torsdag, mars 20, 2008

Dialekterna och Öresund glöms bort

Regeringen har i dagarna presenterat betänkandet "Värna språken - förslag till språklag", SOU 2008:26. I förslaget ingår att svenskan ska lagfästas som Sveriges huvudspråk. Trots min oro för allt som kan liknas vid kulturcentralism, så har jag inte så mycket emot förslaget i grunden. Sydsvenskans ledare skriver i "Snacka går ju, typ" (2008-03-20): "om vi har officiella minoritetsspråk, så bör vi i logikens namn också ha ett nationellt huvudspråk" och det är nog en poäng. Kanske lika bra att vi får den här lagändringen nu, som kommer i vilket fall.

Utredningen är noggrann med att uttrycka att svenskans nya status inte ska utgöra ett problem för Sveriges officiella minoritetsspråk, d v s samiska, meänkieli (tornedalsfinska), finska, romani chib och jiddisch (jag tycker f ö att bara de två första, i egenskap av territoriella språk borde ha den statusen). Minoritetsspråken nämns alltså frekvent i betänkandet. Invandrarspråk nämns också.

Vad som inte nämns är dialekter - på ett resonerande sätt. Ordet dialekt förkommer bara tre gånger i texten, i organisatoriska sammanhang.

Sverige har åtskilliga levande skandinaviska dialekter även i den traditionella meningen: med flera frekventa radikalt andra ord och egen grammatik. Älvdalsmålet är kanske det mest kända. Det finns även ett fåtal dialekttalare kvar i Skåne (det inre av Österlen, Bjärehalvön) och lite fler i Blekinge (Listerlandet) och i Halland (Glommen, Morup, Träslövsläge). Det är underligt att föra en diskussion om svenskan som huvudspråk i Sverige utan att dialekterna är med.

En annan aspekt är de nordiska grannspråkens status i gränsregioner. Bör t ex inte danska kunna ha en särskild status i Skåne? Vad händer när våra myndigheter blandar språken? Malmö stad publicerade för några år sedan tillsammans med Københavns Kommune ett dokument "Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år 2004 - 2006" skriven på ett öresundskt blandspråk. Tänk om det visar sig att det snabbaste sättet att läsa gemensamma dokument i Öresundsregionen innebär att vissa ord byts ut.

Går dialekternas status och användningen av ett Öresundsblandspråk ihop med den föreslagna lagparagrafen "Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska." Går skånsk dialekt ihop med lagparagrafen "Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt." Eller innebär det att vi inte kan använda skånska ord i offentliga texter ens om sådana initiativ skulle blir mer och mer accepterade i vår region?

Ökad användning av skånska måste uppstå ur en ganska oreglerad situation innan det kan bli etablerat och i någon som helst mening börja kunna ses som "vårdat". Det gäller ju etymologin bakom varje ord i dagens svenska.

Och, borde inte utredningstexten klart och tydligt tala om vad man menar med svenska? Ingår dialekterna, även de som inte kan förstås av utomstående? När "Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang", är verkligen alla typer av dialektal svenska ok utomlands då? Eller inte alls?

En förelagen lagparagraf lyder: "Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas". Vore det inte på sin plats att tala om dialekterna här? Om de möjligen skulle ingå i denna definition av "svenskan", skriv då ut det!

Man kan ställa ytterligare frågor om lagförslagets påverkan för dialekten och språk i en integrerad Öresundsregion, men det gör varken utredningen eller Sydsvenskans ledare. Man är inte i närheten av en sådan diskussion.

måndag, mars 17, 2008

Fixa trängselskatten på Lilla Fiskaregatan

Så här är det att leva i en region, som till stor del är (försöker vara) en kopia av ett nutida politiskt och kulturellt centrum 600 km bort. På 7-Eleven på Lilla Fiskaregatan i Lund kan man fixa sin trängselskatt för Stockholms innerstad.

Idén lär alltså inte ha några nämnvärda praktiska fördelar. Trängselskatten kan man säkerligen ordna lite varstans när man kommer fram om man till äventyrs skulle bila den här sträckan rakt norrut. Men 7-Eleven är ett butikskoncept och allt ser likadant ut överallt. Det här är bara det mest uppenbara. Börjar du kolla på varuutbud m m så skulle det inte förvåna mig om det speglar en normalstockholmares vardagsinköp. Etc.

Nationalstaten är en social konstruktion som påverkar i stort sett allt i våra liv, från det vi föds till det vi dör. Vi kan förstås också bryta med dess kulturella och sociala innebörd om vi vill. Men då måste vi börja fundera och bli pålästa - och vi måste våga vara ganska så störiga.

Nu, några månader senare, ser jag att Svenska Dagbladet ingår i alla frukostmenyer på 7-Eleven. Så alla skånska morgonkunder får möjlighet att läsa om inbrottsförsök i Solna eller festandet på Sturecompagniet i Stockholms innerstad - eller varför inte om trängelskattens konsekvenser?

Hur vore det om 7-Eleven i Skåne istället tecknade avtal med tidningarna som rapporterar från den plats där butikerna befinner sig? Se också mitt blogginlägg om Dagens nyheter på Max hamburgerrestauranger. [Bilden till vänster är tagen från samma butik som bilden överst.]

lördag, mars 15, 2008

Minnet av Roskildefreden gav Skånelandsdebatt

Jag ska skriva om något som gått denna blogg förbi, eftersom jag var upptagen med annat under en lång period. Så här kommer en sammanfattning av de senaste tre månaderna i media.

Roskildefreden slöts den 27 februari 1658 (Høje Taastrups kyrka på bilden, i byn där Roskildefreden framförhandlades). Den har uppmärksammats i Skåne och i Danmark under 2008, 350 år efteråt. Intressant nog har minnet inte bara lett till en historisk återblick, utan också lett till att historia och identitet i Skåneland kommit i blickfånget igen. Det har skett på flera vis. Det berättas här, efter datum.

2007-11-22 öppnar Malmö sitt webbforum för en diskussion med temat "Hur tycker du Stortorget ska utformas och användas?" Det är en öppen frågeställning. Mycket snart finns där dock åtskilliga inlägg som handlar om att ta bort statyn över Karl X Gustav. På julafton rapporterar Sydsvenskan under rubriken "Ut med kungen" om alla bland "hundratals debattinlägg" som skrivit i webbforumet och vill avlägsna Karl X Gustav från Stortorget:

Med rubriker som ”Bort med kungen!”, ”Bort med varbölden!”, ”Ta bort gubben till häst!”, ”Skamlig kungastaty” vill många att statyn av Karl X Gustav tas bort. Några hänvisar till den död och förödelse som följde i krigarkungens spår, inte minst i Skåne. En debattör menar att kungen borde ersättas med en staty av Jörgen Kock, borgmästaren som anlade torget och lät bygga Rådhuset.

2007-12-22. Søren Krarup, folketingsmedlem för Dansk Folkeparti, säger i en intervju till nyhedsbyrån Ritzau att han hoppas att Skåne, Halland och Blekinge åter kan bli en del av Danmark, på samma sätt som Sydslevig skulle kunna bli. Krarup talar i artikeln bl a om tvångsförsvenskningen av skåningarna med hjälp av "ohyggliga terrormetoder".

Krarups uttalanden hamnar överallt i svensk press, från SVT Text till Dagens nyheter och t o m (i bantad version) till Sydsvenskan. Det blir startskottet för en utbredd debatt och ett antal webbomröstningar. En av de tre skånska tidningar som håller omröstning är Helsingborgs dagblad där webbläsarna får svara på frågan "Vilket land skulle du helst vilja tillhöra?" 48.3 % svarar "Danmark", 40.3 % svarar "Sverige" och 9.5 % svarar "Inget av dem" (1.9 % svarar "Vet inte"). Omröstningen startar 2007-12-22 och upphör strax efter 2008-01-01 då 1943 läsare har angivit rösterna enligt ovan.

Kanske ännu mer slående är debatterna i två "trådar" (här och här) på Helsingborgs dagblads webbplats där många olika personer diskuterar om Skåne ska tillhöra Sverige eller Danmark. De som föredrar Danmark dominerar ganska stort.

Den andra skånska tidningen är - två månader senare - Kristianstadsbladet 2008-02-26. Frågan är "Vad skulle du helst vilja vara - svensk eller dansk?" Bara några få hundra röstar och ca 55 % svarar "svensk" och 45 % svarar "dansk". Den tredje är Norra Skåne (2008-02-27) där resultatet blir ungefär detsamma med ungefär lika många (eller få) röstande.

De stora omröstningarna på Expressen.se/KvP.se (omröstning uppdelad efter om man påstod sig vara skåning eller inte), Aftonbladet.se och på Svenska dagbladets webbsajt är ganska jämna 50-50 där alla svenskar röstar om Skåne fortsatt ska vara svenskt. I dessa tidningar är antalet röstande många gånger fler (ca 20 000, 100 000 och 10 000 röstande resp). På Politiken.dk vill 63 % att Skåne ska vara en del av Danmark, medan 31 % svarar "nej" (ca 10 000 röstande).

2008-02-26 publiceras den första tunga akademiska kritiken mot skåneländsk historieskrivning. Det hela liknar debatten efter tv-serien Snapphanar med dokumentär ett år tidigare. Akademikerna agerar på så sätt på nytt. Denna första artikel är skriven i Sydsvenskan av Fredrik Persson, doktorand i historia på Lunds universitet. Harald Gustafsson, professor i historia vid Lunds universitet, fyller på med en understreckare i Svenska Dagbladet 2008-02-26.

Dick Harrison, professor i historia, är också med i debatten på Sveriges Radio 2008-02-26, dock med ett delvis annorlunda budskap i och med att han menar att etnisk resning ägde rum i Skåne. Historikern Gunnar Ståhl uttalar sig i Kristianstadsbladet 2008-02-28. Gemensamt för alla ovannämnda är att man menar att övergången från Danmark till Sverige inte var ett så stort problem för befolkningen i Skåneland på 1600-talet.

Även en del tidningskrönikörer uttalar sig om Skåne. Daniel Rydén skriver en kontrafaktisk text om Skåne fortsatt hade varit danskt. Han raljerar då över att vi hade avskytt Köpenhamn istället för Stockholm (mycket tveksamt med tanke på avståndet). Claes Fürstenberg, Malmös ständige Malmökolumnist försvarar Karl X-statyn, om än på ett skämtsamt sätt. Det leder i sig till en upprörd debatt i Sydsvenskans forum, med två sidor av saken representerade.

Bland de som funderat på 350-årsminnet brukar det heta att vi ska "uppmärksamma" eller "markera" det, men inte "fira" det. Inte så förvånande är det en del övertramp på det området. Det börjar med underrubriken "2008 ska Karl X Gustavs fredsavtal i Roskilde firas" i Punkt SE 2007-12-21. Och "350 år sedan Skåne blev svenskt - nästa år blir det fest". Konstigt nog framkommer det sedan i brödtexten att någon menar att just de uttrycken är olämpliga.

På webbsajten roskildefreden.dk står det i den svenska versionen: "350-årsminnet av Roskildefreden kommer att uppmärksammas i hela regionen." Länge stod det i den danska texten: "Initiativet til fejringen af 350-året for Roskildefreden er taget af..." I Sverige uppmärksammar man; i Danmark firar man? Senare blev den danska texten rättad till "markeringen" istället för "fejringen".

Debatten om historia och identitet har de senaste tre månaderna alltså blossat upp i och med minnet av Roskildefreden. Undertecknad har nog aldrig sett så mycket intresse och aktitivet kring de här frågorna. Många skåningar tycks kritiska, kanske t o m förbaskade, över den nuvarande situationen där Skåne kulturellt och politiskt bara är en landsända i ett centralistiskt Sverige. Man kan tycka att det är utmärkt att de här frågorna diskuteras om man vill ha en förändring.

Skåne gjorde debut i melodifestivalen

Jag är ingen direkt fan av melodifestivalen. Det är lite för mycket "one happy family" över den. Jag såg dock andra halvan, omröstningen m m, ikväll. Det var lite kul att se hur jurygrupperna röstade. Sanna Nielsen fick sin t ex enda 12-poängare från Växjö-juryn, med säte så nära hennes hemort Bromölla. (Hon vann också tittarnas omröstning.)

Melodifestivalen har pågått sedan 1959 i Sverige. Jag tror inte att någon sång fram till i år sjungits på skånska. Vårt talspråk anses som bekant inte fint nog för att sjungas och det har vi skåningar varit mycket noga med att efterfölja under 1900-talet. Sanna Nielsen är väl en av dem som varit "duktiga" med att frambringa toner på uppsvenska.

I år sjöng dock Frida, i Frida feat. Headlines "Upp och hoppa", på skånska, och bröt konventionen. Hon fick ikväll tummen ner av tio jurygrupper från SVT:s nordligare distrikt, men fick en fjärdeplats ensamt av Malmöjuryn. Tittaromröstningen gav henne/dem heller inga poäng.

Malmöjuryn gav f ö ensamma förstaplatsen till Sibel från Kristianstad, så nog var den lokalpatriotisk, även om Sanna Nielsen fick nöja sig med lite lägre poäng.

Det är kul att Frida vågade sticka ut på det här viset i år. Tillsammans gav deras grupp dessutom den skåneländska flaggan en välkommen skjuts genom att i direktsändning flagga stort med några ex av den på bordet där gruppen satt och väntade på omröstningsresultaten. Man kan säga att för första gången deltog ett oförställt Skåne i melodifestivalen.

fredag, mars 14, 2008

Mitt partis agerande håller inte måttet

Det ska bli hårdare tag mot olaglig fildelning. Det kommer regeringen att besluta sig för. Statsråden Beatrice Ask och Lena Adelsohn Liljeroth skriver idag på SvD:s Brännpunkt, "Kulturarbetare får stöd av domstol" (2008-03-14).

Jag tycker saken fortfarande är lite oklar. Upphovsrättshavarna kommer inte kunna begära IP-nummer direkt hos Internetleverantörerna. Men de behöver inte gå igenom en full rättegång som idag. Istället kan man möjligen hävda att regeringen fastnat för ett mellanalternativ, där upphovsrättshavarna måste gå till domstol som kan ta beslut i endera eller andra riktningen.

Men man går nu från att det idag krävs fängelse i en eventuell dom för att lämna ut IP-nummer till - inte bara att det krävs dagsböter i en fällande dom utan - att rättegång inte ens behövs. Slutsatsen är att det blir en betydligt enklare process för upphovsrättshavarna att jaga fildelare än det är idag. Och att människors integritetställning blir s a s två steg svagare än idag, i ett bräde.

Webbundersökningarna visar att folk är enormt kritiska. "Bör internetleverantörer tvingas att lämna ut ip-adresser?" besvaras av Svenska Dagbladets webbläsare som "nej" till 84 % och "ja" till 13 % när 4562 personer röstat. Detta är fantastiskt tydligt svar. Aftonbladet.se:s läsare är ännu tydligare till frågan "Behövs det hårdare regler för att komma åt fildelare?". 6.2 % säger "ja". 93.8 % säger "nej". 40355 röstande. Betänk då att även statsråden skulle hålla med om det är just hårdare regler - uttrycket som används i webbfrågan - som de vill införa.

Det regeringen vill införa är absurt med tanke på hur mycket det går mot folkviljan. Oavsett att webbomröstningar har sina tiltningar av oika skäl, så är beskedet i detta fallet så klart att det inte på något sätt går att argumentera bort och fundera ordentligt kring det.

Hur kunde det då gå så här? Centerpartiet har varit starka motståndare till de tuffare tagen och markerat det i debatten flera gånger. En intressant artikel "Regeringspartierna inte överens om fildelning" i Svenska Dagbladet 2008-03-14 klargör en del. Annie Johansson, partiets talesperson i fildelningsfrågor, uttalar sig: "I förhandlingar kan man inte få igenom allt till 100 procent. Det är med viss beklagan vi har fått ge med oss på den här punkten". Och, fortsätter det i artikeln: "Men, konstaterar Annie Johansson, centern är ensamt om sin ståndpunkt i regeringen. Och partiet är ändå nöjt med att ha fått igenom vissa tillägg."

Det här duger inte. Jag sitter själv i en politisk nämnd. Är det en viktig fråga, är det en profilfråga, så säger man "nej". Man väljer sina slag. Man kompromissar i många fall, men sätter också stopp, när det behövs. Kan man inte komma överens så får man skjuta på lagändringen och köra vidare på den nuvarande lagen, tills man kan komma i närheten av varandra.

Det totalt överväldigande webbomröstningarna visar att politikerna lever i sin egen värld. De förstår inte vad som pågår. Fredrik Reinfeldt har beslutat sig för att vi gör bäst i att "jaga en hel ungdomsgeneration", trots allt. Trots vallöftet. Han är förbrukad som politiker för mig nu. Han är ett argument mot en borgerlig regering.

C borde stoppat det här. Jag är centerpartist p g a partiets federalistiska ståndpunkt. Har vi fått ökat självstyre i Skåne med den nya regeringen? Har vi fått en regionindelning för Sverige? Nej. Får centerpartiets, för mig, andra viktiga profilering genomslag i regeringssamarbetet? Nej. Tydligen inte. Bara när det gäller en del detaljer. Vad är poängen med det hela? Det är mycket tveksamt om det blir sämre för de frågor som jag bryr mig om om vänsterblocket tar över 2010. Det är nog ungefär likadant.

onsdag, mars 12, 2008

Årets mest meningslösa flaggdag

Idag är eventuellt en stor dag. Det flaggas lite överallt på stan. Svenska flaggan vajar stolt utanför regionhuset i Lund och på Stortorget i Lund. Troligen åker alla lokalbussar omkring med små flaggor längst fram. Vad är det då för dag? Det är kronprinsessans namnsdag.

Kollar man på Wikipedia ser man att flaggvännerna i samarbete med staten (förordning från justitiedepartementet 1982:270) samlat på sig en ganska diger lista av saker som man kan flagga för. Sverige har inte mindre än 16 flaggdagar plus en extra under riksdagsvalsår. Nobeldagen är én; 1 maj är én. På FN-dagen ska man flagga svenskt. (Men Europadagen ska man tydligen inte flagga på, i alla fall inte svenskt.)

Av alla meningslösa flaggdagar tror jag ändå att kronprinsessans namnsdag utgör den allra sämsta ursäkten för flaggning i Skåne. Först och främst, enligt en hel del bör man inte ha någon kung eller kronprinsessa överhuvudtaget. Jag är förstås medlem i Republikanska föreningen.

Sedan: jag tog några minuter på mig att gå igenom hur ofta kronprinsessan vistas i Skåne i år 2008. Det gör hon én gång: "söndag 3/6 Nä[r]varo vid högtidlighållandet av Carl von Linnés minne, Alnarp". Inom parentes sagt: i Stockholm har hon så många lokala besök att namnet på staden inte ens sätts ut; det står bara "Slottskyrkan" eller "Försvarshögskolan". Nu ser jag att hon faktiskt gick på spex i Lund i april ("Kronprinsessan Victoria togs emot av lundaspexare" (Sydsvenskan 2008-04-26), så det innebär ett besök till i Skåne i år.

Ändå ska Lunds 40 bussar (jan 2006) åka omkring och flagga för denna, ur vår synvinkel, närmast fiktiva person bosatt 600 km bort. Om det ändå varit hennes födelsedag det handlade om, men namnsdag - det firar vi ju enligt traditionen inte alls i Skåne (eller Danmark). Det är en uppsvensk tradition. Det har ingen större betydelse i Skåne ens idag.

Idag kan vara årets meningslösa svenska och skånska flaggdag. Det är något att uppmärksamma. För att se om vi kan slippa fler i den kalibern i framtiden.

Flyktingmottagandet del av självstyret

Mona Sahlin förklarade vid en pressträff i går "att hon vill ha en ny lagstiftning som tvingar alla kommuner att ta sin del av flyktingmottagandet" ("Kraven ökar från båda sidor", Sydsvenskan 2008-03-12). Jag kan själv tycka att många kommuner beter sig osolidariskt mot andra på detta område, så jag förstår Sahlins utgångspunkt.

Men centerns flyktingpolitiske talesman Fredrik Federley har rätt när han kallar förslaget "ett övergrepp mot kommunernas självbestämmande". Jag är stolt över c att man profilerar sig här. Ska beslutanderätten över flyktingmottagning flyttas upp, så kan den som högst flyttas till den regionala nivån. Ska den flyttas högre kräver jag något motsvarande som decentraliseras istället.

Maltes princip: [Sverige är så centraliserat att] ingen centralisering får ske på något område om det inte samtidigt sker en decentralisering på ett annat område i åtminstone lika utsträckning.

fredag, mars 07, 2008

Dubbelt främlingsskap för invandrare

Idag publiceras en artikel i Sydsvenskan om en kurs för invandrare i Studiefrämjandet i Lunds regi. En deltagare säger "Skånska är svårt. Riktig svenska är mycket lättare." En annan deltagare säger "Skåningar pratar jättekonstigt. Varför säger de pu? Det heter ju på. Nej, stockholmska är mycket lättare."

Det mest intressanta är kanske vem som lärt de här invandrarna att det nödvändigtvis heter "på" istället för "pu". Och vem har lärt dem att det finns en "riktig svenska" och att skånska inte tillhör denna. Och varför?

Det naturliga är väl att invandrare i allmänhet lär sig den dominerande språkvariant som talas i den trakt dit de kommer. Det vore t ex anmärkningsvärt om invandrare skulle lära sig tungspets-r när de flesta i denna region inte använder det. Det är också anmärkningsvärt om de inte har blivit införstådda med att man kan säga både "pu" och "på" - regionalt finns ju här två språkvarianter att välja mellan. I vilket fall borde ingå i språkinlärning att man kan förstå båda. Och att ingen i sig har företräde.

Ett exempel: jag har tillbringat ganska mycket tid i Andalucien i Spanien. Jag har då aktivit försökt ta till mig av den regionala spanskan där. Varför skulle jag insistera på att i alla lägen tala "korrekt" Madrid-spanska i Sevilla?

Lär sig inte invandrare om sin regions kultur och språk (här: dialekt), så kommer de att vara onödigt mycket främlingar i sin egen miljö. I artikeln lovordar en kursdeltagare istället språket i en annan trakt, en trakt över 600 km från kursdeltagarens boort. Det ger en obalanserad situation. Invandrarnas mottagande lägger ett främlingsskap på det andra. Det gör dem ingen tjänst. Ingen annan heller.

tisdag, mars 04, 2008

Positivt om Trelleborgstullen läggs ner

Tydligen har Tullverket i en intern rapport föreslagit att Trelleborg ska bli utan fast tullbemanning. Och tydligen är Johan Linander och Centerpartiet i Skåne oroade av det.

Jag har inte läst rapporten, men jag blir på något sätt hoppfull. Det låter helt i linje med det gränslösa Europa om vi kan bli av med fast tullbemanning i Trelleborg. Spännande! Tullverket menar att det låter sig göras - även om jag förutsätter att deras motiv är rent ekonomiska. (Och jag antar att jag kommer på tvärs med Centern i Skåne då.)

Med Schengenavtalet (implementerad 2001-03-25 i Sverige) kom avskaffad dokumentkontroll inom ett stort område i Europa. Lik förbaskat möttes man av män i tjocka "TULL"-jackor och ilskna hundar på Malmö järnvägsstation efter en enkel resa till Köpenhamn en lördag förmiddag. Hela det brutala nationalstatseuropa fortsatte att materialiseras i en punkt: (stationerna efter) gränsen. Det hade en psykologisk betydelse; det var symboliskt.

Men hur kom det sig då att tullen var kvar: jo, den påverkas helt enkelt inte nämnvärt av Schengen:

"Sweden and Finland maintain some customs checks in order to control the smuggling of drugs and alcohol. In accordance with the Schengen Borders Code, this is permissible, as long as cars are only stopped when a suspicion of smuggling has been established.", "Schengen Agreement" i en.Wikipedia

Idag ser jag inte hundarna på Malmö station längre. Men jag kan tänka mig hur det ser ut i Trelleborg, där resenärer kommer från det "skumma Polen", enligt det fördomsfulla Sverige. Polen är lyckligen med i Schengen sedan 1 januari 2008. Men tullen får alltså Sverige ha kvar.

Jag menar att inga särskilda kontroller ska få ske i Europa bara av anledningen att det finns en gräns. Att en nationalstat börjar och en annan slutar är inte skäl nog. Jag har inget emot kontroller, men de ska alltid ske oavsett staters gränser. (Och då kan väl kontrollerna egentligen lika gärna ske av polisen?) Däremot kan man motivera koncentrerade kontroller kring punkter där många passerar i allmänhet: färjor och viktiga vägar inom och utom länderna.

Ett Trelleborg utan fast tullbemanning låter som en framgång för det gränslösa Europa, om det kan bli verklighet.

Folkens självbestämmande viktig princip

Sverige erkände Kosovo som självständig stat idag. Det rapporterar Sydsvenskan i "Sverige erkänner Kosovo" (2008-03-04). Det är positivt.

Frågan i sig är ganska enkel eftersom en generell princip bör tillämpas: det är befolkningen i varje territorium, och ingen annan, som bestämmer det territoriets status. Det är det som ingår i principen om folkens självbestämmande så som jag tolkar det politiskt-filosofiskt. Det är också en omistlig del av demokratin som koncept.

Principen är t o m praktisk på en mikronivå vilket ett extremt exempel visar: även en mindre stad i Sverige borde kunna förklara sig ensidigt självständig efter en folkomröstning. Kruxet är att det kommer aldrig att ske eftersom (1) inte 1 % av invånarna vill det i någon svensk stad och (2) det omgivande landet inte har några krav alls på sig att göra det praktiskt möjligt för staden att förklara sig självständigt. Man kan alltså t ex helt förhindra de nya invånarna att korsa gränsen till Sverige i detta fiktiva exempel; man kan hindra landtransporter av mat dit m m.

Men om vi inte lägger några krav på andra länder att i verkligheten låta länder som utropar sig självständiga fungera som fria, har det då några praktiska konsekvenser?

Ja, icke-våldsprincipen råder ändå. En ensidigt utropad fredlig mikrostat bör aldrig kunna tillrättavisas genom våld, inte heller genom polisinsatser från en annan stat. Överhuvudtaget kräver den politiska moralen att mikrostaten kan ställa de krav de vill på vilka som får vistas inom sitt territorium. Får den inte stöd från andra stater i världen, blir den inte långlivad ändå. På så sätt är detta lite av en "staternas marknad" - den är alltså självreglerande.