torsdag, december 18, 2008

Varken Norden- eller Öresundsporto

Jag fick idag ett litet häfte med information från Posten om nytt brevporto 2009. Jag har inte läst om detta tidigare, även om Posten t ex gick ut med det 2008-10-24 ("Prisändring från 1 januari 2009"). Den procentuella höjningen blir ungefär lika stor för alla typer porton, inrikes som utrikes, 20 g som 100 g.

Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).

Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.

Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".

Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.

onsdag, december 17, 2008

Licenspengarna till Kanal Lokal

Skånska tv-kanalen Kanal Lokal hotas av nedläggning, rapporterar Sydsvenskan ("Skånska Kanal Lokal hotas av nedläggning", webb 2008-12-16). Så är det trots att 70 000 skåningar tittar på den varje dag.

Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.

Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.

Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.

Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.

tisdag, december 16, 2008

Nationalstaten även jordskalvens måttstock

Kl 0621 väcktes jag av jordbävningen i Skåne- och Småland. Jag visste inte vad som egentligen hänt, men läste på nätet någon timme senare. Där var många artiklar. De skånska tidningarna hade ett säreget perspektiv när dessa redogjorde för vilka jordbävningar som ägt rum tidigare.

Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.

Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):

"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."

Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.

Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.

Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.

Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).

Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).

lördag, december 13, 2008

"Liberal" lyckas halvera spritkvoterna

Europaparlamentarikern Olle Schmidt var i Sydsvenskan nöjd ("Få väljare – men striden tätnar", webb 2008-10-25). Han var stolt över att han lyckats få EU-parlamentets ekonomiska och monetära utskott att tillstyrka att mängden sprit halveras som en EU-medborgare får ta med sig från ett annat EU-land ”för eget bruk” utan att betala skatt.

Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.

Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.

torsdag, december 11, 2008

Journalist snurrar om skånskt kulturarv

En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.

Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:

Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.

I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."

Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".

Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.

Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.

När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.

Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.

Lunds historia i kulturhuvudstadsansökan?

Lund gick vidare som kandidat att bli kuturhuvudstad 2014 ("Lund vidare som kulturstadsfinalist ", Sydsvenskan 2008-12-10). Jag har inte läst hela Lunds ansökan (den har inte gått på remiss i utbildningsnämnden). Jag läser dock nu Sydsvenskanjournalisten Jan Gradvalls utvärdering från november: "Timbuktu bättre än livlös pappersbunt" (2008-11-23).

Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".

Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.

Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.

Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?

Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).

Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.

söndag, december 07, 2008

Morgan Johansson - skåning och centralist

Inte nog med att riksdagen i Stockholm har väldigt mycket att bestämma om gällande skånska affärer på nästan varje område. Nu vill förre folkhälsoministern Morgan Johansson att riksdagen ska lägga sig i skånsk regional sjukvård också. Besparingarna på Universitetssjukhuset i Lund, USIL, har fått Johansson att agera. Han vill, genom en interpellation i riksdagen, att socialminister Göran Hägglund (kd) i sin tur agerar ("Sparkrav fråga för riksdagen", Sydsvenskan webb 2008-12-07).

Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).

För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).

Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."

Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."

Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.

söndag, november 30, 2008

SSS möter DDD

En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).

Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.

Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:

"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.

Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."

måndag, november 24, 2008

Snabbtågsplaner i fel vädersträck

Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).

Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.

Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.

De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.

tisdag, november 11, 2008

Skåne internationellt starkt varumärke?

"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?

Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?

Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."

Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.

måndag, november 10, 2008

Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen

Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.

Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".

I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.

fredag, november 07, 2008

Annas Pepparkakor kommer närmare

Annas Pepparkakor säljs till den belgiska kaktillverkaren Lotus Bakeries (Sydsvenskan 2008-10-07, "Annas Pepparkakor blir belgiskt"). Idag ligger företaget i Stockholm. När det flyttar till Lembeke nära Gent (Belgien) - som jag besökt flera gånger - så kommer det mer centralt i Europa och hamnar på en plats som nog kan kännas närmare än Stockholm.

torsdag, november 06, 2008

Kliniker, utbildningar och ortnamn

Onkologklinikerna i Lund och Malmö slås samman till "Onkologi Skåne" (Sydsvenskan 2008-11-05, "Lund får huvudansvaret för den skånska cancervården"). Det är positivt att man vågar slå samman institutioner inom samma stadskluster, Skåne. Det tyder på att bytänkandet inte är särskilt stort. Det är också positivt att man vågar använda namnet "Skåne".

Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.

I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.

En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:

"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."

onsdag, oktober 22, 2008

IPRED - dags att överge borgarna på riksplanet?

Jag ser nu att regeringen har en lag på gång som ska låta upphovsrättsinnehavare få ut namnen bakom IP-nummer som använts för fildelning. Lagen kallas IPRED.

Blir detta verklighet 2009-04-01, som det är tänkt, och centern inte röstat emot i riksdagen, är det tid för mig att inte längre lägga min riksdagsröst på centern eller något annat borgerligt parti år 2010. För i så fall vore det negativt om en sådan regering fick förtroendet igen. Jag tänker på FRA och andra misstag innan dess...det finns gränser. Då får de/vi bara min röst till regionen och i kommunen och en blank till riksdagen.

Man kan hjälpa till att stoppa IPRED på www.stoppaipred.nu. Man kan även gå med i "Stoppa IPRED"-gruppen på FaceBook.

torsdag, september 04, 2008

Förrvirrande artikel om europeiska gener

Sydsvenskan refererar till en rapport från Köpenhamns universitet att "Svenskar och danskar är genetiskt olika" (2008-09-04). Det är i få länder i Europa man är lika övertygade om nationalstatens förträfflighet som i Danmark.

Det är därför inte så förvånande att tänket även i en universitetsstudie är helt inriktat på nationalistaternas befolkningar, ungefär som de senaste seklernas erövringar härs och tvärs i Europa skulle landat i en överensstämmelse med människors genetiska sammansättning. Rapporten talar således bara om länder och man nämner i sammanfattningen på videnskab.dk överhuvudtaget inte möjligheten till regionala skillnader.

Tittar man längst ner på sidan på videnskab.dk ser man dock att hela Sverige får representeras av Uppsala. Detta nämner inte Sydsvenskan, utan tiotusentals läsare imorgon kommer säkerligen att köpa idén om en spricka i genetisk sammansättning som råkar gå Svågertorp/Kastrup och Helsingør/Helsingborg: "Svenskar och danskar är genetiskt olika". Nej, Sydsvenskan, inte svenskar och danskar, utan uppsalabor och köpenhamnare.

Under rasbiologins dagar kom man för övrigt fram till att en viktig gräns gick mellan Skåne och Småland. Jag har den kartan. Själland och sydvästra Skåne hörde däremot ihop.

söndag, augusti 31, 2008

Moderaterna konservativa snarare än liberala

Sydsvenskan rapporterar att "Förre Muf-ordföranden Ardavan Khoshnood har JO-anmält kulturnämndens beslut att inte bjuda in de tre skandinaviska statscheferna till hundraårs jubileet av trekungamötet 1914" här (Sydsvenskan 1/9 2008).

Helt sjukt att det kommer från en moderat. Kan de inte dela upp partiet så man kan slippa alla konservativa i det partiet och i stället gör att renodlat seriöst liberalt parti. Tydligen kan de inte det utan kör vidare i att sjuka nationalikonservativa åsikter ska blandas med den sunda liberalismen. Så fortsätter det länge länge....

torsdag, augusti 14, 2008

Svågertorp till Kastrup dyrast i Sverige?

I kommentarerna till artikeln "Resenär rasar över behandling på tåg" (Sydsvenskan 2008-08-14) kan man läsa ett inlägg av en kvinna, Cissi, som påpekar att det kostar 1730 kr i månaden att resa de tio minuterna från Svågertorp till Kastrup. Hon säger: "Ingenstans i Sverige kostar det så mycket för tio minuters pendling."

Det är ganska intressant. Som vanligt är det jättesvårt att ta reda på hur mycket av tågkostnaderna över Bron som kan förklaras genom Öresundsbroavgifterna. Skånetrafiken gör inte mycket för att förklara det. Som jag förstått det är det inte allt - kanske inte ens väldigt mycket - som kan skyllas på broavgifterna för tåg. Ännu en grej är att jag aldrig sett någon jämförelse på vad det kostar att resa med tåg på sträckor inom Skåne jämfört med över Öresundsbron. Det tycks inte intressera media heller.

Det kan t o m vara en bra idé för Skånetrafiken (regionen) att subventionera resor till Själland så att man får en prisneutralitet per km sträcka. Skånetrafiken subventioneras ändå grymt mycket (50 procent?), så det måste vara en berättigad diskussion hur man lägger de subventionerna.

"Cissi" skriver också att år "2000 när tåget/bron invigdes kostade ett pendlarkort 1250 kr. Det är dryga 50% ökning i pris på 8 år. Vet någon var ett månadskort med kollektiv trafiken ökat i samma takt?"

tisdag, augusti 12, 2008

Sydossetien måste självt få avgöra sitt öde

Jag tror på idén om folksuveränitet. Det betyder att alla folk lokalt eller regionalt bestämmer över sig själva. Man tar framför allt beslut om sig självt (folkbeslut, volksentscheid på tyska) i omröstningar. Man väljer stat eller autonomi eller att ingå i större politiska enheter eller skilja sig från dem.

Detta utmanar bilden av världen som (de nuvarande) nationalstaternas värld och ersätter den med en vision om folkens värld. Nationalstaterna, i mening centralmakterna i nationalstaterna, har inte någon okränkbar rättighet över sitt territorium. Det är folkviljan lokalt och regionalt som i slutändan måste styra, även om även det också ska ske enligt kontrollerade former i välgenomtänkta processer.

Därför förstår jag inte regeringens och centerns enkla syn på konflikten i Georgien/Sydossetien där man bara hänvisar till att Georgien "är en självständig och suverän stat" och därför kan inte Ryssland få intervenera. Ryssland hävdar att man vill skydda den ryska befolkningen i Sydossetien mot georgisk aggression. Jag vet inte om det stämmer, det kan mycket väl vara en undanflykt, men det kan också mycket väl vara korrekt.

Sydossetien måste i första hand själv få avgöra sitt eget öde. Det är i sig ointressant vad Ryssland och Georgien tycker. Däremot kan jag förstå att någon sida anser sig vilja försvara en befolkning på olika sätt. Det är jag inte tillräckligt insatt i, vad som är berättigat där, i detta fallet.

Men jag tycker illa om den förenklade bilden av att Georgiens centralmakt ska få göra vad representanterna för den tycker bäst om på det territorium som Georgien har kontrollerat i drygt ett decennium.

tisdag, juli 29, 2008

Nattåg Lund-Köpenhamn från 2010

Citytunneln [blir] klar ett halvår tidigare än beräknat (Sydsvenskan 2008-07-04). Första turen äger rum 12 december 2010. Det är mycket goda nyheter. Inte minst för lundabor.

Rapporteringen i skånska media om Öresundsbron har från start ignorerat Lund. När bron först kom fanns det inga direkttåg alls till Köpenhamn. Lokala media skrev inget om detta. Att Malmö skulle få (och fick) en tur var tjugonde minut nämndes däremot i nu och nedan. Man svalde Öresundskonsortiets pressmeddelanden okritiskt.

Efter några år fick Lund direkttåg. Det var inte intressant i tidningarna. Tågen stannade i ca 15 minuter i Malmö. Ingen tycktes veta varför (det var för att det tar mer tid att byta riktning än man tror och de skulle alla kopplas annorlunda). Nu plötsligt stannar tågen regelmässigt bara tio minuter i Malmö. Jag har inte läst något om denna förbättring. Det har bara "hänt". Lund är ointressant i bilden av Lunds kommunikationer i Öreundsregionen.

Till det kan man lägga att det inte finns natttåg eller nattbussar mellan Malmö och Lund efter kl 01 (utom festbussarna fredag och lördag). Sista tåget från Malmö till Lund på söndagar är kl 2321 (jo, det är sant). Efter det blir det mjölkabussen 130 (direktbussen 171 går inte alls på söndagar) och den går från Värnhemstorget som ligger någon kilometer från centralen. Så på med promenadskorna och sedan fram med romanen.

Eftersom ingen annan bryr sig om Lund i de här sammanhangen har jag tagit reda på lite. Informationen kommer från Skånetrafiken. Det presenteras här och jag är rädd att jag i princip är först med nyheten om vad som händer efter Citytunneln.

Jag ställde frågor beträffande nattrafiken till Sydsvenskans "chat" idag "Vi kan inte svära oss fria från störningar" (Sydsvenskans webb 2008-08-01), men man valde att istället prioritera frågor om AC och bagage bl a (men det var en del intressanta frågor också, så kolla in), så mina frågor kom inte med. Vilket ytterligare förstärker bilden av att frågor om Lunds position i Skånes kollektivtrafik sorteras bort för att det anses mindre intressant. Innehållet i detta inlägg är således vad jag vet fortfrande unikt här. Nu sätter vi igång.

Först, det är på förhand inte självklart att Lund får nämnvärt bättre förbindelser med Köpenhamn med Citytunneln. Tågen kunde stannat och fortsatt kopplas om för att ändra antalet vagnar för att anpassas till en annan trafik. Så sker på vissa andra skånska orter när tåg t ex ska lämna Skåne. Men som tur är kommer man inte vilja ta upp den tiden på Malmö central i onödan. Så vi får genomgående tåg som inte behöver stanna mer än på vilken station annan som helst. Hurra.

Restiden Malmö-Köpenhamn blir bara tre minuter kortare med Citytunneln. Men då ingår två nya stopp på Triangeln och Hyllie (vilket många kommer att ha glädje av). Eftersom tågen inte behöver vändas i Malmö tjänar man ytterligare ca 7 minuter vilket gör att restiden Lund-Köpenhamn med Citytunneln jämfört med kontinentalbanan blir 10 minuter kortare. Restiden kortas från dagens ca 60 minuter till ca 50 minuter och det är 20 minuter mindre tågtid om du reser till Köpenhamn fram och tillbaka en dag. Najs.

När jag reser till och från Köpenhamn har jag också ett helvete med att komma på var i tåget man ska sitta. Ibland - inte alltid - så går inte alla vagnar hela vägen. Det går väl intellektuellt att räkna ut i vilken ände man borde sitta för att vara säker (jag är så dålig på sånt där - jag vet att för många är det självklart och omedelbart). Men ofta är det ju helt förspillt för alla vagnar går ändå hela vägen. Istället får man räkna med att bli överraskad då och då.

Dessutom är jag sällan säker på att jag sitter tillräckligt mycket åt rätt ände. Jag vet inte om det går att se i vagnarna. I så fall är det inte mer allmän kunskap än att ingen tipsat mig om det under flera år.

Med Citytunneln försvinner också detta meck. Tåget kör ju som sagt bara igenom.

Nattrafiken då? Inget är tydligen ännu bestämt. Men anledningen till att inte tågen går vidare till Lund är att man inte med befintlig personal och tidtabell klarar av en säckstation mitt i natten. Visst kunde man klämma in Lund i en ny tabell, men då skulle tågen mellan Malmö och Köpenhamn inte kunna gå som i dag (Malmö är ju alltid viktigast eller hur?).

Så det är trots allt ganska säkert att vi får se en fortsättning av nattågen över Öresund ända fram till Lund efter Citytunnelns tillkomst. Och det ligger hyfsat nära till hands att Helsingborg, Kristianstad och kanske Ystad står på tur för denna trafik. Men då börjar det förstås kosta fordon och förare – ingenting är bestämt ännu.

tisdag, juli 01, 2008

Det skånska blir svenskt på Flakfort

Sydsvenskan har en artikel "Seglarnas ö fylls med musik" som handlar om Tore Svensson som köpt Flakfort. Otroligt nog fick han hela ön för tre miljoner danska kronor. Det är billigare än många enskilda villor längs Öresundskusten.

Artikeln beskriver nationalststatstänkandet i Öresund på så många sätt. Det är inte i sig huvudpersonerna som står bakom det utan det är hela tänket av alla involverade; det är hela strukturen. Svensson säger t ex: "Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige".

Jag tror personligen att Danmark och Sverige som helhet inte bryr sig så mycket om det kulturutbytet. Däremot är det ganska många som blir engagerade om man talar om ett själländskt-skånskt kulturutbyte.

Sedan beskrivs någon sorts pubertal uppfattad tävlan mellan Middlegrundsfortet som "ägs av en dansk" och Flakforts "svensken Tore Svensson". Någon guide brukar spä på tydligen. Och: "Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort!", säger någon som är på kurs på ön. Suck.

Man blir också i artikeln varse Danmarks 1800-talslagstiftning gällande markägande: "Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark."

En gång i tiden låg Danmarks huvudstad i Lund. Den skånske biskopen tog enligt myten emot vår dåvarande flagga, dannebrogen, från himlen. Men idag är vi "utlänningar" som inte får köpa fast egendom.

En av Svenssons vänner säger att "på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten." Jag önskar att man kunde mötas som bara Öresundare från olika sidor på en ö i vårt Öresund.

torsdag, juni 19, 2008

Yttrandefriheten snörps åt ytterligare

Är detta ett dåligt skämt? Sydsvenskan rapporterar "Filmade grannfejd – döms för förtal". En grannfejd urartade till ett hetsigt bråk som några pojkar filmade och lade ut på Internet. Nu har pojkarna dömts för förtal.

Jag antar att bråket skedde ganska offentligt och att inte pojkarna monterat spionkameror i någons lägenhet. Hur kan de då dömas för att de filmat ett bråk på en gata (eller i en trädgård kanske). Hur ska journalistisk verksamhet kunna bedrivas om det finns märkliga detaljerade regler för vad på gatorna man får filma?

Förtal? För att man filmat från gatans verklighet? Enligt NE:s ordbok är förtal "illasinnat och lögnaktigt tal om ngn". Eh? Finns det någon koppling överhuvudtaget till det som skedde?

Efter upphovsrättsförespråkarnas (skiv- och filmindustrin i samarbete med, just nu, allianspolitiker) försök att inskränka yttrandefriheten kom FRA-lagen igår. Nu kommer detta sjuka domslut. Hoppas verkligen att TT missade en eller annan väsentlig detalj i sin rapportering.

måndag, juni 16, 2008

Öresundskommunikationen ska avlyssnas

Imorgon röstar riksdagen om Försvarets radioanstalt (FRA) ska få rätt att avlyssna all teletrafik som passerar landets gränser. Sydsvenskan rapporterar här och här. Det handlar bl a om telefonsamtal, sms och mail. Som liberal hoppas jag förstås på ett nej. Det viktigaste argumentet emot lagförslaget är att brevhemligheten bör bevaras.

Jag har gått med i Centerpartister Mot FRA-Lagen på FaceBook och just nu är en av 117 medlemmar där. I artikeln "Regeringens expert sågar avlyssningslagen" på Metro.se 2008-06-16 står det bl a:
Lagtexten säger att den som har en tråd över landets gräns ska leverera signalerna till en samverkans punkt där Försvarets radioanstalt, FRA, tar emot den. Denna formulering har dock stora brister anser Patrik Fältström [ett av regeringens IT-råd och internetexpert].
– För det första äger ofta inte tele- eller internetoperatörer själva sladden. De fiber som går i Öresunds bron ägs troligtvis av Öresundskonsortiet. Vilka ska då leverera signalen till FRA?
[...]
Rickard Falkvinge på Piratpartiet är kraftig motståndare till lagförslaget och menar att även inrikes trafik skulle kunna nå samverkanspunkterna. Trafik mellan svenskar går ibland över utländska servrar, men han menar dessutom att inhemsk trafik som inte gör det också blir granskad av FRA.
– Redan när de sorterar ut den utländska trafiken gör de ett intrång, säger han.

Idén är alltså att inhemsk trafik inte ska avlyssnas (även om det också i praktiken är omöjligt att undvika). Däremot ser tydligen regeringen inga problem ens i teorin att avlyssna trafik mellan Öresundsregionens två halvor. Hur skulle det vara om det, på samma sätt, vore ok att avlyssna all trafik mellan Stockholm norr och söder om Mälaren?

FRA-lagen är ett exempel på gammalt nationalstatstänkande. Man tillåter avlyssning inom en och samma region, bara det politiskt sett handlar om en utkantsregion ur huvudstadens synvinkel. Jag påstår att ur alla praktiska hänsyn tillåter FRA-lagen avlyssning också av inhemsk kommunikation, nämligen den inom vår region.

Ni riksdagsledamöter som röstar och ja och ni som röstar nej imorgon kommer att bli ihågkomna inom politiken.

Efter ståndaktigt ingripande av ett fåtal unga riksdagsledmöter tvingades försvarsministern att ge upp förslaget i den form det var och lägga in ett antal kontrollstationer, preciseringar och tydligare parlamentarisk insyn. Till skillnad från många andra bloggare tycker jag att Fredrick Federley och Annie Johansson gjort ett fantastiskt jobb och inte kunnat komma mycket längre. De var tvungna att senare lova att rösta för om de skulle få ett motvillig regering att gå med på det här. Jag känner som politiker definitivt till att man i många sammanhang måste kompromissa med andra och även, inte ovanligt, underkasta sig. Här var de unga politikerna i minoritet punkt slut.

Däremot är idén som sådan - och nu beslutet - om allmän avlyssning av Internettrafik fortfarande bara förkastligt. Hela förlaget skulle skrotats. Att det blev som det blev är regeringens som helhet fel.

fredag, juni 13, 2008

Sd kräver ett svenskare Lund

Från "Tuff skoldebatt i kommunfullmäktige i Lund" (Sydsvenskan, 2008-06-12):

"Erik Almqvist (sd) chockerade med en ny tydlighet när han krävde ett svenskare Lund. [...] Erik Almqvist (sd) deklarerade att han tror på nationalstaten, står för social konservatism och efterlyste den svenska identiteten. – Svenska ska vara det enda tillåtna språket i skolan på lektionstid."

Åh, här har vi en kille som inte skäms för sig. Nationaldagsfirandet i Lund förra veckan gick väl ut på ungefär samma sak, men de uttryckte det inte lika koncentrerat och sedan inte med de politiska sparkarna i riktning invandrarna efteråt.

Jag undrar om jag skulle chocka Almqvist om jag önskade ett mindre svenskt Lund, där nationalismen, nationalsymbolerna och nationalstatsperspektivet inte längre får dominera så mycket. Ett Lund som sätter den naturliga geografin i centrum, dvs ett skånskare Lund och så med en rik mångfald invandrarkulturer till det.

söndag, juni 08, 2008

Medias statscentrerade språkbruk

En ny färjelinje mellan Dragør och Skanör är planerad. Sydsvenskan rapporterar i "Ny färjelinje mellan Danmark och Sverige": "En ny färjeförbindelse mellan Danmark och Sverige är på gång. Den skall gå mellan Skanör och Dragör."

Så rubrik och inledning är att de två nationalstaterna i norra Europa kommer att få en färjelinje mellan sig någonstans. Sedan preciserar man till att den ska gå just mellan Dragør och Skanör.

Detta skrivsätt bygger vidare på en gammal tradition, där media betraktar staterna som det viktiga och allt annat är preciseringar. Det är ingen ideologi från journalistens sida bakom språkbruket - det handlar istället om en nationalistisk strukturell omvärldsbeskrivning. Den bygger på tradition snarare än tanke/följd. Däremot behövs det en regionalistisk ideologi för att bryta mönstret.

Man kunde till nöds beskriva färjeförbindelsen som varande mellan Själland och Skåne, om texten behövde variation eller om det verkligen är någon av läsarna som inte vet var Dragør och Skanör ligger. Dragør och Skanör är ju verkliga delar av dessa stadskluster, Själland och Skåne. Men utgångspunkten måste vara att nämna just de orter som får färjeförbindelsen. Och att den går mellan något "Danmark och Sverige" finns däremot i stort sett aldrig någon anledning att skriva.

Det här är bara ett exempel bland tusentals, kanske tiotusentals, under ett år hur det kan se ut i skånska media.

lördag, juni 07, 2008

Manifesterad nationalism 2008

För cirka fem år sedan minns jag tydligt att det fanns ett riktigt nationaldagståg genom Lund. Det var ett antal olika föreningar som deltog, förutom militärerna. Och inte minst var det något femtiotal vanliga Lundabor som hade anslutit och som spontant marscherade med i tåget. Idag tycks man ha gett upp en sådan marsch, vilket är positivt. Nu är bara militärerna kvar, i två/tre grupper. Så här ser det ut och så här fort avklarat är det:



Däremot ska det sägas att nationaldagsfirandet på Kulturen lyckades locka en del folk. Gräsmattan framför själva evenemanget var halvtom, men räknade man alla som stod omkring längs husväggar eller satt på gräset nära eller längre bort i det vackra vädret blev det nog cirka 400 personer. Fysikern och författaren Bodil Jönsson höll tal. Sedan utbringade hon ett oskånskt - som sig bör - fyrfaldigt leve. Fanborg och högstämda sånger till Sverige. Nationalisterna är aktiva än 2008.

En vän till mig förklarade att han tyckte det här med nationaldag var en ganska bra idé. På så sätt samlades det blågula tramset på en enda dag, så hade man - i alla fall rent teoretiskt - större chans att slippa det under det övriga året. Möjligen en poäng.

torsdag, juni 05, 2008

Nya kritiker av nationaldagen

Det är trevligt att det dyker upp kritiker till den s k "nationaldagen" (Svenska Flaggans dag) kring den 6 juni varje år. För två år sedan gjorde jag en lista över kritiker då. Jag påbörjar en ny lista nu.

I Sydsvenskan finns 2008-06-05 en artikel "Statsvetare: 'Avskaffa nationaldagen!'". Det är Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som vill avskaffa nationaldagen. Det är positivt. Det som är mer synd är att de som uttalar sig i artikeln inte ser kärnan i problemet. Marie är istället orolig för att extrema nationella rörelser utnyttjar den. Det är ett argument som många "vanliga" människor avskyr att höra.

Istället är problemet framför allt att vi har vår identitet och gemenskap i de sammanhang där vi träffar eller kan träffa på varandra eller när vi lever i samma område och utnyttjar samma resurser. Det är alltså regionerna och stadskluster som kunde ha samhörighetsevenemang och/eller -symboler. Det är de områden i vilka man utan att anstränga sig kan bege sig till delarna inom en dag: t ex Skåne och Öresundsregionen.

Nationalstaterna har inget med dessa verkliga gemenskaphetsområden att göra; de är istället historiska rester av expansionistiska strävanden från äldre tider. Just Sverige är ett särskilt extremt exempel eftersom inget annat av EU:s 27 medlemsstater har ens i närheten så stora avstånd inom sig och Sverige är på så sätt en ovanligt onaturlig "region".

torsdag, maj 22, 2008

Björklund vill förstatliga skolan

Jan Björklund intervjuas i artikeln "Resultaten är för låga och det är inte acceptabelt" (Sydsvenskan 2008-05-22). Troligen har han väl sagt det förr och kanske lika tydligt, men det är i alla fall första gången jag läser det så klart att han vill förstatliga skolan, varken mer eller mindre. Det står:

"Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att skillnaderna i betygen är stora mellan kommunerna i Omkretsen och att det även finns stora skillnader inom kommunerna. [...] Jag tycker att det är för stora skillnader, och det kommer det att vara så länge vi har en kommunal skola, säger Jan Björklund.

Han ser gärna att staten tar tillbaka ansvaret för hela skolväsendet. Men det har han inte stöd för i regeringen, eftersom folkpartiet är det enda partiet som förespråkar en statlig skola.
– På sikt tror jag att fler kommer att vilja ha statliga skolor, men det blir inte i närtid, säger han."

Visst, skolan kommunaliserades 1991 under skolminister Göran Persson, så då kan den väl teoretiskt också förstatligas igen, 17 år senare. Björklunds skynke är att betygen är olika på platser. Rädslan för olikheter styr hans tänkande. Men det är inte dåligt att det är olika i sig på olika ställen, menar jag, utan det är låga betyg för stora grupper av individer, var de än är, som är problemet.

Det är ändå en sjuk tanke i ett modernt samhälle att på så sätt flytta de beslut som nu tas i Burlöv, Vellinge och Trelleborg. På fullt allvar skulle man flytta avgörandena tillbaka till regeringen och en administration i Stockholm på ett avstånd ungefär motsvarande Prag eller Amsterdam. Förvaltningen kommer rimligtvis att motsvara den nuvarande sammanlagda skoladministrationen i 290 kommuner, men nu på en plats och i en organisation. Lever han och jag i samma omvärld och i samma tid?

Skola och kultur ska vara decentraliserade i ett modernt samhälle. Nationalstaten ska ha mycket lite med det första att göra och inget alls att göra med det senare. Hoppas en ny grundlag kan grundlagsfästa det.

Alliansen: grundlagsskydda lokala självstyret

Dagens stora nyhet var debattartikeln "Alliansen och mp ense om ändrad grundlag" (DN Debatt, 2008-05-22). Den är skriven av partiernas respektive ledamöter av grundlagsutredningen. Och jag får nästan dåligt samvete.

Dåligt samvete för att jag varit så kritisk mot att centern inte gör något för federalism och decentralism. Man fick ha is i magen, men nu kom förslaget. De har snackat ihop sig inom alliansen plus miljöpartiet. Författningsdomtol debatteras mest på bloggarna (och i Sydsvenskan). Det är ett gott förslag. Det är dock inte det viktigaste. Överhuvudtaget är samtliga tolv förslag i artikeln bra; de borde kunna antas rätt av. Även diskussionen i sig är positiv. Punkt 3 bland förslagen lyder så här:

"3. Stärk det lokala självstyret i grundlagen

Vi vill öka maktdelningen i det offentliga Sverige genom ett starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag. Genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret. Det blir ett värn mot ökad centralisering och förbättrar förutsättningarna för den lokala demokratin.


Artikelförfattarna talar både som "det lokala självstyret"/"lokala demokratin" och vår "kommunala självstyrelse". Så ingår då regioner i det? Det är jättesvårt att veta. Ibland står lokal språkligt i motsatsförhållande till regional, men jag skulle vilja säga att oftast ingår det regionala i termen lokal i svensk politik.

Beträffande uttrycket "kommunala självstyrelse" så står det om följande om "kommun" i NE: "Kommunbegreppet är inte rättsligt enhetligt." Det står i NE att det ibland inkluderar landsting ibland inte, även i lagtexter. Så vi vet inte vad punkt 3 i debattartikeln egentligen säger.

Man kan tolka det öppet, och inte exkludera regionerna. Med tanke på moderaternas syn på regioner är det kanske inte den tolkning som ligger närmast till hands. Å andra sidan är detta en kompromissprodukt och kanske just därför exkluderas inte obetingat regionerna. Vem vet? I vilket fall är det klantigt formulerat eftersom man inte ens vet om det är en avsiktligt öppen formulering eller inte.

Uttrycken "starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag" är inte så kraftigt. Kommunerna och deras beskattningsrätt nämns ju redan i grundlagen. Så vad blir nytt? Blir det en finputsning? Ett förtydligande? Det viktigaste här är nog att närhetsprincip och en proportionalitetsprincip införs som kan prövas mot grundlagen. Det säger fortfarande inte om det är tydliga, omfattande befogenheter som det "lokala självstyret" ska ha.

Ordet federalism nämns inte i artikeln. Det är inte så konstigt i och med att bara centern ser det som en modell för Sverige. Däremot måste centern hålla den debatten levande internt och försöka övertyga väljare och andra partier om fördelarna med federalism i grundlagen trots att det troligen inte kommer med denna gång.

Punkt 8 påverkar också förutsättningarna väsentligt för en lokal demokrati. Argumentationen är genomtänkt när man anser det var en fördel med "ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden":

"8. Gå åter till skilda valdagar

Erfarenheterna av att övergå från tre- till fyraåriga mandatperioder är mycket positiva. Samtidigt blir den formella kontakten mellan väljare och valda alltför sporadisk när det dröjer fyra år mellan de allmänna valen. Partierna aktiveras och demokratin motioneras med skilda valdagar mellan riksdagsval och lokalval som också ger en ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden. Den gemensamma valdagen bör avskaffas och tidpunkten för riksdagsval skiljas från tidpunkten för kommun- och landstingsval."


Till sist är följande bra både för den levande lokala demokratin och som en vitalisering av den representativa demokratin i sig:

"11. Stärkta och skärpta inslag av folkomröstningar i den lokala demokratin

Möjligheten till lokala folkinitiativ skärps genom att spärrgränsen för antalet kommuninvånare som kan genomdriva krav på rådgivande folkomröstning höjs till 10 procent samtidigt som kommunfullmäktiges veto avskaffas. Samtidigt uppställs krav på att folkomröstningen ställer en fråga inom ramen för den kommunala kompetensen och att formen för giltiga namnunderskrifter skärps. Detta både skärper och stärker inslaget av direktdemokrati inom ramen för vår representativa demokrati."


De nuvarande reglerna där invånarna kan samla namnunderskrifter för ett förslag om folkomröstning, men där kommunfullmäktige kan säga nej, har fungerat skrattretande dåligt. Rent statistiskt har kommunfullmäktige sagt nej i i alla fall över 50 fall och bara sagt ja någon enstaka gång. Nu ber man om att rätta till detta. Jag hoppas det är ett steg på vägen mot samma regel på riksplanet.

Förbättrade möjligheter till personval och kommunala nyval är andra positiva punkter i debattartikeln.

Artikeln är bara en utgångspunkt för samtal med framför allt socialdemokraterna. I svensk tradition kommer författningsändringen bara att ske om oppositionen är ense om förslagen. Så hälften faller väl bort och de flesta punkter som blir kvar förändras nog på något sätt. Men det är absolut ändå bra; det är så här det måste börja.

onsdag, maj 21, 2008

Bostadsförbudsförening

Jag ska skriva om något helt annat än det jag brukar skriva om. Eller, är det? Inte mycket till regionalism i alla fall. Det får ses som en berättelse från nutidssverige.

Jag har precis flyttat till en ny lägenhet. Det är en härlig tvåa på bottenplan med underbar uteplats. Den ligger i norra Lund. Jag började, både under budgivningen och efter köpet, att ställa en del frågor om vad man får göra och inte fick göra. Alla de enskildheter som jag frågade om var förbjudet, enligt ordföranden.

Nåja, jag flyttade in. Och tänkte att jag fick ju senare motionera om det som var orimligt. Nu har det gått ett halvår och jag skrev motionerna för några veckor sedan. Jag formulerade sex motioner till stämman onsdagen den 21 maj. Styrelsen hade snabbt skriftligt sagt nej till alla utom två, som den hade modifierat och efter det kunde acceptera i sin förändrade form.

Mina samtal med ordföranden hade i inledningstiden lett till något bizarra slut mellan oss, så jag tänkte att stämman nog skulle ställa saker till rätta. Det handlade ju ändå om vad vi medlemmar får göra. Klart man som medlem tar för sig så långt det är rimligt och ser till att bevaka sina rättigheter. Eh...

Motionerna

Min första motion handlade om en minsta normtemperatur (21°) i lägenheterna. Jag hade nämligen haft konsekventa låga temperaturer under vintern - under det gradtalet - och ville inte uppleva det igen. Jag hänvisade som jämförelse till Lunds Kommunala Fastighetsbolags (LKFs) regler (där just 21° räknas som komfortvärme). Jag ville dessutom att ambitionerna på sikt skulle vara att den som ville kunde få upp till 24°. Jag hänvisade till vetenskaplig forskning om olika människors idealtemperaturer. Där nämns också siffran 24°, högre än så har nästan ingen glädje av.

Första motargumentet var från en dam på stämman som sa att hon minsann inte behövde mer än 18°. Jag tror inte vi kom så mycket längre än så. Jag röstades grundligt ned av stämman, efter att ordföranden upprepat styrelsens skriftliga kommentar - en beskrivning av det rådande läget - som argument några gånger.

Nästa viktiga motion handlade om uteplatsen. Jag kan nog här säga att styrelsen hade fått tuppjuck när den på allvar skriftligt hävdade att uteplatserna inte tillhörde marklägenheterna. Hm.

Efter att jag hade läst styrelsens kommentar för några veckor sedan, diskuterade jag saken i flera samtal med sammanlagt två jurister och två byggnadsförvaltare på JM (som byggde bostadsrätterna). Alla fyra gav mig rätt. Jag nämnde detta på stämman men framför allt valde jag att ordagrannt citera den ekonomiska planen som hade upprättats mellan JM och den byggande styrelsen (interrimstyrelsen) under byggnadsfasen. Där står att uteplatserna "tillhör den aktuella lägenheten". Jag gav referenser och jag gav namn och datum på officiella dokument.

Ordföranden kom till slut så långt att de skulle reda ut det här, men hans sammanfattning var ändå att de uppgifter jag gett inte stämde: uteplatserna tillhörde föreningen. Okej, jag tycker det är rimligt att han inte köper mina uppgifter rakt av på sittande möte, men att han envist skulle sammanfatta sinn sedan tidigare uppenbart felaktiga tolkning var egendomligt. Efteråt hörde jag medhåll med ordföranden i leden bakom mig: "ja, jo, uteplatserna tillhör föreningen, så är det ju". Jag kunde refererat mig blå, ingen ville lyssna.

Det var någon under denna punkt som nämnde utemöbler och halvt uttryckte att man kanske inte skulle behöva styrelsens tillstånd för det (alla med uteplats har redan utemöbler och inte en jäkel har rimligtvis bett om något tillstånd). Men ordföranden ville inte ge några sådana undantag. Däremot formulerade han en negativ princip om att inget på uteplats eller balkong som inte hade tillstånd från styrelsen inte skulle vara tillåtet. Jag vände mig om och repeterade detta långsamt inför stämman och frågade lätt hånfullt om det verkligen var så stämman ville ha det. "Ja, jättebra", svarade man entusiastiskt.

Beträffande en motion om att inrätta avfallstunna för hemelektronik så avfärdade styrelsen den för att det (a) inte fanns plats och (b) att det skulle vara för dyrt. Jag mätte innan stämman och såg att det fanns plats inte bara på en vägg utan två väggar. Jag frågade på stämman ordföranden vad det skulle kosta och det hade man ingen aning om. Ändå var just kostnaden ett bärande argument för att uppmana stämman att säga nej till min motion. Jag fick då själv upplysa om kostnaderna, eftersom jag hade ringt renhållningsverket. Lite besynnerligt det hela.

Tre stenar

Så kom då en (ung?) kvinna från trädgårdsgruppen - med uppenbart alldeles för mycket fritid - med en helt ny kommentar. Någon hade lagt (tre) stenar mellan sin häck och cykelgången. Hon uppmanade förövaren att plocka bort dem. Jag var tvungen att erkänna. Och det var nu som min trovärdighet slutligen blåste bort.

Jag använder stenarna precis utanför mitt fönster för att gå till sophuset utan att förstöra (packa) jorden. De ligger lågt, halvt under jord, och man måste verkligen titta för att se dem. Men det hade tydligen den här kvinnan gjort. Jag sa direkt att, ok, jag skulle ta bort stenarna. Men jag insisterade på att de fick saksöka mig för att hindra mig från att gå igenom där i framtiden när jag skulle slänga sopor. Inge bra, nä.

Nu kom långa förbråelser om illojal jag var om jag tänkte gå mina tre steg där. Skräckscenarier målades upp och man påminde om hur massor av saker förstörts på ägorna för att folk gått/cyklat/åkt bil/tagit in flyttbil på fel ställen. Jag fick t o m serverad den riktiga klassikern "tänk om alla gjorde så!" Men framför allt gick kommentarerna ut på att det lilla leder till de stora katastroferna i världen.

Nu var det dags för en en ny fin vinkel: ordföranden menade att jag riskerade att förstöra häcken om jag gick förbi den (den är i realiteten så långt ut så jag behöver, om jag anstränger mig, egentligen inte alls komma i kontakt med den - bilden till höger). Så nu kom debatten att handla om att häckar visst kunde förstöras om man passerade igenom dem (särskilt med motorsåg, antar jag).

Jag fick på slutet säga att jag tyckte mina tre promenadsteg till sophuset genom häcken var ett i-landsproblem. Jag hade förstås redan förlorat vad jag än sa. Till slut varnade jag för ett allmänt förbudstänkande. Och det är väl snällt sagt, tänker jag.

The coup de grâce

Dessutom gav, efter mina motioner, flera närvarande mig en vänlig varning från att använda utegrillen på min uteplats. Det hade den tidigare lägenhetsägaren nämligen gjort. Flera var överens om att de inte hade velat vara besvärliga genom att säga till henne, men att man tyvärr stillatigande observerat saken. Någon frågade om vi inte kunde få använda en elgrill istället då. Oh nej! svarade någon: matoset riskerade att nå upp till balkongen ovanför.

Jo, just det, ja... Ungefär då kändes det att det var dags för mig att gå hem (nåja, stämman var ändå slut vid den tiden). Ordföranden avslutade med att tala om att alla tydligen inte var eniga att det ska finnas regler, men att det fanns en stor enighet om att man inte kan göra hur som helst i föreningen. Av någon anledning stannade jag inte på buffén efteråt, fast jag planerat det - jag hade velat träffa och lära känna mina grannar - och bokat in mig för maten. Ajabaja mig, illojal igen...

Om fem år - i maj 2013 - räknar jag med att dyka upp på bostadsrättsstämman igen. Då kan väl en del ha flyttat av (och in på ålderdomshem i en del fall) och vi kan se om det går att få en nykter syn på människor, förbud och vad det innebär och inte innebär att bo i samma hus och område. Kanske.

Liten social beslutsanalys

Innan stämman gissade jag att de flesta av mina motioner skulle gå igenom, fast med en del modifieringar. De var omsorgsfullt formulerade och innehöll begränsningar för sin omfattning i sig själva. De var korta, så alla skulle kunna läsa dem innan mötet. Jag hade, i motionerna och på stämman, mycket fakta och jämförelser bakom. Jag gjorde klart att vi inte på något sätt skulle bli unika, om vi antog motionerna, snarare tvärtom. Jag trodde därför att det skulle vara svårt att säga nej. Jag hade fel.

Jag är som skolpolitiker i Lund och ordförande i flera föreningar van vid en viss sorts diskussion och här ställdes mycket på sin ända. Även i min förra bostadsrättförening fanns det, tacksamt nog, unga kritiska personer som tog upp tråden, när argument inte höll.

Jag tänkte att tänkbara invändningar mot mina motioner under denna stämma skulle gå ut på att man var kritisk mot att motionerna la sig i styrelsens arbete genom alltför specificerade riktlinjer. Man kunde tänkt sig att vissa skulle tycka att de visade på dåligt förtroende för vår valda styrelse att sköta en del frågor. Jag var nervös för den debatten, för det hade varit en giltig invändning och jag skulle behövt göra redogöra för vilka problem jag hade haft i diskussioner med ordföranden, vilket tyvärr lett fram till att jag sett mig tvungen att gå motionsvägen. Det skulle lett in på en trist, negativ debatt. Men nej, det var alls inget motargument jag hörde på stämman. Inte uttryckligen i alla fall.

Relaterat till det ovan, kunde jag också tänka mig att motionerna skulle röstats ner p g a att man hade sagt att det jag skrev i motionerna var självklarheter, att jag slog in öppna dörrar. Jag tänkte att jag kunde få höra att det är klart att styrelsen inte lägger sig i vad folk har på sin uteplats, om det inte är extrema saker etc. Att det inte skulle behövas motioner för det. Men det var heller verkligen inget motargument, som jag fick höra. ;-)

Istället tror jag att motståndet mot mina motioner var en kombination av (a) att medlemmarna i denna förening i mycket stor utsträckning följer styrelsens rekommendationer och det räckte att ordföranden ofta bara sa att "vi vill inte ha det så" och (b) en stark oro för att förändra något som helst i ett förbuds- och kontrollsystem som väldigt många tycker skänker trygghet.

Nu ska vi inte överdriva hur många regler det finns i föreningen just nu. Det är, vad jag vet, inte så extremt. Jag tolkar mer att stämman i onsdags i diskussionen inte verkade kunna sätta några begränsningar för sig själv på hur omfattande regler man kan ha och införa. Och att man inte ser som önkvärt att minska förbuden på något område.

Det som jag analytiskt kanske tycker är mest förvånande i det jag beskriver ovan att det är ens egna grannar som ska kontrolleras snarare än att det är ett klassiskt avståndstagande mot en en "ond omvärld". Men kanske funkar det så att kan den enskilde inte kontrollera det onda där ute, så får han/hon försöka kontrollera vad som inne istället (hur ens grannar får agera i vissa sammanhang). Så sker det i alla fall någon sorts kontroll på något ställe.

Till sist

Man får se det positiva med det hela. Jag vet mer om vad mina grannar tycker om saker och ting. Det här var egentligen enda sättet att få dessa uppgifter på vilket tänkesätt de har. Jag får agera därefter och till stor del anpassa mig. Mina åsikter har jag kvar och de hoppas jag kunna få gehör för i framtiden inom föreningen. De presenteras i detta dokument.

Jag åt kvällsmat med ett antal vänner dagen efter och jag beskrev vad jag har beskrivit i detta inlägg. Alla var bestörta över, vad man tyckte var, min extrema bostadsrättsförening. Det var mycket illa, tyckte flera. Historien om de tre stenarna och den förbjudna elgrillen var bland det som gjorde störst intryck. Ett par skulle precis flytta till en ny lägenhet och de blev nu lite oroliga över om de kunde hamna i en förening med liknande tankar. Själv har jag från denna stämma 2008 en historia för mina barnbarn. Och jag hoppas som sagt på att mycket förändras till 2013. Folk kommer och går.

[ Andra bloggar om: , och ]

Vård till papperslösa en regional fråga

Centern har fått mothugg i sina egna led för att man, som det heter, vill förhindra s k papperlösa (icke-svenska medborgare i landet som inte gett sig till känna inför myndigheterna) att få läkarvård. Om denna fråga verkligen berörs av propostionen som omröstningen i riksdagen idag handlade om, är tveksamt. Propositionen säger nämligen i klartext att det inte är så.

Representanter för tre ungdomsförbund har skrivit en artikel om saken och den heter "Vård till papperslösa är en självklarhet" (SVT.se). Författarna citerar propositionen ordagrant: "Under beredningen av ärendet om en ny lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. har även frågan om en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och för utlänningar som olovligen vistas i Sverige samt frågan om statlig ersättning för en sådan utvidgad skyldighet tagits upp."

Av detta lilla citat kan man framför allt utläsa att frågan egentligen handlar om att centralisera en idag regional befogenhet. Det talas om "en utvidgad skyldighet för landstingen". "Landstingen" (läs: regionerna) kan troligen redan idag bestämma att erbjuda samtliga papperslösa hälso- och sjukvård.

Vi har en fungerande demokrati på regional nivå i Sverige med folkvalda på den nivån som utkrävs ansvar i valen. Det är allt som behövs. Det finns ingen anledning för staten att bestämma hur regionerna ska göra i denna fråga.

Tyvärr är det i praktiken så i det tankecentraliserade Sverige att inga beslut betraktas som "riktiga" förrän de centraliserats till riksnivån. Därav kraven på att tvinga alla landsting att göra samma sak i denna fråga.

Däremot är det mer oroväckande vad Fredrick Federley, Tobias Billström m fl skriver i "Ingen utan pengar får nekas akut sjukvård" (SvD 2008-05-20). Där står: "Idag regleras asylsökandes rätt till vård i avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). De löper ut vid halvårsskiftet. Istället för att ingå nya överenskommelser med SKL ersätter vi dem med en lag."

Vi har alltså idag avtal mellan regioner och staten. De ersätts nu med en lag som bestämmer asylsökandes rätt till vård. Det innebär att medan regionerna åtminstone formellt tidigare hade ett förhandlingsutrymme i en avtalssituation, så bestäms denna fråga nu av en centralt stiftad lag. Det är centralisering.

fredag, maj 09, 2008

Agera regionalt på engelska

Denna blogg, Agera regionalt, kan nu läsas på engelska på http://www.google.com/translate_c?hl=en&sl=sv&tl=en&u=http://www.maltelewan.com/blog/. Observera f ö att Googles nya översättningstjänst korrekt översätter Skåne till Scania och skåningar till Scanians. I övrigt är det ju si och så med resultatet, men huvudpoängen bör nog trots allt framgå i alla översatta artiklar.

torsdag, maj 08, 2008

Världens Historia om etnisk rensning

Världens Historia, är en tidning på Bonniers Publications som kommer ut var tredje vecka. I nummer 4 - 2008 (kom i slutet av februari) skrev man om etisk rensning i Skåneland:

"Sverige låg bakom etnisk rensning"

Med förbud, förtryck och avrättningar försökte svenska staten att göra den danska befolkningen i Skåne, Halland och Blekinge till svenskar.

Kort tid efter undertecknandet av freden i Roskilde i februari 1658 började den svenska armén på ett brutalt sätt att bekämpa danskt motstånd i de erövrade områdena. Invånarna i Skåne, Halland och Blekinge hade varit danskar i ungefär 700 år och i tre år förde därför danska upprorsmän, de så kallade snapphanarna, gerillakrig mot de svenska ockupationsstyrkorna. Snapphanarna var fredlösa och bekämpades med alla medel. De upprorsmän som togs till fånga torterades innan de avrättades, styckades och sattes på hjul och stegel till skräck och varnagel för andra. Alla som hjälpte - eller misstänktes hjälpa - snapphanarna fick sina gårdar nedbrända och riskerade dödsstraff. Under tre år utövade de svenska erövrarna i praktiken en terrorregim mot civilbefolkningen i de erövrade landskapen.

När upproret hade krossats år 1661 införde den svenska staten en kultur- och språkpolitik som systematiskt skulle göra de nya undersåtarna till svenskar. Danska präster och ämbetsmän ersattes med svenska, böcker på danska förbjöds och danska statyer och inskriptioner förstördes eller ändrades. Försvenskningen var så effektiv att svenska skolböcker först på 1990-talet började skildra de tre landskapens danska historia och deras mörka förflutna."


Frågan om etnisk rensning eller inte i Skåne på 1600-talet är för mig helt ointressant för politiken idag. Det var väldigt länge sedan. Men som historia och historieberättande idag är det intressant. Vi skrev om detta på FSF:s webbplats för några år sedan i artikeln "Om revanschism". På så sätt är det hoppfullt när Världens Historia som ovan nu kan berätta om ett, på många sätt, fruktansvärt 1600-tal i våra bygder.

onsdag, maj 07, 2008

Kulturföreningen Telos och språkbruk

NFÖ beskriver en ny "Kulturförening mot och över gränser" 2008-05-07. Man skriver: "Den nystartade kulturföreningen Telos vill överbrygga gränser. Dem som skiljer Sverige från Danmark, dem som skiljer invandrare från deras nya samhälle och dem som bygger murar mellan olika konstformer."

Föreningen verkar på många sätt positiv. Man har mycket bra ambitioner. Jag fastnar särskilt för att kristdemokraten Aldo Isra skriver följande om föreningen i ett blogginlägg "Kulturlivet kan fördjupa integrationen i Öresundsregionen" (2008-04-23): "Inte minst kulturarvet och den gemensamma historien förenar folken på tvärs över nationsgränsen i Öresund."

Samtidigt skriver man bara om Sverige och Danmark och svenskar och danskar. Istället för att använda namnen på regionerna och dess inbyggare - Skåne och Själland, skåningar och själländare - så klär man än en gång Öresundsgemenskapen och dess delar i nationella termer. Och gör man det konsekvent är det möjligt att man gör mer skada än nytta. Får vi se skärpning eller är det så här det ska vara?

tisdag, maj 06, 2008

Konstant språk nationalromantisk strävan

Julia Svensson, journalist, skriver på Sydsvenskan i "Svengelska forever" (webb 2008-05-06) om engelskan som gör stora insteg både i vardagsspråket, affärsvärlden och vetenskapen. Hon skriver om språklagar och är kritisk. Hon skriver att det vore:

"helt klart bäst att låta anglifieringen och andra språkförändringar ha sin gång. För strävan efter ett konstant språk är en farlig romantisk syn på det nationella arvet – en tendens lika lite unik för Sverige som högerpopulismens framgångar".

Jag tycker hon bortser från att värdet av mångfald gör att det kan finnas skäl att artificiellt bevara språk. Språktrygghet kan vara ett annat skäl. Samtidigt har hon en definitiv poäng att strävan efter ett konstant språk innebär en olycklig "romantisk syn på det nationella arvet". Vi måste kunna blanda språk och låta språk förändras.

Svenska kan t ex blandas med skånska och/eller danska till en öresundska. Engelskan kan få vara med. Det finns inga regler. Det borde i alla fall inte finnas några regler. Skrota planerna på en svensk språklag!

söndag, maj 04, 2008

Dagens nyheter på Max

Den norrländska hamburgerkedjan Max har åtta restauranger i Skåne. Den nionde öppnar i oktober i Malmö. Marknadsföringen är, till skillnad från MacDonalds och Burger King, ganska nationalistisk. Det är mycket i reklamen om Sverige och det svenska, vilket i tanken effektivt utesluter västra delen av vår region.

I måndags såg jag att man gjort en tidning tillgänglig för sina gäster. Det handlar om Dagens nyheter. På så sätt kunde några tusen skånska restauranggäster läsa om vinster på lägenheter i Hammarby sjöstad i Stockholm bara denna dag - en nyhet klassat som en stockholmsk lokalnyhet av DN.

Det är inget fel i sig, men ytterligare ett exempel på hur vi lever vår vardag i Skåne delvis genom en offentlig studie av en särskild verklighet - den nordliga - som inte finns omkring oss. (Ett annat exempel har jag redan skrivit om här.) Hade det varit nedslag i lokalnyheter från flera stora städer king Östersjön hade det varit en annan sak.

Problemet är att Max är ett centraliserat företag liksom så många andra. Hade restaurangchefen lokalt själv slutit ett avtal med en tidning, så hade han valt Sydsvenskan eller Skånskan. Men här finns istället färdiga DN-skyltar som från centralt håll skickas ut till alla restauranger i Sverige. Ta emot!

Wayne's coffee har också DN i sina tidningsställ överallt. Det såg jag förra helgen i Malmö. Också något avtal med DN, antar jag. Och Johan W kommenterar nedan att på Pressbyrån på Malmö C kunde man härförleden köpa en juice, macka och få en DN. Jag kan ha fel, men jag tror att det delvis är nytt fenomen att man tillhandahåller Stockholmstidningarna i skånska inrättningar.

torsdag, maj 01, 2008

Nypotatis, fastlagsbulle och siste april

Finlandssvenskan har sina egna ord och uttryck även i skriftlig form. Bland svenska språkvariationer är den nästan ensam om detta. Det är inte så stor skillnad, men nog reagerar man här och där om man läser Hufvudstadsbladet.

Skånska tidningar har också ett fåtal skriftspråkliga märken. Det enda uppenbara examplet är att det heter "i fjor" i skånska tidningar, medan det heter "i fjol" utanför Skåne. Kanske är s:et på presens particip ett annat sådant grammatiskt exempel: "körandes" istället för "körande".

Men det finns i Skåne också en del ord, som är acceptabla regionala riksspråksvariationer av svenskan. Här är ett urval:

Fastlagsbulle - Semla
Nypotatis - färskpotatis
Siste april - Valborg
Hylle - fläder
Mölla - kvarn
Skorpmjöl - ströbröd
Ärtor - ärter
Mårten - Mårten gås
Bondkatt - huskatt
Sviskon - katrinplommon
Rabbegröt - rotmos
Grishals - fläskkarré


(Jag är dock lite osäker på om en skånsk tidning skulle kunna använda de två sista i en nyhetstext.)

Så skånska tidningar skulle kunna vara lika konsekventa med att använda de regionala varianterna av dessa ord, som de är med ordet "i fjor". Men det är de inte. När det gäller orden i listan ovan blandar man (än så länge). Och allt eftersom åren går tycker jag mig märka att de riksspråkliga varianterna vinner terräng. Spelar det då någon roll? Dagens i-landsproblem?

En av de drivande orsaker till att jag ägnar mig åt skånska kulturella frågor är för att jag tycker så mycket om mångfald, även i det lilla. Om inte skånska tidningar lätt ideologiskt upprätthåller de få skånska ord som fungerar som regionala markörer i rikssvensk text, så tror jag att de helt försvinner inom ett decennium i det översvämmande uppsvenska mediabruset. Då får vi bara rikssvenska och finlandssvenska kvar som regionala riksspråksvariationer i text.

Jag tycker det är synd. Jag uppmanar därför Skånes tidningar att använda de skånska regionala varianterna av de ord som ännu går att använda i en svenskspråklig nyhetstext.

Tar en tidning in en TT-nyhet så kan man ändra orden, t ex i detta fallet från "färskpotatis" till "nypotatis". Skriver man en artikel om siste april-firandet kan man också tänka på att använda den skånska varianten av ordet, som man här (inte) gör.

Ute ur den akademiska garderoben

Erik Poulsen är språkrör för det politiska partiet Befria Skåne från Sverige. Han blev intervjuad i artikeln "Han vill se Skåne som ett eget land" (Metro Skåne 2008-04-21).

Det finns också en, fortfarande aktiv, omröstning i anslutning till artikeln, på Metros webbplats, där 71 % har svarat ja på frågan "Ska Skåne vara självständigt?" medan 23 % svarat nej och 6 % "bryr mig inte". Jag hörde också en diskussion om ämnet i bilradion senare på dagen efter att Metros artikel publicerats (någon kommersiell kanal), där folk skulle ringa in.

Bredvid intervjun med Poulsen finns en liten artikel, där Jonas Frykman, professor i etnologi, får uttala sig om förutsättningarna (finns bara i den fulla tidningsversionen, alltså här):

Professor: Enfaldigt.
FÖUTSÄTTNINGAR En självständig stat måste ha en egen bank, ett eget polisväsende och egna ministrar. Bland mycket annat. Skåne saknar förutsättningar för detta, enligt Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
– Det skulle leda till ekonomisk ruin. Det är oerhört enfaldigt att tro att Skåne kan bli en självständig stat. Och att dra paralleller mellan Kosovos självständighet och Skåne är ett dåligt populistiskt knep, menar Jonas Frykman.
– Skåne har ju varit svenskt de senaste 350 åren och självklart känner de flesta skåningar sig som svenskar.


Undertecknad är inte heller för någon självständighet för Skåne eller Scania. Jag fortsätter att arbeta vidare för federalism inom Sverige, så som centerns riksstämma tagit beslut om, och där Skåne plus eventuellt andra delar av nuvarande Sverige ska utgöra en delstat. Tyskland är en förebild.

Men det här uttalandet i Metro är ett av de mest intressanta jag läst i Skånedebatten. Det har funnits många akademiker som uttalat sig kritiskt om identitetssträvanden för Skåne. Det har framför allt varit historiker och etnologer, samt en och annan samhällsgeograf. På något sätt har dessa personer framställt saken som om det var forskning som låg bakom deras yviga uttalanden. Nu går dock en av Lunds universitets etnologer ett steg längre och kommer med ett rent politiskt uttalande, till synes helt utan ens försök att koppla till forskning. Det känns lite befriande i sin ärlighet.

Men är det detta som ligger bakom en stor del av den nuvarande forskningen kring skånsk identitet, kultur och historia? Ett rent politiskt ställningstagande, så som uttryckt av Frykman ovan? Det är uppenbart problematiskt om det är så, men det förvånar mig tyvärr inte alls med tanke på vad jag sett hittills i den debatt där akademiker uttalat sig i alla möjliga frågor som har med eller inte har med ämnet att göra.

Regionala skånska helgdagar?

Sydsvenskan har gjort en sammanställning av helgdagar i Sverige och Danmark på "Sverige och Danmark har olika helgdagar" (2008-03-17). Många är gemensamma, men skillnaderna är intressanta. I Danmark är Skärtorsdagen, Store Bededag, Annandag pingst och Grundlovsdag helgdagar. I Sverige är däremot Alla helgons dag, Trettondag jul, Midsommardagen, 1 maj (halv helgdag i Danmark) och Sveriges nationaldag helgdagar.

Moderna länder har inte enbart "nationella" helgdagar som Sverige, utan helgdagarna - liksom övriga delen av kulturpolitiken - är ofta regionala. Tyskland har visserligen en Tag der Deutschen Einheit den 3 oktober, men i övrigt bestämms helgdagarna av delstaterna. För en tabell, se här. Även ett centraliserat land som Frankrike har regionala helgdagar. När jag bodde i Strasbourg gällde det att hålla reda på Alsaces helgdagar.

Region Skåne borde, med ändrad svensk lagstiftning, kunna bestämma helgdagar i Skåne. Hur kunde det se ut med en ny regional helgdagsordning?

En naturlig utgångspunkt är att man samordnar helgdagarna i Öresundsregionen. Man skulle väl inte ha olika helgdagar i Stockholm norr om Mälaren och söder om? Samtidigt har någon påpekat denna skillnad i helgdagar som en styrka i Öresundsregionen. Det ger t ex möjlighet för invånare på ena sidan att på sin fritid, under en helgdag, möta en vardag på den andra sidan. Mångfald är än en gång en konkurrensfördel?

Store Bededag och Grundlovsdag är specifikt nudanska dagar. Bededagen kom till 1686, efter Roskildefreden, som ett resultat av kunglig rationalisering. En av de dagar som då försvann var Mortensdag. Det är en dag som idag istället kunde bli helgdag i Skåne med tanke på Mårtensaftons betydelse i landskapet. Vår principiella motsvarighet till Store Bededag kan alltså vara Mårtensdagen, om än under helt olika årstider.

De svenska unika helgdagarna Alla helgons dag och Trettondag jul, kan troligen tas bort. De kan inte jämföras med de andra tunga helgdagarna i Skåne. Jag föreslår att de ersätts av Europadagen den 9 maj och Skåneländska Flaggans Dag, den tredje söndagen i juli. Att däremot åter göra den s k "Sveriges nationaldag" till vardag (liksom innan 2005) är nog inte realistiskt ens i Skåne, eller?

Ge oss en region, inte ett regionförsök

Det har diskuterats en del om Region Skåne ska bli större och innehålla andra delar av Sverige också. Häromdagen skedde ett tydligt ställningstagande på Sydsvenskans debattplats, "Gör regionen permanent", 2008-04-28. Författare är Hans Wallmark, riksdagsledamot och medlem av moderaternas partistyrelse, och Lars-Ingvar Ljungman (m), kommunstyrelseordförande i Vellinge.

De två moderaterna menar att regionförsöket bör permanentas utan att vänta på att en (eventuell) regionindelning i övriga Sverige reds ut i sina gränser och ansvarsområden. Problemet som hindrar en permanentning i Skåne, menar de, är att det "börjat föras en sidodiskussion om breddning. Skall delar av Småland och Blekinge också föras till Region Skåne?" Vi kan få vänta länge om vi ska vänta på en regionlösning för hela Sverige, troligen till 2010-2014.

Jag är enig med Wallmark och Ljungman. Statens ständiga önskan om enhetlighet visar sig tyvärr också här, om Skåne ska vänta in hela Sveriges regionala indelning. Det är inte tiden nu att utöka Region Skåne geografiskt. Nu ska man satsa på en permanentning av regionen och en fördjupning av Region Skånes befogenheter.

Regionförsöket har varat i nästan tio år. Det är förnedrande för Skåne att man placerar en region med 1.2 miljoner invånare i sådan lång osäkerhet. Uppenbarligen är Skåne helt oprioriterat från statens sida. Fördröjningen kommer minnas som en del av Skånes historia. Men nu, när det är en ny regering, så förväntar jag mig snabba, ny besked i frågan. Så svårt kan det inte vara.

En geografisk utökning kan bara gälla Blekinge (och i teorin Halland, men orealistiskt idag - det finns inget stöd där). Att Småland inte bör ingå befästs ytterligare i "Är du nordskåning eller smålänning?" i Smålandsposten (2008-04-08). Region Skåne kan göras varaktig utan att frågan om Blekinge på sikt ska ingå måste avgöras nu.

fredag, april 25, 2008

Skånes sjöbevakning kommer styras utifrån

Först var nyheten att pansarregementet P7 skulle läggas ner. Sydligaste Sverige skulle bli utan arméförband. Senare samma dag motsatta besked att regementet istället skulle utökas.

Jag är kluven. Det vore skönt att bli av med svensk militärmakt i Skåne. Skånes framtid som del i Regionernas Europa är ändå i en helt annan värld, den civila. Så kunde, så att säga, norra Sverige försvara sig bäst man ville mot fiktiva fiender... Samtidigt är det inte bra om skåningar som vill bli militärer inte kan göra en sådan utbildning i en skånsk modern kulturmiljö.

Dessutom, med ökat antal militära övningar mellan Danmark och Sverige, så är det naturligt att skånsk militär får spela en stor roll. Det gör också att man inte behöver se militären i Skåne på samma sätt. Man kan nu se det som en del i ett samarbete mellan de två Östersjöstaterna och därmed som en uppluckring av synen på militären som en ren svensk statsangelägenhet. Militär idag är helt enkelt något annat än det var för 5, 10 och 20 år sedan.

Nu kommer besked om att tre av Sveriges sex sjöbevakningscentraler ska läggas ner, bl a den i Malmö. De lär dessutom ha den mest avancerade högteknologin där. Centraler i Göteborg och Mälardalen återstår.

Det är i grunden en militär verksamhet. Men att döma av Sydsvenskans artikel "Malmö släpper kollen på Öresund" (2008-04-25), så är användningen delvis civil, i meningen att man håller reda på icke-militär brottslig verksamhet i vattnen.

En kompanichef är bekymrad: "Det går inte att bara titta på en radarskärm och se vad som händer i vattnen kring Skåne. Det händer väldigt mycket här som kräver lokalkännedom." Chefen för Malmöcentralen säger: "Det känns helt konstigt att portvakten ska sitta så långt borta. Porten till Östersjön finns ju här."

Så oavsett ens inställning till svensk militär närvaro i Skåne, tycks det här handla om en övertro på centrala lösningar. När sjöbevakningscentraler i övriga Sverige hämtat in information om tvivelaktig verksamhet i Öresund, så kommer man väl att ge besked till skånska kustvakter hur de ska agera. Det blir en direktstyrning över stora avstånd, som inte minst kan vara mentalt problematisk, för den som tror på väl sammansatta lokala och regionala samhällen.

Dessutom kommer frågan om möjlighet till lokal/regional utbildning in igen.

onsdag, april 16, 2008

Brott inom nationalstaten - och utanför

Försvinnandet av - och senare mordet på - Engla i Dalarna har i veckan upprört "en hel nation", som det brukar heta. Låt mig däremot gissa att regionala skånska media, förutom en inledande artikel, kommer att vara genuint ointresserade av den femåriga pojke från Virum i Nordsjälland som så spektakulärt fördes bort av tre maskerade män idag kl 1630. ("Femårig dansk pojke bortrövad", Sydsvenskans webb 2008-04-16)

Varför? För att händelsen med Engla skedde inom nationalstaten (på ett avstånd ungefär motsvarande Tjeckiens avstånd från Sverige). Nordsjälland ligger däremot fortfarande i "utlandet", enligt de gamla kulturella strukturerna. Så det lär inte vara tillnärmelsevis lika intressant. Får se om jag har rätt eller fel.

tisdag, april 15, 2008

Svensk historia krav i Svedala?

Miljöpartiets ende ledamot i kommunfullmäktige i Svedala, René Lundström, hotas av uteslutning ur partiet. Han lade ned sin röst när Svedala kommunfullmäktige beslutade att ta emot flyktingar. Och så la han en motion där han enligt Sydsvenskan kräver "att de flyktingar som kommer till Svedala ska skriva på ett kontrakt. De ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning."

Sydsvenskan skriver vidare att "Kravet på uteslutning kommer från Maria Ferm, språkrör för miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom, och Rasmus Ling, aktiv i miljöpartiet i Malmö."

Svedále är faktiskt folkkulturellt till och med en del av det "själländska Skåne". Därför blir det extra intressant att en kommunfullmäktigeledamot vill förbinda invandrare "att lära sig svenska men också svensk kultur och historia". Det är extra osmakligt att använda invandrare som slagträ i en modern utbildningsförsvenskning av gammal dansk bygd. Det borde vara självklart att Svedala har en dubbel historia - före och efter 1658 - och en delvis dubbel kvardröjande folkkultur.

Vore jag medlem i mp i Svedala skulle jag också ha en del att säga om den motionen som deras fullmäktigeledamot lagt.

måndag, april 07, 2008

Stamming oskrivet kort i det väsentliga

Man kan läsa "Mikael Stamming - ny chef för Öresundskomiteen" i Sydsvenskan (webb 2008-04-07). Stamming har vi som följt regiondebatten mest sett i infrastruktursammanhang hittills. Han arbetade hårt för en HH-tunnel (Vd för Europakorridoren i Helsingborg, innan han blev Malmö stads informationsdirektör). I våra kretsar fick han en del kritik för att han inte drev frågan om en motorväg i tunneln utan envist talade om järnväg.

Åtminstone har inte Stamming satt foten i munnen när det gällde identitet och kultur. På samma sätt som Birger Olofsson gjorde på sin tid som vd i Öresundskomiteen. Det var tacksamt när Olofsson slutade 2005 (och efterträddes av den lite mer anonyme Peter Møller).

Slutsatsen är att Mikael Stamming är, offentligt sett, lite av ett oskrivet kort när det gäller de viktigare bitarna av Öresundsintegrationen, de som har med innehållet, kulturen och människomötena att göra. Han har i alla fall bott här i Skåne i 20 år och då både i Malmö och Helsingborg så han kan möjligen se Skåne istället för den utvidgade bypolitiken. Vi får se.

Sedan kan man undra varför Sydsvenskan konsekvent stavar Öresundskomiteen fel i sin artikel. Envist ska de försvenska ett namn som Öresundskomiteen bestämt sig för att bara vilja ha en enda öresundsk stavning av.

Fyra dagar efter mitt blogginlägg publicerades en intervju med Mikael Stamming i NFO i artikeln "Det ska kännas som ett och samma land" (2008-04-11). Intervjun ger ett ganska positivt intryck, där Stamming funderar på om Öresundskomiteen kanske blir som ett parlament i framtiden. Han kritiserar underförstått Stockholm för att man inte förstår gränsproblemen och menar att när det gäller infrastrukturen så bör Öresundsregionen "kännas som om det är ett och samma land". Han är också ivrig när han talar om den "folkliga förankringen som måste till" för regionen.

torsdag, april 03, 2008

Postfusionen, portot och huvudkontoret

"Svenska och danska Posten slås ihop" kan man läsa i Sydsvenskan 2008-04-01. Med den framtida avregleringen inom EU på området så blir det en nödvändighet för riksomfattande (s k "nationella" - tack till Sven Bergström (c) i trafikutskottet för att han inte använder det uttrycket) postverksamheter att hitta nya partner eller helt enkelt att fusionera, så som Posten och Post Danmark nu gjort. Följande gäller dock tyvärr fortfarande:

"Den traditionella postverksamheten i respektive land kommer att bedrivas i nationella bolag som följer nationell reglering och verkar under samma varumärken som i dag, Posten och Post Danmark."

"No change" inom förändringen alltså. Ingen brevutbärning på lördagar i Sverige - det har vi varit utan sedan 1987-03-28. Inga röda brevlådor på Mårtenstorget i Lund. Inget ska förändras helst egentligen. Uppdatering: nu på eftermiddagen kommer besked om att det kan bli förändring trots allt - till det sämre! Danmark kan bli av med lördagsutbärningen: "Dansk lördagspost hotas" (Sydsvenskan webb 2008-04-03).

I en annan artikel i Sydsvenskan svarar Per Mossberg, kommunikationsdirektör på Posten AB uttryckligen på vad det kan komma att innebära för vanliga människor:

"Inga större förändringar, den danska posten kommer att fortsätta vara röd och vit och den svenska kommer att fortsätta vara gul och blå."

Trots att Posten alltså fortsätter vara en del i det kvarvarande nationalistiska projektet är det här ett positivt steg mot ökad internationalisering inom Skandinavien. Kanske kommer ändå någon sorts medvetenhet om att det är tillåtet att göra jämförelser, att lära av varandra och - gud förbjude? - göra saker tillsammans.

När Posten och Post Danmark tidigare har samarbetat var knappast Öresundsperspektivet i fokus. I étt tryckt reklaminslag var det tvärtom Carl XVI Gustav i Stockholm och Dronning Margrethe i Köpenhamn som nu snabbt skulle kunna skicka brev till varandra.

Fram till 1 januari 2002 hade vi ett nordiskt porto. Då kostade brev inom Norden och till Baltikum 6 kr för 1:a-klassbrev och 5 kr för ekonomibrev. Samtidigt kostade samma sak inom Sverige 5 kr respektive 4.50 kr. Efter nyåret höjde Posten portot de fyra kilometerna mellan Helsingborg och Helsingør till 8 kr eftersom brevet då gick till "Europa". Idag kostar brev inom Sverige 5.50 kr (5 kr med ekonomibrev) och till "Europa" (inkl Helsingør, ekonomibrev finns inte) 11 kr! Man har alltså ytterligare nationaliserat synen på postverksamheten i världen.

I min förening, Skåneländsk Samling, blir det så dyrt att skicka brev till de danska medlemmarna, att vi får ha en person som fysiskt åker över till Danmark för att posta dem där. Verkligen en praktisk symbol för att föreningen behövs. Om vi någonsin skulle glömma.

När Nordenportot togs bort så agerade en del personer för dess bevarande. Föreningen Norden gjorde det t ex i "Brevporto för högt" i Helsingborgs Dagblad 2002-03-17. Och politikern Percy Nessling (fp), en av deras medlemmar, skrev en insändare 2002-03-23. Han skrev bl a:

"Bakgrunden är att Föreningen Norden, som är en gammal fin opolitisk folkrörelse, redan på 1950-talet fick igenom att portot för inrikes brev också skulle gälla för post till de nordiska grannländerna för att göra det lättare att ha kontakt mellan dessa! I början av 1990-talet blev Posten bolag. Då blev plötsligt Danmark ett "utland". Portot för brev en sträcka som vi kan se över Öresund blev högre än motsvarande försändelse till Kiruna!"

Tre år senare var frågan fortfarande aktuell. Helena Bargholtz (fp) skrev en riksdagsmotion "Gemensamt porto i Norden" 2005-09-28.

Regionpolitikern Pia Kinhult menade vid en näringslivskonferens i Köpenhamn (NFÖ 2004-03-12) att man skulle ha gemensamt porto i Öresundsregionen. Men i "Köpenhamn eller Sydney? - brevportot blir detsamma" (Sydsvenskan, 2002-11-17) så säger Postens presschef, Mattias af Geijerstam "att Posten aldrig diskuterat att ha speciella taxor för brev inom till exempel Öresundsregionen".

Man kan alltid hoppas att Posten nu, 2008, börjar tänka lite nytt när man fusionerat med Post Danmark. Men det finns en sak till att säga om detta. Så här står det i Sydsvenskans artikel:

"Svenska staten kommer att äga 60 procent av bolaget. Moderbolaget kommer att vara svenskt och huvudkontoret kommer att ligga i Stockholm."

Bloggen Liberum-Weto menar att det hade varit naturligare att lägga "Huvudkontor[et] i Malmö". Han/hon säger: "Har Olofsson glömt att Centern förr vill[e] utlokalisera?" (Näringslivsminister Maud Olofsson är den som representerat Sverige i sammanslagningsprocessen och på presskonferensen.)

Desto mer man tänker på det desto mer idiotiskt är det att lägga ett huvudkontor för något som känsligt som två riksomfattande postverksamheter i Stockholm när Skåne finns. I Sverige, men nära Danmark! Varför tillåts inte Skåne fungera som brobyggarland mellan Danmark och Sverige?