söndag, december 31, 2006

Dokumentären "Snapphanarnas krig"

SVT:s julhelgssatsning Snapphanar har väl inte undgått någon. Filmen består av tre delar plus en dokumentär, "Snapphanarnas krig". Allt kan laddas ner från Internet från länken ovan, i alla fall i en månad till. Filmen ser faktiskt händelserna ur ett skånskt perspektiv och det ser jag och en del andra som positivt. Idag såg jag också dokumentären (som finns att se här). Den var också ok, med en del mindre plumpar i protokollet. Det börjar med killen i studion som presenterar programmet som "1600-talets sydsvenska gerillakrig". Det är dock utanför programmet i sig.

Tre personer står för de tveksamma fakta. Militärhistoriker Peter Danielsson kallar snapphanar för "banditer, helt enkelt" och talar om deras röverier utan att bry sig om att det var svenskarnas nedsättande beteckning på alla som mötte dem motstånd inklusive lokala reguljära förband. Det blir lite lustigt för det är det som historiker Dick Harrison reder ut i inslaget innan.

Danielsson säger också: "För bönderna, spelade det ingen roll om man var dansk eller svensk undersåte. Bara herrefolket var så långt bort som möjligt. Man ville leva i fred. Man ville handla med varann. Man ville gifta sig med varann. Det är ju andra saker som gör att man är tvungen att välja sida." (Det här att man "ville gifta sig med varann" motsägs av etnologen Nils-Arvid Bringéus, se längst ner i detta inlägg.) Försvenskningen var, enligt Danielsson, bara att man vill skapa en "starkare centralmakt vars tentakler når ut i lokalsamhället". Det är en naiv, pittoresk syn på lokalbefolkningen som Danielsson framför förstås. Jag trodde också att den förenklade synen på nationella identiteter som bara något modernt helt fått tacka för sig, genom nyare historiska rön (Harald Gustafsson, Jonas Nordin m fl), men den idén lever tydligen kvar.

"Skåne är ett av de få exemplen i världen där en militär makt har integrerat en region", säger Bo Knarrström, slagfältsarkeolog. Han beskriver enorma skillnader för bönderna mellan Danmark och Sverige (som inte stämmer enligt annan ny forskning jag läst av t ex Kalle Bergman, doktorand vid Historiska institutionen i Lund).

Och Knarrström säger: "Svenskarna, som hade upplevt ett otal bonderevolter, man var mycket mer försiktig med hur man behandlade den lokala bondebefolkningen. Skåningarna gavs samma rättigheter som övriga svenska befolkningen. Man kan tänka sig att en del upplevde den här friheten som någonting positivt. Naturligtvis var det så att de här människorna i till exempel Örkeneds socken som då hade bränt och härjats av svenskarna inte hade hållit med. Men i det stora hela så lyckas ju det här som britterna kallar 'hearts and minds' när man vinner över lokalbefolkningens sympatier på sin sida genom att...uppträda mjukt." Det här blir lite komiskt, mot slutet, när man just sett resten av programmet.

"Forsvenskningen går meget hurtigt i Sverige", säger författare Jens Christian Johansen i historiskt presens (syftar på 1600-talet och början av 1700-talet). Det beror ju förstås på vad man menar med försvenskningen. Språkligt och kulturellt skedde i stort sett ingenting förrän i början av 1900-talet. Att det sedan fanns en passiv acceptans i många kretsar för att Skåne nu för gott skulle tillhöra Sverige är en annan sak. Men vad vet vi egentligen om inställningen hos befolkningen? Det har ju under denna tiden inte varit några opinionsundersökningar vart femte år precis. Ännu idag ville de flesta av Trelleborgs allehandas läsare i en webbundersökning hellre tillhöra Danmark...

Filmen menar också att det inte fanns något som helst stöd för danskarna vid invasionen 1709. Enligt en uppgift jag läst var det svagt i övriga Skåne, men ändå starkt i Helsingborg. Jonny Ambrius i Skåneländsk historiska handbok (s 47): "Vid den danska landstigningen i Skåne 1709 svor bl a helsingborgarna omedelbart och frivilligt den danska kungen sin trohet och fälttåget gick inledningvis riktigt bra för danskarna." Hela Skåne intogs också snabbt utom Malmö och Landskrona. Det borde vara svårt att göra om man skulle ha lokalbefolkningen klart emot sig.

Trots vissa underligheter i dokumentären är resten ganska korrekt. Den är en timme lång och de enda svensknationella tveksamheterna jag kunnat hitta är de som ni kan läsa ovan. Så det är en positiv dokumentär. Andra som medverkar i programmet är historiker Stefan Persson, historiker Jojan Vadenbring, författare Ole Hyltoft, vapensmed Magnus Wiberg, författare Sixten Svensson, författare Uno Röndahl och Örkenedsbo Magnus Rosdahl (som 1985-03-07 ordnade en protestlista/-brev till regeringen för att riksbanken skulle utge 500-kronorssedeln med Karl XI Gustav på).

Om giftemål över gränsen. Nils-Arvid Bringéus säger i Livets högtider (1987, s 78-79): "'Så långt sig göra lät skulle ej någon make tagas i annan församling', omtalar Lasse i Lassaberg från S. Unnaryd. Han tillägger att 'det blir sällan lyckligt äktenskap bland bönder och allmogen, där kvinnan tages från främmad ort'. Under en tid då folkkulturen uppvisade stora regionala variationer, som tog sig uttryck t ex i dräktskicket, kan en sådan uppfattning ha haft god grund.

Något konsekvent sockeningifte har inte funnits på svensk landsbygd, men ett flertal undersökningar visar att äktenskapsfälten var trånga. Gunnar Kvillner visar att flickorna i Algutsboda i Småland visserligen kunde hämta sina fästmän från grannsocknarna, men att avståndet från hemmabyarna därvid endast undantagsvis uppgick till mer än en mil under 1700-talet. Undersökningar i Örkelljunga i nordvästra Skåne visar att giftermålsfälten succesivt vidgades, men också att kontaktytorna hade en bestämd riktning. Giftermål över landskapsgränsen Skåne-Småland förekom praktiskt taget aldrig, men väl mellan skåningar och hallänningar."

söndag, december 24, 2006

Go jul!

Idâ e di julaàttan. Metró hâr i âlt gjord julafint å hâr julamaden færi. I vart fall ynsjar jâ jarr en go jul! Men vi ses nokk injan nyåursdá pu dinja bloggen.

Skrivet på vårt nästan förlorade gamla språk. Låt 2007 bli första året då det hörs seriösa röster bland politiker för att se det som en del av vårt kulturarv, med de konsekvenser det för med sig.

torsdag, december 21, 2006

Bro behövs över Gedser-Rostock

Färjelinjen Gedser-Rostock har haft en markant trafikökning i år, rapporterar NFÖ 2006-12-20. En av orsakerna anses vara att man effektiviserat linjen så att överfartstiden har kortats med 15 minuter till 1 timme och 45 minuter. Ökningen i trafik är ganska intressant.

Om man ser på en karta (t ex över färjelinjerna), så ser man att medan Rødby-Puttgarten är rutten till Hamburg och Västeuropa, så är Gedser-Rostock en ganska direkt resa till Berlin och sedan Östeuropa. Båda färdvägarna behövs. Men inte bara det. Båda rutterna behöver en bro. Nu ska vi ta det lugnt och först få Femer bält-bron klubbad. Men sedan står en bro mellan Gedser och Rostock på dagordningen! Tåg och bil.

Stockholmsperspektivet hinder i ny Öresundsrapport

Öresundsbrokonsortiet och Region Skåne står bakom en rapport som heter "Öresundsregionen 2020- fyra framtidsscenarier". Den innehåller förvånansvärt lite nytt, men är åtminstone dels ett uttryck för ett intresse för Öresundsregionen, dels sammanfattar den en del gammal kunskap och dagsläget. Den har också lite att tillföra. Sydsvenskan skriver om den idag på ledarsidan under rubriken "Klart Malmö skall ha OS". Sydsvenskan fokuserar nämligen på förslaget i texten att regionen ska ansöka om sommar-OS 2024.

Jag har läst en del i den och jag tycker Delrapport 2 som handlar om hur det ser ut idag är den mer intressanta delen. Vi kan börja med följande. Avsnittet om Stockholmsperspektivet är lite tankeväckande. Intervjuer av Skånes makthavare ger följande bild (s 62-64):

"Det är emellertid en utbredd hållning, som sätter krokben för det öresundsregionala utecklingsprojektet. Många svenskar anser att ju mer Skåne utvecklas, dess bättre går det för Köpenhamn i storstadskonkurrensen och Stockholm blir kanske förloraren i det spelet och förlorar konkurrenskraft. Det gäller till exempel flygplatspolitik och universitetsvärlden. Många märker att stockholmska intressen bromsar skånsk utveckling. Stockholmarna anser att Skåne och skåningarna är ett problem. [...]

Utifrån ett stockholmsperspektiv ser man därför Jan Wifstrands Köpenhamn som en konkurrent, men man förstår inte stadens starka sidor och man tar den inte alltid helt på allvar. Ledare i Stockholm vet mycket litet om potentialen här och verkar närmast tro att Köpenhamn bara är ”Wonderful Copenhagen”. Man kan nästan tala om en stockholmsk ignorans för den sydskandinaviska storstadsregionen. Malmö och Skåne beskrivs som ”där nere” och skåningarna betraktas som ”gnälliga landsortsbor”. [...]

[Professor på Handelshøjskolen i København] Per-Olof Berg konstaterar att man i Stockholm rycker på axlarna åt begreppet Öresundsregionen. Man ler åt oss och betraktar perspektivet, som ett störande element. Den stockholmska arrogansen baseras bland annat av att Öresundsregionen inte uppträder som en enhet i statistiska sammanhang, varken i nationalstatistisk eller i Eurostat, men i bästa fall som ett tillägg. som ingen använder sig av."

En annan småintressant analys (s 70-71): "Efter broinvigningen har politikerna dragit sig tillbaka från öresundsfrågorna och överlåtit denna till marknaden. På regeringsnivån talas det om en funktionell passivitet, vilken man är helt medveten om. Man gör ingenting, eftersom man inte vill skjuta sig själv i foten genom att skapa ett motstånd i de övriga delarna av länderna och eftersom man egentligen inte heller tror på något starkt befolkningsstöd lokalt. Trots detta finns de gamla visionerna kvar, men i en helt ny marknadsdriven regi."

Man menar också att Öresundskomiteen tappat i inflytande. "Den är för tillfället en söndervittrad struktur utan annan uppgift än förvaltning av Interreg-medel. Öresundskomiteen är en övergångslösning", menar en person. Andra menar att det ändå måste anses vara Öresundskomiteen som är den enda organisationen som har haft och har politisk legitimitet. Trots att den blivit mindre synlig.

I slutet av Delrapport 2 diskuterar man marknadsföringen av Öresundsregionen, inte minst internationellt och inte minst namnet. Slutsatsen blir att namnet idag inte kan vara något annat än "Öresund" av de förslag som framförts, men att den diskussionen bör fortgå eftersom det är ett problematiskt namn. Dess största brist är att det knappt är känt utanför Skandinavien.

Denna bloggs slutsatser blir att Stockholmsperpektivet länge kommer att kvarstå. Den bästa lösningen är att det inte tillåts spela någon roll längre. Det gör det inte med omfattande maktbefogenheter i regionen - federalism - istället för att ha makten i Stockholm.

Öresundskomiteen är en lite svår nöt. Det är helt klart vår enda politiska Öresundsinstitution och är som sådan värd stöd. Samtidigt är den indirekt vald genom ett fåtal kommuner på båda sidor. Det är också svårt att välja den direkt eftersom den som officiell myndighet skulle konkurrera med andra myndigheter på båda sidor. Jag tror vi får leva med den som kompromiss ett tag till och då bör vi göra den starkare under den tiden.

Namnet Öresundsregionen är det bästa valet, tror jag, framför allt för att den uttrycker en enighet. Jag tycker man kan lägga betydligt större medel än idag på att marknadsföra den internationellt. Alternativet skulle vara the Copenhagen-Skåne (Scania) region, som är ett jämställt märke. Det använder det mest kända varumärket idag, Copenhagen, och låter dessutom regionnamnet Skåne eller Scania åka snålskjuts på den marknadsföringen.

söndag, december 17, 2006

Tre tunga skånska årspriser

Det börjar dra ihop sig för årspriser i Sverige. Det finns en nästan ändlös samling rikssvenska priser som delas ut i alla möjliga sammanhang. De skånska priserna är färre, men finns de också. Priserna är ett tecken på vilka samhälleliga institutioner som finns i en region. De ingår på så sätt i en regional kultursfär och kan tillsammans vara med att upprätthålla en identitet. Det finns tre priser som är viktigare än de andra:

Ishockeyspelaren Kenny Jönsson fick Skånebragden rapporterar Sydsvenskans webb 2006-12-17. "Det har Sydsvenskans läsare och Skånebragdsjuryn bestämt." Priset delas ut i december.

Det finns Region Skånes kulturpris som i november i år gick till författaren Björn Ranelid. Det priset utses av en jury.

Kanske det största man kan få bli i Skåne är Årets skåning. Då är insatsen inte bunden till en viss kategori av sysselsättning. I år blev fotbollsspelaren Henrik Larsson Årets skåning. "Henrik Larsson har utsetts till Årets skåning av P4 Radio Malmöhus och P4 Radio Kristianstads lyssnare." Det skedde i november.

Tidningarna brukar också ha kulturpriser. Dessa priser har dock inte nödvändigtvis pristagare från hela Skåne. "Skåne" eller "skånsk" nämns därmed inte i utmärkelsen. Det finns Sydsvenskans kulturpris (presenteras alldeles i slutet av december), Skånska dagbladets kulturpris och Helsingborgs dagblads kulturpris. Galleristerna och organisatörerna Margareth Anderberg-Fjellström och Ulf-Melvin Fjellström som arbetar med Tomarps kungsgård fick HDs pris i torsdags (14 december).

Nöjesguiden har en årlig prisutdelning på Slagthuset i Malmö. I år var den femtonde gången. Årets bästa koras inom tolv olika nöjeskategorier: film, litteratur, musik, scen, mode m m. Pristagarna tycks förutsättas vara från regionen.

Slutligen ger många kommuner ut sina egna kulturpriser. Jag har rapporterat om att museichefen Margareta Alin i november tyvärr fick Lunds kommuns kulturpris. Musikdirektören Sixten Nordström fick Malmö stads kulturpris redan i maj.

Nu har Sydsvenskan delat ut sitt kulturpris för 2006. Författarinnan Sigrid Combüchen fick det. Hon är i regionalistiska kretsar kanske känd för sitt citat: "Skåne borde ha en annan flagga än den där fula gul-röda som ser ut som om någon mått dåligt efter ett barnkalas." Från Sydsvenskan 1998-11-12 ("Bevingade ord. Författarinnan Sigrid Combüchen hugger till i P1s tyckarprogram Lobbyn".)

torsdag, december 14, 2006

Sydsvenskan, självkänslan och statistiken

Sydsvenskan hade en lite förvånande ledare "Skåne större än Tiffany" 2006-12-06. Vi har i och för sig några gånger sett temat förut på Sydsvenskans ledarsida. Man känner sig förorättad av något banalt från Stockholm och så börjar man blåsa upp sig lite grann. Det blir lite lättsamt och jag ser nästan en kåserianstrykning. Jag trodde det var Per T Ohlsson som hade skrivit de där artiklarna, men såvida han inte gör ett gästspel i det tysta så är det ju någon annan. (Det verkar logiskt, ser jag.)

Det finns också lite tyngre bitar i ledaren. Man säger att det "långsamt, långsamt – håller på att skapas en ny skånsk identitet, en identitet som vilar på stärkt självkänsla". Det är bra att man vågar ta "skånsk identitet" i sin mun. Samtidigt markerar man i nästkommande stycken att det inte handlar om "Edvard Persson" eller "lokalpatriotiskt drömmeri". Sydsvenskan ska man istället ta på allvar för de kommer med en massa statistik och det är seriöst det.

Hur vore det om man istället började analysera lite djupare och se att kultur och utveckling hör ihop. Historia och framtid hör ihop. Genom att gå från det halvstudentikosa till Öresundssiffrorna tycker ledarredaktionen troligen att man klarat en fin balansgång för vad man får skriva. Men vågar man inte ta i de tunga frågorna om kultur, språk, identitet och historia som diskuteras nere på kontinenten så står man bara och stampar i debatten. Det finns en hel del både "varför"-frågor och visioner som man aldrig kommer till.

Men jag är för taskig. Denna ledare ligger i stort i en mycket välkommen riktning. De skriver: "Dagens skåning riktar lika gärna blicken mot Köpenhamn som mot Stockholm." Tänk om Sydsvenskans ledarredaktion från och med nu mer konsekvent kunde hänga på "dagens skåning" och hans nya värld. Vi hoppas.

Jag har inte jättemycket hopp. Av 17 artiklar på Sydsvenskans opinionssida i natt har 5 utrikestema, 11 inrikestema - delat på det rikspolitiska spelet och ekonomi - och 1 handlar om trygghet i Malmös parker. Det finns inget om skånska utvecklingsfrågor och framtiden. Och det är sällan jag ser de senare frågorna i den tidningen. Mycket sällan.

onsdag, december 13, 2006

Likgiltig handboll mellan våra två lag

Igår slog Sverige Danmark i damhandboll. Jag läste en artikel i Sydsvenskan 2006-12-13 om det. Det vill säga, ingenstans i artikeln står det att det är fråga om damhandboll. Det är antagligen inte feministiskt korrekt att skriva ut det - som ett svar på att det inte står herrhandboll om det är så. Men att döma av personnamnen handlade det ändå damhandboll upptäckte jag en bit ner.

För oss öresundare är ju en match mellan Danmark och Sverige ganska likgiltig. Drygt hälften av oss bor på den själländska sidan (nationalstaten Danmark) och knappt hälften på den skånska sidan (nationalstaten Sverige). Ändå har artikeln i tidningen från den skånska delen av Öresundsregionen den kryptiska rubriken "Svensk seger över Danmark ger hopp". "Hopp"? För vem?

I kommentarerna efteråt hörs underligt nog bara röster från det svenska laget. Men vad säger våra danska spelare då? Hur tycker de att det gick för de två lag som nu möttes i handbolls-EM? Tyvärr nämns inte det i artikeln.

En av spelarna var "besviken över att så få tagit sig till Hovet för att titta". Det står dock ingen upplysning i Sydsvenskan om var "Hovet" ligger. Eftersom det inte finns någon specificering i den skånska tidningen får det mig att tro att "Hovet" är i Skåne. Underligt att jag inte hört om det om det nu ligger i min hemregion. Jag söker febrilt på nätet. Det är inte så lätt, men jag hittar till slut att det ligger i Stockholm. Så, om en skånsk tidning inte talar om i vilken region en ort/idrottshall ligger, ligger den alltså i...Stockholm. Ok.

(Nu ska vi i och för sig inte påstå att Sydsvenskan är en särskilt skånsk tidning. Den kan nog sägas vara mer - mellansvensk, i sin karaktär.)

En artikel i DN säger att "Stockholmspubliken sviker handbolls-EM" (2006-12-11). Och den artikeln publicerades redan innan vi fick den rekordlåga publiksiffran på 1250 som såg "bragdmatchen mot Danmark" på "Hovet" idag. Men en av arrangörerna "är istället förvånad och positivt överraskad över publiksiffrorna i Malmö och Göteborg. - I Malmö har vi fyllt Baltiska hallen som tar cirka 3000 personer och i Göteborg har det kommit runt 4000 personer."

Handboll är, liksom i Danmark, stort i Skåne och i Halland. Därför fungerar det att hålla internationella mästerskapsturneringar i Malmö och i Göteborg. Men att ha matcher i Stockholm är knappast lönt. De har en främmande kultur där.

tisdag, december 12, 2006

Svenskt nationstänkande ger höga mobilavgifter

Sverige vill i EU inte sätta tak för vad det ska kosta att använda en mobil i ett annat land. Det kan man läsa i "Svenskt nej till roaming-tak" (2006-12-11). Idag kan samtalkostnader vara långt över tiodubbla om man är "utomlands", även inom EU. Datatrafik i Spanien kan vara tjugo gånger dyrare än i Sverige om man väljer fel operatör.

Men infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) - som jag rosade i denna blogg för knappt två veckor sen - vill istället stödja en fransk-brittisk kompromiss och säger därmed nej till ett tak för grossistpriserna mellan teleoperatörerna. Resultatet kan bli att vi även i sommar får betala de sjuka priser som vi börjar bli vana vid, om vi har fräckheten att passera en nationalstatsgräns.

Inte minst inom storstadsområdet Öresundsregionen är roamingavgifterna en bisarr företeelse som delar regionen i två ungefär lika stora hälfter. Operatören Tre har - som ensam operatör - avskaffat dem delvis, men de återstår även med Tre om du är i Danmark med en svensk telefon och ringer till ett nummer i Danmark. De återstår också för de Tre-kunder som har ett flatrateabonnemang på datatrafik i Sverige. Då betalar man ändå 15 SEK (!) /MB så fort man är över bron.

Visst kan man mena att politikerna ska lägga sig i marknaden så lite som möjligt - Torstensson anger uttryckligen detta som ett skäl - och man kan ha förhoppningen att detta kan lösa sig över tiden, om politikerna talar om vad de önskar ska ske.

Men (1), den här diskussionen var uppe i somras och jag har inte hört om en enda roaming-avgift som sänkts som resultat av politikernas viljeyttring sedan dess. Och (2), nationalstatstänkandet som bl a mobiloperatörerna går efter här är en av Europas starkaste sociala och politiska krafter. Det måste brytas ned på samma kraftfulla sätt som politiken bryter ner diskriminering i samhället. Det är överhuvudtaget ett av syftena med EU: att med politikens hjälp bryta ner gränser som marknaderna inte klarar.

Jag tror att orsaken bakom Sveriges agerande i EU mot ett roaming-tak i själva verket är att Sverige är något mer nationalistiskt än genomsnittet av övriga medlemsstater när det gäller ett visst perspektiv på andra länder. De stora EU-länderna - kanske med undantag av Tyskland - kan vara otroligt introverta, men det finns ändå en allmänt utbredd inställning bland folk i dessa länder att människor i ganska stor utsträckning förflyttar sig mellan europeiska länder också i andra syften än turism. Just det här tror jag att många svenskar ovanför det något mer kontinentala Skåne har svårt att förstå.

Och då kan man få för sig att agera så galet som Åsa Torstensson gör i EU:s ministerråd.

fredag, december 08, 2006

"Sverige" ska upp i rymden

Nu ska hela Sverige upp i rymden, tycks det som. Får Skåne ligga kvar där det ligger? Sydsvenskans artikel "I natt gäller det för Fuglesang" (2006-12-08) inleds med:

"I natt kommer Sverige upp i rymden – om allt går som planerat."

Språket är idag totalnationaliserat. Tidningen har ett helt tema Fuglesang - första svensken i rymden med många artiklar och bl a en speciell artikel "Alla de här var före Sverige i rymden" (2006-12-08). Själv har Christer Fuglesang en stor svensk flagga på rymddräkten. Alla svenskar, från Ystad till Haparanda ska mobiliseras att se starten på tv där den förste svensken i rymden skjuts upp. SVT brukar inte sända rymdfarkosters starter. Som Sydsvenskan skriver i första artikeln i detta inlägg: "uppskjutningar av raketer med satelliter eller rymdfärjor är närmast vardagsmat på Kennedy Space Center". Men nu sänder SVT mitt i natten.

Jag har svårt att tänka mig något mindre nationsbundet än rymdresor. Däruppe i det mörka borde statstillhörigheter försvinna och vi inser att vi bara är människor. Men så funkar det tyvärr inte. "Sverige" ska upp i rymden och föremålet för uppmärksamheten markerar dygnet runt mot sina kolleger sin nationalitet - det viktigaste att veta om honom själv, tycker han måhända - genom flaggan på rymddräkten.

Jag kommer troligen att vara den ende i Sverige idag som skriver en artikel som inriktar sig på denna kritik av mediebevakningen kring Fuglesang. Möjligen kan någon kulturradikal i en blogg eller i en liten tidning skriva något liknande. Om femton år kommer i princip alla att skratta åt tidningarnas nationalistiska språkbruk år 2006. Ungefär som när vi idag läser om "negrer" i Nordisk familjebok.

fredag, december 01, 2006

TT: "Sveriges äldsta vrak" från medeltidens Blekinge

"Ett skepp, som kan vara ett av Sveriges äldsta vrak, har hittats i skärgården vid Sturkö utanför Karlskrona. Provtagningar av vraket talar för att träet som använts till att bygga skeppet har huggits mellan åren 1260 och 1290. Och materialet till skeppet kommer från blekingska trakter" rapporterar TT 2006-11-30.

Men hur kan ett blekingskt skepp från 1200-talet vara "Sveriges äldsta vrak"? Det är överhuvudtaget väldigt svårt att skriva om den nyheten och få med ortnamnet "Sverige" på ett korrekt sätt. Det skulle bli ungefär: "Äldsta vraket som hittats i nuvarande Sverige och varit knutet till vad som nu är Sverige".

Det där är dumheter. Det är ett danskt vrak eftersom det är medeltida blekingskt. Att kalla det "Sveriges äldsta vrak" är att förfalska Skånelands danska historia. När Sveriges helt dominerande nyhetsbyrå hamnar i ett sådant språkbruk blir det närmast ett angrepp på en regional befolknings identitet. Att det är ofrivilligt är ingen ursäkt; det är ett synsätt på Sveriges regioners historia, inte minst Skånelands, som nyhetsbyrån uttryckligen måste bryta med.

torsdag, november 30, 2006

C-minister ger svar på tal

Någon idiot, ursäkta uttrycket, har tydligen frågat infrastrukturminister Åsa Torstensson om hon inte ska ingripa i de skånska problemen med trängsel och förseningar i tågtrafiken kring Öresund. Men Torstensson ger svar på tal ("Minister vill se regional lösning på tågproblem", Sydsvenskans webb 2006-11-30):

"Det här är en fråga för lokala och regionala företrädare. Jag vill tvärtom att regionerna får en större roll och tar över mer av statens makt. Som nationell politiker ska jag bara se till att skapa förutsättningar för utveckling i alla delar av landet."

Klockrent. Ibland kan man vara stolt över att vara centerpartist.

Nationell strategi för psykvården

Psykiatrisamordningen är en grupp utredare, med en viss Anders Milton i spetsen, som ligger under socialdepartmentet. För att "få bättre kvalitet på psykvården och ett mer likvärdigt omhändertagande av psykpatienter i landet" vill de nu i en utredning satsa 800 miljoner kronor varje år i sju år framåt.

SVTs artikel om saken heter "Nationell strategi för psykvården" (2006-11-26). Vidare: "Pengarna ska öronmärkas och gå till kommuner och landsting som uppfyller vissa villkor." Anna-Maria af Sandeberg, ordförande i Sveriges psykiatriska förening tycker att psykiatrisamordningens förslag är bra.

Mina kommentarer, ett "likvärdigt omhändertagande av psykpatienter i landet" är inte ett självändamål. Likhet är aldrig ett självändamål om det inte har något specifikt syfte i meningen kompablitet och därmed effektivitetsvinster. Här finns alltså ett tankefel. Likhet i 3G-standarden för mobiltelefoni har ett syfte, likhet i skolors betygssystem har det, likhet i valutor i Europa har det. Men likhet i omhändertagande av psykpatienter har det inte på något sätt. Där har enbart god kvalitet i största allmänhet ett syfte.

För det andra, öronmärkning av pengar till kommuner och landsting som uppfyller vissa villkor innebär mer centralism och bör undvikas. Till sist, beteckningen "nationell strategi" är missledande. Vi har flera nationer i Sverige, bl a samer och tornedalingar. Det går precis lika bra att säga "riksstrategi", så som det hette förr, om det är det man menar. Det är t o m kortare. "Riksomfattande" funkar också bra som allmänt ersättningsord till "nationell" när inte helt enkelt "statlig" håller måttet.

Gränser och privatimport av alkohol

"Sverige får förbjuda privatimport av alkohol" är rubriken och innehållet i en artikel i DN:s nätupplaga idag: "Sverige har rätt att förbjuda privatimport av alkohol, enligt ett utlåtande från generaladvokaten i EU:s högsta domstol." Tidningarna har här klantat till språkbruket lite, men frågan avser alltså inte när man tar hem spriten själv personligen - för det är redan avgjort - utan när man anlitar en transportfirma.

Det är ett underligt förslag till beslut. Tidigare kom ett beslut i EU:s domstol om att man, om man anlitar transportfirma/extern importör måste betala skatten på sprit i det land dit spriten ska. Det har jag inga principiella problem med (trots stora praktiska konsekvenser i detta fallet). Någonstans måste ju skatten betalas. Det är inte givet var, utan det kan man gemensamt inom EU bestämma av praktiska eller ekonomiska skäl. Det kunde räcka med detta beslut.

Men gällande transporter av varor (och tjänster) får det, enligt mig, bara finnas en regel inom EU: att alla varor och alla mängder därav kan transporteras överallt inom EU av vem som helst. Det här är inget konstigt. Det är samma regel som gäller inom nationalstaterna.

Den fria rörligheten gäller givetvis också t ex vapen och knark. Det är inte transport av sådana varor över nationalstatsgränserna, herregud, som är brottet, utan det är innehavet eller innehavet med uppenbar avsikt till försäljning. Var det än sker. Så, nationalister, blanda inte in gränserna igen!

tisdag, november 28, 2006

Danska debatten om skånsk identitet

Ole Hyltoft är en dansk författare som skrivit många skönlitterära böcker varav vissa blivit översatta till andra språk. Han är alltså mest känd i sitt hemland för sina böcker. Men han är också mycket aktiv i den danska samhällsdebatten. Där är han kontroversiell. Han står bl a för nationalskonservatism och en hel del invandrarfientliga citat. Det är dock inte de senare som detta blogginlägg ska handla om. Skånefrågan har av och till intresserat honom och jag kan hitta artiklar från honom i mitt arkiv ända från 1997. Med viss regelbundenhet har han återkommit till ämnet. Och han gör det än.

Han skrev en kronik (debattartikel) i Berlingske Tidene 2006-09-17 som heter "Sverige ud af Skåne" och som är mycket historisk, ganska arg och riktar sig mot staten Sverige. Sverige är, enligt Hyltoft, på ett sätt ett kärt grannland i Norden, men det hindrar inte landet beter och har betett sig fel. Skåne hör naturligt samman med Danmark, menar Hyltoft. Kronikken avslutas i mildare ton och det talas om att "Skåne må stille og roligt genfinde deres danske kultur, så den får samme vægt i deres liv som den svenske." Skåne är ett broland och "skåningerne vil få det bedste fra begge kulturer".

Hyltofts artikel består av en text som präglas av kontrastering av svenskar och skåningar och en oerhörd optimisism (?) om skåningarnas danska sinnelag. Det finns också direkta felaktigheter som att det skulle vara de svenska myndigheterna som reste Karl X Gustav-statyn i Malmö. Samtidigt finns det riktigt många poänger som tragglats i inre "Skånemedvetna" kretsar i många år, men (tyvärr) aldrig tagits på allvar i skånsk eller övrig svensk press.

Artikeln är typisk för en sorts dansk polemik om de skånska landskapen. Jag har läst den typen förut, med andra danskar som författare. Den går överstyr på så många punkter. Samtidigt är den på ett sätt förnuftigare än alla dessa danskar (och svenskar) i bl a ledande positioner som vägrar tänka själva utan bara placerar oss skåningar i Sverigefacket. Det är de som gör oss de stora otjänsterna. De allienerar befolkningarna i Öresundsregionen från varandra till skillnad från Hyltoft som vill föra samman dem. Och det är en viktig fråga.

Sydnytts tekniker i Stockholm

Sydsvenskans nätupplaga rapporterar: "Ett tekniskt fel är orsaken till att Sydnytts sändning klockan 17:55 inte gick att se. Sydnytts tekniker i Stockholm lyckades åtgärda felet till sändningen 19.10."

Tydligare kan väl inte vår regions mediala beroende illustreras? För att vi ska få se våra regionala tv, måste tekniken i Stockholm fungera. Vi har t o m speciella tekniker däruppe.

söndag, november 26, 2006

Avgiften på Öresundsbron höjs

Varje dag kan man längst ner läsa på Kvällspostens ledarsida: "...för övrigt anser vi att priserna på Öresundsbron bör sänkas". Troligen är, trots lätt flummiga påstånd om motsatsen, ingen annan Öresundsfråga i närheten av lika viktig som denna.

Nu höjs priserna på Öresundsbron. Øresundsbrokonsortiet har skickat ut pressmeddelandet med den nästan Boratska rubriken: "Øresundsbrons priser 2007: Nytt rabattavtal ger större valfrihet för bropendlare" (2006-11-22).

Konsortiet ändrar sitt betalningssystem, framgår det, men i slutet skriver man kortfattat: "Generellt höjs priserna på Øresundsbron nästa år med i genomsnitt 3,4 procent som kompensation för den väntade kostnadsutvecklingen."

Låt oss hoppas att denna höjning är Sven Landelius sista avskedsryckning och att den legat i pistolloppet länge. Om det inte är så, är det styrelsen som helhet som vi måste åt och byta ut som kollektiv. Ingen, som inte gjort systematiska reservationer under en längre tid, kan sitta kvar.

Sverige bristfällig demokrati

"Sverige mest demokratiska landet" var rubriken och innehållet i en artikel i DN 2006-11-23. Slutsatsen dras av den brittiska tidningen the Economist. Det enda landet av de tidigare 15 EU-länderna som anses vara en bristfällig demokrati är Italien.

Det hela är mycket underligt. Hur kan ett land där författningen kan ändras utan folkomröstning anses mest demokratiskt? Demokratin börjar där. Obligatoriskt författningsreferendum är grundbulten i all demokrati. Det har t ex Schweiz och Danmark.

Sedan är parlamentsval och tillämpningen av IR & R (folkinitiativ, populärt veto och återkallande av politiska mandat) det som man ska titta närmast på. Parlamentsvalen fungerar bra i Sverige, men IR & R saknas helt. Sverige ska m a o placeras i andra klassen som "bristfällig demokrati", inte som "fullständig demokrati". I den senare klassen hör Schweiz och, kanske Italien, hemma. Se mer i en tidigare artikel som jag skrivit om "Direkt demokrati i Europa"

En annan relevant fråga är om inte en hög demokratinivå också kräver en välfungerande decentralisering av samhället.

Sist men inte minst undrar man hur skolors portning av sverigedemokrater, förbud mot sverigedemokratisk bussreklam, censur (av barnporr, i dagsläget) hos bredbandsoperatörer, departementskontakter för att stänga en sajt med Mohammedteckningarna, censuren av The Pirate Bay m m - finns massor med exempel - går ihop med att vara mest demokratiskt.

Skåne och dess näringslivskultur

Vi fick lite exempel på skånsk kulturs annorlundahet i torsdags. I Sydsvenskans artikel "Skåne kan få testa dansk lärlingsmodell" (2006-11-23) menar en rapport från Öresundsinstitutet i Malmö att Skåne har ett näringsliv som liknar det danska. Rapporten säger: "Danmark har många mindre företag med stark lokal anknytning, medan Sverige [utom Skåne] har fler arbetsplatser på storföretag."

Chefen vid institutet Anders Olshov säger: "Vi har i Sverige haft centraliserade system för arbetsmarknad och utbildning. Det tar inte hänsyn till regionala skillnader". När regeringen vill slopa länsarbetsnämnder menar han f ö att "man borde snarare skära centralt". Det senare, om regeringens agerande när det gäller länsarbetsnämnderna, är ett särskilt intressant ämne som inte uppmärksammats tillräckligt, tycker jag.

En annan kulturell skillnad kunde man läsa om i "Unga i Sydsverige flitigast på att jobba" (2006-11-23). Unga från Skåne-Blekinge har oftare ett arbete vid sidan av studierna eller ett annat jobb. Tydligen är det inga jättestora regionala skillnader dock, eftersom ovanstående gäller 35 % av skåneblekingarna och 32 % av övriga svenskar och dessa tre procentenheters skillnad gör de förra till de mest flitiga på extrajobb i Sverige.

Denna nyans känns ändå som en del av en kontinental kultur, där, vad jag vet, det är vanligare att unga arbetar vid sidan om studier.

Husmark Pehrson mot "särlösningar"?

Statsminister Fredrik Reinfeldt fick kritik för att han inte tog upp Öresund i mötet 2006-10-18 i starten med statsminister Anders Fogh Rasmussen. Men det börjar röra på sig för Öresundsfrågor i den nya regeringen. "Inom kort ger regeringen Skatteverket i uppdrag att utvärdera uppgörelsen mellan Sverige och Danmark från 2003 om var Öresundspendlarna ska betala skatt." skriver Sydsvenskan i "Nordenministern vill utreda skattefrågan för Öresundspendlare" (2006-10-24). Dessutom har hon, tillsammans med EU-minister Cecilia Malmström, skrivit en debattartikel "Gränslös tillväxt" i Sydsvenskan 2006-11-20 om vikten att underlätta integrationen i Öresundsregionen. Nordenminister Cristina Husmark Pehrson har tagit tag i frågan på, vad jag vet, ett utan jämförelse mycket snabbare och handfastare sätt än förre Nordenminister Berit Andnor gjorde.

Husmark Pehrson tycks tycka det är märkligt att man inte betalar skatt där man bor. Hon antyder alltså att förra regeringens avtal med danskarna inte håller måttet. Den insikten är positiv. Dessutom blir det en stor hearing om den skånsk-själländska integrationen 2007-03-02. Det är centerriksdagsmannen Lars-Ivar Ericson från Tyringe som varit aktiv igen och i riksdagen på flera punkter pressat regeringen om Öresundsfrågor inklusive en HH-tunnel. Jag har tidigare inte trott jättemycket på min partibroder Ericson, men måste nu revidera min uppfattning om honom. Det gör jag med stor glädje.

Husmark Pehrson säger också att "Särlösningar för enbart Öresund löser inte de gränsfrågor vi även har med Finland och Norge. Haparanda är ju ett aktuellt exempel som det pratats mycket om på sistone." Det är skrämmande. Varför skulle det vara ett krav för särlösningar för Öresund att också lösa gränsfrågor med Finland och Norge? Särlösningar är egentligen själva grundstenen i decentraliserad demokrati och bör kanske vara mer regel än undantag. Centern borde ta Husmark Pehrson i örat för det uttalandet.

tisdag, november 21, 2006

Avsiktsförklaring för utbildningsnämnden

Jag blev ikväll, av centerpartiet i Lund, officiellt nominerad till ordinarie plats i utbildningsnämnden. Formellt beslut sker snart i kommunfullmäktige. Nämnden beslutar, trots namnet, bara i ärenden på gymnasienivå. Polhem, Katedralskolan, Spyken, Vipan och Komvux (inkl Särvux) är alltså de fem skolor som det handlar om. Nu kommer jag att sätta mig ordentligt in i dessa skolors verksamheter.

I samband med centerpartiets nominering av mig kan det vara på sin plats att påminna om den text som jag skrev och marknadsförde utåt i skånefederalisterna och som jag sedan tagit upp på möten inom centern. Jag ser texten, tillsammans med centerkretsens kollektiva vilja uttryckt i beslut förstås, som en avsiktsförklaring för mitt arbete inom utbildningsnämnden de närmaste fyra åren:

"Kommunen ska påverka skolorna så att undervisning i framför allt samhällsvetenskap och humaniora får en mycket tydlig utgångspunkt i Skåne, Öresundsregionen och södra Östersjöområdet. Det nationella perspektivet får i det sammanhanget mindre betydelse än det regionala. Ett viktigt exempel är ämnet historia, som i första hand bör vara Skånes, Nordens, övriga Europas och världens historia. Svensk historia innan 1658 är i det sammanhanget bara viktigt som en del av Nordens historia. Kommunen bör uppmuntra skolorna att införa undervisning i danska och skånsk dialekt/regionalt språk som separata ämnen. Man kan använda ekonomiska styrmedel (speciallärare, skolmaterial m m), projektbaserad verksamhet (i vilket kan ingå utflykter och gästföreläsare m m) och lärarseminarier."

måndag, november 20, 2006

Dåliga nyheter från ansvarskommittén

Under rubriken "Skåne modell för framtidens regioner" 2006-11-21 redogör Sydsvenskan för vad som troligen blir ansvarskommitténs slutbetänkande. Den officiella skrivelsen kommer i februari nästa år. Det tycks bli samma modell som Skåne har idag, men för alla län i Sverige. Namnet tycks bli regionkommun. Utredningen undviker definitivt termen parlament.

Det blir inga utökade befogenheter, inte ens de som diskuterats mest. Sydsvenskan skriver alltså: "Det läggs inga förslag att regionalisera gymnasieskolan eller högskolan. Arbetsmarknadspolitiken förblir statlig." Och "Länsstyrelsen blir i huvudsak ett kontrollorgan för staten gentemot kommuner och regionkommunen."

Sydsvenskan har en oroväckande karta som illustration till artikeln. Den bygger på EU:s indelning av Sverige, med åtta län, för att kunna fördela strukturfondspengar. Utredningen använder tydligen också just denna karta som förklaring. Där ligger Skåne och Blekinge tillsammans, utan ens Sydhalland, och kallas "Sydsverige".

Det är således mardrömsscenariot som tydligast förs fram, det sämsta av båda världar. Samtdigt finns det inget slutgiltigt kartförslag alls från ansvarskommittén så den diskussionen är fortfarande mer öppen än vad illustrationen i tidningen antyder.

Kanske är det taktiskt inte ett så dumt förslag som ansvarskommittén nu lägger fram. Kommittén måste i praktiken av politiska skäl välja en enhetlig lösning bort från dagens särlösningar för bl a Skåne och Västra Götaland. Och att riktningen pekar mot mer regionalt ansvar för övriga län är väl ofrånkomligt. Sedan är debatten mellan centralister och regionalister en högst politisk debatt där den borgerliga regeringen på ideologiska grunder kommer att få välja åt vilket håll man gör avsteg från ansvarskommitténs betänkande. Detta borde f ö vara en nyckelfråga för centern, som borde släppa många andra politiska önskemål för att få igenom något så nära sin federalistiska lösning som möjligt. Det är nu det gäller.

Ur en regionalists eller en federalists perspektiv är status quo för Skåne, så som ansvarskommittén förordar, däremot inte acceptabelt. Vi som står för den åsikten har nu en strid framför oss. En region med namn "Sydsverige" som tar slut redan i Hallandsåsen är en katastrof. Det är i stort sett beteckningen "regionkommun" också. Sådana förslag måste nu bekämpas på allvar.

fredag, november 17, 2006

Minimalt inflytande för Skåne i rikspolitiken

Sydsvenskan skriver om "Skånes politiska makt svag" 2006-10-21. Ingressen lyder: "Skånes inflytande i svensk toppolitik är svagt – medan Stockholm dominerar stort. För sex år sedan satt det skåningar på 19 procent av landets viktigaste politiska poster. Nu är andelen 7,5 procent. Nästan hälften av toppolitikerna är folkbokförda i Stockholm."

Sydsvenskan skriver att fram till 2002 var det relativt många skåningar på topposter. Det minskade drastiskt 2002. Och det ser minst lika illa ut efter den borgerliga sidans vinst i valet i år.

Sydsvenskan har granskat 80 nyckelposter. 36 besätts av stockholmare. Skåningarna, som befolkningsmässigt är ungefär lika många, har...sex! Två av dessa är EU-parlamentariker. Jag kan av artikeln konstatera att bara fyra alltså finns på riksarenan.

Anders Sannerstedt, statsvetare vid Lunds universitet, säger i artikeln intill, "Regeringens första beslut visade vad som var viktigt": "Sveriges nya regering har ett extremt Stockholmsinriktat perspektiv. Det är symptomatiskt att alliansregeringens två första besked gällde rena huvudstadsfrågor: trängselskatt i Stockholm och slopandet av fri entré på statens museer." Och det går åt fel håll: "Rikspolitiken blir allt mer Stockholmsorienterad", menar han. Att planerna för E22:an skrotades när pengar behövdes på annat håll ser han som kännetecknande.

Utmärkande är också att artiklarna vad jag vet inte ledde till några vidare politiska reaktioner i Skåne. Man tiger och accepterar. Det behövs inga särskilda initiativ för att förändra den rådande situationen.

Jag tror också att situationen återkommande kan bli så här. Det är ett strukturellt fel, som inte kan fixas under de nuvarande spelreglerna. Därför är lösningen mindre makt till de riksomfattande institutionerna och mer regional makt, alltså mer makt till Region Skåne. Då spelar det mindre roll att toppolitikerna i riket sällan kommer från Skåne.

torsdag, november 16, 2006

Lunds kulturpris till skånskhetens "hårdaste motståndare"

Kulturens chef, Margareta Alin, får Lunds kommuns kulturpris för 2006. Det har kultur- och fritidsnämnden beslutat. Under vad som låter som en motivering anger Sydsvenskan i "Kulturpris till Kulturens chef" 2006-11-16: "Under hennes år har Kulturens namn blivit än mer känt. 2001 rankades Kulturen som Sveriges näst bästa museum av Dagens Nyheter. 2004 blev Kulturen Årets museum och förra året deltog museet i sista urvalet för European Museum of the Year." Nu lämnar hon snart Kulturen och blir ny chef för Världskulturmuseet i Göteborg.

Margareta Alin har också varit vice ordförande i styrelsen för "Forum för Levande historia". Det var tänkt att kunskapscentrumet skulle ha filialer i Skåne, men sedan bestämdes det att det skulle bli "helt baserat i Stockholm. Några filialer i Lund eller Malmö är det inte längre tal om. - Nej inga i landet överhuvud taget, säger Ulf Larsson, ordförande för kommittén för Levande historia. Vi vill ha en liten organisation, koncentrerad till Stockholm. På det viset blir det mer pengar över till verksamheten." (Sydsvenskan, "Inget forum för levande historia" 2002-07-30)

Men vad är det Alin har gjort med Kulturen i Lund sedan 1993, då hon tillträdde? Hon har förändrat centrala delar av ett skånskt hembygdsmuseum till att bli till ett, vad man kan kalla, ett dussinmuseum i världen. Det som var unikt blev ett museum som i många delar kunde ha legat var som helst och som sedan tävlade om internationella priser. Skulle hon inte gjort någonting under sina tretton år då?

För det första har hon suttit för länge. Det gör alla museechefer som är kvar så länge. För det andra så borde hon ha utvecklat friluftsmuseet i stället. Ja, man kan göra det också på många spännande sätt.

Jag minns när jag var där 1994 när hon just hade "ärvt" museet som chef. Redan då var delarna med de gamla historiska artefakterna meningslösa. Inget var satt i sitt historiska sammanhang, dvs i omvärldens sammanhang. Det var enskilda prylar, enskilda hus, enskilda whatever som i museets information inte fanns i en större historiskt, geografiskt eller politiskt context. Man kan väl säga att de historiska utställningarna var postmoderna - saker bara fanns utan någon berättelse. Eller så fanns berättelsen bara genom besökarnas egna mer eller mindre dimmiga hågkomster från skolans historielektioner.

Detta borde ha varit en av Alins stora utmaningar att förändra. Utställningen "Metropolis Daniae - Ett stycke Europa" 1998 - som sedan bara fick heta "Metropolis" av någon anledning - var vägen att gå. Men den blev snarast ett olyckfall i arbetet.

Idag hör jag inte så många klaga på Kulturens nya inriktning längre; folk har väl vant sig att det är så här det ska vara, efter tretton år med Alin.

Motarbetade den skånska identiteten

Alin har också varit aktiv i samhällsdebatten. I DN angrep hon "skånsk nationalism" 2001-11-10 ("DN gratulerar: Kulturchefen som vill lära känna livet") och 2002-07-25 ("Den skånska nationalismen/del 3"). I en artikel "Alin emot skånsk nationalism" i Skånska dagbladet 2002-07-26, kunde man läsa:

"Kulturens chef, Margareta Alin vill inte arbeta för den skånska särarten, som Region Skåne skrivit in i sitt kulturpolitiska program. Hon vill heller inte hissa den rödgula Skåneflaggan på Kulturen.
- Jag vägrade att ta emot den för två år sedan då vi tilldelades den officiellt vid en cermoni på Frostavallen. Den här vi-tillhörigheten som många fokuserar på för närvarande är för mig främmande och skrämmande. Kulturen flaggar med den svenska och den danska flaggan. Det räcker!
Genom Margareta Alins ställningstagande har Kulturen blivit den skånska nationalismens hårdaste motståndare.
I en stor intervju i Dagens Nyheter, som i en serie artiklar belyser den skånska nationalismen, tar hon avstånd från tendenser i skånska grupper och föreningar att se på Skåne och skåningarna som "dom andra" som inte är "vi".
- De sluter sig samman och värnar den skånska särarten. Jag tycker inte att det finns en specifik skånsk särart.


Jag tog kontakt och blev, i egenskap av medlem i Föreningen Skånelands Framtid, intervjuad i Skånskan 2002-07-29 i "Olustigt angrepp av Alin". Där var bild med mig under Kulturens flaggor. Intervjun byggde på följande (efter överenskommelse) opublicerade insändare. Det kom aldrig något svar från Alin.

Alin tog utställningen "Underbara, Fasansfulla Människa - Vem har rätt att leva?" till Kulturen. Utställningen består av tio tablåer med den "förskönande historieskrivningen" på framsidan och den "verkliga och hårda" på baksidan.

Tablån Skånevalsen var Margareta Alins favorit. Hon sa: "Den visar Skåneländska flaggans dag på Frostavallen när flaggor och fanor delades ut. Baksidan handlar om mordet i Klippan och Framstegspartiet i Åstorp som vill 'hjälpa dem med tidigare asylbehov tillbaka sina hemländer.'" Så långt Skånskans artikel (/artiklar).

Här kanske en och annan läsare börjar undra om hon hade alla tomtar hemma, med dessa dramatiska paralleller mellan företeelser som inte hade ett dyft med varandra att göra, men det är mycket möjligt att hon utvecklats i sin förståelse av omvärlden sedan 2002.

Det var, enligt den andra DN-artikeln, när en regionpolitiker kom till ett möte med henne i sällskap med fem man från Skånelandsgillet, flera klädda i de skånska färgerna, som hon bestämde sig för att Skånevalsen var så viktig. Den historien är kanske ett ganska bra exempel på hur människor, i detta fallet Alin, under inflytande av den svenska nationalismen har svårt för mångfalden och respekten för den lokala kulturen.

Efter artiklarna i DN och Skånskan kom en hel del insändare med skiftande åsikter i DN 2002-07-26--2002-08-06. Och Sydsvenskan ledare tycktes hålla med Margareta Alin i en kort notis 2002-07-26: det skånska gjorde man nog bäst i att trycka ner lite lagom.

onsdag, november 15, 2006

Republikanska föreningen

Som regionalist finns det inte många allianser man kan ingå i eftersom samhället är nationalismisererat. Nationalismen är en statsideologi som upprätthålls av båda blocken inom politiken. Om det finns en offentlig diskussion utspelar den sig mellan å ena sidan medborgarnationalister (de politiskt korrekta) och å andra sidan nationalkonservativa (sverigedemokrater och andra "övertygade svenskar", ofta med ett historieintresse). Vi i den tredje idéströmningen, regionalister och ideologiska européer, är oftast bara åskådare.

Vill man bryta ner gränshinder är Föreningen Norden Skånedistriktet en tänkbar förening att gå med i. Men det finns också en annan riktigt progressiv förening. Det är Republikanska föreningen (se även Republik.nu), som förstås vill avskaffa monarkin, en av symbolerna för nationalstaten. Sydsvenskan rapporterar i "Althin och Schyman enade i kampen för republik" 2006-11-12 att föreningen fått en styrelse som är partipolitiskt bredare sammansatt än någonsin förut. Jag gick med ikväll. Info om hur du blir medlem hittar du här.

Jag kommer också att kontakta Republikanska föreningens representant i Lund. Kanske en Skåneavdelning av föreningen är på gång! Det är i vilket fall intressant att hålla sig uppdaterad.

Swedish Meats och de centrala lösningarna

"De skånska ledamöterna i Swedish Meats styrelse röstade nej till att bilda en nordisk slakterijätte med finska HK Ruokatalo" rapporterade Sydsvenskan i "Bönderna kan stoppa storaffären" 2006-11-11. Övriga ledamöter i styrelsen var tydligen för, men de tre skåningarna var emot. Att man inte var enig var inte bara en bagatell. Swedish Meats styrelseordförande Sören Kvantenå "tycker att det är olyckligt att vi inte kan vara en enig styrelse" i "Varseln ligger kvar" (Sydsvenskan, samma dag). (Saken är ännu inte avgjord, men skåningarna är väl i minoritet på stämman också.) Skälen emot som skåningarna anförde var de ganska flytande argumenten: "lite betalt, inflytandebrist och en affär som inte uppnår våra mål". Så vad låg egentligen bakom?

Desto mer man läser i artikeln, desto mer förstår man att det var orienteringen österut mot Finland som kändes totalfel för de skånska bönderna. Det temat återkommer i artikeln och systerartikeln med det likaledes intetsägande påståendet på samma sida "Grisbonden: Affären löser inga problem" i rubriken. Där säger en skånsk svinproducent: "Går den [affären] igenom säljer jag mina grisar [fortlöpande] till Danmark eller Tyskland". Och vidare: "Vi går norrut när vi borde gå söderut. Jag hade förväntat mig att Swedish Meats skulle alliera sig med ett tyskt bolag." Det är där skåningarnas marknad finns, ute i Europa, menar han.

Låt oss titta lite närmare på Swedish Meats. Från en rapport inom Sveriges Lantbruksuniversitet av Fredrik Johansson, Marknadssignaler inom Swedish Meats: "Den 1 januari 1999 bildades Swedish Meats genom att tidigare Slakteriförbundet köpte [de ekonomiska] föreningarnas industrianläggningar (Farmek, Skanek, Norrmejerier och Norrlands Köttproducenter). [...] Innan den 1 januari ägdes slakterierna av de ekonomiska föreningarna."

Tidigare fanns alltså fristående ekonomiska föreningar varav skånska Skanek var en. I centralismens och de missriktade sammanslagningarnas tecken upphörde de regionala föreningarna inklusive Skanek och ersattes av Swedish Meats. Att orienteringen för en sådan concern blev mer nordlig är väl inte en vild gissning. Nu, i och med den senaste affären blir orienteringen ännu mer nordlig och t o m östlig ända in i Finland! Och därför protesterar de skånska köttproducenterna till slut.

Så vad kan vi säga om detta. Nummer ett: det är svårt att förstå varför de skånska ledamöterna i Swedish Meats styrelse klagar över beslutet. Detta är priset - och antagligen del i ett helt orienteringssystem och ett mönster inom organisationen - för att Skanek gick upp i Swedish Meats. Inget förvånande. Skillnaden mellan Skånes och Central- och Nordsveriges intressen är antagligen så stora att Swedish Meats inte borde ha skapats.

Nummer två. Lösningen är förstås att ta tillbaka makten till de regionala producenterna och återskapa Skanek eller något motsvarande. Parallellt med det kan man helt enkelt använda marknaden och göra som svinproducenten i artikeln: "Om affären ändå godkänns tänker William Nordén sluta sälja sitt griskött till Swedish Meats och i stället själv vända sig till bland annat Tyskland. Han tror att det kommer att bildas grupperingar av grisproducenter som gör samma sak. –Då löser man det marknadsproblem vi har."

Det finns en sak till att säga. Scan är ett företag i Swedish Meats-koncernen vars dokument ligger direkt på Swedish Meats webbplats. Företaget har en nationalistisk profil. Så här lyder en text på webbplatsen:

"Fråga: Vad är syftet med Scans annons med den svenska flaggan?
Svar: Vi vill tala om för konsumenterna att Scan är lika med svenskt kött. Vi vet genom flertalet konsumentundersökningar att de vill veta varifrån köttet kommer ifrån. 80 % av konsumenterna tycker att det är viktigt att köttet är svenskt men det är bara 60 % som vet att Scan bara har svenskt kött i alla sina produkter. Därför är det viktigt att vi informerar konsumenterna.

Fråga: Varför gör ni annonsen med den svenska flaggan?
Svar: Vi vill informera konsumenterna om att Scan är lika med svenskt kött. Vi vill tydliggöra vår verksamhet som vi vet har betydelse för enskilda konsumenter i deras val av köttprodukter. D.v.s. våra mervärden som vi har, kontroll genom hela kedjan (”från gård till bord”), god djuromsorg och därmed hög kvalitet på köttet. Vi vill göra konsumenterna uppmärksamma på detta när de gör sina val i butiken."


Detta i sig borde fått skånska köttproducenter som var intresserade av en lokal eller regional marknadsföring att ha lämnat organisationen för länge sedan.

måndag, november 13, 2006

Sprängattentat mot Karl X Gustav-statyn

Bland det bästa som skrivits om historien bakom Karl X Gustav-statyn i Malmö finns här. Statyn restes under extrema nationalistiska förtecken. Idag är vi inte längre lika chockade över den tidens språkbruk som vi var för tio år sedan eftersom den typen av retorik är tillbaka på nationaldagen varje år. Nu har dock någon fått nog och lagt en sprängladdning vid statyn. För att citera artikeln ”Attentat mot Kungen” i tidningen City Malmö Lund 2006-10-25:

”Ryttarstatyn av Kung Karl X Gustaf på Stortorget i Malmö utsattes natten till i går för sprängattentat. En krutladdning detonerade vid midnatt och utlöste flera billarm. När polisen kom till platsen fann man sotmärken på statyns fundament. Fragment från vad som antas vara en hemmagjord krutladdning har skickats för analys. Ingen misstänkt för dådet har gripits.”

Vi vet alltså inte mycket om handlingens bevekelsegrunder. Men vad jag vet är det första gången sedan statyns tillkomst för 110 år sedan som den utsatts för skadegörelse i form av en explosion. Det är svårt att säga vad det säger om vår tid.

söndag, november 12, 2006

Gränsens dagar II

Av Anders NÅ Larsson, gästskribent. Se också min artikel om evenemanget här.

Just nu denna helgen pågår "världens största naboträff", Gränslösa dagar i Helsingør och Helsingborg.

Av denna anledning har Frederiksborgs Amts Avis 2006-11-08 givit ut en särskild "Gränslösa dagar"-sektion som delas ut gratis, där man bl a varit ute på gatan i Helsingør för att fråga folk vad de tycker om "de svenske naboer". Och alla svaren går i samma dur:

Jutta Høy, 74 år: "Når jeg går her i byen, tænker jeg, at jeg er kommet til Sverige."

Gertrud Borberg, 53 år: "Det første jeg tænker på, når jeg ser svenskere her i byen er sprut. Og det, at de går rundt bærende på store kasser øl, synes jeg på en eller anden måde er med til at ødelægge Helsingør som en god by."

Sheryll Iben Forth, 20 år: "Jeg synes svenskerne fylder for meget. Det er for mange af dem herovre. Når man går ned ad gaden er det som om, man er kommet til Sverige. Jeg synes, de er irriterende, og når de går ned ad gaden med deres indkøbsvogne fyldt med øl og sprut og store grupper. Jeg kender dem ikke personligt og synes bare, de er irriterende."


Etc, etc, etc....

Observera att varken namnet Skåne eller den närmaste nabostaden Helsingborg fyra kilometer bort nämns en enda gång - varken i tidningens frågeställning eller i svaren. Det handlar bara om "svenskerne". Skulle även t ex tidningarna skriva om att det finns för mycket folk från Buda i Pest?

Det skrivs inte ett ord i tidningen ifråga om det som förenar: Skånes tusenåriga danska historia och bakgrund eller det faktum att Helsingborg och Helsingør, om det inte vore för tragedien 1658, med stor sannolikhet skulle utgjort en och samma kommun i dag. Under den danska tiden rådde en för hela norra Europa unik torggemenskap mellan städerna. Det är bara fokus på danskt och svenskt, och det som skiljer.

Och för att det inte skall vara lögn, arrangerar IFK Helsingborg i konståkning samma helg, naboträffen till ära, Götalandsmästerskapen (sic!)

Det har varit en rejäl kräftgång i utvecklingen av Skånelandsdebatten sedan slutet av 1990-talet och invigningen av Öresundsbron...

lördag, november 11, 2006

Skånska optimistorkestern hel igen

Optimistorkestern i Malmö är "fulltalig" igen rapporterar Sydsvenskan 2006-11-10. En av personerna porträtterade i statyn hade tidigare blivit förstörd efter krock med en bil, men nu är det fixat.

Jag ser Optimistorkestern som stadsmusikanter och då är det mycket passande med en sådan staty i Skåne. Så här skriver NE: "Stadsmusikant, från 1200-talet (i Nordeuropa från ca 1550) en av stadens myndigheter anställd musiker med uppgift att musicera i kyrkan och i andra officiella sammanhang. Till sin hjälp hade stadsmusikanten 3-4 gesäller och lärlingar, vilka utbildades på olika instrument. [...] I Sverige var stadsmusikanter särskilt vanliga i Skåne, där deras privilegier ofta utsträcktes till den omkringliggande landsbygden. Stadsmusikantväsendet upphörde i mitten av 1800-talet."

Det som Sydsvenskan kallar "tamburmajoren" (statyn längst fram som blev påbackad) är alltså troligen statsmusikanten själv och han har tre gesäller.

Den mest kända statyn av stadsmusikanter, Die Bremer Stadtmusikanten, ligger förstås i Bremen och detta bara understryker Skånes band till kontinenten. Statyn ses till vänster. Den syftar på Bröderna Grimms berömda saga. Per-Anders Hellqvist skriver om sagan i Nutida Musik nr 2 1984/85, "Bekännelser":

"Alla är de på flykt från sin livsmiljö; den slaktfärdiga tuppen, den gamla katten som inte längre fångar råttor, den tandlösa hunden, den utslitna åsnan. Alla hotas de av slaktkniven, men tuppen har en appell: 'Följ med till Bremen. Något bättre än döden finns överallt.' Så drar de iväg, och miraklet sker: Tuppens skri och kattens klor och hundens bett och åsnans hovar blir i mörkret en så vild varelse att ett gäng rövare tror sig angripna av häxor och flyr, lämnande sitt rövarnäste till fristad åt den skröpliga skaran."

torsdag, november 09, 2006

Huvudfokus för Lunds turistbyrå: Dalarna

Så, nu är slutligen alla spår av Skåne och Lund borta från Lunds turistinformations skyltfönster. Nu handlar det 100 % antingen om Sverige i allmänhet eller specifika delar utanför Skåne.

Jag brukar ju följa hur det ser ut utanför Lunds turistbyrå. Jag har också en gång skickat ett brev, men de svarade inte. Jag har också skrivit en insändare med riksdagsman Johan Linander (c), men vi fick ingen reaktion. Se nedan.*)

Det senaste i skyltfönstret är: en svensk flagga, en servett som det står "Swedish design" på, en kopp med svenska färger, rikskrona och älg (!), en älg i pepparkaksform, två dalahästar, samt två chokladaskar "Dalecarlia" (Dalarna) med dalahästar på. That's it, folks. Så marknadsförs Lund till turister.


*) Insändaren från 16 augusti 2005:

Skånska dagbladet
Lund
Lokal debatt

Låt Lund synas!

Juli och augusti är framförallt tiden då turister kommer till Lund. För att fler turister ska hitta till staden så vill vi inför nästa år ha en ny inriktning på stadens marknadsföring.
Vi menar att Lunds kommun bör marknadsföra sig med två utgångspunkter. Det ena är Lunds placering i Skåne och i centrum av Öresundsregionen, och det andra är Lunds kulturhistoriska arv som bland annat Danmarks huvudstad och senare regionalt historiskt centrum. Den som idag går förbi Lunds Turistbyrå ser att mottot dessvärre tycks vara ”Lund - Yet Another Part of Sweden” med blågul flagga, dalahästar och älgtema mot gatan.
Vi tycker att Turistbyrån bör flyttas till betydligt större lokaler och ha en framförallt lokal och regional framtoning. Turistbyrån bör också ha längre öppettider än idag för att informera turister om det unika Lund och Skåne. Den ska fungera som stadens ansikte utåt och som serviceinrättning under väsentliga delar av dygnet, vardag som helg. Turister ska alltid känna sig välkomna.
Vi önskar också fler minnesplaketter som beskriver historiska händelser som skett i staden. Det gäller inte bara var kända människor bott utan också händelser som inträffat på gator och torg. Det krävs ett nytänkande kring Lund i många frågor. Turism och marknadsföring är en av de viktigare av dessa frågor. Låt Lund synas med självförtroende!

Johan Linander, riksdagsledamot för Centerpartiet
Malte Lewan, ledamot i Centerpartiet i Lunds styrelse

Gränsens dagar i HH-området

NFÖ rapporterar idag 2006-11-09 i "HH-städerna laddar inför gränslösa dagar" om ett arrangemang 11-12 november för människor som är intresserade av att se närmare på vad den andra sidan av Öresund har att bjuda på. Sajten är Granslosedagar.se.

Men hur illustrerar man då "Gränslösa dagar"? Jo, inte bara genom en gräns utan t o m genom färgbyte, så Helsingør blir i danska flaggans röda fältfärg och Helsingborg i svenska flagans blå fältfärg. Så var det med den gränslösheten: rött möter blått i en tänkt gräns i Öresund. Detta gäller både sajt och informationsbroschyr (pdf).

Man kan tänka sig många andra lösningar. En hade varit en livfullt tecknad bild av stadslivet i Helsingør och Helsingborg som om det hade varit ett helt och så en omvärld runt omkring som var mindre tydligt markerad/illustrerad. Bara till exempel.

Nationalismen på frammarsch i Fotbollssverige

Svenska fotbollförbundet vill införa en regel som begränsar antalet utländska spelare i de högsta serierna både på dam- och herrsidan. DN skriver i "Bäddat för 16 lag i allsvenskan 2008" (2006-11-08): "Förbundet [vill] införa en regel som redan tillämpas av många andra europeiska nationer. I framtiden ska klubbarna i dam- och herrallsvenskan samt superettan tvingas ställa upp med minst sju spelare som tillhört svenska föreningar i minst tre år under åldern 15-21 år."

Det här är ju ett utmärkt sätt att gå runt bestämmelserna om att ingen i EU får diskrimineras p g a medborgarskap. Man kan alltså tydligen ställa upp krav som blir så lika ett medborgarskap man vill. Resultatet av de nya reglerna blir att en åttonde "utländsk" spelare från Brøndby (pendlingsavstånd en halvtimme) inte gör sig besvär i MFF, medan en person som spelat tre år i GIF Sundsvalls ungdomslag har VIP-biljett in.

"Det här gör vi för att få en balans mot importer och påskynda rekryteringen av egna spelare, säger Lagrell." Så Lars-Åke Lagrell, vad är en "import" och vad är en "egen spelare" i Öresundsregionen?

Polishögskola till Skåne?

De basker jag känner kan berätta att frågan om poliser en mycket laddad fråga för nationalister och regionalister. Det är en viktig politisk fråga varifrån de kommer och vem som organiserar dem. Jag antar att det också är viktigt vem som har utbildat dem.

I mars 2001 blev det klart att Sveriges tredje polishögskola skulle hamna i Växjö. (Solna var först, sedan kom Umeå.) Polismyndigheten i Skåne hade då tidigare ställt sig bakom och stött Hässleholms kommuns ansökan om att få landets tredje polishögskola. Sedan delade Helsingborgs kommunstyrelseordförande Björn O Anderberg Skånes röst genom att önska polishögskolan till Helsingborg. Och Växjö fick polishöskolan.

Nu tar Göran Persson i Simrishamn (s) tag i saken igen. Tretton andra socialdemokrater skriver under och önskar i en motion en "Polishögskola till Skåne", 2006/07:Ju270. De skriver bl a:

"Skåne har en stor rekryteringsbas för poliser. Skåne har många invånare med invandrarbakgrund, är befolkningstätt och står utan polishögskola idag. Det är i Skåne vi på det bästa sättet kan tillgodose framtidens behov av poliser samtidigt som vi kan bredda antagningsunderlaget för att få en poliskår som speglar Sveriges invånare. Därför bör polisutbildning också bedrivas i Skåne och en Polishögskola förläggas där."

Det kan tyckas orealistiskt att be om en skånsk polishögskola bara fem år efter att närliggande Växjö fått en, men det har faktiskt talats om behovet av en fjärde polishögskola nästan ända sen den tiden. Och längst ner i syd är Växjö inte så nära.

Sydsvenskan har skrivit en artikel "Ökade chanser att Malmö får polishögskola" 2006-10-11. Regeringens utredare säger att minst en ny polishögskola behöver byggas. Malmö högskola ska uppvakta utredarna i november. Och migrationsminister Tobias Billström (m) ska i Sydsvenskans tolkning i stort sett ha lovat att Malmö ska få en polishögskola, genom uttalanden innan han blev minister.

Ericson och Pettersson: lämna tillbaka skånska skatter!

Centerriksdagsmännen Lars-Ivar Ericson och Lennart Pettersson har skrivit en motion om "återbördande av skånska skatter". Den heter Skånska skatter, 2006/07:Kr226. Den korta motionen lyder i sin kärna så här:

"Många historiska klenoder från olika delar av landet förvaras på museer i Stokholm. Det är oftast de mest värdefulla och sevärda föremålen som hamnar på statliga museer i Stockholm. Det innebär att flera skånska klenoder såsom Bäckaskogskvinnan, Balkåkratrumman, Trollebergsringen, Trydekrucifixet silverskatter mm finns i Stockholm. Det borde vara mera naturligt att de fanns i Skåne nära fyndplatsen. Som argument för att föremålen skall förvaras i Stockholm har anförts säkerhetsskäl. Genom att Historiska museet i Lund nu planerar en egen skattkammare så kan säkert säkerhetsfrågorna lösas. Det är därför nu lämpligt att inleda processen med att återbörda de skånska skatterna till sin rätta plats."

Sådan här typ av opinonsbildning är motioner ytterst lämpliga till, både när ens parti sitter i regering och inte. Denna motion var dessutom mycket positiv till sitt innehåll.

tisdag, november 07, 2006

Självstyre, skillnader och samhällsindikatorer

Regionalt självstyre har tre huvudargument. Det första är lokaldemokrati. Självstyre innebär att demokratin - förvaltning och politiker - kommer närmare medborgarna. Det andra argumentet är att med flera regioner som har självstyre ökar mångfalden. Människor kan då ta t ex välja plats efter system och politik genom att flytta. Jämförelser mellan olika system blir också lättare. Vissa områden kan i praktiken vara försöksområden för politiska och ekonomiska beslut.

Det tredje argumentet är att med lokalt eller regionalt självstyre kan lagar och förordningar anpassas efter de förutsättningar som råder i en viss region. Det tredje argumentet blir starkare desto större skillnader det finns mellan regioner inom ett land.

Förrgårdagen bjöd på flera nyheter om Skånes utveckling. Antalet företagskonkurser ökar i Sverige efter tre års nedgång (Sydsvenskan 2006-11-07). Men i Skåne däremot minskade antalet konkurser under oktober med inte mindre än sjutton procent.

Länsarbetsnämnden i Skåne berättade i ett pressmeddelande 2006-11-07 om sjunkande arbetslöshet i Skåne. I princip alla indikatorer länsarbetsnämnden följer går nu åt rätt håll. Fler platser nyanmäls, fler än förra året har arbete, arbetslösheten sjunker och färre sökande skrivs in på arbetsförmedlingarna, skriver Länsarbetsnämnden i ett pressmeddelande. Den öppna arbetslösheten för utrikes födda och för utomnordiska medborgare har minskat. Riket har däremot haft motsatt utveckling. Utvecklingen i Skåne beträffande långtidarbetslösa är klart bättre än riket som helhet.

Arbetspendlingen till "Danmark" (Själland) ökar i en rasande takt vidarerapporterar NFÖ 2006-11-07. "Innan året är slut väntas 14 000 personer arbetspendla över Öresund och det är 33 procent mer än ifjol. 2020 kommer det, enligt prognoserna, att finnas 40 000 sundspendlare." F ö är "kulturella och språkliga skillnader [...] inget problem", anser de intervjuade "svenskarna" (skåningarna). Det är kanske just för att de i huvudsak är skåningar och inte i första hand svenskar?

Skåne växer så det knakar, kan man läsa i "Ökade invandringen får Skåne att växa" i Sydsvenskan 2006-11-15. Av Sveriges fyrtio snabbast växande kommuner ligger fjorton i Skåne. Det visar nya befolkningssiffror från Statistiska centralbyrån. Det är landets tre storstadsregioner som upplever den kraftigaste tillväxten. Utanför Skåne, Göteborg och Stockholm ser inte Sverige likadant ut.

Skåne visar på flera sätt en egen unik utveckling idag. Det är ett argument för självstyre.

Mitt inlägg på Lund.se om flaggor

Jag har nu ett inlägg på Lunds kommuns webbplats under rubriken Flaggor för Lund, Skåne, Sverige och EU på Lunds kommun webbsajt. Den vanliga strategin för försvarare av status quo är att inte gå i svarsmål och att samtidigt inte göra något - så blir det nog i detta fallet också. Inlägget lyder så här:


Jag önskar att Lund skulle börja flagga som man gör nere på kontinenten med stadsflagga (Lund), regional flagga (Skåne), statsflagga (Sverige) och EU-flagga. Sätt upp fyra flaggstänger på Stortorget för detta syfte eller sätt flaggorna direkt på Rådhuset.

Det här med att bara ha en enda flaggstång - och en i södra delen av torget - som antingen har Lundaflagga eller statsflagga är så monokulturellt i tänket. Det är ovanligt ute i Europa.

Jag önskar också att stadsbussarna slutade att flagga med statsflaggan så fort det var en högtid eller helgdag. Det gör inte Malmöbussarna. Det är mer lämpligt med Lundaflaggan på bussarna. En annan sak är det om det helt precist handlar om någon i kungafamiljens födelsedag. Då kan svenska flaggan vara ok - om vi nu ska förutsätta rojalism som ideologi i Lund.

Värst är ändå Universitetet, Lasarettet och en del företag vid Kaprifolievägen (/Öresundsvägen) som har flera flaggstänger och insisterar på att fylla
samtliga med nationalstatsflaggan. Den typen av nationalism eller monokulturalism är sorglig att se.

Vi är ju t ex skåningar, Lundabor och EU-medborgare också. Ovanstående symbolik skulle vara otänkbart i länder som Tyskland, Italien och Spanien.

fredag, november 03, 2006

Om skånska och uppsvenska i offentligheten

Lyssnar du på reklam på Malmö och Lunds reklamradiostationer som Rix FM (104.3 och 106.7), NRJ (105.2), The Voice (106.1) och Radio City (107.0) så är den på stockholmska. Det är i sig ett ganska intressant fenomen. Det kunde vara värt en sociologisk utläggning.

Om du ringer Lunds kommun, Lund universitet eller (Lundabanken) Sparbanken Finn möts du av stockholmare i de automatiska svarssystemen. Men ringer du växeln utanför öppettiderna svarar en skånsk röst hos Lunds kommun och någon sorts lokal person med obestämd standardsvensk dialekt svarar hos universitetet. Det är när röstbrevlådorna går igång som man bara tagit existerande mälardalska rössystem om kopplat in dem till sina lokala telefonnummer. Sparbanken Finns växel är dock också den på nasal stockholmska.

Reser du med Öresundstågen är de helt på stockholmska. Dösjebro låter närmast som "Dusjubjo" och uttalet av "Malme siid, Svågejtojp" har nästan blivit en klassiker med sin kyliga uppsvenska. Pågatågens stationer ropas ut "live" av den som råkar sitta vid micken den kvällen. Skånetrafikens bussar är avsiktligt och medvetet på skånska. Det beslutet tog man för ca två år sedan.

Ännu i maj i år använde Lunds bussar en kvinnoröst från Mälardalen för att ropa ut de skånska platsnamnen. Det låt lite åt "Ustra Vikingavagen" när jag tog 3:an till Linero. Av någon anledning ändrade man det, så nu i november har man en mycket skånsk röst, ungefär som på övriga Skånetrafiken, fast "lite mer".

Bland radiokanalerna är Din gata (100.6) en relativ nykomling. Den tillhör Sveriges Radio och sänds via en Malmösändare som tidigare såg till att sända klassisk musik till sydvästskåningarna dygnet runt. Huvudjingeln är "Din gata - alla talar skånska" som uttalas med en kaxig skånsk kvinnoröst. Det är en annorlunda och fräsch röst bland de mälardalska radioklonerna.

torsdag, november 02, 2006

Sven Landelius avgår

Den enskilde person som troligen varit mest negativ för Öresundsintegrationen sedan bron byggdes är Öresundsbrokonsortiets vd Sven Landelius. 2006-10-31 hade han sin sista arbetssdag. Inte bara har han insisterat på att behålla de höga broavgifterna; han har också varit med till att höja dem. En enkelresa med personbil steg 2001-05-01 i pris från 255 till 275 SEK. Ny höjning skedde 2004-01-01 till 280 SEK. (Samtidigt sjönk priserna över Stora Bält 2005-06-01 från 250 DKK till 200 DKK. Nu (2007-01-01) ska de höjas till 205 DKK.) Sydsvenskans ledare skrev redan innan höjningarna under rubriken "Parodin vid Öresund" 2000-09-27 om saken:

"Avgiften för bilar på Öresundsbron sänks inte. Avgiften bara justeras nedåt en smula. Så kan en sammanfattning låta av gårdagens lätt löjeväckande presskonferens på Lernacken med Öresundsbrokonsortiets ledning. [...] Landelius hävdade flera gånger att folk i regionen måste 'lära sig' att brotaxorna är låga. Han talade om 'detta fantastiska erbjudande'. Det är inte lite fräckt. [...] Sven Landelius sade igår att det är stimulerande med den kritik brokonsortiet får. Snart måste han vara överstimulerad. Taxorna på Bron behöver sänkas rejält. Ägarna - svenska och danska staten - bör göra klart för Landelius att integrationen är ett överordnat mål. Om regeringarna menar att ansvaret för det stelbenta agerandet snarare ligger hos konsortiet, så är en idé att Landelius lyfts bort. Det är integrationen som skall stimuleras. Inte Sven Landelius."

Den ledaren var lika aktuell under Sven Landelius sista arbetsdag i tisdags som år 2000. Dessutom har Öresundsbrokonsortiets under flera år kört en kampanj som gått ut på att kontrastera "svenskar" (skåningar) och "danskar" (själländare). Man har spelat på nationella fördomar för miljoner kronor i tiotals, kanske hundratals helsidesannonser sedan 2001. Jag har aldrig hört Sven Landelius ta ordet Skåne eller Själland i sin mun. Öresundsintegrationen har varit en "nationell angelägenhet" för två stater. Regionen har aldrig tidigare sett en sådan katastrof som denne person.

Sven Landelius blev sparkad. Sydsvenskan rapporterar 2006-11-03. Kontroversen gällde rekryteringsprocessen av en ny vd. "Enligt uppgifter till Sydsvenskan förklarade ledningen vid ett informationsmöte med de anställda på onsdagen att Sven Landelius slutar på grund av illojalitet mot företaget." skriver Sydsvenskan. För mig låter det som helt fel fråga att avskeda Landelius på. Han skulle gått den siste januari i vilket fall (men stått till "brokonsortiets förfogande" i ytterligare fem månader). Om styrelsen haft så lätt att sparka Landelius så reflekterar det illa mot dem själva att de väntat så länge och därmed passivt eller aktivt godkänt Landelius agerande beträffande broavgifterna.

Caroline Ullman-Hammer blir ny vd för Öresundsbrokonsortiet. På frågan om broavgifterna kommer att sänkas säger hon i Sydsvenskan 2006-11-03: "Brotaxorna tror jag inte beror på mig. Det är en styrelsefråga." Jag hoppas hon inte har rätt. Styrelsen verkar vara ett stort problem i saken.

Ansvaret för att Öresundsbrokonsortiet kommit att bli en aktör med negativ påverkan för Öresundsregionen kan troligen också tillskrivas dess marknadsdirektör Jacob Vestergaard. Han har i många år i pressen försvarat de extrema broavgifterna och har säkerligen varit aktiv bakom brokonsortiets mångåriga reklam med de nationella stereotyperna. Han kommenterar på NFÖ (2006-11-07) Öresundsbrokonsortiets nya nationellt kontrastiva webbplatser Svenske-muligheder.nu och Jobbidanmark.nu.

En fjärde aktiv blogg om Skåne

Egentligen har det bara funnits tre riktigt aktiva bloggar som fokuserat intresserat sig för Skånefrågor inklusive kultur och identitet. Dessa är: min blogg, Ilan Sadés blogg och Blog Skåneland. Men nu finns det en fjärde. Det är Thomas Nilssons blogg:

Skånska betraktelser

Den kan rekommenderas mycket. Och glöm inte att länka till den om du har en egen sida!

Kapa skånska tungband?

Följande skickade en gammal vän till mig. Vännen är en tjej, uppvuxen i Malmö, som nu bor i Karlskoga. Det är en sann historia:

Igår var jag på utvecklingssamtal (f d "kvartssamtal") om och med min äldste son Harald, som är 7 år gammal. Efter att ha suttit en stund och lyssnat till hans frökens ris och ros så hör jag henne säga:

- Ja, och så har han fått träffa vår talpedagog ett par gånger.
- Ja ha, svarar jag förvånat?
- Ja, han har ju problem att uttala vissa ljud.
- Ljud?
- Ja, och NU har hon kommit fram till hur vi ska lösa problemet!
- Problemet???
- Ja, med hans R!
- R, svarar jag (och mitt R låter klart helt annorlunda än hennes)?
- Ja, han ska få en remiss till lasarettet så att de kan kapa hans tungband.
- Tungband???
- Ja, de är för korta, det är därför han inte klarar av att säga R ordentligt!
- Men både jag och hans pappa har ju tungrots-R. Det kan väl Harald också få ha???
- Jo, jag förstår att du tror att det är lättast, men det här ingreppet är inget farligt alls, det är vanligt att man klipper av tungbanden så att barn kan lära sig prata rent.
- Men herreguuud, tänker jag, men säger "jaha...men jag får nog diskutera det med min man först..." (Vilket jag nu gjort varvid min älskade make fick ett vansinnigt uttryck i ögonen...)

Så, nej, Harald får allt fortsätta att leva med sitt korta tungband och tala sin märkliga mix av skånska, uppländska och värmländska.

Kulturkrock i debatten om dödshjälp

Jag råkade slå på teven och se ett samhällsprogram som heter Argument. (Du kan se senaste programmet där under rubriken "Se programmen" längst ner i kolumnen till vänster.) Där (2006-10-31) debatterades aktiv dödshjälp, även kallat eutanasi. I början var jag måttligt intresserad; min ståndpunkt var självklar. Men allteftersom jag tittade blev jag fascinerad, särskilt över motståndarnas argument. De var så klassiska i svenskt samhällsliv. Det blev en mikroversion av debatten mellan å ena sidan förespråkare av kollektivistiska åtgärder och förbud och å andra sidan förespråkare för individuella rättigheter, alltså individens rätt att fatta beslut.

Dels var motståndarnas argument av typen stoppa huvudet i sanden: "vi ska arbeta för det och det istället" (t ex övertro på palliativ vård, vård i livets slutskede). Man ville inte erkänna att det fanns begränsningar för vad man kan göra inom läkarvetenskapen och mänskligt - att det till slut ändå kommer ett val mellan lidande och dödshjälp. Det påminner om den politiskt naiva nollvisionen inom trafikskador.

Men dels andades motståndarnas argument uppsvenska frikyrkliga värderingar. Det var inte "meningen" att vi människor skulle få bestämma över vår död etc. Det enda ord de kringgick i sin argumentation var ordet Gud. Resten av deras retorik var kopierad från slutet av 1800-talet. Visst finns också ett lutheranskt arv i hela Skandinavien, men den är inte lika passiviserande och inte så extremt inriktad på bejakandet av det "naturliga" (= gudomliga) - dvs när vi människor inte gör eller gjort något. Utan att vara religionsvetare, har jag fått för mig att Luther på ett sätt trodde mer på människan och vad hon kan åstadkomma utanför kyrkan.

De två i studion som argumenterade för dödshjälp var skåningar; övriga var från andra delar av Sverige. (En var den medialt aktive Peter Munk och den andre representerade riksföreningen Rätten till vår död, RTVD.) Även om det statistiska urvalet i sig betraktat är kasst, ger det en tankeställare. Frireligiösa rörelser har inte fått inflytande på samma sätt i Skåneland som i övriga Sverige. Och vi har troligen en mer kontinental syn på privata/individuella rättigheter. Synen på cykelhjälmslagen och på alkohol bekräftar detta.

Närliggande länder som Nederland och Belgien (och som läkarassisterat självmord även Schweiz) har tillåtit aktiv dödshjälp i flera decennier och det skulle inte förvåna om opinionen i Skåne ligger närmast dessa kontinentala värderingar. Det vore intressant med en opinionsundersökning.

Bilden till höger i marginalen är ett utdrag ur B. Gustafssons Svenska kyrkgeografi från 1957. Klicka på den för att se den större. Den är publicerad i Regionutredningen SOU 1992:64, Regional identitet av Sven B. Ek, s 93. Som synes har Skåneland, utom Nordskåne, saknat betydande frikyrkliga rörelser.

torsdag, oktober 26, 2006

Tufvesson is back!

"Rolf Tufvesson ser ut att vinna maktkampen om kristdemokraternas regionrådsplats", meddelar Sydsvenskan. Han blir även ordförande för kulturnämnden.

Tufvesson behöver ingen sådan analyserande bloggartikel som Swanstein och Billström har fått. Han har varit en av de ledande regionalistiska regionpolitikerna under de senaste tio åren och detta är troligen mycket goda nyheter för Skåne. Sonesson/Tufvesson/Kinhult från 1998 har nu blivit Swanstein/Tufvesson/Kinhult, ingen större skillnad. Dessutom är regeringen nu borgerlig, Billström minister och debatten om Öresundsregionen har utvecklats. De ska bli fyra intressanta år.

Det ska också sägas att Tufvesson är en kontroversiell politiker också i de egna leden. Sydsvenskan hade 2006-11-03 en hårt granskande artikel Tufvesson vald i laga ordning med många frågetecken kring hur regionrådsvalet gick till. Men oavsett personstridigheter och möjliga tvetydigheter i nomineringsprocessen inom organisationen är det avgörande för mig att Rolf Tufvesson står för en politik som är oerhört viktig för Skåne just nu.

Svenska Scoutförbundet centraliserat

Det är inte bara stater som är centraliserade. Det är ett fenomen i många riksomfattande organisationer. I den här artikeln i Sydsvenskan (2006-10-26) förklarar t ex Svenska Scoutrådets generalsekreterare Johan Strid på förekommnade anledning att "en eventuell uteslutning [av en scout som t ex utgör ett disciplinärt problem] är regelvidrig, eftersom ett sådant mycket ovanligt beslut måste tas på riksnivå".

Det är ofta samma sak. När något ovanligt sker så förlitar man sig på att Riksnivån är något sorts neutralt eller uppenbart korrekt sätt att lösa problemet på. Det blir då styrning från Stockholm av en företeelse i Skåne, 65 mil bort. (Paraplyorganisationen Svenska Scoutrådet och medlemsorganisationen Svenska Scoutförbundet har sina huvudkontor där, vilket av dem som gäller i detta fallet.) Men det tycker tydligen inte organisationens företrädare i centralsverige är något konstigt. De är tyvärr så vana vid att styra över saker de inte borde styra över.

I just detta fallet visade sig att den lokala scoutklubben istället tillhör KFUK-KFUM:s Scoutförbund som inte har samma organiserade och centraliserade medlemsbegrepp (som t ex Svenska Scoutförbundet).

tisdag, oktober 24, 2006

Va du e förlässt ida!

Jag hade varit och handlat och kom just hem. Min granne höll upp dörren för mig:

- Va du e förlässt ida, sa hon!
- Va, sa jag.
- Va du e förlässt ida.
- Ja, jo, svarade jag, och log dumt. Min granne log tillbaka.

Hemma i lägenheten slog jag upp "förlässa" i skånska ordboken och såg att det betyder att man lastat på sig för mycket. Aha! Grannen syftade förstås på mina två stora Coop-kassar. I rikssvenskan skulle man kanske kunnat säga "överlastad" - fast knappast om en person i vardagsspråk...

Det är något sorgligt när jag, som bott i Lund i hela mitt liv, måste - även om det är ett exceptionellt fall - slå i ordboken för att förstå vad grannen säger till mig. Här finns resterna av ett gammalt språk omkring mig, men jag har inte lärt mig orden i alla mina utbildningar. Orden försvinner långsamt bland människor och de ord som finns kvar kan knappast användas, eftersom så få förstår dem...

lördag, oktober 21, 2006

Infrastrukturminister stark förespråkare av regioner

Bara en kort notis för en gångs skull. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) säger idag 2006-10-21 i Sydsvenskan:

"- Jag är stark förespråkare av den regionala nivån. Det ska vara en stark regional delaktighet och ett medansvar".

Det borde i och för sig vara självklart att en centerpartist säger detta. Hur det blir med pengar till E22:an är dock mer oklart. Nu säger regeringsföreträdaren att Region Skåne ska ordna det själv med verktyg som regeringen kommer att tillåta. Hur var det med vägarna till Saab-fabriken i Trollhättan, de som fick E22:ans pengar? De vägarna fick ju bidrag rakt fram. Skillnaden?

onsdag, oktober 18, 2006

Nye regionstyrelseordföranden 1999: bryt med Sverige

Jerker Swanstein blir ny regionstyrelseordförande. Sydsvenskan skriver 2006-10-19: "Tvivel uppstod efter förra mötet, då valberedningens förslag att välja Jerker Swanstein kördes över. En kupp av partiets yngre krafter som såg ut att gynna utmanaren Pia Kinhult." Men till slut var det ingen tvekan om att Swanstein skulle vinna. Han blev då också moderata fullmäktigegruppens ledare.

Pia Kinhult - som f ö ändå blivit ett av moderaternas fyra regionråd - och hennes positiva egenskaper känner många till. Men då undrar man troligen hur regionalistiskt lagd Swanstein är. Jag har rotat i arkiven här också, liksom jag tidigare gjorde för Skåneministrarna:

Redan i februari 1999 i Nordvästra Skånes Tidningar visade Swanstein prov på en progressiv inställning i regionfrågan. SSF:s Göran Hansson sammanfattade i samma tidning 1999-02-16: "I en debattartikel i NST under den gångna veckan skrev Jerker Swanstein (m) och f.d. kommunalråd i Helsingborg, att tiden var mogen att bryta med Sverige, lägga ner Sveriges Riksdag, satsa på regionen Skåne samt börja göra affärer direkt med lämplig kommissionär i Bryssel."

1999-11-01 gick han tillsammans med Tufvesson och Aldegren ut och kritiserade moderstyret i Helsingborg under Björn O Anderberg. Anderberg är, om ni minns, en av Skånes största politiska katastrofer i sen tid. Ändå var det formellt sett en kollega till Swanstein. Anderberg, körde dock sitt eget helsingborgska race och brydde sig föga om vad som hände i regionen. Swanstein, Tufvesson och Aldegren är också helsingborgare. Deras anklagande artikel hette "Helsingborg tiger i regionfrågor".

Swanstein hade inte nöjet i att stå bakom motionen i regionfullmäktige om en Skånehymn, men han försvarade den i huvudsak (mot Christine Axelssons (s) nationalistiska kritik). Helsingborgs Dagblad 2000-04-27: "Beträffande motionen om nationalhymn så tycker jag nog att man ska läsa den lite med glimten i ögat. Det är självfallet inte så att man kan tvinga fram en skånsk samhörighet med politiska beslut eller framtävlade nationalsånger, sådant påverkas huvudsakligen av andra faktorer. Men jag har svårt att förstå varför man blir så upprörd över att någon ändå försöker röra vid frågan om den skånska identiteten. Om tävlingen kring en skånsk nationalhymn skulle bli av så är det väl trots allt ett billigt sätt att få ett antal människor att anstränga sig och göra något för den skånska identiteten."

I september 2000 förklarade Jerker Swanstein tillsammans med de moderata regionråden Carl Sonesson, Annika Annerby Jansson, Inge Garstedt och regionstyrelseledamoten Göran Holm i det moderata partiorganet Medborgaren (nr 5 2000) nödvändigheten med ett regionalt självbestämmande utifrån ett moderat perspektiv. Det var ett svar på uttryckliga centralistiska åsikter inom partiet.

Swanstein tyckte tillsammans med Margareta Pålsson att "den historiska, kulturella och traditionella identiteten som präglar Skåne" var ett av två skäl för att Skåne kan fungera bra som region" i ett Brev till ledarsidan i Kristianstadsbladet 2001-03-06 och i en debattartikel i Helsingborgs dagblad sju dagar senare. De tyckte inte det behövdes en "universalmodell för regionalisering i Sverige" och artikeln var på många andra sätt positiv: "Beslut som rör Skåne bör fattas av skåningar i Skåne." etc.

I moderaternas provval i januari 2002 var det bara en enda som var tydlig när det gäller självstyret, regionens roll i Öresundsintegrationen och den skånska identiteten; det var Hans Wallmark. Men också Jerker Swanstein yttrade åtminstone en enkel mening om att han ville att "Skåne som region får mesta möjliga att säga till om visavi Stockholm". (Övriga ca 50 kandidater var i princip knäpptysta om saken.)

Stockholms län blev bas för EU:s smittskyddsmyndighet i konkurrens med Malmö/Lund i februari 2004. Det är första (och hittills enda) gången en EU-myndighet placerades i Sverige. Med tanke på Öresundsregionen utan konkurrens är industriellt medicinskt-biologiskt centrum i Norden var beslutet förstås vansinnigt. Swanstein var upprörd i Kristianstadsbladet 2004-02-27: "Moderaternas gruppledare i Region Skåne, Jerker Swanstein, tycker också att myndigheten borde ha hamnat i Skåne. Inte minst för den spetskompetens som finns i forskning och utveckling i Öresundsregionen. Han kallar regeringsbeslutet för 'ett huvudlöst beslut', eftersom Skåne fyller samtliga krav med råge. Han säger också att det är tydligt att inte kompetensen styr, utan det socialdemokratiska partiet 'i sann centralistisk anda'. (F ö var Linander också väldigt tuff i sin kritik i Sydsvenskan 2004-02-26.)

Moderaterna var väldigt sena med att slå ihop sina partiavdelningar för Malmöhus och Kristianstad. Det hela är fortfarande pinsamt - alltså den tid det tog. Men det skedde till slut formellt 2004-04-24. Margareta Pålsson (m) bytte åsikt sent, medan Swanstein i Helsingborgs Dagblad 2004-04-08 utan tveksamhet kunde säga: "Det har jag jobbat på så länge jag har varit
förbundsordförande".

För drygt ett år sedan skrev Swanstein tillsammans med övriga borgerliga gruppledare i regionen en debattartikel på Sydsvenskans ledarsida med rubriken och innehållet "Stärk självstyret i Skåne". Artikeln innehöll mest ekonomi, tillväxt och utvecklingsfrågor, men hade helt klart rätt riktning.

Jerker Swanstein har under 2005 också debatterat mot Lars Stjernkvists statscentralistiska kolumner om att "Region Skåne bör avskaffas" i Skånska dagbladet.

Sammantaget finns det moderata regionpolitiker som har haft det regionala självstyret och Skånes identitet som tydligare fokus för sitt politiska intresse än Jerker Swanstein. Swanstein har dock skrivit bra artiklar och skött sig bra. Han har också varit tidig i sina uttalanden och uttryckta viljeriktningar.

Men det är något som kan sägas vara särskilt positivt med honom. Det är att han inte alls tycks ha gjort några av de, bland skånska politiker, annars alltför vanliga slentriannationalistiska motsägelsefulla uttalandena. I alla fall inte under de ca sex-sju år tillbaka som mitt arkiv sträcker sig. Det är lite extra trevligt. Swanstein kan bästa fall bli en mycket positiv regionstyrelseordförande för Skåne.