torsdag, oktober 26, 2006

Tufvesson is back!

"Rolf Tufvesson ser ut att vinna maktkampen om kristdemokraternas regionrådsplats", meddelar Sydsvenskan. Han blir även ordförande för kulturnämnden.

Tufvesson behöver ingen sådan analyserande bloggartikel som Swanstein och Billström har fått. Han har varit en av de ledande regionalistiska regionpolitikerna under de senaste tio åren och detta är troligen mycket goda nyheter för Skåne. Sonesson/Tufvesson/Kinhult från 1998 har nu blivit Swanstein/Tufvesson/Kinhult, ingen större skillnad. Dessutom är regeringen nu borgerlig, Billström minister och debatten om Öresundsregionen har utvecklats. De ska bli fyra intressanta år.

Det ska också sägas att Tufvesson är en kontroversiell politiker också i de egna leden. Sydsvenskan hade 2006-11-03 en hårt granskande artikel Tufvesson vald i laga ordning med många frågetecken kring hur regionrådsvalet gick till. Men oavsett personstridigheter och möjliga tvetydigheter i nomineringsprocessen inom organisationen är det avgörande för mig att Rolf Tufvesson står för en politik som är oerhört viktig för Skåne just nu.

Svenska Scoutförbundet centraliserat

Det är inte bara stater som är centraliserade. Det är ett fenomen i många riksomfattande organisationer. I den här artikeln i Sydsvenskan (2006-10-26) förklarar t ex Svenska Scoutrådets generalsekreterare Johan Strid på förekommnade anledning att "en eventuell uteslutning [av en scout som t ex utgör ett disciplinärt problem] är regelvidrig, eftersom ett sådant mycket ovanligt beslut måste tas på riksnivå".

Det är ofta samma sak. När något ovanligt sker så förlitar man sig på att Riksnivån är något sorts neutralt eller uppenbart korrekt sätt att lösa problemet på. Det blir då styrning från Stockholm av en företeelse i Skåne, 65 mil bort. (Paraplyorganisationen Svenska Scoutrådet och medlemsorganisationen Svenska Scoutförbundet har sina huvudkontor där, vilket av dem som gäller i detta fallet.) Men det tycker tydligen inte organisationens företrädare i centralsverige är något konstigt. De är tyvärr så vana vid att styra över saker de inte borde styra över.

I just detta fallet visade sig att den lokala scoutklubben istället tillhör KFUK-KFUM:s Scoutförbund som inte har samma organiserade och centraliserade medlemsbegrepp (som t ex Svenska Scoutförbundet).

tisdag, oktober 24, 2006

Va du e förlässt ida!

Jag hade varit och handlat och kom just hem. Min granne höll upp dörren för mig:

- Va du e förlässt ida, sa hon!
- Va, sa jag.
- Va du e förlässt ida.
- Ja, jo, svarade jag, och log dumt. Min granne log tillbaka.

Hemma i lägenheten slog jag upp "förlässa" i skånska ordboken och såg att det betyder att man lastat på sig för mycket. Aha! Grannen syftade förstås på mina två stora Coop-kassar. I rikssvenskan skulle man kanske kunnat säga "överlastad" - fast knappast om en person i vardagsspråk...

Det är något sorgligt när jag, som bott i Lund i hela mitt liv, måste - även om det är ett exceptionellt fall - slå i ordboken för att förstå vad grannen säger till mig. Här finns resterna av ett gammalt språk omkring mig, men jag har inte lärt mig orden i alla mina utbildningar. Orden försvinner långsamt bland människor och de ord som finns kvar kan knappast användas, eftersom så få förstår dem...

lördag, oktober 21, 2006

Infrastrukturminister stark förespråkare av regioner

Bara en kort notis för en gångs skull. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) säger idag 2006-10-21 i Sydsvenskan:

"- Jag är stark förespråkare av den regionala nivån. Det ska vara en stark regional delaktighet och ett medansvar".

Det borde i och för sig vara självklart att en centerpartist säger detta. Hur det blir med pengar till E22:an är dock mer oklart. Nu säger regeringsföreträdaren att Region Skåne ska ordna det själv med verktyg som regeringen kommer att tillåta. Hur var det med vägarna till Saab-fabriken i Trollhättan, de som fick E22:ans pengar? De vägarna fick ju bidrag rakt fram. Skillnaden?

onsdag, oktober 18, 2006

Nye regionstyrelseordföranden 1999: bryt med Sverige

Jerker Swanstein blir ny regionstyrelseordförande. Sydsvenskan skriver 2006-10-19: "Tvivel uppstod efter förra mötet, då valberedningens förslag att välja Jerker Swanstein kördes över. En kupp av partiets yngre krafter som såg ut att gynna utmanaren Pia Kinhult." Men till slut var det ingen tvekan om att Swanstein skulle vinna. Han blev då också moderata fullmäktigegruppens ledare.

Pia Kinhult - som f ö ändå blivit ett av moderaternas fyra regionråd - och hennes positiva egenskaper känner många till. Men då undrar man troligen hur regionalistiskt lagd Swanstein är. Jag har rotat i arkiven här också, liksom jag tidigare gjorde för Skåneministrarna:

Redan i februari 1999 i Nordvästra Skånes Tidningar visade Swanstein prov på en progressiv inställning i regionfrågan. SSF:s Göran Hansson sammanfattade i samma tidning 1999-02-16: "I en debattartikel i NST under den gångna veckan skrev Jerker Swanstein (m) och f.d. kommunalråd i Helsingborg, att tiden var mogen att bryta med Sverige, lägga ner Sveriges Riksdag, satsa på regionen Skåne samt börja göra affärer direkt med lämplig kommissionär i Bryssel."

1999-11-01 gick han tillsammans med Tufvesson och Aldegren ut och kritiserade moderstyret i Helsingborg under Björn O Anderberg. Anderberg är, om ni minns, en av Skånes största politiska katastrofer i sen tid. Ändå var det formellt sett en kollega till Swanstein. Anderberg, körde dock sitt eget helsingborgska race och brydde sig föga om vad som hände i regionen. Swanstein, Tufvesson och Aldegren är också helsingborgare. Deras anklagande artikel hette "Helsingborg tiger i regionfrågor".

Swanstein hade inte nöjet i att stå bakom motionen i regionfullmäktige om en Skånehymn, men han försvarade den i huvudsak (mot Christine Axelssons (s) nationalistiska kritik). Helsingborgs Dagblad 2000-04-27: "Beträffande motionen om nationalhymn så tycker jag nog att man ska läsa den lite med glimten i ögat. Det är självfallet inte så att man kan tvinga fram en skånsk samhörighet med politiska beslut eller framtävlade nationalsånger, sådant påverkas huvudsakligen av andra faktorer. Men jag har svårt att förstå varför man blir så upprörd över att någon ändå försöker röra vid frågan om den skånska identiteten. Om tävlingen kring en skånsk nationalhymn skulle bli av så är det väl trots allt ett billigt sätt att få ett antal människor att anstränga sig och göra något för den skånska identiteten."

I september 2000 förklarade Jerker Swanstein tillsammans med de moderata regionråden Carl Sonesson, Annika Annerby Jansson, Inge Garstedt och regionstyrelseledamoten Göran Holm i det moderata partiorganet Medborgaren (nr 5 2000) nödvändigheten med ett regionalt självbestämmande utifrån ett moderat perspektiv. Det var ett svar på uttryckliga centralistiska åsikter inom partiet.

Swanstein tyckte tillsammans med Margareta Pålsson att "den historiska, kulturella och traditionella identiteten som präglar Skåne" var ett av två skäl för att Skåne kan fungera bra som region" i ett Brev till ledarsidan i Kristianstadsbladet 2001-03-06 och i en debattartikel i Helsingborgs dagblad sju dagar senare. De tyckte inte det behövdes en "universalmodell för regionalisering i Sverige" och artikeln var på många andra sätt positiv: "Beslut som rör Skåne bör fattas av skåningar i Skåne." etc.

I moderaternas provval i januari 2002 var det bara en enda som var tydlig när det gäller självstyret, regionens roll i Öresundsintegrationen och den skånska identiteten; det var Hans Wallmark. Men också Jerker Swanstein yttrade åtminstone en enkel mening om att han ville att "Skåne som region får mesta möjliga att säga till om visavi Stockholm". (Övriga ca 50 kandidater var i princip knäpptysta om saken.)

Stockholms län blev bas för EU:s smittskyddsmyndighet i konkurrens med Malmö/Lund i februari 2004. Det är första (och hittills enda) gången en EU-myndighet placerades i Sverige. Med tanke på Öresundsregionen utan konkurrens är industriellt medicinskt-biologiskt centrum i Norden var beslutet förstås vansinnigt. Swanstein var upprörd i Kristianstadsbladet 2004-02-27: "Moderaternas gruppledare i Region Skåne, Jerker Swanstein, tycker också att myndigheten borde ha hamnat i Skåne. Inte minst för den spetskompetens som finns i forskning och utveckling i Öresundsregionen. Han kallar regeringsbeslutet för 'ett huvudlöst beslut', eftersom Skåne fyller samtliga krav med råge. Han säger också att det är tydligt att inte kompetensen styr, utan det socialdemokratiska partiet 'i sann centralistisk anda'. (F ö var Linander också väldigt tuff i sin kritik i Sydsvenskan 2004-02-26.)

Moderaterna var väldigt sena med att slå ihop sina partiavdelningar för Malmöhus och Kristianstad. Det hela är fortfarande pinsamt - alltså den tid det tog. Men det skedde till slut formellt 2004-04-24. Margareta Pålsson (m) bytte åsikt sent, medan Swanstein i Helsingborgs Dagblad 2004-04-08 utan tveksamhet kunde säga: "Det har jag jobbat på så länge jag har varit
förbundsordförande".

För drygt ett år sedan skrev Swanstein tillsammans med övriga borgerliga gruppledare i regionen en debattartikel på Sydsvenskans ledarsida med rubriken och innehållet "Stärk självstyret i Skåne". Artikeln innehöll mest ekonomi, tillväxt och utvecklingsfrågor, men hade helt klart rätt riktning.

Jerker Swanstein har under 2005 också debatterat mot Lars Stjernkvists statscentralistiska kolumner om att "Region Skåne bör avskaffas" i Skånska dagbladet.

Sammantaget finns det moderata regionpolitiker som har haft det regionala självstyret och Skånes identitet som tydligare fokus för sitt politiska intresse än Jerker Swanstein. Swanstein har dock skrivit bra artiklar och skött sig bra. Han har också varit tidig i sina uttalanden och uttryckta viljeriktningar.

Men det är något som kan sägas vara särskilt positivt med honom. Det är att han inte alls tycks ha gjort några av de, bland skånska politiker, annars alltför vanliga slentriannationalistiska motsägelsefulla uttalandena. I alla fall inte under de ca sex-sju år tillbaka som mitt arkiv sträcker sig. Det är lite extra trevligt. Swanstein kan bästa fall bli en mycket positiv regionstyrelseordförande för Skåne.

måndag, oktober 16, 2006

Budget i två riktningar

Den nya regeringen presenterade sin budget idag. Jag har ännu inte fått grepp över dess regionala följder. Men vi har i alla fall fått lite information:

Det blir inget löfte om att bygga ut E22:an i budgeten. Sydsvenskan 2006-10-17 skriver i "Så påverkas Region Skåne av budgeten": "Att bygga ut E22 till motorväg genom Skåne är ett starkt önskemål från de skånska borgerliga politikerna. I statsbudgeten ställs inga löften ut för en sådan utbyggnad. Däremot sägs det att den nya regeringen kommer att verka för nya finansieringslösningar, exempelvis så kallad PPP."

Dessutom: "Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar regeringens förslag till att omvandla riktade statsbidrag till generella. Det gäller pengar till personalförstärkningar i förskolan och till kommunal vuxenutbildning. – Men vi är samtidigt förvånade över att man planerar nya riktade satsningar, bland annat inom psykiatrin, säger Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu."

Riktningen tycks alltså vara decentraliserad, men det går inte enbart åt det hållet, vilket är enormt dåligt. Det handlar trots allt om en regering i vilken centern ingår.

Skånsk kultur att inte tränga sig

Punkt SE har 2006-10-16 frågat sina läsare, bl a 1853 Malmöläsare, om köer. Det visade sig att Malmöborna är mer passiva i köer än övriga storstadsbor. Man varken hoppar mellan köer eller tränger sig. Resultatet av undersökningen är inte så enkelt att man är mer aggressiv desto större stad man bor i. T ex menar sig göteborgare tränga sig mest. Men en slutsats är att det är en del av den regionala kulturen här i Skåne att respektera köer i större utsträckning. Från artikeln "Vi hatar matkön" (av Jonas Andersson, Per Magnusson):

"Brukar du hoppa mellan köerna?
Malmöiter: 54 %
Göteborgare: 52 %
Stockholmare: 71 %

Brukar du tränga dig?
Malmöiter: 24 %
Göteborgare: 32 %
Stockholmare: 28 %"

I övrigt är kassakön den som Malmöborna tycker värst om. Alternativen var - i nu nämnd stressordning - kassakö, bilkö, Ikeakö, krogkö och toakö. I Stockholm är det tydligen tvärtom toakön som är värst.

tisdag, oktober 10, 2006

Svensk kommunal beskattningsrätt en illusion?

Alla vi arbetande betalar höga sociala avgifter via arbetsgivaravgifterna på 32.28 %. Den största delen av min inkomstskatt går till kommunen. Som Lundabo går, av det som är kvar, 21.24 kr till kommunen och 10.39 kr till regionen (sammanlagt 31.84 kr). Jag betalar ingen statlig inkomstskatt. De flesta gör inte det. Däremot betalar vi moms på vanligtvis 25 % på varor vi konsumerar för lönen - som vi ju alltså redan skattat för.

Enorma summor går seledes bort i skatt. Vi ska ju inte addera procentsatserna rakt av eftersom de tas ut efter hand, men skattetrycket i Sverige anses ändå ligga kring 63 % (1 - 0.7 x 0.7. x 0.75). Det är därför som Maud Olofsson säger så här i "Höga skattetrycket största problemet” i Privata affärer 2006-08-25: "Vi jobbar mer än halva veckan innan vi får behålla några pengar. Roten till våra ekonomiska problem är skattetrycket". I gengäld har vi i Sverige fri sjukvård, fria universitetsstudier och studentbidrag. Saker som vi annars ändå hade tvingats bekosta på något sätt själva, genom försäkringar eller livslån.

I flera länder i Europa har kommunerna ingen egen skattebas. De tar inte upp skatter utan får pengarna tilldelade sig från staten. Kommun och region i Sverige får ändå en hel del av mina pengar genom direktskatter och det är ju bra eller? Men kommun plus region får inte mer än 21.6 procentenheter av det totala skattetrycket på 63 %. Man får en tredjedel. Två tredjedelar får staten.

Dessutom skriver Maud Olofsson så här i Min dröm för Sverige (2006, s 74): "Sanningen är att mellan 80 och 85 % av de pengar som kommunerna förfogar över redan är reglerade eller reserverade genom beslut som fattats på nationell nivå. Det kan gälla hur skolan organiseras, hur förskolan ska skötas eller hur socialbidragssystemet ska se ut."

Så vad återstår då? Jo, kommuner och regioner beslutar över ca 6 % av invånarnas egna skatter. Dags att förändra.

Skånska vildsvin blir älg på vägskyltar

Vildsvinet finns idag "mest i Östergötland, Sörmland och nordöstra Skåne. Åtminstone i Skåne finns det faktiskt fler vildsvin än älgar i skogen", enligt Miljöportalen. Nu har, enligt artikeln "Vildsvin blir älg på vägskyltar" i Svenska dagbladet 2006-10-04, vildsvinen blivit ett problem i Ölsboda utanför Degerfors i östra Skåne. De bökar upp trädgårdar, välter omkull soptunnor och utgör även en trafikfara.

Ölsbodaborna ville att Vägverket skulle sätta upp varningsskyltar, men det fanns bara skyltar med hjort, rådjur, ren, kor, får, häst och älg på. Så vad gjorde Vägverket? De satte upp älgskyltar.

Vägverket har ändå till sist börjat rita nya skyltar med vildsvin på. Heder åt dem. Men hela affären visar hur ett centraliserat verk inte är förberett på akuta regionala förhållanden. Och i hur många fall, i "less high-profile cases" som vi inte hör om, säger inte de statliga verken att ett lokalt eller regionalt fenomen inte innefattas i deras mall, kan man tro?

måndag, oktober 09, 2006

Utmärkt Säasä

Sällskapet Skånsk Samlings årmöte godkände i en första läsning 2006-09-09 att gå ihop med Föreningen Skånelands Framtid. På så sätt skapas den största regionalistiska föreningen i Skåneland. Nu i höst kom också senaste numret av årsboken Säasä ut.*) Jag tycker att det är ett extra bra nummer och vill gärna göra särskild reklam för några artiklar.

Först och främst finns det några tragiska ting att ta upp. Ann-Marit Tjörne Edonius och Peter Broberg är döda. De tillägnas fina artiklar i årsboken. Ann-Marit var dotter till Sällskapet Skånsk Samlings ledande man under så många år, Ernfrid Tjörne. Peter Broberg var arkitekt och många år aktiv i Stiftelsen Skånsk Samling. Två äldre, välskrivna artiklar av de båda finns med i Säasä.

Prästen Karl-Erik Weggerup, också mångårig medlem i Sällskapet Skånsk Samling, har med en artikel "Skånsk historia förpliktar". Det finns många andra intressanta artiklar, av Carl-Olof och Marianne Orsander, Björn Gyllix, Ove Dagneryd, Ann-Marie Berg, Ingegerd Emnell, Colibrine Sandström och Ingrid Dora Jarnbjer. Mina personliga favoriter är dock som vanligt Axel Perssons dialektdikter. Det är så få som skriver på dialekt idag. (Allan Nilsson skriver också i Skånska Dagbladet nu 2006.) Persson skriver på dialekten kring Glumslöv i (sydliga) Nordvästskåne, om jag inte minns fel. Här är ett smakprov från en av de tre dikterna:

De va kållt, de var mårrt, de var maren
å marken va knappt redit bar än.
Darr lao sjaskede drivor kring husen
å blegt gliste nabbogaors-ljusen
nårr han lista se hän imodd stallen
å fick fatt i spannen å pallen


Du kan köpa ett exemplar av årsboken efter kontakt med mig så förmedlar jag förfrågan vidare.

*) Enligt årsbokens eget förord: "Säasä var benämningen på utsäde i mellersta och norra Skåne. I söder och på Österlen hette det Såsä."

Kritik mot centraliserade älgjaktsbeslut

Jägareförbundet Skåne uppmanar länets jägare att helt ställa in älgjakten i år. Den skånska älgstammen är för liten och för klen, enligt förbundet. Det kan man läsa om i "Förbundet vill ställa in årets älgjakt" i Kristianstadsbladet 2006-09-14. Så svag är alltså tydligen tillgången i regionen på detta av de skånska turistbyråernas så omhuldade djur.

"Enligt länsstyrelsen är tilldelningen ungefär lika stor i år som i fjor. Myndigheten är helt styrd av de lagar som finns och inte av tillgången på djur [regionalt]. [...] För några år sedan beslöt länsstyrelsen [i Skåne] att tjurar med mellan fyra och åtta taggar skulle sparas. Men någon överklagade det till Naturvårdsverket [i Stockholm] och fick rätt."

Men det finns också kritik mot detta centraliserade system där situationen lokalt i Skåne inte beaktas. Så här stod det i Kristianstadsbladet 2006-06-20: "Jaktpolitiska frågor diskuterades på måndagen mellan Jägareförbundet Skåne och politiker från länet. De närvarande politikerna stod bakom förbundets synpunkter och menar att jaktpolitiska beslut måste kunna tas på lägre nivå än den nationella. Vi bör ge länsstyrelsen förtoendet att hantera jaktpolitiska frågor på regional nivå, säger Ronny Olander från socialdemokraterna."

söndag, oktober 08, 2006

Regeringsförklaringen tyst om Öresund

Regeringsförklaringen visade sig inte innehålla inte ett ord om Öresundsregionen. Det närmaste var att prata om "Norden och Östersjöregionen". Men till skillnad från Öresundsregionen/Skåne-Själland (utvecklingen vital för hela Sverige, menar jag) nämndes i alla fall Ukraina!

Det fanns heller inte något om federalism, regionalt självstyre, kommunalt självstyre i allmänhet, lokaldemokrati eller något liknande. Då användes ändå 6447 ord i regeringsförklaringen denna gång mot 2873 ord 2002. Ibland kan jag undra varför jag ens själv röstar på centern... (T o m regeringen Persson nämnde Öresundsregionens betydelse 1998, även om det varit tyst på det området i sju raka regeringsförklaringar efter det.*))

Det kanske inte är någon stor överraskning eftersom skuggbudgeten, valmanifestet och nu regeringsförklaringen följer ungefär samma spår. Och ok, ibland växer sådant här fram med tiden, när praktiska frågor ska lösas. Då kanske ett nytt annorlunda perspektiv börjar skönjas. Då ser man varifrån politikervirket är hämtat. Detta är dock en dålig start ur regionens synvinkel.

*) Regeringsförklaringen 1998-10-06: "Sveriges aktiva roll i Östersjöutvecklingen skall stärkas. Öresundsregionens sammanflätning, de unga demokratiernas utveckling och EU:s utvidgning innebär att vår del av Europa har förutsättningar att bli en av kontinentens mest dynamiska och starkaste tillväxtregioner. Genom ökad samverkan mellan näringsliv och politik skall vi ta vara på denna unika möjlighet." Ovanstående kunde vara en inspiration för den borgerliga regeringen.

lördag, oktober 07, 2006

Minister med stark regionalism i bagaget

Moderaten Tobias Billström från Malmö blir migrationsminister. Med tanke på den stora migrationen både inom Öresundsregionen och migrationen av invandrare från tredje land till Malmö, känns det vid första anblick rätt. Jag har gjort en liknande check av honom som av Cristina Humark Pehrsson:

1. Våren 2000 var Tobias Billström en av upphovsmännen bakom en motion om "en skånsk nationalhymn" i Region Skåne. I motionen framhålls vikten av "samlande faktorer och gemensamma nämnare" i utvecklingen av en sann, skånsk identitet. Många moderater i regionfullmäktige skrev under på förslaget. Nationalisterna i v och s tyckte det var skrattretande - till skillnad från idén att Sverige har en nationalsång då givetvis. ;-) Förslaget bordlades senare på obestämd framtid, trots att borgarna hade makten. (Kanske man inte ville stöta sig med Sydsvenskans PK-nationalistiska agenda.)

2. I "Ett skånskare Skåne" - del 3 i Sydsvenskan 2000-05-15 uttalade sig Billström: "Moderaten Tobias Billström ser framtida skatteklyftor mellan Skåne och övriga Sverige mer som en möjlighet än som ett hot. Jag tror nämligen att i så fall skulle vi kunna få en dominoeffekt. Vi kan få en förändring av hela Sverige om vi börjar i Skåne med förändrade skattesystem, säger Tobias Billström."

3. I ett nummer av MUF Skånes organ "Blå Bladet" i augusti 2001 presenterades de skånska MUF:are som kandiderade till riksdagen 2002. De fick svara på frågorna "Bör Skånes maktbefogenheter öka?" och "Bör nationalstaten på sikt avvecklas?" Det blev ganska negativa svar, ur en regionalists synvinkel, men en av de tre som svarade "ja" på båda frågorna var Tobias Billström.

4. I NST 2001-09-20 försvarade Billström som ledarskribent det skånska regionförsöket i "Med alla sina fel behövs Region Skåne!" Han skrev bl a: "Ingen annan stat i hela Europa, möjligen med undantag för Frankrike, är så centraliserad som Sverige. Det är inte bra. Det är ett bevis för att vi ännu inte förstått den potential som ligger i regionbegreppet, oavsett om det manifesteras i Skottland, Katalonien eller Bayern."

5. Billström har också försvarat det skånska självstyret. Han "skrev" förra året en motion (i stort sett dammade av en tre år äldre motion) med Peter Danielsson om "Regionalt självstyre i Skåne". De skrev bl a:

"Region Skåne är unikt i sällskapet av regioner i försöksverksamheten. Skåne är en tydligt geografiskt avgränsad region med gemensamma värderingar och kultur. Skånes position i södra Östersjön och i Öresundsregionen ökar dessutom behovet av ett regionalt organ som kan föra Skånes talan angående exempelvis integration över Sundet, infrastruktur, samarbeten och olika former av gränsproblematik. Till skillnad från landshövdingen företräder regionfullmäktige skåningarna mot omvärlden, exempelvis i kontakterna med länder i Skånes närområde såsom Danmark, Tyskland och Polen."

Billström och Danielsson vill givetvis ha kvar självstyret. De vill dessutom utöka det något: "Nästa steg är att utreda vilka fler uppgifter som kan flyttas från staten, främst länsstyrelsen, till Region Skåne. Det kan exempelvis handla om att öka Region Skånes inflytande över infrastruktursatsningar i Skåne, kultursatsningar, utbildning och andra frågor som anknyter till det regionala utvecklingsarbetet. Länsstyrelsen och landshövdingen bör på sikt kunna avvecklas helt."

6. Landshövdingämbetet fick en egen motion av samma killar några år tidigare, "Avskaffa landshövdingsämbetet i Skåne". Slutkläm: "Länsstyrelsen i Skåne kan därmed successivt avvecklas i sin nuvarande form." Så sent som i våras citerade Lars Stjernkvist i Skånskan 2006-02-06 Billqvist för att ha sagt att han tycker att landshövdingen är en slags tjänstemannarelik, oförenlig med ett modernt samhälle.

7. Jag tycker det definitivt blivit tystare från Billström i Öresundsfrågor och skånska frågor under de senaste åren. Förändringen kom när han blev riksdagsman. 2003 upphov han t o m sin röst i riksdagen och ville att kulturministern skulle gripa in och hindra att Skåne tog över ansvaret från Malmö för kulturbolagen, trots att Malmö och Skåne tycktes vara ganska överens (Sydsvenskan 2003-05-19). Billström hoppades alltså att staten skulle lägga sig i.

Som slutsats kan man säga att den "gamle Tobias Billström" vore sensationellt progressiv för Skåne som minister i en regering. Man undrar dock om han ändrat sig i gamla frågor och prioriteringar. Men trots allt ska det bli mycket intressant att se vad han kan bidra med i regeringen!

fredag, oktober 06, 2006

"Öresundsministern" motarbetade sänkta broavgifter

Ganska många personer under årens lopp, bl a en hel del borgerliga politiker, har pratat om att införa en riktig Öresundsminister. Jag hittar 1390 träffar på Google och de flesta tycks handla om folk som vill att posten instiftas. Nu kom borgarna till makten. Med inte blev det någon Öresundsminister, inte som fick det som huvudtitel i alla fall.

Den person som tidigare närmast var "Öresundsminister" var Berit Andnor, socialminister och “Nordenminister”. Av någon anledning fullföljer borgarna tanken på att Öresundsintegrationen har med sociala frågor att göra när man nu utser Cristina Husmark Pehrsson (m) till "socialförsäkringsminister med ansvar för Nordenfrågor" enligt Sydsvenskan 2006-10-06. "Det betyder att hon ska försöka lösa det strul många av Sundspendlarna upplever idag."

Så vem är Cristina Husmark Pehrsson? Jag tittar i mitt arkiv och ser att hon varit aktiv med Öresundsfrågor. Hon har alltså redan intresset vilket är enormt viktigt. Här är några saker:

1. Husmark Pehrsson kommer från Kågeröd i nordvästskåne (mellan Svalöv och Klippan). Och det märks politiskt. Hon har hörts väldigt mycket i debatten om eventuellt sänkta broavgifter. Hon vill inte sänka med en krona. Ett av de snällare exemplen hittar man i Riksdagsmotion 2002/03:T292, Öresundsregionen: "Biljettpriset över Öresundsbron skall enligt gällande avtal motsvara färjetaxorna mellan Helsingborg–Helsingör och det är viktigt att ingångna avtal kvarstår."

Hon har attackerat näringsminister Björn Rosengren för att "försök[a] dölja det statliga stödet till Öresundsbron" och menat att staten varit för generös mot sydvästskåningarna och bron: "ensidiga statliga subventioner [syftar på infrastrukturen fram till bron!] till bron sätter konkurrensen ur spel och [kan] därför drabba den viktiga färjeleden mellan Helsingborg och Helsingör" (Helsingborgs Dagblad 2001-03-05). Så det är hela den traditionella helsingborgska avundsjukan mot Sydvästskåne som går igång hos henne.

Hon har mer än en gång pratat om vikten av en HH-tunnel. Trevligt. En jag känner pressade henne på om det skulle vara en tåg- eller en tåg- och biltunnel och hon ville lyckligtvis inte utesluta det senare.

2. Husmark Pehrsson har flera gånger argumenterat för en liberalare alkoholpolitik. T ex: "I stället borde alkoholskatterna sänkas till dansk nivå. Omedelbart." (Helsingborgs Dagblad 2003-10-11).

3. I Riksdagsmotion 2002/03:N346, Skåne som tillväxtmotor lyckas hon tillsammans med Margareta Pålsson (m) visserligen prestera den underliga meningen "Danmark och Sverige är en [...] naturlig region" (om Öresundsregionen!). Men slutsatsen är i alla fall att de tycker det krävs "regionala särlösningar" för att uppnå "samverkan mellan grannländer och samtidigt göra det både enkelt och praktiskt för folk som bor och arbetar nära ett annat land". I förlagssammanfattningen säger de att de vill ha "regionala särlösningar och ett flexiblare regelverk utan att för den delen skapa rättsotrygghet". På så sätt blir detta en riktigt positiv motion i sammanfattning. Politiker som förespråkar "särlösningar" för regioner växer nämligen inte på trän.

4. Husmark Pehrsson tycks ha en öppen syn på skånsk identitet. Så här skrev hon i ett mail till en annan vän (2000-08-09): "Angående 'skånelänningar' och hur denna eventuella minoritet skall uppmärksammas diskuterades det [i ett fall] mycket ingående på den skånska moderata länsbänken. För min del kunde jag inte se att, trots många särdrag både historiskt sett men också språkligt, fanns något som jag kunde se skulle vara så kraftfullt avvikande att vi skåningar skulle skalle kunna kalla oss 'en minoritet'. Ungefär som min, Maltes, inställning.

Sammanfattning. Jag tror Cristina Husmark Pehrsson kan bli en bra Öresundsminister. Hon har framför allt visat att hon länge haft intresset. Det största problemet är förstås att hon så hårt debatterat för bibehållna broavgifter. Broavgifterna är det enskilt största problemet för Öresundsintegrationen och om hennes åsikt väger tungt här, så kan hon teoretiskt sett ställa till med lika mycket skada som nytta som minister. Men låt oss hoppas på det bästa!

Agera regionalt

Nu efter valet har jag bytt namn på min blogg från "Kryssa regionalt" till "Agera regionalt". Valet är ju över. Det kommer fler val och då kanske bloggen byter tillbaka. Det nya namnet "Agera regionalt" är inspirerat från valspråket på engelska: "Think Globally, Act Locally". Det användes ursprungligen för miljöfrågor, men kan ju användas för så mycket mer.

Jag har bytt ut "lokalt" mot "regionalt" helt enkelt eftersom det råkar vara mitt fokus och en alternativ, lite större tolkning av agerande-begreppet. Jag tycker om ordet "agera" eftersom det är kraftfullt. Jag tycker vi ska börja ta tag i de regionala frågorna med kraft snarare än att låta de bli frågor som politiker löser efter hand och ofta mer känner av vad som är PK än försöker skapa sig en filosofi och helhetsbild av situationen.

Devisen "Tänk globalt, agera lokalt" kan överhuvudtaget problematiseras. Jag har tidigare ofta vänt på den, dvs jag har menat att man ska börja tänka i den lilla referensramen, alltså inte tänka för stort. Sedan ska man genom resor, erfarenheter och aktioner agera i hela världen. Fast man i tanken behåller den lilla värld man kommer ifrån och den speciella värld som man råkar befinna sig i för stunden.

Men man kan alltså också fundera på det så att man agerar för ett bra liv och stark identitet/mångfald här i Skåne men med hela världen för ögonen. Vi hjälps alla åt i det lilla och hoppas det spiller över på det stora. Tolkningarna kan man göra som man vill med. Men valspråket är tankeväckande och kan i sig ge upphov till debatt.

tisdag, oktober 03, 2006

Webbsajt på blandspråk

En ny Öresundssajt har sett dagens ljus: SygehusIndkøb Øresund. Det är ingen okontroversiell sajt ur min synvinkel. Nationalstatsflaggorna förekommer flera gånger på framsidan, fast man skulle trott att det hela bara handlade om Skåne och Själland. Men initiativtagarna har en intressant idé. De skriver: "Hvilket sprog? Vi vill främja integrationen redan på webbplatsen genom att blanda det svenska och danska språket."

Antagligen är det bara en undanflykt för att medarbetare som både är skåningar och själländare ska kunna skriva direkt utan att behöva översättas. Men det spelar ingen roll. Det blir helt rätt. Webbsajter som riktar sig till både skåningar och själländare borde i regel vara på blandspråk snarare än vara i två upplagor. Man bryter visserligen tabut om att folk ska skriva på "et godt dansk" eller "en god svenska", men det har fyra fördelar:

1. Det har som sagt ekonomisk-praktiska fördelar när alla medarbetare skriver på sitt eget språk. Och resurserna finns redan för att genomföra idén.
2. Det undgår att alienera skåningar och själländare från varandra eftersom de inte måste klicka in på olika sajter.
3. Det ger regionen en egen språklig identitet med ett blandspråk. Det är visserligen inte ett språk med några som helst regler. Här handlar det snarare om något så enkelt som att rubriken kan vara på danska och brödtexten på svenska. Men det är inte så illa det och det uppstår kanske fler och fler traditioner i det här med tiden.
4. En skriven form ger legitimitet till det talade blandspråk som redan nu är ganska vanligt bland människor som vistas ganska mycket i grannregionen.

Det ska också nämnas att det här inte är en helt ny idé. Ett ännu mer genomfört försök publicerades i juldagarna för knappt tre år sedan (2003-12-18). Det handlade då om Malmö och Köpenhamn som tillsammans presenterade det officiella dokumentet Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år 2004-2006. I det dokumentet är det bara ett fåtal ord på rad i samma språk innan byte.

Öresundspendlare betalar tre gånger mer

Ett "30-dagarskort" kostar med Storstockholms lokaltrafik 600 kr. Öresundkortet för 30 dagar har hittills kostat 1660 kr. Nu rapporterar NFO 2006-10-03 att priset från och med den 21 januari 2007 kommer att höjas till 1730 kronor. Men observera att Öresundskortet bara gäller Malmö–Köpenhamn. Pendlare från t ex Lund har inte bara problemet att tåget stannar i 10-15 min i Malmö, att man kan tvingas byta vagn och att vissa tåg helt enkelt inte är genomgående. Lundapendlarna betalar dessutom mycket mer än priserna ovan.

Det är inte rimligt att Öresundspendlare till/från Malmö betalar knappt tre gånger mer än stockholmspendlare och Lundabor mycket mer. Så vems är felet? Skånetrafiken har som myndighet tagit initiativet till höjningen denna gång. Samtidigt har Skånetrafiken varit tvungna att ta med i beräkningen de höga broavgifterna. Något är i vilket fall fel och det måste åtgärdas.

söndag, oktober 01, 2006

Götaland och rätten till sin historia

Ibland delas Sverige idag in i tre delar: Norrland, Svealand och Götaland. Om den sistnämnda beteckningen skriver Nationalencyklopedin (NE): "Ehuru historiskt oegentligt, kom även Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän att räknas dit."

Vi är vana vid att väderrapporterna varje dag sprider denna "historiskt oegentliga" beteckning bland bl a skånska hushåll. Men nu har också Intersport kommit att använda det i en reklamkampanj, troligen med syftning på väderrapporterna. Skylten till höger hittade jag i Malmö. Den är säkert "lokalanpassad" för oss "götalänningar". "Svealänningarna" får väl en motsvarande skylt.

Jag har förstått från olika texter att den geografiska expanderingen av "Götaland" var en del av en aktiv försvenskningspolitik på 1600-talet. Lunds universitet fick t ex av svenska statsmakten från början (1666) ett sigill med texten "Sigillum Universitatis Gothorum Carolinae" dvs "det götiska karolinska universitetets sigill". På bara sex år hade alltså den svenska staten i tanke och propaganda utökat "Götaland". I början på 1800-talet kom sedan det extremt nationalkonservativa Götiska Förbundet och expanderade användningen ytterligare.

NE fortsätter artikeln om "Götaland": "Termen Skåneland har föreslagits som beteckning för Skåne, Halland och Blekinge men har hittills inte vunnit allmän anslutning." Härav min avsiktsförklaring: jag arbetar för att termen Skåneland ska få just "allmän anslutning".

Varför? Tja, jag gillar historiskt korrekta namn framför historiskt inkorrekta namn, även om det handlar om förvanskade namn som nu fått flera hundra år på nacken. Felet är i sig en småsak, men det kostar i stort sett inget att få rätt på det igen. Dessutom har det blivit en känslomässig symbolfråga för skåningarnas rätt till sin egen historia.

Gränser och nya nordiska börslistan

Min enkla ideologi är att gränser i Europa aldrig i sig får utgöra några hinder i några sammanhang. För staterna är det relativt enkelt. De får inom EU alltså aldrig hindra förflyttningen av någon vara eller människa in i landet enbart med hänvisning till gränsen mellan två nationalstater. Narkotika ska t ex stoppas p g a innehav, inte p g a att det passerat en gräns. Alkoholkvoterna för införsel till Sverige måste avskaffas helt - så länge du inte kan peka på att det stora innehavet i sig skulle vara olagligt (det är det aldrig vad jag vet).

Det får inte finnas varken dokumentgränskontroll eller tull. Schengenavtalet gjorde slut på det första i Sverige, Danmark och de övriga (nordeuropeiska) länder som inte regelmässigt åberopar "särskilda omständigheter". Men tullen i Skåne består tyvärr, även för EU-ärenden. För två, tre år sen stod tullarna hotfullt i Malmö med stora hundar så fort man klev av Öresundståget. Det gör de inte längre. Men jag antar att det snarare är en fråga om tullens prioriteringar än ett principiellt-ideellt beslut. De finns väl på andra ställen nu.

Den socialdemokratiska regeringen ville i slutet på augusti "stoppa spelarnas möjligheter att betala via betalkort och att spärra de internationella spelbolagens adresser på nätet". Spelministern Bosse Ringholm uttalade sig (Sydsvenskan 2006-08-30). Det tillhör också det förbjudna i min värld: att hindra företeelser för att de befinner sig i ett annat EU-land. Det är en fråga om gränser igen.

Staten syndar på flera olika sätt, men det är inte det största problemet. Det största problemet är alla de övriga aktörer som sätter upp gränser i Europa. De fyra viktigaste problemen är i bred mening agerandet från telefonoperatörer, posten, banker och transportföretag (framför allt Öresundskonsortiet, men på ett lite annat plan också transportföretag som låter rabatter ta slut vid gränsen). Dessa fyra aktörstyper är specialister på att tillmäta gränser största tänkbara betydelse. Jag återkommer om detta. Jag ser ingen anledning att något av dessa gränshinder ska finnas i någon utsträckning. En nollvision på detta område som antingen uppfylls eller inte.

Relaterat till diskussionen ovan är de goda nyheterna att vi nu får billigare aktieköp i grannländerna (Sydsvenskan 2006-09-29). Imorgon, måndag, införs den nya nordiska börslistan. De flesta banker kommer nu att ta samma courtage för nordiska som för svenska aktier. Äntligen! Men alla banker och fondmäklare gör det inte. Handelsbanken, Kaupthing och HQ behåller särskilda courtagekostnader för internordiska affärer. Och det gör också min bank, lundabaserade Sparbanken Finn. Dags att byta?

Nordiska pridefestivaler och moralism

Pridefestivaler har blivit en del av marknadsföringen av europeiska städer. De är dessutom ett tecken på den tolerans som en stad har och som den kan vilja visa upp. Det hålls faktiskt inte så många i Norden. De fem huvudstäderna har förstås. Men också några andra städer. Umeå pride ägde rum 1 juli. Ett hundratal deltog i paraden. [Tillägg: och inte minst Göteborg har sin HBTQ-festival i maj/juni.] 30 juli-15 augusti fullkomligt översköljdes vi med reportage och förhandsartiklar i riksmedia om Stockholm Pride. Och visst, Stockholm Pride kan inte jämföras med de andra: 30 000 paraddeltagare och 350 000 åskådare!

En vecka efteråt, 12-20 augusti var det dags för Copenhagen Pride med beskedliga 600 deltagare men med 50 000 åskådare! Detta kunde synts mer i skånska tidningar. En månad senare hade vi 22-31 september Regnbågsfestivalen i Malmö. Igår, i själva paraden, var det trevliga 700 deltagare (men knappast lika många på gatorna som i Köpenhamn). [Tillägg: 2009 var det 900 deltagare i Regnbågsparaden. Och 70 000 firade Copenhagen Pride.]

Förutom att jag ser paraderna som uttryck för tolerans och frigörelse i allmänhet, hoppas jag bland hbt-grupperna finna allierade mot dagens sexuella nymoralism. Det kan gälla sexköpslagen, krav på porrfria hotell eller Näringslivets etiska råds (ERK) uttalanden om "könsdiskriminerande reklam". (Nu senast var det fullt påklädda individer av båda kön i samma situationer som fick kritik p g a de ansågs anspela på fel saker och, inte minst, satt i en säng; det har m a o gått över alla gränser.)