamt inför stämman och frågade lätt hånfullt om det verkligen var så stämman ville ha det. "Ja, jättebra", svarade man entusiastiskt.

Beträffande en motion om att inrätta avfallstunna för hemelektronik så avfärdade styrelsen den för att det (a) inte fanns plats och (b) att det skulle vara för dyrt. Jag mätte innan stämman och såg att det fanns plats inte bara på en vägg utan två väggar. Jag frågade på stämman ordföranden vad det skulle kosta och det hade man ingen aning om. Ändå var just kostnaden ett bärande argument för att uppmana stämman att säga nej till min motion. Jag fick då själv upplysa om kostnaderna, eftersom jag hade ringt renhållningsverket. Lite besynnerligt det hela.

Tre stenar

Så kom då en (ung?) kvinna från trädgårdsgruppen - med uppenbart alldeles för mycket fritid - med en helt ny kommentar. Någon hade lagt (tre) stenar mellan sin häck och cykelgången. Hon uppmanade förövaren att plocka bort dem. Jag var tvungen att erkänna. Och det var nu som min trovärdighet slutligen blåste bort.

Jag använder stenarna precis utanför mitt fönster för att gå till sophuset utan att förstöra (packa) jorden. De ligger lågt, halvt under jord, och man måste verkligen titta för att se dem. Men det hade tydligen den här kvinnan gjort. Jag sa direkt att, ok, jag skulle ta bort stenarna. Men jag insisterade på att de fick saksöka mig för att hindra mig från att gå igenom där i framtiden när jag skulle slänga sopor. Inge bra, nä.

Nu kom långa förbråelser om illojal jag var om jag tänkte gå mina tre steg där. Skräckscenarier målades upp och man påminde om hur massor av saker förstörts på ägorna för att folk gått/cyklat/åkt bil/tagit in flyttbil på fel ställen. Jag fick t o m serverad den riktiga klassikern "tänk om alla gjorde så!" Men framför allt gick kommentarerna ut på att det lilla leder till de stora katastroferna i världen.

Nu var det dags för en en ny fin vinkel: ordföranden menade att jag riskerade att förstöra häcken om jag gick förbi den (den är i realiteten så långt ut så jag behöver, om jag anstränger mig, egentligen inte alls komma i kontakt med den - bilden till höger). Så nu kom debatten att handla om att häckar visst kunde förstöras om man passerade igenom dem (särskilt med motorsåg, antar jag).

Jag fick på slutet säga att jag tyckte mina tre promenadsteg till sophuset genom häcken var ett i-landsproblem. Jag hade förstås redan förlorat vad jag än sa. Till slut varnade jag för ett allmänt förbudstänkande. Och det är väl snällt sagt, tänker jag.

The coup de grâce

Dessutom gav, efter mina motioner, flera närvarande mig en vänlig varning från att använda utegrillen på min uteplats. Det hade den tidigare lägenhetsägaren nämligen gjort. Flera var överens om att de inte hade velat vara besvärliga genom att säga till henne, men att man tyvärr stillatigande observerat saken. Någon frågade om vi inte kunde få använda en elgrill istället då. Oh nej! svarade någon: matoset riskerade att nå upp till balkongen ovanför.

Jo, just det, ja... Ungefär då kändes det att det var dags för mig att gå hem (nåja, stämman var ändå slut vid den tiden). Ordföranden avslutade med att tala om att alla tydligen inte var eniga att det ska finnas regler, men att det fanns en stor enighet om att man inte kan göra hur som helst i föreningen. Av någon anledning stannade jag inte på buffén efteråt, fast jag planerat det - jag hade velat träffa och lära känna mina grannar - och bokat in mig för maten. Ajabaja mig, illojal igen...

Om fem år - i maj 2013 - räknar jag med att dyka upp på bostadsrättsstämman igen. Då kan väl en del ha flyttat av (och in på ålderdomshem i en del fall) och vi kan se om det går att få en nykter syn på människor, förbud och vad det innebär och inte innebär att bo i samma hus och område. Kanske.

Liten social beslutsanalys

Innan stämman gissade jag att de flesta av mina motioner skulle gå igenom, fast med en del modifieringar. De var omsorgsfullt formulerade och innehöll begränsningar för sin omfattning i sig själva. De var korta, så alla skulle kunna läsa dem innan mötet. Jag hade, i motionerna och på stämman, mycket fakta och jämförelser bakom. Jag gjorde klart att vi inte på något sätt skulle bli unika, om vi antog motionerna, snarare tvärtom. Jag trodde därför att det skulle vara svårt att säga nej. Jag hade fel.

Jag är som skolpolitiker i Lund och ordförande i flera föreningar van vid en viss sorts diskussion och här ställdes mycket på sin ända. Även i min förra bostadsrättförening fanns det, tacksamt nog, unga kritiska personer som tog upp tråden, när argument inte höll.

Jag tänkte att tänkbara invändningar mot mina motioner under denna stämma skulle gå ut på att man var kritisk mot att motionerna la sig i styrelsens arbete genom alltför specificerade riktlinjer. Man kunde tänkt sig att vissa skulle tycka att de visade på dåligt förtroende för vår valda styrelse att sköta en del frågor. Jag var nervös för den debatten, för det hade varit en giltig invändning och jag skulle behövt göra redogöra för vilka problem jag hade haft i diskussioner med ordföranden, vilket tyvärr lett fram till att jag sett mig tvungen att gå motionsvägen. Det skulle lett in på en trist, negativ debatt. Men nej, det var alls inget motargument jag hörde på stämman. Inte uttryckligen i alla fall.

Relaterat till det ovan, kunde jag också tänka mig att motionerna skulle röstats ner p g a att man hade sagt att det jag skrev i motionerna var självklarheter, att jag slog in öppna dörrar. Jag tänkte att jag kunde få höra att det är klart att styrelsen inte lägger sig i vad folk har på sin uteplats, om det inte är extrema saker etc. Att det inte skulle behövas motioner för det. Men det var heller verkligen inget motargument, som jag fick höra. ;-)

Istället tror jag att motståndet mot mina motioner var en kombination av (a) att medlemmarna i denna förening i mycket stor utsträckning följer styrelsens rekommendationer och det räckte att ordföranden ofta bara sa att "vi vill inte ha det så" och (b) en stark oro för att förändra något som helst i ett förbuds- och kontrollsystem som väldigt många tycker skänker trygghet.

Nu ska vi inte överdriva hur många regler det finns i föreningen just nu. Det är, vad jag vet, inte så extremt. Jag tolkar mer att stämman i onsdags i diskussionen inte verkade kunna sätta några begränsningar för sig själv på hur omfattande regler man kan ha och införa. Och att man inte ser som önkvärt att minska förbuden på något område.

Det som jag analytiskt kanske tycker är mest förvånande i det jag beskriver ovan att det är ens egna grannar som ska kontrolleras snarare än att det är ett klassiskt avståndstagande mot en en "ond omvärld". Men kanske funkar det så att kan den enskilde inte kontrollera det onda där ute, så får han/hon försöka kontrollera vad som inne istället (hur ens grannar får agera i vissa sammanhang). Så sker det i alla fall någon sorts kontroll på något ställe.

Till sist

Man får se det positiva med det hela. Jag vet mer om vad mina grannar tycker om saker och ting. Det här var egentligen enda sättet att få dessa uppgifter på vilket tänkesätt de har. Jag får agera därefter och till stor del anpassa mig. Mina åsikter har jag kvar och de hoppas jag kunna få gehör för i framtiden inom föreningen. De presenteras i detta dokument.

Jag åt kvällsmat med ett antal vänner dagen efter och jag beskrev vad jag har beskrivit i detta inlägg. Alla var bestörta över, vad man tyckte var, min extrema bostadsrättsförening. Det var mycket illa, tyckte flera. Historien om de tre stenarna och den förbjudna elgrillen var bland det som gjorde störst intryck. Ett par skulle precis flytta till en ny lägenhet och de blev nu lite oroliga över om de kunde hamna i en förening med liknande tankar. Själv har jag från denna stämma 2008 en historia för mina barnbarn. Och jag hoppas som sagt på att mycket förändras till 2013. Folk kommer och går.

[ Andra bloggar om: , och ]

Vård till papperslösa en regional fråga

Centern har fått mothugg i sina egna led för att man, som det heter, vill förhindra s k papperlösa (icke-svenska medborgare i landet som inte gett sig till känna inför myndigheterna) att få läkarvård. Om denna fråga verkligen berörs av propostionen som omröstningen i riksdagen idag handlade om, är tveksamt. Propositionen säger nämligen i klartext att det inte är så.

Representanter för tre ungdomsförbund har skrivit en artikel om saken och den heter "Vård till papperslösa är en självklarhet" (SVT.se). Författarna citerar propositionen ordagrant: "Under beredningen av ärendet om en ny lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. har även frågan om en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och för utlänningar som olovligen vistas i Sverige samt frågan om statlig ersättning för en sådan utvidgad skyldighet tagits upp."

Av detta lilla citat kan man framför allt utläsa att frågan egentligen handlar om att centralisera en idag regional befogenhet. Det talas om "en utvidgad skyldighet för landstingen". "Landstingen" (läs: regionerna) kan troligen redan idag bestämma att erbjuda samtliga papperslösa hälso- och sjukvård.

Vi har en fungerande demokrati på regional nivå i Sverige med folkvalda på den nivån som utkrävs ansvar i valen. Det är allt som behövs. Det finns ingen anledning för staten att bestämma hur regionerna ska göra i denna fråga.

Tyvärr är det i praktiken så i det tankecentraliserade Sverige att inga beslut betraktas som "riktiga" förrän de centraliserats till riksnivån. Därav kraven på att tvinga alla landsting att göra samma sak i denna fråga.

Däremot är det mer oroväckande vad Fredrick Federley, Tobias Billström m fl skriver i "Ingen utan pengar får nekas akut sjukvård" (SvD 2008-05-20). Där står: "Idag regleras asylsökandes rätt till vård i avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). De löper ut vid halvårsskiftet. Istället för att ingå nya överenskommelser med SKL ersätter vi dem med en lag."

Vi har alltså idag avtal mellan regioner och staten. De ersätts nu med en lag som bestämmer asylsökandes rätt till vård. Det innebär att medan regionerna åtminstone formellt tidigare hade ett förhandlingsutrymme i en avtalssituation, så bestäms denna fråga nu av en centralt stiftad lag. Det är centralisering.

fredag, maj 09, 2008

Agera regionalt på engelska

Denna blogg, Agera regionalt, kan nu läsas på engelska på http://www.google.com/translate_c?hl=en&sl=sv&tl=en&u=http://www.maltelewan.com/blog/. Observera f ö att Googles nya översättningstjänst korrekt översätter Skåne till Scania och skåningar till Scanians. I övrigt är det ju si och så med resultatet, men huvudpoängen bör nog trots allt framgå i alla översatta artiklar.

torsdag, maj 08, 2008

Världens Historia om etnisk rensning

Världens Historia, är en tidning på Bonniers Publications som kommer ut var tredje vecka. I nummer 4 - 2008 (kom i slutet av februari) skrev man om etisk rensning i Skåneland:

"Sverige låg bakom etnisk rensning"

Med förbud, förtryck och avrättningar försökte svenska staten att göra den danska befolkningen i Skåne, Halland och Blekinge till svenskar.

Kort tid efter undertecknandet av freden i Roskilde i februari 1658 började den svenska armén på ett brutalt sätt att bekämpa danskt motstånd i de erövrade områdena. Invånarna i Skåne, Halland och Blekinge hade varit danskar i ungefär 700 år och i tre år förde därför danska upprorsmän, de så kallade snapphanarna, gerillakrig mot de svenska ockupationsstyrkorna. Snapphanarna var fredlösa och bekämpades med alla medel. De upprorsmän som togs till fånga torterades innan de avrättades, styckades och sattes på hjul och stegel till skräck och varnagel för andra. Alla som hjälpte - eller misstänktes hjälpa - snapphanarna fick sina gårdar nedbrända och riskerade dödsstraff. Under tre år utövade de svenska erövrarna i praktiken en terrorregim mot civilbefolkningen i de erövrade landskapen.

När upproret hade krossats år 1661 införde den svenska staten en kultur- och språkpolitik som systematiskt skulle göra de nya undersåtarna till svenskar. Danska präster och ämbetsmän ersattes med svenska, böcker på danska förbjöds och danska statyer och inskriptioner förstördes eller ändrades. Försvenskningen var så effektiv att svenska skolböcker först på 1990-talet började skildra de tre landskapens danska historia och deras mörka förflutna."


Frågan om etnisk rensning eller inte i Skåne på 1600-talet är för mig helt ointressant för politiken idag. Det var väldigt länge sedan. Men som historia och historieberättande idag är det intressant. Vi skrev om detta på FSF:s webbplats för några år sedan i artikeln "Om revanschism". På så sätt är det hoppfullt när Världens Historia som ovan nu kan berätta om ett, på många sätt, fruktansvärt 1600-tal i våra bygder.

onsdag, maj 07, 2008

Kulturföreningen Telos och språkbruk

NFÖ beskriver en ny "Kulturförening mot och över gränser" 2008-05-07. Man skriver: "Den nystartade kulturföreningen Telos vill överbrygga gränser. Dem som skiljer Sverige från Danmark, dem som skiljer invandrare från deras nya samhälle och dem som bygger murar mellan olika konstformer."

Föreningen verkar på många sätt positiv. Man har mycket bra ambitioner. Jag fastnar särskilt för att kristdemokraten Aldo Isra skriver följande om föreningen i ett blogginlägg "Kulturlivet kan fördjupa integrationen i Öresundsregionen" (2008-04-23): "Inte minst kulturarvet och den gemensamma historien förenar folken på tvärs över nationsgränsen i Öresund."

Samtidigt skriver man bara om Sverige och Danmark och svenskar och danskar. Istället för att använda namnen på regionerna och dess inbyggare - Skåne och Själland, skåningar och själländare - så klär man än en gång Öresundsgemenskapen och dess delar i nationella termer. Och gör man det konsekvent är det möjligt att man gör mer skada än nytta. Får vi se skärpning eller är det så här det ska vara?

tisdag, maj 06, 2008

Konstant språk nationalromantisk strävan

Julia Svensson, journalist, skriver på Sydsvenskan i "Svengelska forever" (webb 2008-05-06) om engelskan som gör stora insteg både i vardagsspråket, affärsvärlden och vetenskapen. Hon skriver om språklagar och är kritisk. Hon skriver att det vore:

"helt klart bäst att låta anglifieringen och andra språkförändringar ha sin gång. För strävan efter ett konstant språk är en farlig romantisk syn på det nationella arvet – en tendens lika lite unik för Sverige som högerpopulismens framgångar".

Jag tycker hon bortser från att värdet av mångfald gör att det kan finnas skäl att artificiellt bevara språk. Språktrygghet kan vara ett annat skäl. Samtidigt har hon en definitiv poäng att strävan efter ett konstant språk innebär en olycklig "romantisk syn på det nationella arvet". Vi måste kunna blanda språk och låta språk förändras.

Svenska kan t ex blandas med skånska och/eller danska till en öresundska. Engelskan kan få vara med. Det finns inga regler. Det borde i alla fall inte finnas några regler. Skrota planerna på en svensk språklag!

söndag, maj 04, 2008

Dagens nyheter på Max

Den norrländska hamburgerkedjan Max har åtta restauranger i Skåne. Den nionde öppnar i oktober i Malmö. Marknadsföringen är, till skillnad från MacDonalds och Burger King, ganska nationalistisk. Det är mycket i reklamen om Sverige och det svenska, vilket i tanken effektivt utesluter västra delen av vår region.

I måndags såg jag att man gjort en tidning tillgänglig för sina gäster. Det handlar om Dagens nyheter. På så sätt kunde några tusen skånska restauranggäster läsa om vinster på lägenheter i Hammarby sjöstad i Stockholm bara denna dag - en nyhet klassat som en stockholmsk lokalnyhet av DN.

Det är inget fel i sig, men ytterligare ett exempel på hur vi lever vår vardag i Skåne delvis genom en offentlig studie av en särskild verklighet - den nordliga - som inte finns omkring oss. (Ett annat exempel har jag redan skrivit om här.) Hade det varit nedslag i lokalnyheter från flera stora städer king Östersjön hade det varit en annan sak.

Problemet är att Max är ett centraliserat företag liksom så många andra. Hade restaurangchefen lokalt själv slutit ett avtal med en tidning, så hade han valt Sydsvenskan eller Skånskan. Men här finns istället färdiga DN-skyltar som från centralt håll skickas ut till alla restauranger i Sverige. Ta emot!

Wayne's coffee har också DN i sina tidningsställ överallt. Det såg jag förra helgen i Malmö. Också något avtal med DN, antar jag. Och Johan W kommenterar nedan att på Pressbyrån på Malmö C kunde man härförleden köpa en juice, macka och få en DN. Jag kan ha fel, men jag tror att det delvis är nytt fenomen att man tillhandahåller Stockholmstidningarna i skånska inrättningar.

torsdag, maj 01, 2008

Nypotatis, fastlagsbulle och siste april

Finlandssvenskan har sina egna ord och uttryck även i skriftlig form. Bland svenska språkvariationer är den nästan ensam om detta. Det är inte så stor skillnad, men nog reagerar man här och där om man läser Hufvudstadsbladet.

Skånska tidningar har också ett fåtal skriftspråkliga märken. Det enda uppenbara examplet är att det heter "i fjor" i skånska tidningar, medan det heter "i fjol" utanför Skåne. Kanske är s:et på presens particip ett annat sådant grammatiskt exempel: "körandes" istället för "körande".

Men det finns i Skåne också en del ord, som är acceptabla regionala riksspråksvariationer av svenskan. Här är ett urval:

Fastlagsbulle - Semla
Nypotatis - färskpotatis
Siste april - Valborg
Hylle - fläder
Mölla - kvarn
Skorpmjöl - ströbröd
Ärtor - ärter
Mårten - Mårten gås
Bondkatt - huskatt
Sviskon - katrinplommon
Rabbegröt - rotmos
Grishals - fläskkarré


(Jag är dock lite osäker på om en skånsk tidning skulle kunna använda de två sista i en nyhetstext.)

Så skånska tidningar skulle kunna vara lika konsekventa med att använda de regionala varianterna av dessa ord, som de är med ordet "i fjor". Men det är de inte. När det gäller orden i listan ovan blandar man (än så länge). Och allt eftersom åren går tycker jag mig märka att de riksspråkliga varianterna vinner terräng. Spelar det då någon roll? Dagens i-landsproblem?

En av de drivande orsaker till att jag ägnar mig åt skånska kulturella frågor är för att jag tycker så mycket om mångfald, även i det lilla. Om inte skånska tidningar lätt ideologiskt upprätthåller de få skånska ord som fungerar som regionala markörer i rikssvensk text, så tror jag att de helt försvinner inom ett decennium i det översvämmande uppsvenska mediabruset. Då får vi bara rikssvenska och finlandssvenska kvar som regionala riksspråksvariationer i text.

Jag tycker det är synd. Jag uppmanar därför Skånes tidningar att använda de skånska regionala varianterna av de ord som ännu går att använda i en svenskspråklig nyhetstext.

Tar en tidning in en TT-nyhet så kan man ändra orden, t ex i detta fallet från "färskpotatis" till "nypotatis". Skriver man en artikel om siste april-firandet kan man också tänka på att använda den skånska varianten av ordet, som man här (inte) gör.

Ute ur den akademiska garderoben

Erik Poulsen är språkrör för det politiska partiet Befria Skåne från Sverige. Han blev intervjuad i artikeln "Han vill se Skåne som ett eget land" (Metro Skåne 2008-04-21).

Det finns också en, fortfarande aktiv, omröstning i anslutning till artikeln, på Metros webbplats, där 71 % har svarat ja på frågan "Ska Skåne vara självständigt?" medan 23 % svarat nej och 6 % "bryr mig inte". Jag hörde också en diskussion om ämnet i bilradion senare på dagen efter att Metros artikel publicerats (någon kommersiell kanal), där folk skulle ringa in.

Bredvid intervjun med Poulsen finns en liten artikel, där Jonas Frykman, professor i etnologi, får uttala sig om förutsättningarna (finns bara i den fulla tidningsversionen, alltså här):

Professor: Enfaldigt.
FÖUTSÄTTNINGAR En självständig stat måste ha en egen bank, ett eget polisväsende och egna ministrar. Bland mycket annat. Skåne saknar förutsättningar för detta, enligt Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
– Det skulle leda till ekonomisk ruin. Det är oerhört enfaldigt att tro att Skåne kan bli en självständig stat. Och att dra paralleller mellan Kosovos självständighet och Skåne är ett dåligt populistiskt knep, menar Jonas Frykman.
– Skåne har ju varit svenskt de senaste 350 åren och självklart känner de flesta skåningar sig som svenskar.


Undertecknad är inte heller för någon självständighet för Skåne eller Scania. Jag fortsätter att arbeta vidare för federalism inom Sverige, så som centerns riksstämma tagit beslut om, och där Skåne plus eventuellt andra delar av nuvarande Sverige ska utgöra en delstat. Tyskland är en förebild.

Men det här uttalandet i Metro är ett av de mest intressanta jag läst i Skånedebatten. Det har funnits många akademiker som uttalat sig kritiskt om identitetssträvanden för Skåne. Det har framför allt varit historiker och etnologer, samt en och annan samhällsgeograf. På något sätt har dessa personer framställt saken som om det var forskning som låg bakom deras yviga uttalanden. Nu går dock en av Lunds universitets etnologer ett steg längre och kommer med ett rent politiskt uttalande, till synes helt utan ens försök att koppla till forskning. Det känns lite befriande i sin ärlighet.

Men är det detta som ligger bakom en stor del av den nuvarande forskningen kring skånsk identitet, kultur och historia? Ett rent politiskt ställningstagande, så som uttryckt av Frykman ovan? Det är uppenbart problematiskt om det är så, men det förvånar mig tyvärr inte alls med tanke på vad jag sett hittills i den debatt där akademiker uttalat sig i alla möjliga frågor som har med eller inte har med ämnet att göra.

Regionala skånska helgdagar?

Sydsvenskan har gjort en sammanställning av helgdagar i Sverige och Danmark på "Sverige och Danmark har olika helgdagar" (2008-03-17). Många är gemensamma, men skillnaderna är intressanta. I Danmark är Skärtorsdagen, Store Bededag, Annandag pingst och Grundlovsdag helgdagar. I Sverige är däremot Alla helgons dag, Trettondag jul, Midsommardagen, 1 maj (halv helgdag i Danmark) och Sveriges nationaldag helgdagar.

Moderna länder har inte enbart "nationella" helgdagar som Sverige, utan helgdagarna - liksom övriga delen av kulturpolitiken - är ofta regionala. Tyskland har visserligen en Tag der Deutschen Einheit den 3 oktober, men i övrigt bestämms helgdagarna av delstaterna. För en tabell, se här. Även ett centraliserat land som Frankrike har regionala helgdagar. När jag bodde i Strasbourg gällde det att hålla reda på Alsaces helgdagar.

Region Skåne borde, med ändrad svensk lagstiftning, kunna bestämma helgdagar i Skåne. Hur kunde det se ut med en ny regional helgdagsordning?

En naturlig utgångspunkt är att man samordnar helgdagarna i Öresundsregionen. Man skulle väl inte ha olika helgdagar i Stockholm norr om Mälaren och söder om? Samtidigt har någon påpekat denna skillnad i helgdagar som en styrka i Öresundsregionen. Det ger t ex möjlighet för invånare på ena sidan att på sin fritid, under en helgdag, möta en vardag på den andra sidan. Mångfald är än en gång en konkurrensfördel?

Store Bededag och Grundlovsdag är specifikt nudanska dagar. Bededagen kom till 1686, efter Roskildefreden, som ett resultat av kunglig rationalisering. En av de dagar som då försvann var Mortensdag. Det är en dag som idag istället kunde bli helgdag i Skåne med tanke på Mårtensaftons betydelse i landskapet. Vår principiella motsvarighet till Store Bededag kan alltså vara Mårtensdagen, om än under helt olika årstider.

De svenska unika helgdagarna Alla helgons dag och Trettondag jul, kan troligen tas bort. De kan inte jämföras med de andra tunga helgdagarna i Skåne. Jag föreslår att de ersätts av Europadagen den 9 maj och Skåneländska Flaggans Dag, den tredje söndagen i juli. Att däremot åter göra den s k "Sveriges nationaldag" till vardag (liksom innan 2005) är nog inte realistiskt ens i Skåne, eller?

Ge oss en region, inte ett regionförsök

Det har diskuterats en del om Region Skåne ska bli större och innehålla andra delar av Sverige också. Häromdagen skedde ett tydligt ställningstagande på Sydsvenskans debattplats, "Gör regionen permanent", 2008-04-28. Författare är Hans Wallmark, riksdagsledamot och medlem av moderaternas partistyrelse, och Lars-Ingvar Ljungman (m), kommunstyrelseordförande i Vellinge.

De två moderaterna menar att regionförsöket bör permanentas utan att vänta på att en (eventuell) regionindelning i övriga Sverige reds ut i sina gränser och ansvarsområden. Problemet som hindrar en permanentning i Skåne, menar de, är att det "börjat föras en sidodiskussion om breddning. Skall delar av Småland och Blekinge också föras till Region Skåne?" Vi kan få vänta länge om vi ska vänta på en regionlösning för hela Sverige, troligen till 2010-2014.

Jag är enig med Wallmark och Ljungman. Statens ständiga önskan om enhetlighet visar sig tyvärr också här, om Skåne ska vänta in hela Sveriges regionala indelning. Det är inte tiden nu att utöka Region Skåne geografiskt. Nu ska man satsa på en permanentning av regionen och en fördjupning av Region Skånes befogenheter.

Regionförsöket har varat i nästan tio år. Det är förnedrande för Skåne att man placerar en region med 1.2 miljoner invånare i sådan lång osäkerhet. Uppenbarligen är Skåne helt oprioriterat från statens sida. Fördröjningen kommer minnas som en del av Skånes historia. Men nu, när det är en ny regering, så förväntar jag mig snabba, ny besked i frågan. Så svårt kan det inte vara.

En geografisk utökning kan bara gälla Blekinge (och i teorin Halland, men orealistiskt idag - det finns inget stöd där). Att Småland inte bör ingå befästs ytterligare i "Är du nordskåning eller smålänning?" i Smålandsposten (2008-04-08). Region Skåne kan göras varaktig utan att frågan om Blekinge på sikt ska ingå måste avgöras nu.