onsdag, mars 11, 2009

Kommunsammanslagningar emot regionidén

Nu diskuterar lokalpolitiker en sammanslagning av Ystad, Simrishamn och Tomelilla till en enda Österlenkommun igen. ("Tiden talar för storkommun", Sydsvenskan 2009-03-11). Simrishamns kommunalråd Christer Akej (M) har i dagarna bjudit in samtliga ledamöter i kommunfullmäktige i de tre kommunerna till en gemensam "förutsättningslös” diskussion den 5 maj.

Det är en mycket dålig idé att slå ihop Österlenkommunerna. Storkommuner som ett resultat av sammanslagningar i Skåne blir aldrig tillräckligt stora för att organisatoriskt kunna "följa" de resandeströmmar och det behov av regionalisering som vi har i Skåne. Det blir sämsta möjliga halvmesyr. Istället riskerar kommunsammanslagningarna att splittra regionen i ett antal starka och konkurrerande enheter, typ sydväst mot nordväst eller sydöst.

Vad som idag sker i samhället är att vi närmar oss en situation där hela Skåne fungerar som en stad eller ett stadskluster. Inom detta område ligger pendlingen; där ligger det dagliga resandet och helgresandet. Där bör också den tyngsta beslutsmakten ligga, starkare än både stat och kommun. Därför att det är en naturlig enhet.

Samtidigt som Skåne stärks, får vi möjlighet att göra kommunerna i sanning lokala där invånarna har omedelbar till gång till politiker och andra beslutsfattare. Lunds kommun borde t ex delas i åtminstone Lunds stad och Romele kommun, kanske i ännu mindre delar. Centern i Lund stöder tanken på Romele kommun med all rätt; det står i vårt partiprogram. Ett starkt Region Skåne gör de lokala visionerna äntligen tänkbara igen.

Funderingar på kommunsammanslagningar inom Skåne av typen mellan Ystad, Simrishamn och Tomelilla går däremot tvärs emot modern utveckling och är tankemässigt en rest från 70- och 80-talen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Mycket bra skrivet Malte! Du träffar huvudet på spiken med din analys och kommentar. ”Acknej”, som han kallas i folkmun, har tagit sin hustrus namn och bor i Hannas vilket skulle hamna i centrum i hans nya kommunförslag. Således skulle han sitta bra till för att leda hela klabbet och kunna fortsätta att ta ut reseersättning räknat i km. från köksbordet hemma på bondgården istället för från skrivbordet i kommunalhuset. Det kom tidigare upp ett medborgarförslag om att slå samman Simrishamn, Sjöbo och Tomelilla till en storkommun men detta förkastade då Akej som orealistiskt. Visst samarbete kunde han tänka sig med Ystad men begreppet Österlen, trots att det egentligen bara omfattar två härader, ville han värna om som något eget för Simrishamns Kommun. Nu plötsligt gör han förslaget till sitt och modifierar det till att täcka Sydösthörnet. Vad blir det av detta då brytpunkten för Sydösthörnets stagnation ligger strax väster om Ystad med följd att det handlar om en utslocknande bygd.

Akej och hans gelikar begriper helt enkelt inte detta med stadskluster, dynamism och en region som sjuder av liv, företagsamhet och framtidstro. Det har lokalt höjts röster för att om inte återinföra sockenbegreppet så åtminstone återinföra församlingarna som delkommuner för att på så vis återvinna den nödvändiga kontakten med befolkningen. Inom Akejs politiska revir händer inget nyskapande av vikt för de fast boende. Annat är det med förståelse och stöd för golfbanor och strandnära tvivelaktig byggnation samt upplevelseindustrin som drives av 08:ornas medresta hovnarrar mellan den 16 juni, då kustbussen kommer igång, och till den 12 augusti, då ”Branterögen” stänger. Längre är inte säsongen för turistprojekten!
En av de stora barriärfrågorna är den starkt eftersatta infrastrukturen som man med dumenvishet vägrar att ta itu med. T.ex. ett återuppstående av Simrishamnsbanan direkt till Malmö via befintligt spår till Tomelilla och med en nyanläggning via Sjöbo till den befintliga anslutningen i Dalby låter man på grund av handlingsförlamning gå i stå till 2014. Då möjligen kan frågan tas upp igen för att inrymmas i en plan för 2020. Vad slags utveckling är detta? Alla kan inte kasta sig in i bidragsindustrin och kultivera EU-bidrag. Ungdomarna ger sig iväg påverkade av den obetvingliga magnet som tillgången på jobb utgör på Skåneregionens västsida. En region, en kommun och ett företag kan inte gå längre än dess ledare kan ta dem! Det är inte att undra på att hela Sydösthörnet håller på att utslockna.