tisdag, maj 30, 2006

Bluetooth är skånskt

I Lund satsar Cambridge Silicon Radio (CSR) på att utveckla den trådlösa tekniken Bluetooth, kan NFÖ berätta. Man ska anställa tolv nya ingenjörer.

Bluetooth är tillsammans med WLAN det ledande trådlösa protokollet i t ex datorer och mobiler. Det finns i tusentals, kanske tiotusentals, produkter i hela världen från California till Korea. Bluetooth är skånskt. Det utvecklades av Ericsson i Lund. Namnet kommer av den gamle dansk-skåneländske kungen Harald Blåtand som enade Danmark liksom bluetooth skulle ena trådlösa protokoll mer än tusen år senare.

Idag satsar CSR vidare på att ytterligare sätta skånsk prägel på något som kanske borde vara det Skåne är mest känt för i hela världen. Det och det skånska smörgåsbordet (nej, smörgåsbordet fanns inte i övriga Sverige - "Swedish smorgasbord" är en kulturnationalisering).

Skåne hade varit känt för både bluetooth och smörgåsbordet, om vi hade haft några vettiga marknadsföringssatsningar de senaste decennierna...

Senare, artikel i Sydsvenskan om bluetooth. "I grund och botten är det lösningen från Lund som allting bygger på, förklarar Sven Mattisson", "Han är mannen bakom bluetooth", 2007-06-02.

Öresund: Squabbling for the scraps

Redan när Via Helsingborg-Helsingör skapades kring Öresundsbrons tillblivelse, markerade jag tydligt efter länken på min webbsida Skåneland på webben. Jag skrev "visionslöst!" i marginalen då och så står det än. Med all rätt.

Via Helsingborg-Helsingör har representanter från bl a Helsingborgs stad, Helsingørs kommun, Helsingborgs hamn, Scandlines och HH-Ferries. Det är en allians mellan politiker och lokala näringslivsföreträdare värdigt en småstad. Nu har de skrivit till regeringen (tack för tipset, NFÖ!) och de varnar för "snedvriden konkurrens" när det gäller kommunikationerna till Själland. De tycker att broavgifterna är för låga: "Priset på trafiköverfarterna har successivt sjunkit och har i kombination med olika rabatter för åkerier gett en osund och snedvriden konkurrenssituation".

Nu är det så att broavgifterna är sinnesjukt höga (290 SEK enkel resa, 155 SEK för den som har årskort) och borde överhuvudtaget inte existera i någon form för någon som bryr sig det minsta om Öresundsregionen. Bortsett från specialfallet trängselavgifterna, finns det bara en annan väg i Sverige som är betalväg: Svinesundsbron kostar 20 kr för överfart. Ölandsbron, Höga Kusten-bron, alla Europavägar...de är alla gratis.

Integrationen med Själland är Skånes troligen överhuvudtaget viktigaste fråga. En lyckad integration kan nämligen bl a generera väldigt stora tillväxtresurser som kan användas till allt annat i samhället som t ex sjukvård och utbildning. Här finns Skånes ekonomiska och kulturella framtid.

Helsingborgs stad, genom Via Helsingborg-Helsingör, gör alltså än en gång bort sig. De splittrar skåningarna och motarbetar en halv miljon sydvästskåningars önskan efter normala förbindelser med Köpenhamn. För att citera William Wallace (Mel Gibson) i filmen Braveheart (1995): "You're so concerned with squabbling for the scraps from Longshank's table that you've missed your God given right to something better."

Helsingborg kan inte ens klara att skapa en vision om en HH-tunnel för biltrafik som skulle vara en konstruktiv lösning på problemet med den "snedvridna konkurrensen". Ett alternativ i väntan på det hade varit att kräva Vägverkets gratisfärjor över Sundet. Se min insändare i HD för fem år sen. Man kunde också helt enkelt kräva kompensation (subvention) till HH-rederierna, liksom Mols-Linien och Spodsbjerg-Tårs-färjorna diskuterades få (och fick?) när man sänkte broavgifterna över Stora Bält.

Nu nöjer sig aktörerna bakom Via Helsingborg-Helsingör med att kräva att färjetrafiken över Helsingborg- Helsingör ska vara undantagen farledsavgifter. Det är ett steg framåt, men saknar helt de stora visionerna.

Om skåningar motarbetar varandra behöver inte de ministrar som varnat för för mycket Skånemakt ens anstränga sig längre. Att försvaga Skåne sköter skåningarna själva.

onsdag, maj 24, 2006

Skåning världshistorisk i ishockey

Sverige vann Ishockey-VM i söndags. Det gör ishockeyspelaren Jörgen Jönsson unik. Svenska Wikipedia skriver: "Jönsson är den ende i världshistorien som vunnit "trippeln" OS-guld, VM-guld och SM-guld samma säsong (2006)." Jönsson är född och uppväxt i Ängelholm och Rögle BK är hans moderklubb.

Det är anmärkningsvärt att Ängelholm och Skåne har världens kanske bäste ishockeyspelare. Jörgens bror Kenny Jönsson, lika mycket ängelholmare och också han OS- och VM-medaljör 2006, var dessutom lagledare i det svenska laget och blev vald till OS sammanlagt bäste back. Borde inte sådana personer komma lite längre norrifrån liksom...

tisdag, maj 23, 2006

Skillnader i cancervården inget fel

Cancerfonden har presenterat en ny rapport (Sydsvenskan 17/5) i vilken man berättar om stora regionala skillnader i cancervården. Det gäller t ex hur mycket olika sjukvårdsregioner lägger på olika läkemedel och kön för strålbehandling. "– Vården är orättvis och många gånger avgör bostadsorten vilken behandling cancerpatienten får", säger en representant för Cancerfonden. Man tycker att det saknas en nationell cancerplan. På så sätt kan t ex "de regionala skillnaderna i förskrivningen av vissa läkemedel åtgärdas".

Trots Cancerfondens vällovliga syfte är regionala skillnader i sig inte ett problem. För att påstå det måste man förutsätta att det finns något definitivt "rätt" som vissa delar av Sverige inte förstått ännu. Om södra sjukvårdsregionen lägger för lite pengar på Herceptin, som kvinnor med bröstcancer har nytta av, är det det som är problemet, inte i sig att man lägger mindre pengar på Herceptin än man gör i Uppsala-Örebroregionen.

En nationell cancerplan och centraliserade beslut i frågan innebär nästan säkert större likhet, ja. Men vem har sagt att de nya besluten blir bättre för att de tas på ett ställe i organisationen (f ö geografiskt antagligen någonstans i Centralsverige som vanligt). Det kan tvärtom bli så att de felaktiga besluten på så sätt får ännu större spridning.

Jag föreslår att Cancerfonden respekterar olika sjukvårdsregioners självbestämmande i dessa frågor och lobbar individuellt mot dessa när man upptäcker förhållanden som man ser som icke-optimala eller rent av negativa.

Använd istället den regionala mångfalden som en styrka. Cancerfonden kan under rådande förhållanden komma att argumentera med sjukvårdsansvariga på följande sätt: "I region B gör man inte som ni i denna region, utan där tycker man sig ha mer resurser att satsa på problem 1 och 2. Hur kan det komma sig? Och från region C kan ni sjukvårdspolitiker lära er att de lösningar ni nu överväger att införa inte tycks ge särskilt bra resultat."

Den centerpartistiske regionfullmäktigekandidaten Ilan Sadé skriver 22/5 en utmärkt debattartikel i Skånskan som argumenterar just mot denna nationella handlingsplan och istället förespråkar ökat Öresundstänkande inom sjukvården, och inte minst när det gäller protonterapi.

Direkt demokrati i Europa

För mig består en fullt fungerande organisatorisk demokrati, på nationell, regional eller kommunal nivå, av två delar: (1) regelbundna val och (2) de tre direktdemokratiska institutionerna (a) populärt initiativ, (b) fakultativt referendum och (c) recall - (tillsammans kallas de "I, R & R" på engelska). Alla delar är nödvändiga.

(a) Populärt initiativ innebär att en tillräckligt stor andel av medborgarna genom underskrifter kan tvinga fram en folkomröstning i en ny fråga. Medborgarna formulerar oftast frågan själva.

(b) Fakultativt referendum - kallas också för populärt veto - innebär att en tillräckligt stor andel av medborgarna genom underskrifter kan tvinga fram en folkomröstning innan en lag kan träda i kraft. Vanligtvis gäller alltså en representativ församlings lagar inte direkt, utan det finns en tidsperiod (i Schweiz, tre månader, på den nationella nivån) under vilken folket kan lägga in sitt veto.

(c) Recall - det finns ingen bra översättning - innebär att en tillräckligt stor andel av medborgarna genom underskrifter kan tvinga fram en folkomröstning beträffande om nyval ska ske eller inte. Det är alltså ett sätt att dra tillbaka förtroendet för de representanter som sitter i en folkvald församling.

Schweiz brukar nämnas som ett föredöme vad gäller direkt demokrati. I Schweiz finns populärt initiativ (100 000 underskrifter krävs; egentligen, knepigt nog, bara vad gäller att ändra konstitutionen, men ingen fråga är för liten) och fakultativt referendum (50 000 underskrifter tvingar fram en folkomröstning om ett lagförslag). Det finns inget egentligt recall på den nationella nivån, men indirekt kan schweizarna tvinga fram nyval genom att formellt be om en totalrevision av konstitutionen. Egentligt recall finns på delstatsnivå i vissa kantoner. Kantonerna och kommunerna har f ö vanligtvis mer snarare än mindre direkt demokrati än på den nationella nivån.

Ungefär hälften av USA:s delstater har initiativ, referendum och recall. Kalifornias tillämpning är mest känd. I Europa har Italien populärt veto (500 000 underskrifter), men inget initiativ eller recall. Tyskland och Nederländerna har varit ytterst nära att införa populära veton under 90-talet, men det har hittills inte blivit något alls. Förutom Schweiz, Italien och Lichtenstein är det mest europeiska stater i öst som har direktdemokratiska institutioner. Det gäller Slovenien och Lettland och delvis också Litauen, Slovakien och Ungern. Jag har inte tillräcklig information om läget i f d Sovietunionen förutom att jag vet att vissa direktdemokratiska institutioner finns i Ryssland. Denna fyra år gamla text från juni 2002 ger mycket information om direkt demokrati i Europa.

[ Andra bloggar om: , ]

Fri entré utanför Stockholm för dyrt

Vi sparkar igång direkt med svaret på Linanders motion "Kultur för hela landet". Detta är sjukt, men är på allvar. Med hjälp av en vänstermajoritet. Länk här:

"Motionen
I motion Kr243 begär Johan Linander (c) att det ska föras en kulturpolitik för hela landet. Motionären ser det som positivt att systemet med fria entré medfört att alltfler besökare hittar till museerna. Samtidigt är han kritisk till att denna satsning i så hög grad gynnar Stockholm, och han finner det fullständigt oacceptabelt att 16 av 20 statliga museer med fri entré finns där. Sverige behöver en kulturpolitik för hela landet, inte bara för Stockholm, anser motionären.

Utskottet
Såsom motionären framhåller har många nya besökare sökt sig till de statliga museer som infört fri entré. Självklart hade det varit önskvärt om samtliga statliga, regionala och kommunala museer hade kunnat bli delaktiga i denna reform. Dess effekt hade då nått ut över hela landet. Samtidigt skulle emellertid kostnaderna för reformen ha ökat i sådan omfattning att den hade blivit omöjlig att genomföra.

Fri entré-reformen är förbehållen de centrala statliga museerna. Av dessa ligger av historiska och andra skäl merparten i Stockholm. Totalt finns det 24 centrala, statliga museer av vilka 19 har fri entré. Av de museer som har fri entré ligger sammanlagt 15 i Stockholmsområdet. Undantagen är Världskulturmuseet i Göteborg, Marinmuseum i Karlskrona, Flygvapenmuseum i Linköping samt Skokloster.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Kr243 (c)."

måndag, maj 22, 2006

Stenbockskulten i Helsingborg

Den svenske fältherren Magnus Stenbock har blivit en symbol för staden Helsingborg - men en i vissa tidsperioder kontroversiell symbol. Magnus Stenbock kallade 1711 staden, som genom namn idag på flera håll hyllar honom, för ett "för oss [svenskarna] skadeligt näste". Han straffade den följaktligen. Det finns två utmärkta historiska artiklar om Stenbocksstatyn på Stortorget här och här. Statyn har t o m, 2000, lyckats bli anmäld för hets mot folkgrupp.

Men det har alltså inte hindrat att en mängd företeelser i staden fått namn efter mannen. Man kan säga att Stenbockskulten är stor i Helsingborg. Det tillhör t ex traditionen för nyblivna studenter att springa runt statyn. Ändå blev Magnus Stenbock bara fyra i omröstningen till Årtusendets helsingborgare som publicerades 24 december 1999 i Helsingborgs Dagblad. Han blev slagen av Henry Dunker, Nils Poppe och Hans Alfredsson, i nu nämnd ordning. I en omröstning på webben för Helsingborgs Dagblad i juni 1999 med 334 röstande ville 24 % ta bort statyn medan 76 % ville ha kvar den. De senaste organisationer som fått nya webbadresser på Stenbockstemat är företagsgruppen Stenbocken AB och Pistolskytteföreningen Magnus Stenbock:

  • Magnus Stenbocksskolan
  • Stenbockskyrkan
  • Företagsgruppen "Stenbocken AB"
  • Hotell Magnus Stenbock som diskuteras här
  • Dagcentralen "Stenbocken"
  • Koloniområdet "Stenbockens sommarby"
  • Magnus Stenbock Rotaryklubb
  • Måns Bock Smörgåsboden
  • Bridgesällskapet Stenbocken
  • Bowlingklubben Stenbocken
  • Bouletävlingen "Måns Bockspelen"
  • Pistolskytteföreningen Magnus Stenbock som varje år anordnar tävlingen "Stenbocksträffen"

    Dessutom finns det åtskilliga (!) Stenbocksgator i staden. Ett av Skånetrafikens tåg som trafikerar staden heter "Magnus Stenbock".
  • söndag, maj 21, 2006

    Johan Linander och regionen

    Centerpartiet har två riksdagsledamöter i Skåne, Johan Linander, Lund, och Lars-Ivar Ericson, Hässleholms kommun. Johan Linander är partiets rättspolitiske talesman, men är också engagerad i skånska frågor. Man kan se de 54 motioner som Linander varit med och undertecknat 2005-06 här. Åtta av dessa vill jag kalla intressanta ur just ett regionalistiskt perspektiv. Jag rekommenderar dem särskilt och presenterar dem här:

    1. Kultur för hela landet, 2005/06:Kr243
    2. Gränsbarriärer, 2005/06:Sf223
    3. Skåne som en framtidsregion, 2005/06:N474
    4. Ändringar i namnlagen, 2005/06:L229
    5. Sveriges nationaldag, 2005/06:K247
    6. Kalmar län och Skåne län som pilotlän för avreglerade frizoner, 2005/06:K417
    7. Regionaliserad statstelevision, 2005/06:K267
    8. Kommunal självstyrelse, 2005/06:K268

    Jag kommer på denna blogg att följa riksdagsutskottens reaktioner på Linanders åtta regionala motioner och lägga till mina egna kommentarer. Flera utskottssvar är färdiga sedan länge. Jag återkommer således.

    fredag, maj 19, 2006

    Skånska har aldrig dugt för karnevalen

    Nu är karnevalsmelodin 2006 färdig. Lundakarnevalen har också gjort ett datorspel där man bl a kan lyssna på gamla karnevalsmelodier. Det visar sig att karnevalsmelodin aldrig sjungits på det lundensiska/skånska talspråket (det hörs mest på r:en) - trots att de flesta Lundastudenter använder det i vardagen. En klart dominerande del av studenterna vid LU kommer från Skåne.

    Det är ett ganska intressant sociologiskt fenomen. Varför tycker en grupp människor med ett visst talspråk att deras språk inte duger i vissa sammanhang? Man har förstås lärt sig det någonstans. Man har lärt sig från en starkare kultur som man accepterat har kulturellt tolkningsföreträde. Hur är det då med årets melodi? Ingen förändring, inte 2006. Du kan lyssna här.

    Europeisk assymetri och Skåne

    Det ska tydligen till en professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet för att diskutera Region Skånes framtid i den lokala debatten. Professorn i fråga, Joakim Nergelius, skriver en artikel i KvP 12/5 (Skånes mest regionalistiska tidning). Nergelius skriver om "timglas"-modellen i den svenska demokratiska organisationen, där stat och kommuner är starka. Schweiz står då för "diamanten" där regionerna är starkare än både stat och kommun. "Även många andra europeiska stater (t.ex. Belgien, Tyskland, Italien, Storbritannien, Spanien eller Polen) har dock numera starka regioner.", skriver professorn. Låt oss inte glömma Österrike, kan jag tillägga.

    I slutet pratar Nergelius om ett s k "assymetriskt styrelsesätt", som en möjlighet för Sverige, där inte alla regioner har samma befogenheter. Här ger han inga europeiska exempel, men jag kompletterar: det gäller t ex Spanien (Baskien, Katalonien, Galicien), Italien (Valle d'Aosta, Trentino-Alto Adige (Sydtyrolen), Friuli-Venezia Giulia, Sicilien och Sardinien), Danmark (Grönland och Färöarna), Storbritannien (Skottland, Wales, Isle of Man och Kanalöarna - fögderierna Guernsey och Jersey) och Grekland (Athos). Frankrikes regering önskade också att Korsika skulle få en särstatus, men invånarna själva röstade obegripligt nog ned förslaget för knappt tre år sedan (6 juli 2003).

    I dagsläget är Sverige en del av den assymetriska klubben med regionförsöken i Skåne och Västra Götaland. En permanentad sådan lösning vore absolut en möjlighet och alltså inget unikt för Sverige.

    torsdag, maj 18, 2006

    Missriktad turistreklam

    Jag promenderade häromdagen upp för Kyrkogatan. Turistbyrån i Lund möblerar med jämna mellanrum om i lilla skyltfönstret utanför lokalen. Det är alltid lika spännande att se på vilket sätt de missriktat ska marknadsföra staden.

    Vi har tidigare sett det mesta i det fönstret: älgar och (dansk-skånska) vikingar i svenska färger m m. Men det senaste är helt enkelt ett antal varianter på en - häng med här nu - dalahäst. Det mest typiska för Lund de kunde hitta var en dalahäst. Fortsättning följer efter fler promenader.

    HH-tunneln måste få motorväg

    Det har talats om en Öresundstunnel mellan Helsingborg och Helsingör i många år, faktiskt i många decennier. Inte minst Göran Perssons personligt uttalade stöd har väckt intresse i perioder. Helsingborg räknar med en tunnel i sin stadsplanering och en utredning för kommunen talar om dess nytta. Alla kommuner på Nordöstsjälland är för projektet. Men ännu har det inte kommit något konkret alls från Vägverket eller ansvariga ministrar i Sverige eller Danmark.

    Det är dessutom bara nu på senare år som politiskt aktiva vågat framföra idén att det inte bara ska vara en tågtunnel utan också en biltunnel. Riksdagsledamot Peter Danielsson (m) gjorde det i en insändare i HD 15 feb 2005, efter att han motionerat/ställt frågor i riksdagen 2002-2005, där dock utan att nämna bilbro. Hans Wallmark (m), kommunstyrelseordförande i Ängelholm, gjorde det i en insändare 23 mars 2005 i samma tidning. Andra insändare 11/2 och 4/3 gjorde det också den våren. Bo Samuelsson, ordförande i Sydsvenska Industri- och Handelskammaren i nordvästra Skåne och Handelskammarens VD, Stephan Müchler, är enligt NFÖ 15/5 de senaste. De två vill ha en kombinerad tåg- och vägförbindelse.

    Det är helt rätt. Det är överhuvudtaget en underlig idé att denna korta sträcka på 4 km mellan två så tätt befolkade regioner som Nordöstsjälland och Nordvästskåne inte skulle ha en vägförbindelse. Var får andra debattörer allt ifrån? Var någon annanstans i Sverige eller Danmark kan man se en sån absurditet?

    Samuelsson och Müchler uppmanar de regionala politikerna och näringslivsföreträdarna att agera och aktivt uppvakta regeringarna i Köpenhamn respektive Stockholm. Om inte nånting görs kommer man att få vänta mycket länge på resultatet, säger de.

    Ja, det här måste bli en jätteviktig fråga som engagerar alla region- och lokalpolitiker. Tyskland och Polen och resten av Sydsverige är betydelsefulla närområden, men Skånes ekonomiska framtid finns i praktiken i stort sett bara i ett enda väderstreck: västerut. Skånes tillväxt och utveckling kommer att bero på kommunikationer och integration med Nordens största stadsområde - Köpenhamn.

    tisdag, maj 16, 2006

    Protonterapi och nationalstaten

    Skånska sjukvårdspolitiker föreslår en gemensam anläggning för avancerad strålbehandling (protonterapi). Det kunde man läsa i Kristianstadsbladet 26/4. Region Skåne vill tillsammans med landstingen i Uppsala, Stockholm, Östergötland, Västra Götaland, Örebro och Västerbotten investera och driva en sådan anläggning. Var hamnar den då? Jo, i Uppsala. "Från alla berörda landsting är man överens om hur viktigt det är att behålla kompetensen i landet." står det i artikeln.

    Jag skulle rekommenera Region Skåne att inte fundera så mycket på "landet", dess gränser och dess samlade kompetens, utan tänka på att ett samarbete med Själland måste vara mycket mer intressant för regionen. Då kanske anläggningen kan ligga t ex 54 km från Malmö istället för 681 km från staden. Och kanske är det viktigaste att vi behåller kompetensen i Öresundsregionen/Södra Skandinavien...?

    tisdag, maj 09, 2006

    Europadagen idag

    Visst har regeringskansliet EU-dagar 9-10 maj. Och visst uppmärksammade riksdagen Europadagen med ett särskilt arrangemang och med EU-flaggan i plenisalen (varför hänger den där inte alltid?). Metro Skåne hade mittartiklar om Europadagen. Men andra tidningar gjorde mycket lite av dagen. Enligt Lena Melin i Aftonbladet firar inte någon av partiledarna dagen och inte heller kungen. Hon ger fler exempel och avslutar: "Vill du fira EU:s nationaldag tvingas du helt enkelt att hitta på något själv. Det officiella Sverige har mycket litet att erbjuda."

    Det hela kan inte på något sätt jämföras med hur man högtidlighåller nationaldagen. Särskilt stor skillnad är det i firande i små skånska byar och även i större kommuner som Malmö och Lund. Det står inget på dessa kommuners hemsidor och det finns inga ceremonier, fanborgar och högstämda sånger. Det kan vi däremot "se fram mot" när det gäller hyllningen till nationalstaten den 6 juni.

    Regionernas fotbollslag

    Nu har Sveriges VM-lag i fotboll presenterats. Inga medier bryr sig förstås om varifrån i Sverige spelarna kommer. Här är listan ni inte får se någon annanstans. Är deras ursprung då så intressant? Tja, när det gäller att de kommer från Sverige är det tydligen så superintressant att de inte får vara med i något annat landslag, så varför då inte bry sig om var i Sverige de kommer ifrån?

    Den preliminära, men officiella, VM-truppen består av 23 spelare. 10 är från Skåneland (6 från Skåne, 2 från Blekinge, 2 från Halland), 6 från Göteborg/Alingsås, 2 är smålänningar, 2 norrlänningar, 2 mellansvenskar och så är tredjemålvakten faktiskt... stockholmare. Jag har utgått från moderklubb snarare än födsel. Annars skulle t ex ytterligare en hallänning och en bleking vara "skåningar":

    Målvakter
    Andreas Isaksson, Trelleborgs FF, Skåne
    John Alvbåge, Torslanda IK (Göteborg), Västergötland
    Rami Shaaban, Järla IF (Nacka), Stockholms län

    Försvarsspelare
    Erik Edman, Habo IF, Småland
    Petter Hansson, Stugsunds IK/Söderhamns FF, Hälsingland
    Teddy Lucic, Lundby IF (Göteborg), Västergötland
    Olof Mellberg, Gullspångs IF (Göteborg), Västergötland
    Mikael Nilsson, Ovesholms IF (Kristianstad), Skåne
    Fredrik Stenman, Munktorp BK (Köping), Västmanland
    Karl Svensson, Egna Hems BK (Jönköping), Småland

    Mittfältare
    Niclas Alexandersson, Vessigebro BK (Falkenberg), Halland
    Daniel Andersson, Bjärreds IF (Lomma), Skåne
    Mattias Jonson, IFK Kumla, Närke
    Kim Källström, Sandvikens IF, Gästrikland
    Tobias Linderoth (född i Marseille), Mjällby AIF (Sölvesborg), Blekinge
    Fredrik Ljungberg (född i Vittsjö, Hässleholm), Halmstads BK, Halland
    Anders Svensson, Guldhedens IK (Göteborg), Västergötland
    Christian Wilhelmsson (född i Malmö), Mjällby AIF (Sölvesborg), Blekinge

    Anfallare
    Marcus Allbäck, Örgryte IS (Göteborg), Västergötland
    Johan Elmander, Holmalunds IF (Alingsås), Västergötland
    Zlatan Ibrahimovic, FBK Balkan (Malmö), Skåne
    Henrik Larsson, Högaborgs BK (Helsingborg), Skåne
    Markus Rosenberg, Malmö FF, Skåne

    Gissningar om hur VM-elvan kommer att se ut brukar gå ut på Isaksson i målet och Edman, Lucic, Mellberg och Nilsson i försvaret, även om Alexandersson kan komma in istället för Nilsson. Mittfältet består av säkra Ljungberg och Linderoth och troligen Svensson och Wilhelmsson, men kanske istället Källström och Jonson. Anfallet blir Ibrahimovic och Larsson, ingen tvekan. Detta innebär att sex eller sju på plan blir skånelänningar, beroende på om Wilhelmsson får spela. Tre eller fyra på plan blir skåningar, beroende på om Nilsson får spela.

    Man kan, med undantag för två försvarare, göra ett skåneländskt landslag av svenska landslaget med Isaksson, Nilsson, Alexandersson, Ljungberg, Linderoth, Wilhelmsson, Andersson, Ibrahimovic och Larsson. Teoeretiskt sett kunde det bli startelvan i VM den 10 juni! I den slutliga laguppställningen kunde man ta in MFF:s Olof Persson och Tobias Nilsson eller HIF:s Andreas Jakobsson och Andreas Granqvist så har man ett komplett skåneländskt lag. Låt oss t ex ta in stabile Olof Persson samt Andreas Jakobsson som ju spelade EM i Portugal för Sverige för bara två år sedan.

    Laget blev i praktiken Isaksson, Edman, Lucic, Mellberg, Alexandersson, Ljungberg, Linderoth, Källström, Jonson, Ibrahimovic och Larsson, även om Svensson och Wilhelmsson fick en del speltid i de första matcherna. Det innebär sex (sju i början) av elva skåneländska spelare, varav tre var skåningar.

    Renovera Lunds möllor!

    Stubbamöllan i Södra Åby öster om Trelleborg har nyrenoverats. Om några veckor återinvigs den av hembygdsföreningen. Renoveringen är fullständig, dvs den drygt 320-åriga möllan kommer att ha fungerande, snurrande vingar.

    Det här borde vara inspiration för Lunds kommunpolitiker. Alla möllor i Lunds kommun - utom Dörröds mölla som bara är halv och är privat sommarbostad - borde göras i visuellt gott skick. Kommunen ska vara pådrivande och eventuellt ge ekonomiskt bistånd oavsett ägandeförhållande. Det gäller alltså Korsbäckamöllan (Gamla Lund ägare), Heamöllan (privat) och Revinge mölla (Kronan ägare). Kommunens egna möllor Södra Sandby mölla och Dalby mölla är redan i gott yttre skick, men kommunen kunde göra dem funktionsdugliga. Bonderups mölla är Lunds för närvarande enda funktionsdugliga mölla - ägare Torna härads hembygdsförening.

    I Nationalencyklopedin står det om möllor: "I dag åtnjuter de internationellt ett stort kulturhistoriskt intresse och ses som en viktig del av landskapsbilden." Den här satsningen på fem möllor borde kunna rymmas i en budget av Lunds kommuns storlek. Holländarmöllorna finns i Sverige i stort sett bara i Skåne. Möllorna tillhör alltså landskapsarkitekturen och ger oss identitet och är en tillgång för Lund som turistområde!

    Källa beträffande Lunds möllor: Skånska möllor - väderkvarnar i Skåne, Carita Johansson, 2003.

    måndag, maj 08, 2006

    EU och regioner stärker sin makt

    EU och regionerna stärker sin makt, enligt svenska riksdagsledamöter. Det rapporterar nyhetsbrevet Självstyrelsenytt, utgivet av Region Skåne och Komunförbundet i Skåne. Det är i det senaste numret, Nr 2, maj 2006 som man kan läsa att "Närmare fyra av tio svarar att riksdag och regering är de institutioner som kommer att förlora mest makt." Kommunernas makt tros varken öka eller minska. (NFÖ tipsar också om denna nyhet.)

    Självstyrelsenytt skriver också att: "Men få tror att Ansvarskommittén eller Författningsutredningen kommer att leda till omvälvande förändringar." Det är intressant. Riksdagsledamöterna tror alltså att utvecklingen går i en riktning, men att aktuella utredningar och beslut som följer i deras spår varken kommer att hjälpa till att driva utvecklingen eller anpassa sig till framtiden. Är det i så fall inte ganska typiskt för den socialdemokratiska centralstaten?

    AGs nyfunna matnationalism

    2004 delade SSFD ut en skåneländsk flagga till AGs, dåvarande AG Favör, "för en total satsning på en skånsk profil inom livsmedelshandeln där de skånska regionala färgerna spelar en stor roll”. Deras huhållsutskick innehöll en konsekvent inriktning på lokalproducerad mat under namnet "skånsk". Skinksteken och bogrevbenen var "skånska" med skåneländska flaggor som markeringar. Det var då.

    Idag plockar jag fram deras utskick och möts av sedvanlig svensk matnationalism: "AGs - Allt vårt färska svenska kött är styckat och packat i butiken". Köp "Prima svensk lagrad Prästost i bit." Stor svensk flagga på sidan tre. "För din skull, styckar, maler och packar vi allt vårt svenska kött." Köp "Färska svenska Oggrytbitar, Sjömansbigg, Stroganoff av oxytterlår". Och missa inte "Svensk Kruksallat".

    Exakt samma varor som var "skånska" för ett och ett halvt år sedan är nu "svenska". Enda gången ordet "Skåne" får vara kvar är nog i namnet "Skånemejerier" - det har de inte gett sig på ännu. Samtliga skåneländska flaggor har försvunnit. Regional reklam med inriktning på lokalproduktion har utbytts mot matnationalism. Jag vet inte om någon matvara är dansk, men i så fall tycks AGs nu skämmas för det.

    Jag skäms för AGs. En livsmedelskedja baserad i Skåne, mitt i en mångstatsregion.

    torsdag, maj 04, 2006

    TT drar in kvällsbevakning i Malmö

    Ledningen för TT vill dra in den lokala nyhetsbevakningen i Malmö på kvällarna. Istället ska kvällsuppgifterna hamna hos redaktionerna i Stockholm och Göteborg. På den lokala fackklubben i Malmö är man upprörd. Av artikeln i Sydsvenskan 4/5-06 antyds att de åtta anställda får vara kvar, men ska syssla med tv och Internet dagtid istället. Vad de anställda ser som ett problem är just att Malmöredaktionen helt bommar igen under en stor del av dygnet.

    Är det då en princip att TT i Skåne måste ha öppet dygnet runt? Jag är inte glesbygds-"regionalist" och har ganska stor förståelse för att man effektiviserar olika verksamheter. Dock finns det en del organisationer som måste vara uppdelade/decentraliserade åtminstone till regioner. Det gäller de organisationer som bär mycket kultur och social kunskap. Det gäller t ex föreningar, demokratiska institutioner och det gäller media. Det kan också gälla företag i en del fall. I detta fallet låter det inte som om TT helt säkert måste ha öppet dygnet runt, så länge man kompenserar mediacentraliseringen genom ökad satsning på regional tv och Internet istället.