SSS möter DDD

En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).

Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.

Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:

"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.

Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."

Snabbtågsplaner i fel vädersträck

Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).

Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.

Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.

De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.

Skåne internationellt starkt varumärke?

"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?

Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?

Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."

Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.

Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen

Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.

Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".

I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.

Annas Pepparkakor kommer närmare

Annas Pepparkakor säljs till den belgiska kaktillverkaren Lotus Bakeries (Sydsvenskan 2008-10-07, "Annas Pepparkakor blir belgiskt"). Idag ligger företaget i Stockholm. När det flyttar till Lembeke nära Gent (Belgien) - som jag besökt flera gånger - så kommer det mer centralt i Europa och hamnar på en plats som nog kan kännas närmare än Stockholm.

Kliniker, utbildningar och ortnamn

Onkologklinikerna i Lund och Malmö slås samman till "Onkologi Skåne" (Sydsvenskan 2008-11-05, "Lund får huvudansvaret för den skånska cancervården"). Det är positivt att man vågar slå samman institutioner inom samma stadskluster, Skåne. Det tyder på att bytänkandet inte är särskilt stort. Det är också positivt att man vågar använda namnet "Skåne".

Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.

I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.

En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:

"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."

IPRED - dags att överge borgarna på riksplanet?

Jag ser nu att regeringen har en lag på gång som ska låta upphovsrättsinnehavare få ut namnen bakom IP-nummer som använts för fildelning. Lagen kallas IPRED.

Blir detta verklighet 2009-04-01, som det är tänkt, och centern inte röstat emot i riksdagen, är det tid för mig att inte längre lägga min riksdagsröst på centern eller något annat borgerligt parti år 2010. För i så fall vore det negativt om en sådan regering fick förtroendet igen. Jag tänker på FRA och andra misstag innan dess...det finns gränser. Då får de/vi bara min röst till regionen och i kommunen och en blank till riksdagen.

Man kan hjälpa till att stoppa IPRED på www.stoppaipred.nu. Man kan även gå med i "Stoppa IPRED"-gruppen på FaceBook.

Förrvirrande artikel om europeiska gener

Sydsvenskan refererar till en rapport från Köpenhamns universitet att "Svenskar och danskar är genetiskt olika" (2008-09-04). Det är i få länder i Europa man är lika övertygade om nationalstatens förträfflighet som i Danmark.

Det är därför inte så förvånande att tänket även i en universitetsstudie är helt inriktat på nationalistaternas befolkningar, ungefär som de senaste seklernas erövringar härs och tvärs i Europa skulle landat i en överensstämmelse med människors genetiska sammansättning. Rapporten talar således bara om länder och man nämner i sammanfattningen på videnskab.dk överhuvudtaget inte möjligheten till regionala skillnader.

Tittar man längst ner på sidan på videnskab.dk ser man dock att hela Sverige får representeras av Uppsala. Detta nämner inte Sydsvenskan, utan tiotusentals läsare imorgon kommer säkerligen att köpa idén om en spricka i genetisk sammansättning som råkar gå Svågertorp/Kastrup och Helsingør/Helsingborg: "Svenskar och danskar är genetiskt olika". Nej, Sydsvenskan, inte svenskar och danskar, utan uppsalabor och köpenhamnare.

Under rasbiologins dagar kom man för övrigt fram till att en viktig gräns gick mellan Skåne och Småland. Jag har den kartan. Själland och sydvästra Skåne hörde däremot ihop.

Moderaterna konservativa snarare än liberala

Sydsvenskan rapporterar att "Förre Muf-ordföranden Ardavan Khoshnood har JO-anmält kulturnämndens beslut att inte bjuda in de tre skandinaviska statscheferna till hundraårs jubileet av trekungamötet 1914" här (Sydsvenskan 1/9 2008).

Helt sjukt att det kommer från en moderat. Kan de inte dela upp partiet så man kan slippa alla konservativa i det partiet och i stället gör att renodlat seriöst liberalt parti. Tydligen kan de inte det utan kör vidare i att sjuka nationalikonservativa åsikter ska blandas med den sunda liberalismen. Så fortsätter det länge länge....

Svågertorp till Kastrup dyrast i Sverige?

I kommentarerna till artikeln "Resenär rasar över behandling på tåg" (Sydsvenskan 2008-08-14) kan man läsa ett inlägg av en kvinna, Cissi, som påpekar att det kostar 1730 kr i månaden att resa de tio minuterna från Svågertorp till Kastrup. Hon säger: "Ingenstans i Sverige kostar det så mycket för tio minuters pendling."

Det är ganska intressant. Som vanligt är det jättesvårt att ta reda på hur mycket av tågkostnaderna över Bron som kan förklaras genom Öresundsbroavgifterna. Skånetrafiken gör inte mycket för att förklara det. Som jag förstått det är det inte allt - kanske inte ens väldigt mycket - som kan skyllas på broavgifterna för tåg. Ännu en grej är att jag aldrig sett någon jämförelse på vad det kostar att resa med tåg på sträckor inom Skåne jämfört med över Öresundsbron. Det tycks inte intressera media heller.

Det kan t o m vara en bra idé för Skånetrafiken (regionen) att subventionera resor till Själland så att man får en prisneutralitet per km sträcka. Skånetrafiken subventioneras ändå grymt mycket (50 procent?), så det måste vara en berättigad diskussion hur man lägger de subventionerna.

"Cissi" skriver också att år "2000 när tåget/bron invigdes kostade ett pendlarkort 1250 kr. Det är dryga 50% ökning i pris på 8 år. Vet någon var ett månadskort med kollektiv trafiken ökat i samma takt?"

Sydossetien måste självt få avgöra sitt öde

Jag tror på idén om folksuveränitet. Det betyder att alla folk lokalt eller regionalt bestämmer över sig själva. Man tar framför allt beslut om sig självt (folkbeslut, volksentscheid på tyska) i omröstningar. Man väljer stat eller autonomi eller att ingå i större politiska enheter eller skilja sig från dem.

Detta utmanar bilden av världen som (de nuvarande) nationalstaternas värld och ersätter den med en vision om folkens värld. Nationalstaterna, i mening centralmakterna i nationalstaterna, har inte någon okränkbar rättighet över sitt territorium. Det är folkviljan lokalt och regionalt som i slutändan måste styra, även om även det också ska ske enligt kontrollerade former i välgenomtänkta processer.

Därför förstår jag inte regeringens och centerns enkla syn på konflikten i Georgien/Sydossetien där man bara hänvisar till att Georgien "är en självständig och suverän stat" och därför kan inte Ryssland få intervenera. Ryssland hävdar att man vill skydda den ryska befolkningen i Sydossetien mot georgisk aggression. Jag vet inte om det stämmer, det kan mycket väl vara en undanflykt, men det kan också mycket väl vara korrekt.

Sydossetien måste i första hand själv få avgöra sitt eget öde. Det är i sig ointressant vad Ryssland och Georgien tycker. Däremot kan jag förstå att någon sida anser sig vilja försvara en befolkning på olika sätt. Det är jag inte tillräckligt insatt i, vad som är berättigat där, i detta fallet.

Men jag tycker illa om den förenklade bilden av att Georgiens centralmakt ska få göra vad representanterna för den tycker bäst om på det territorium som Georgien har kontrollerat i drygt ett decennium.

Nattåg Lund-Köpenhamn från 2010

Citytunneln [blir] klar ett halvår tidigare än beräknat (Sydsvenskan 2008-07-04). Första turen äger rum 12 december 2010. Det är mycket goda nyheter. Inte minst för lundabor.

Rapporteringen i skånska media om Öresundsbron har från start ignorerat Lund. När bron först kom fanns det inga direkttåg alls till Köpenhamn. Lokala media skrev inget om detta. Att Malmö skulle få (och fick) en tur var tjugonde minut nämndes däremot i nu och nedan. Man svalde Öresundskonsortiets pressmeddelanden okritiskt.

Efter några år fick Lund direkttåg. Det var inte intressant i tidningarna. Tågen stannade i ca 15 minuter i Malmö. Ingen tycktes veta varför (det var för att det tar mer tid att byta riktning än man tror och de skulle alla kopplas annorlunda). Nu plötsligt stannar tågen regelmässigt bara tio minuter i Malmö. Jag har inte läst något om denna förbättring. Det har bara "hänt". Lund är ointressant i bilden av Lunds kommunikationer i Öreundsregionen.

Till det kan man lägga att det inte finns natttåg eller nattbussar mellan Malmö och Lund efter kl 01 (utom festbussarna fredag och lördag). Sista tåget från Malmö till Lund på söndagar är kl 2321 (jo, det är sant). Efter det blir det mjölkabussen 130 (direktbussen 171 går inte alls på söndagar) och den går från Värnhemstorget som ligger någon kilometer från centralen. Så på med promenadskorna och sedan fram med romanen.

Eftersom ingen annan bryr sig om Lund i de här sammanhangen har jag tagit reda på lite. Informationen kommer från Skånetrafiken. Det presenteras här och jag är rädd att jag i princip är först med nyheten om vad som händer efter Citytunneln.

Jag ställde frågor beträffande nattrafiken till Sydsvenskans "chat" idag "Vi kan inte svära oss fria från störningar" (Sydsvenskans webb 2008-08-01), men man valde att istället prioritera frågor om AC och bagage bl a (men det var en del intressanta frågor också, så kolla in), så mina frågor kom inte med. Vilket ytterligare förstärker bilden av att frågor om Lunds position i Skånes kollektivtrafik sorteras bort för att det anses mindre intressant. Innehållet i detta inlägg är således vad jag vet fortfrande unikt här. Nu sätter vi igång.

Först, det är på förhand inte självklart att Lund får nämnvärt bättre förbindelser med Köpenhamn med Citytunneln. Tågen kunde stannat och fortsatt kopplas om för att ändra antalet vagnar för att anpassas till en annan trafik. Så sker på vissa andra skånska orter när tåg t ex ska lämna Skåne. Men som tur är kommer man inte vilja ta upp den tiden på Malmö central i onödan. Så vi får genomgående tåg som inte behöver stanna mer än på vilken station annan som helst. Hurra.

Restiden Malmö-Köpenhamn blir bara tre minuter kortare med Citytunneln. Men då ingår två nya stopp på Triangeln och Hyllie (vilket många kommer att ha glädje av). Eftersom tågen inte behöver vändas i Malmö tjänar man ytterligare ca 7 minuter vilket gör att restiden Lund-Köpenhamn med Citytunneln jämfört med kontinentalbanan blir 10 minuter kortare. Restiden kortas från dagens ca 60 minuter till ca 50 minuter och det är 20 minuter mindre tågtid om du reser till Köpenhamn fram och tillbaka en dag. Najs.

När jag reser till och från Köpenhamn har jag också ett helvete med att komma på var i tåget man ska sitta. Ibland - inte alltid - så går inte alla vagnar hela vägen. Det går väl intellektuellt att räkna ut i vilken ände man borde sitta för att vara säker (jag är så dålig på sånt där - jag vet att för många är det självklart och omedelbart). Men ofta är det ju helt förspillt för alla vagnar går ändå hela vägen. Istället får man räkna med att bli överraskad då och då.

Dessutom är jag sällan säker på att jag sitter tillräckligt mycket åt rätt ände. Jag vet inte om det går att se i vagnarna. I så fall är det inte mer allmän kunskap än att ingen tipsat mig om det under flera år.

Med Citytunneln försvinner också detta meck. Tåget kör ju som sagt bara igenom.

Nattrafiken då? Inget är tydligen ännu bestämt. Men anledningen till att inte tågen går vidare till Lund är att man inte med befintlig personal och tidtabell klarar av en säckstation mitt i natten. Visst kunde man klämma in Lund i en ny tabell, men då skulle tågen mellan Malmö och Köpenhamn inte kunna gå som i dag (Malmö är ju alltid viktigast eller hur?).

Så det är trots allt ganska säkert att vi får se en fortsättning av nattågen över Öresund ända fram till Lund efter Citytunnelns tillkomst. Och det ligger hyfsat nära till hands att Helsingborg, Kristianstad och kanske Ystad står på tur för denna trafik. Men då börjar det förstås kosta fordon och förare – ingenting är bestämt ännu.

Det skånska blir svenskt på Flakfort

Sydsvenskan har en artikel "Seglarnas ö fylls med musik" som handlar om Tore Svensson som köpt Flakfort. Otroligt nog fick han hela ön för tre miljoner danska kronor. Det är billigare än många enskilda villor längs Öresundskusten.

Artikeln beskriver nationalststatstänkandet i Öresund på så många sätt. Det är inte i sig huvudpersonerna som står bakom det utan det är hela tänket av alla involverade; det är hela strukturen. Svensson säger t ex: "Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige".

Jag tror personligen att Danmark och Sverige som helhet inte bryr sig så mycket om det kulturutbytet. Däremot är det ganska många som blir engagerade om man talar om ett själländskt-skånskt kulturutbyte.

Sedan beskrivs någon sorts pubertal uppfattad tävlan mellan Middlegrundsfortet som "ägs av en dansk" och Flakforts "svensken Tore Svensson". Någon guide brukar spä på tydligen. Och: "Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort!", säger någon som är på kurs på ön. Suck.

Man blir också i artikeln varse Danmarks 1800-talslagstiftning gällande markägande: "Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark."

En gång i tiden låg Danmarks huvudstad i Lund. Den skånske biskopen tog enligt myten emot vår dåvarande flagga, dannebrogen, från himlen. Men idag är vi "utlänningar" som inte får köpa fast egendom.

En av Svenssons vänner säger att "på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten." Jag önskar att man kunde mötas som bara Öresundare från olika sidor på en ö i vårt Öresund.

Yttrandefriheten snörps åt ytterligare

Är detta ett dåligt skämt? Sydsvenskan rapporterar "Filmade grannfejd – döms för förtal". En grannfejd urartade till ett hetsigt bråk som några pojkar filmade och lade ut på Internet. Nu har pojkarna dömts för förtal.

Jag antar att bråket skedde ganska offentligt och att inte pojkarna monterat spionkameror i någons lägenhet. Hur kan de då dömas för att de filmat ett bråk på en gata (eller i en trädgård kanske). Hur ska journalistisk verksamhet kunna bedrivas om det finns märkliga detaljerade regler för vad på gatorna man får filma?

Förtal? För att man filmat från gatans verklighet? Enligt NE:s ordbok är förtal "illasinnat och lögnaktigt tal om ngn". Eh? Finns det någon koppling överhuvudtaget till det som skedde?

Efter upphovsrättsförespråkarnas (skiv- och filmindustrin i samarbete med, just nu, allianspolitiker) försök att inskränka yttrandefriheten kom FRA-lagen igår. Nu kommer detta sjuka domslut. Hoppas verkligen att TT missade en eller annan väsentlig detalj i sin rapportering.

Öresundskommunikationen ska avlyssnas

Imorgon röstar riksdagen om Försvarets radioanstalt (FRA) ska få rätt att avlyssna all teletrafik som passerar landets gränser. Sydsvenskan rapporterar här och här. Det handlar bl a om telefonsamtal, sms och mail. Som liberal hoppas jag förstås på ett nej. Det viktigaste argumentet emot lagförslaget är att brevhemligheten bör bevaras.

Jag har gått med i Centerpartister Mot FRA-Lagen på FaceBook och just nu är en av 117 medlemmar där. I artikeln "Regeringens expert sågar avlyssningslagen" på Metro.se 2008-06-16 står det bl a:

Lagtexten säger att den som har en tråd över landets gräns ska leverera signalerna till en samverkans punkt där Försvarets radioanstalt, FRA, tar emot den. Denna formulering har dock stora brister anser Patrik Fältström [ett av regeringens IT-råd och internetexpert].
– För det första äger ofta inte tele- eller internetoperatörer själva sladden. De fiber som går i Öresunds bron ägs troligtvis av Öresundskonsortiet. Vilka ska då leverera signalen till FRA?

[...]

Rickard Falkvinge på Piratpartiet är kraftig motståndare till lagförslaget och menar att även inrikes trafik skulle kunna nå samverkanspunkterna. Trafik mellan svenskar går ibland över utländska servrar, men han menar dessutom att inhemsk trafik som inte gör det också blir granskad av FRA.
– Redan när de sorterar ut den utländska trafiken gör de ett intrång, säger han.

Idén är alltså att inhemsk trafik inte ska avlyssnas (även om det också i praktiken är omöjligt att undvika). Däremot ser tydligen regeringen inga problem ens i teorin att avlyssna trafik mellan Öresundsregionens två halvor. Hur skulle det vara om det, på samma sätt, vore ok att avlyssna all trafik mellan Stockholm norr och söder om Mälaren?

FRA-lagen är ett exempel på gammalt nationalstatstänkande. Man tillåter avlyssning inom en och samma region, bara det politiskt sett handlar om en utkantsregion ur huvudstadens synvinkel. Jag påstår att ur alla praktiska hänsyn tillåter FRA-lagen avlyssning också av inhemsk kommunikation, nämligen den inom vår region.

Ni riksdagsledamöter som röstar och ja och ni som röstar nej imorgon kommer att bli ihågkomna inom politiken.

Efter ståndaktigt ingripande av ett fåtal unga riksdagsledmöter tvingades försvarsministern att ge upp förslaget i den form det var och lägga in ett antal kontrollstationer, preciseringar och tydligare parlamentarisk insyn. Till skillnad från många andra bloggare tycker jag att Fredrick Federley och Annie Johansson gjort ett fantastiskt jobb och inte kunnat komma mycket längre. De var tvungna att senare lova att rösta för om de skulle få ett motvillig regering att gå med på det här. Jag känner som politiker definitivt till att man i många sammanhang måste kompromissa med andra och även, inte ovanligt, underkasta sig. Här var de unga politikerna i minoritet punkt slut.

Däremot är idén som sådan - och nu beslutet - om allmän avlyssning av Internettrafik fortfarande bara förkastligt. Hela förlaget skulle skrotats. Att det blev som det blev är regeringens som helhet fel.

Sd kräver ett svenskare Lund

Från "Tuff skoldebatt i kommunfullmäktige i Lund" (Sydsvenskan, 2008-06-12):

"Erik Almqvist (sd) chockerade med en ny tydlighet när han krävde ett svenskare Lund. [...] Erik Almqvist (sd) deklarerade att han tror på nationalstaten, står för social konservatism och efterlyste den svenska identiteten. – Svenska ska vara det enda tillåtna språket i skolan på lektionstid."

Åh, här har vi en kille som inte skäms för sig. Nationaldagsfirandet i Lund förra veckan gick väl ut på ungefär samma sak, men de uttryckte det inte lika koncentrerat och sedan inte med de politiska sparkarna i riktning invandrarna efteråt.

Jag undrar om jag skulle chocka Almqvist om jag önskade ett mindre svenskt Lund, där nationalismen, nationalsymbolerna och nationalstatsperspektivet inte längre får dominera så mycket. Ett Lund som sätter den naturliga geografin i centrum, dvs ett skånskare Lund och så med en rik mångfald invandrarkulturer till det.

Medias statscentrerade språkbruk

En ny färjelinje mellan Dragør och Skanör är planerad. Sydsvenskan rapporterar i "Ny färjelinje mellan Danmark och Sverige": "En ny färjeförbindelse mellan Danmark och Sverige är på gång. Den skall gå mellan Skanör och Dragör."

Så rubrik och inledning är att de två nationalstaterna i norra Europa kommer att få en färjelinje mellan sig någonstans. Sedan preciserar man till att den ska gå just mellan Dragør och Skanör.

Detta skrivsätt bygger vidare på en gammal tradition, där media betraktar staterna som det viktiga och allt annat är preciseringar. Det är ingen ideologi från journalistens sida bakom språkbruket - det handlar istället om en nationalistisk strukturell omvärldsbeskrivning. Den bygger på tradition snarare än tanke/följd. Däremot behövs det en regionalistisk ideologi för att bryta mönstret.

Man kunde till nöds beskriva färjeförbindelsen som varande mellan Själland och Skåne, om texten behövde variation eller om det verkligen är någon av läsarna som inte vet var Dragør och Skanör ligger. Dragør och Skanör är ju verkliga delar av dessa stadskluster, Själland och Skåne. Men utgångspunkten måste vara att nämna just de orter som får färjeförbindelsen. Och att den går mellan något "Danmark och Sverige" finns däremot i stort sett aldrig någon anledning att skriva.

Det här är bara ett exempel bland tusentals, kanske tiotusentals, under ett år hur det kan se ut i skånska media.

Manifesterad nationalism 2008

För cirka fem år sedan minns jag tydligt att det fanns ett riktigt nationaldagståg genom Lund. Det var ett antal olika föreningar som deltog, förutom militärerna. Och inte minst var det något femtiotal vanliga Lundabor som hade anslutit och som spontant marscherade med i tåget. Idag tycks man ha gett upp en sådan marsch, vilket är positivt. Nu är bara militärerna kvar, i två/tre grupper. Så här ser det ut och så här fort avklarat är det:



Däremot ska det sägas att nationaldagsfirandet på Kulturen lyckades locka en del folk. Gräsmattan framför själva evenemanget var halvtom, men räknade man alla som stod omkring längs husväggar eller satt på gräset nära eller längre bort i det vackra vädret blev det nog cirka 400 personer. Fysikern och författaren Bodil Jönsson höll tal. Sedan utbringade hon ett oskånskt - som sig bör - fyrfaldigt leve. Fanborg och högstämda sånger till Sverige. Nationalisterna är aktiva än 2008.

En vän till mig förklarade att han tyckte det här med nationaldag var en ganska bra idé. På så sätt samlades det blågula tramset på en enda dag, så hade man - i alla fall rent teoretiskt - större chans att slippa det under det övriga året. Möjligen en poäng.

Nya kritiker av nationaldagen

Det är trevligt att det dyker upp kritiker till den s k "nationaldagen" (Svenska Flaggans dag) kring den 6 juni varje år. För två år sedan gjorde jag en lista över kritiker då. Jag påbörjar en ny lista nu.

I Sydsvenskan finns 2008-06-05 en artikel "Statsvetare: 'Avskaffa nationaldagen!'". Det är Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som vill avskaffa nationaldagen. Det är positivt. Det som är mer synd är att de som uttalar sig i artikeln inte ser kärnan i problemet. Marie är istället orolig för att extrema nationella rörelser utnyttjar den. Det är ett argument som många "vanliga" människor avskyr att höra.

Istället är problemet framför allt att vi har vår identitet och gemenskap i de sammanhang där vi träffar eller kan träffa på varandra eller när vi lever i samma område och utnyttjar samma resurser. Det är alltså regionerna och stadskluster som kunde ha samhörighetsevenemang och/eller -symboler. Det är de områden i vilka man utan att anstränga sig kan bege sig till delarna inom en dag: t ex Skåne och Öresundsregionen.

Nationalstaterna har inget med dessa verkliga gemenskaphetsområden att göra; de är istället historiska rester av expansionistiska strävanden från äldre tider. Just Sverige är ett särskilt extremt exempel eftersom inget annat av EU:s 27 medlemsstater har ens i närheten så stora avstånd inom sig och Sverige är på så sätt en ovanligt onaturlig "region".

Björklund vill förstatliga skolan

Jan Björklund intervjuas i artikeln "Resultaten är för låga och det är inte acceptabelt" (Sydsvenskan 2008-05-22). Troligen har han väl sagt det förr och kanske lika tydligt, men det är i alla fall första gången jag läser det så klart att han vill förstatliga skolan, varken mer eller mindre. Det står:

"Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att skillnaderna i betygen är stora mellan kommunerna i Omkretsen och att det även finns stora skillnader inom kommunerna. [...] Jag tycker att det är för stora skillnader, och det kommer det att vara så länge vi har en kommunal skola, säger Jan Björklund.

Han ser gärna att staten tar tillbaka ansvaret för hela skolväsendet. Men det har han inte stöd för i regeringen, eftersom folkpartiet är det enda partiet som förespråkar en statlig skola.
– På sikt tror jag att fler kommer att vilja ha statliga skolor, men det blir inte i närtid, säger han."

Visst, skolan kommunaliserades 1991 under skolminister Göran Persson, så då kan den väl teoretiskt också förstatligas igen, 17 år senare. Björklunds skynke är att betygen är olika på platser. Rädslan för olikheter styr hans tänkande. Men det är inte dåligt att det är olika i sig på olika ställen, menar jag, utan det är låga betyg för stora grupper av individer, var de än är, som är problemet.

Det är ändå en sjuk tanke i ett modernt samhälle att på så sätt flytta de beslut som nu tas i Burlöv, Vellinge och Trelleborg. På fullt allvar skulle man flytta avgörandena tillbaka till regeringen och en administration i Stockholm på ett avstånd ungefär motsvarande Prag eller Amsterdam. Förvaltningen kommer rimligtvis att motsvara den nuvarande sammanlagda skoladministrationen i 290 kommuner, men nu på en plats och i en organisation. Lever han och jag i samma omvärld och i samma tid?

Skola och kultur ska vara decentraliserade i ett modernt samhälle. Nationalstaten ska ha mycket lite med det första att göra och inget alls att göra med det senare. Hoppas en ny grundlag kan grundlagsfästa det.