torsdag, december 11, 2008

Journalist snurrar om skånskt kulturarv

En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.

Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:

Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.

I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."

Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".

Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.

Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.

När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.

Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.

4 kommentarer:

Sara J sa...

Hej du! Jag måste nog invända lite. Det är ju formuleringen han menar, det är du som läser lite som du vill...alltså: det är formuleringen att disparata grupper ska inrätta sig efter "skånska" markörer såsom sill etc som kan anses som problematisk menar Pålsson. Och det får man ju ge honom rätt i. Frågan om regional styrning etc är ju en annan diskussion. Pålsson är ju heller inte politiker. Sen vet jag inte riktigt när det gäller din upplevelse om att vara en del av kulturen på den plats där du befinner dig...det är nog bara att gratulera dig isåfall. Majoriteten av de människor som befinner sig i främmande miljöer fokuserar nämligen extra på "det egna", därav beteendet att semestra på trygga invanda ställen där det serveras bekant mat och så vidare.Och sen får det väl också anses tämligen priviligierat att kunna "känna" som du uttrycker det att man är en del av en plats - förutsättningarna för en sådan resa är väl snarast att betrakta som optimala. En flykt från ett annat land framkallar förmodligen inte samma bekymmerslösa nyfikenhet. Vad jag menar är att din sanning gäller säkert för dig, men knappast för alla människor.

Malte Lewan Neelsen sa...

Jag förstår nog ändå inte din invändning. Jag kunde vara en del av det elsassiska sammanhanget och gemenskapen när jag som utomstående kommande bodde där. Jag hade ju blivit en del av deras värld. (Det gjorde mig inte alls till elsassare, det fick de vara själva, men jag var otvivelaktigt Alsace-bo och det räckte långt, långt.) Pålsson kan, så som jag begriper hans text (biten om Sd!), inte alls förstå denna idé, som Kultur Skåne tycks framföra.

Pålsson är inte politiker men han kritiserar ett politiskt dokument. Det gör honom ju till en del av den politiska debatten i denna fråga.

Jag tror att det ofta överdrivs att människor från andra platser inte skulle kunna knyta an till den plats och den kulturarvsniljö de kommer till. När man (felaktigt) tror det, så blir slutsatsen tyvärr att vi måste tona ner vårt eget kulturarv.

Men jag tror alltså inte det stämmer. Invandrare kan i väldigt många sammanhang finna den lokala tillknytningen alldelse utmärkt. De kan t o m använda den för att enas kring. Jämför malmöitiska hip hop-artister med invandrarbakgrund som på 00-talet äntligen lärt oss infödda att det är ok att sjunga på skånska. Och invandrare är bland de som flitigast flaggar skånskt har jag t ex sett i vissa trakter. Många missförstånd här.

Mattias sa...

Tyvärr har Skånepartiet och dylika satt käppar i hjulet för alla regionalister. För väldigt många jämställs regionalismen med nationalismen i en sorts främlingsfientlig samling.

Ett skånskt kulturarv är viktigt och ska gärna framhävas och visas upp. Dock får det inte vara basen för den moderna kulturen. Denna måste vara baserad på de människor som bor här nu, oavsett om de är födda i Harlösa, Skövde eller Bagdad.

Anonym sa...

Guys. Drop nu jeres regionaliserings drømme. Der er kun en måde hvorpå skånsk kultur kan fremtidssikres, og det er via en genforening med Jylland & Sjælland!