Regionval med tja

Centern gick fram 0.55 % i regionvalet till 5.89 %. Det är tyvärr en framryckning som är mindre än i både riket och i min kommun. Det gav inga fler mandat alls utan centern stannar på nio mandat. Men alliansen tycks ta över makten tillsammans med miljöpartiet! Mycket positivt! Vi får avvakta med centerposter i regionen. Så hur gick det i valet för mig personligen?

Tja, vad ska man säga. Jag fick 21 röster i regionvalets Mellankrets. Det blev en femtedels procent, tjugofem gånger för lite för personvalströskeln. Jag hamnade någonstans mitt i den undre halvan av centerkandidaterna, på 20:e plats av 27. Med tanke på att det var med nöd och näppe jag överhuvudtaget fick bli kandidat (tack Johan!), eftersom jag inte är så känd i centerpatiet ännu, så kan det tyckas ok. Röstetalet är betydligt fler än mina stackars sex röster i kommunvalet. (Jag har inte tänkt på det tidigare att jag kanske mest ansetts som regionvalskandidat - därav skillnaden antar jag!) Det är ett knappt tjugotal röstande som jag aldrig träffat som upptäckt mig och kryssat mig, förhoppningsvis för mina åsikter. Det uppskattar jag!

Samtidigt är jag och Annette Linander de enda med en blogg bland kandidaterna. Än en gång har jag haft en tydlig profil och ett antal träffar på min hemsida och alltså ändå tyvärr hamnat på detta antal lätträknade kryss. Jag kan också fått röster för att jag var längst ner; i ett så stort urval människor vet man aldrig vad sistaplatsen kan ha för symbolisk betydelse för en eller annan väljare som annars inte känner till mig. Då kunde man förväntat sig att jag skulle gjort bättre i från mig. Om det sistnämnda nu alltså betyder något...

Praktiskt taget alla har fått kring 15 kryss och uppåt. Jag vet inte vilken den vanligaste förklaringen är till detta. De flesta är gamla centerrävar. Kanske bygger man upp ett litet lokalt väljarnätverk med åren, bl a hos vänner och grannar. Och höstar in dessa obligatoriska kryss varje val, jag vet inte. Eller kanske kör fler av mina medkandidater än jag tror små äkta personvalskampanjer i det lilla, bara inte på Internet. Kanske är det en kombination.

Nåja, detta dryga tjog kryss är i alla fall något litet att ta fasta på i nästa försök, om det blir något. Till skillnad från kommunvalet känns det som en början till något som kan växa under framtida val. Man får börja i det lilla. Tack för er som röstade! Varje kryss uppskattades!

Skåne och framtiden i valbroschyrer

Nu efter valet har jag kollat igenom de valbroschyrer som jag fått hemskickat från olika partier. Det är intressant eftersom det är en väl avgränsad mängd valmaterial. Kristdemokraterna visar sig ha mest intresse för Skåne och framtidsvisionerna i regionen. Centern har minst av allianspartierna. Här är genomgången, parti för parti:

Moderaternas Lund-/Kävlinge-broschyr innehåller inget alls om Skåne och de regionala förutsättningarna/visionerna i grundtexten. Men enskilda riksdags-, region- och kommunkandidater uttalar sig. Och då är följande intressanta:

Christine Jönsson, 48 år, Lund, Riksdagen: "Jag vill stärka Skånes röst i riksdagen, jag vill lyssna och agera. Individen ska bestämma mer, politiker och byråkrater mindre. Mer integration i Öresundsregionen, sänk avgiften på Öresundsbron."

Branimir Knezevic, 32 år, Väster, Regionfullmäktige: "Region Skåne bör överta ansvaret för att skapa jobb i Skåne, vi kan Skånes förutsättningar bättre än regering och riksdag. Väg E22 ska bli motorväg och pågatågs- och öresundstrafiken bör utökas."

Christian Sonesson, 26 år, Staffanstorp, Regionfullmäktige, ungdomslistan: "I Staffanstorp har jag sedan åtta år kunnat vara med och påverka politiken på lokal nivå genom kommunfullmäktige. Det är viktigt att skåningarna får mer att säga till om i frågor som rör Skåne."

Kristdemokraternas Lundautskick handlar inte alls om Skåne. Däremot handlar riks- och Skåneutskicket en del om Skåne: "Ett Sverige med starka delar blir också en stark helhet. Skåne måste få utvecklas på egna villkor och Öresundsintegrationen fortsätta. Hot mot regionen, som exemplvis flygskatten, ska undanröjas. [...]

Ett starkt och självstyrande Skåne! Det skånska regionala självstyret skall permanentas och utvecklas. Självstyret är en viktig förutsättning för bättre tillväxt och ett ökat välstånd. Skåne måste får utvecklas utifrån sin speciella särart och sina speciella förutsättningar. Vi vill att Skåne får ett utökat ansvar för miljö-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken så att bästa möjliga förutsättningar skapas för en verklig regional utveckling."

Folkpartiets Lundautskick innehåller inget som Skåne, varken i huvudtext eller hos kandidater. Riksdagsman Ulf Nilsson har dock ett särskilt personvalsutskick, "Kom igen Skåne!", där det står: "Skåne och Öresundsregionen har en ljus framtid. Men då måste människors företagande släppas fram istället för att hållas tillbaka av skatter, gränskrångel och broavgifter." Men det är allt om Skåne från honom.

Centerns Skåne- och Lundautskick har inget att säga om Skåne heller egentligen. Inga-Kerstin Eriksson vill dock ha "Trafik som binder samman skåne" och prioriterar "utbyggnad av Europaväg 22, satsningar riksväg 108 och Söderåsbanan samt en väl fungerande kollektivtrafik". Centern har sammantaget minst i alliansen att säga om Skåne och framtiden. (Men då är det Ulf Nilsson som "räddar" folkpartiet.)

Socialdemokraternas (riks-?)utskick handlar bara om rikspolitiken. Socialdemokraternas Skåneutskick, "Skånska socialdemokraten", handlar mycket om Skåne ("Hela Skåne ska utvecklas" etc), men det är mest i beskrivande sammanhang. Det handlar om väldigt konkreta aktuella frågor inom sjukvård och kollektivtrafik. Uno Aldegren och Christine Axelsson är de som ligger närmast att säga något utvecklande eller något visionärt; fokuset på Skåne är det inget fel på . Men det händer inget ändå.

Miljöpartiets riks-, region- och Lundautskick handlar inte alls om Skåne på ett visionärt sätt. Skåne nämns överhuvudtaget fyra gånger. (Däremot pratar man om Stockholms bilköer.)

Vänsterpartiets riks- och Skåneutskick handlar bara om Skåne i beskrivande ord. På ett ställe ger man dock en lista på hur man vill förbättra kollektivtrafiken, mest genom en satsning på obskyra sträckor som de flesta inte tänkt på.

Demokratisk vänsters Lundautskick handlar inte alls om Skåne.

Staffan Bengtssons personvalskampanj för Feministiskt Initiativ tilll riksdagen handlar inte alls om Skåne.

Sverigedemokraternas riksutskick (det enda de gör, som sig bör) handlar inte alls om Skåne. Däremot tycker man det är viktigt att "låta Sverige förbli Sverige".

Skånes självständighetesparti citerar sitt Politiska program 2006 på insidan av kuvertet som de skickar ut. Det handlar mycket om Skåne av förklarliga skäl. De önskar "Skånes utropande till självständig stat" m m. Alla personer på fotot på utsidan av kuvertet har skånska flaggor som det står "FRIHET" på. Jag citerar inget mer. De fick inte ett enda mandat någonstans.

"Skånskheten" bakom sd:s framgång?

Regionalisternas största meningsmotståndare, sverigedemokraterna, gjorde ett riktigt bra val. (2010 kan jag nästan lova att vi har en blocköverskridande regering i Sverige, för då är sd i riksdagen, troligen som potentiell vågmästare.) För oss regionalister är det inte bara dåligt, för nu får vi en tydligare motpart i visionen om morgondagens samhälle. De nationalistiska åsikterna bland de breda lagren har kommit upp till ytan i ett tydligt fokus. Nu kan striden kan ta fart.

Debatten är dock fortfarande som ett barn. När våra meningsmotståndare går fram är det vi (!) regionalister som får sota. Det är den perfekta (men tillfälliga, hoppas jag) segern för sverigedemokraterna.

Nedanstående skribent har fått för sig att de som pratar om "skånskheten" är de som står bakom sverigedemokraternas framgångar. Det är ungefär som att säga att det är vänsterpartiets retorik som står bakom moderaternas framgångar. Det kan tyckas vara en total kortslutning hos én individ. Men det är tyvärr symptomatiskt för ett samhälle som tänker så genomgående nationalistiskt och saknar självransakelse till sådan grad, att t o m motsatsen, regionalismen, får klä skott för nationalismens misslyckanden och extrema yttringar. Insändaren i Helsingborgs Dagblad 2006-09-20:

Skam över Skåne
Att en hel massa skåningar ”kommer ut” som de idioter de är genom att rösta på sverige-”demokraterna” må vara hänt. Det är väl helt enkelt så att de har gått från lunchrumsrasism till aktiv rösthandling. Under 30 år i arbetslivet har jag hört sådant här från en rätt stor procent så gott som dagligen, så jag är inte förvånad. Det värsta är att ni som ofta talar så vitt och brett om skånskheten drar skam över en härlig landsända.
”Nu räcker det"

Lennart Prytz, anti-regionalist, går

En man som heter Mats Helmfrid (m), och tydligen är avgående moderatledaren Christine Jönssons närmaste man, ska leda Lund de närmaste fyra åren. Sydsvenskan refererar 23/9-06: "En 47-årig pragmatiker med lång erfarenhet av kommunpolitiken – men också en doldis med ganska litet lokalt nätverk."

Äntligen försvinner alltså Lennart Prytz (s) som kommunstyrelseordförande. Det har varit ett bekymmer att denne anti-regionalist fått företräda Lund under senaste valperioden (liksom tidigare). Det är inte så lätt att glömma hans artikel Identitet med unken luft på Aktuella frågor 2001-11-04. Så här läxade denne ursprungligen göteborgare upp skåningarna för några år sedan. Här är hans bild av skånsk politik 2001:

"Det pratas mycket om skånsk identitet. När Bron ger möjlighet till enklare kontakter söderut minskar intresset för vad som händer åt andra hållet. Fler vill bli allt friare från nationalstaten Sverige. Då odlas skånskheten. Regionpolitikerna på den borgerliga sidan med kristdemokraten Rolf Tufvesson och moderaten Carl Sonesson i täten tycker att den skånska identiteten skall vila på den rödgula fanan, på spettkakan och sillen, på en nykomponerad nationalhymn - moderaterna har ju motionerat om det till regionfullmäktige i april - och på det skånska språket som enligt Tufvesson är helt väsensskilt från svenskan. Med hjälp av myter om hur svenskarna utsatte skåningarna för 'etnisk rensning' någon gång för flera hundra år sedan, vill Tufvesson hetsa Skånes befolkning mot övriga Sverige."

Och detta leder honom fram till att varna skåningarna från att driva regionstanken för långt och att varna för "borgarnas skånska identitet".

Det är alltså positivt att se Prytz kliva ner från posten som kommunstyrelseordförande i min hemstad. Låt oss hoppas att nye Mats Helmfrid visar sig vara mer än ett par steg mer visionär.

Prytz lämnar kommunalrådsposten är de senaste nyheterna från Sydsvenskan 2006-10-18. Han tar alltså inte ens posten som oppositionsråd - det gör istället Anders Almgren, 38 - utan "tar en annan plats i laget" bl a som kommunfullmäktiges andre vice ordförande. Men han blir också gruppledare. Sydsvenskan: "Som sådan ska han bland annat coacha de unga nya socialdemokrater som tar plats i fullmäktige efter nyår."

Han kommer också att arbeta "med att utveckla den kommunala demokratin". Han kan "tänka sig att sitta i någon nämnd eller bolagsstyrelse. Han kommer också att fortsätta arbeta med sina hjärtefrågor i den regionala utvecklingsnämnden." Så nog kommer han att behålla inflytande - inte minst i frågor som, ur ett regionalistiskt perspektiv, borde vara olämpliga för honom.

Totalflopp i personvalet

Nu är alla röster räknade i Lunds kommunval och c fick fem mandat, vilket är en ökning med två. Det är mycket glädjande. Dessutom ingår naturligtvis c nu i en borgerlig majoritet i kommunen utan jobbiga vågmästare. Det är lite av ett drömscenarium för c i Lund!

När det gäller personvalet var det dock en total genomklappning för mig personligen. Jag fick sex (6!) röster i hela kommunen. Jag var en som röstade och jag känner tre av de andra! (Den som hade flest kryss, Lars Bergwall, hade i och för sig beskedliga 198.) Jag är på delad nästsista plats av centerns 22 kandidater. Jag var alltså långt från att uppfylla personröster för min 14:e listplats, en plats jag fått genom röster i det interna provvalet. Det är sant att jag inte förekom i tidningen en enda gång i valrörelsen. Jag prioriterade inte en personvalskampanj i media på så sätt. Jag var dessutom, av personliga skäl, tyst på bloggen två och en halv månader precis innan valet, vilket nog inte är det allra bästa.

Men jag är trots allt ensam om att ha en centerpartisk blogg av de 22 Lundakandidaterna. Alla har kunnat gå och se vad de röstar på och lära känna mig. Jag har skrivit om Lund. Jag trodde det skulle göra en hel del. Man stöter på min blogg genom länkar från flera håll och genom Google-sökningar på intresseord. Jag har inte jättefå träffar varken per vecka eller dag. Jag hade dessutom en särskild profil, som skiljer ut mig från mängden.

Jag är chockad över valresultatet, men måste nu tänka framåt. Jag har fått en första hård lektion i val och personval och får se vad jag kan göra av det. Ska jag fortsätta som partipolitiskt aktiv (regionalistisk bloggning kommer jag alltid fortsätta med!) så borde jag ha någon typ av politisk-strategisk mentor, som kan bena ut ett och annat. Man lär av livet. Men det är, ärligt talat, svårt att veta var jag ens ska börja nu tyvärr.

PS. Sammanräkningen av regionvalet är ännu inte klar.

Skånska för invandrare på ABF

"Skånska för invandrare - eller konsten i att förstå en skåning..." heter en kurs på ABF i Malmö till hösten. Så här lyder kursbeskrivningen (ligger här):

"Det är kanske inte alltid så lätt att förstå och kommunicera med skåningar. Det kan naturligtvis bero på många orsaker men vanligtvis är det dialekten som försvårar. Invandrare från alla vädersträck, smålänningar, stockholmare, somalier, danskar, libaneser, norrlänningar etc., kan nu äntligen få kunskap om detta ädla tungomål i vår sydliga provins." Kursen är på 20 studietimmar och avgiften är 525 kr. I broschyr och på hemsida är den skåneländska flaggan en av flera språkflaggor.

Att få invandrare att känna tillhörskänsla för Skåne är viktigt för mig. Jag tror att ett av integrationsproblemen är att invandrare nödvändigtvis ska integreras i något så abstrakt som Sverige. Om man istället beredde vägen för att integrera dem i lokal- och regionalsamhället (dessa flyter ihop i Skåne), så skulle mycket vara vunnet. På så sätt är språkcirklar av typen ovan mycket positiva.

Reinfeldt: folk mindre inkluderande "söderöver"

Fredrik Reinfeldt uttalade sig i Rapport kl 1930 2006-09-20: "Det brukar ju nämnas att det finns en mer inkluderande attityd lite norröver och att det inte riktigt alltid har varit så söderöver."

Jag vill påstå att det inte stämmer. För det första är det lätt att vara "inkluderande" med avseende på invandrare när man bor i en norrländsk kommun med få invandrare och där det därmed är begränsade integrationsproblem eller utanförskap av den arten. Skåne har väldigt många invandrare och då finns det möjlighet för integrationsproblemen att uppstå.

För det andra brukar jag hävda att situationen är tvåfaldig: skåningar, menar jag, är mindre inkluderande när det gäller människor som uppfattas stå utanför lokalsamhället, men mer inkluderande när det gäller människor som uppfattas som en del av samhället. För att demonstrera det senare ligger Skåne t ex väl till på RFSL:s "kartläggning av hbt-personers situation i landets kommuner" 2006 med Lund och Malmö på delad fjärdeplats. Det är kanske heller ingen slump att "Lund [blev] först med stor gayfilmfestival" (Sydsvenskan 2007-02-22).

Jag tycker också vi har en individualism och åtföljande tolerans mot andra människors politiska åsikter och sätt att göra saker på, som jag inte helt känner igen från uppsvensk tv eller bland nedflyttade. Skiljelinjen i tolerans går när skåningar inte längre uppfattar andra som del av deras samhälle och kanske t o m känner att "de andra" vill stå utanför.

Så nog är vi inkluderande, men inte på det sätt som uppsvenskar funderar över. För vår ovanligt höga tolerans mot våra närmaste medmänniskor har på något lustigt sätt kommit bort i den diskussionen.

Bakgrunden till uttalandet av Reinfeldt var en fråga från Rapport om huruvida han utesluter "särskilda [interations-]åtgärder i delar av landet där utanförskapet är som störst". Han utesluter inte det, sa han. Han menade att det är "möjligt att det finns delvis lite olika uppfattningar i olika delar av vårt land" (Sverige). Jag har egentligen ingen större aning om vad han syftar på för åtgärder, men välkomnar rent generellt, att han accepterar att det kan behövas finnas olika lösningar i olika delar av Sverige.

Det visar sig att min artikel nästan redan skrivits. Henrik Grender, "Skåning och Malmöbo", skrev om temat på Sourze 5 jan 2003 under rubriken "Skåningar går det bra att skylla på". Han menar att hans erfarenhet är att på ett personligt plan är det närmast tvärtom att skåningar har lättare att umgås med invandrare. På ett kontaktmässigt och samhälleligt plan har vi ovanligt stor integration i Skåne.

Beträffande överrepresentationen av sd i politiska sammanhang måste man i resonemanget lägga in att Skåne är väldigt överrepresenterat när det gäller mottagandet av invandrare, säger Grender. Därför blir frågan i sig stor och sd:s enkla lösningar får möjlighet att hitta representation av en minoritet av befolkningen.

På Stortorget i morgon

Det drar ihop sig till val. I morgon torsdag kommer jag att stå i centerpartiets valhägn på Stortorget i Lund från kl 1030 till ca 1430. Det, om någon vill snacka centerpartiet och t ex regionalism med mig.

Hur danskarna försvenskar Skåne

Danska arkitektbyrån CF Möller har vunnit tävlingen om ett antal byggnader i Malmös framtida stadsdel Hyllie. Det största är ett torghus 180 m högt. Sydsvenskan rapporterar 22/8-06 att: "Projektet heter Svea torg och liknar en glaspelare intill Sveavägen vid Sergels torg i Stockholm. Möllers vill anknyta till det nordiska."

Men det finns inget allmännordiskt med "Svea". Ordet är i symbolspråk intimt förknippad med Sveriges äldre historia. NE skriver om "Svea": "moder Svea, blev i 1800-talets nationella poesi en vanlig symbol för Sverige." Det är också ett "kvinnonamn av inhemskt ursprung, sedan 1600-talet använt som benämning på Sverige (av Svea-rike 'svearnas rike')"

Skåne, Malmö och Hyllie var inte med i Svea rike förrän för 350 år sedan. Istället utgjorde Hyllie en del av Danernas mark (område) under något årtusende eller så. Danskarna borde inte behöva pressa på skåningarna mer av 1800-talets svenska nationella poesi. Dessutom är skåningarnas största inspirationskälla knappast symboler vid Sveavägen i Stockholm. Det var det måhända för CF Möller i detta fall, men det finns säkert ett mer passande namn med lokal anknytning att använda för regionens nya största landmärke.

Skåneprovet i historia

Några gymnasielärare i historia från Lund uttalar sig i Sydsvenskan 2006-06-29 om sitt ämne och säger bl a om eleverna som gått ut grundskolan som kommer till dem: "Några få kan historien tillbaka till franska revolutionen, men för de flesta börjar kunskaperna vid 1900-talets början." Det innebär förstås att grundskolelever i Lund knappast behöver ha en aning om att Lund och Skåne varit danskt.

Det är ganska chockerande. Hur ska man kunna förstå sin omgivning om man inte förstår bakgrunden? Särskilt i Skåneland är detta olyckligt eftersom det hände så mycket det dryga århundradet innan franska revolutionen. I övriga Sverige är äldre historia också mycket viktigt, men inte riktigt lika vitalt som här. Vi har varit en central och drivande del av ett annat land under tusen år; det måste man veta om man läst historia.

Det står i artikeln att "gamla tiders läroplaner som berättar vad läraren ska gå igenom är ett minne blott". Det kan vara positivt eftersom historieämnet idag inte styrs uppifrån Stockholm utan beslut om vad som är viktigt tas lokalt. Det finns inget formellt alls som hindrar skånska historielärare att undervisa i skånsk historia och t o m lägga mycket vikt vid den.

Det som istället hindrar är att försvenskningen nått så långt att lärare "tänker i" svensk historia. En vän till mig hörde att tjugo studenter som läste historia vid lärarhögskolan i Malmö fick frågan om vem som var kung (här) under mitten av 1500-talet. Alla var överens om att det måste varit Gustav Vasa. Tiden stämmer, ja, men inte platsen.

Några historielärare runt om i Skåne har, enligt artikeln, slagit sig samman och börjat göra "Skåneprovet", ett gemensamt gymnasieprov i historia, ungefär som de nationella proven i svenska, engelska och matematik. Nätverket startade för fem år sen. Det kan också komma att utökas till grundskolan. På så sätt kan man jämföra betyg.

Men man får ju också en gemensam ram för vilka kunskaper som skånska elever ska besitta. Detta för lärarna frivilliga prov, kan vara ett oerhört bra initiativ. Om det gjorts på rätt sätt. Det vore mycket intressant att se provet någon gång.

En av lärarna invänder att "men för hela Sverige har vi inte en susning". Men: just ett skånskt historieprov kan och bör nog inte generaliseras till ett Sverigeprov i historia.

Två intressanta bloggare

Idag presenterar jag två bloggare som skriver lite om federalism/Skåne. Först ut är Tomas Melin som kallar sig Den där Tomas.

Tomas skriver bl a om Biblioteken och det kommunala självstyret. Där blir han irriterad på ett förslag från vänsterpartiets Rossana Dinamarca som vill skärpa bibliotekslagen och Tomas kallar detta "ett gigantiskt ingrepp i det kommunala självstyret". Sedan följer ett längre resonemang som självstyrets vikt.

I en annan bra artikel attackerar han Nationalstatens hegemoni och skriver att "Sommarens stora idrottsfester fullkomligt dryper av nationalsymbolismens fetflottighet."

Och så skriver Tomas en artikel med rubriken Det är nåt visst, med en federalist. Den handlar om Europa, federalism och överlappande suveräniteter. Tomas skriver: "Sverige, som är en centraliserad enhetsstat sedan Vasatiden, skulle verkligen vinna på att federaliseras. En ny grundlag som utgår från kommunerna skulle kunna delegera vissa frågor till regioner, vissa till staten och vissa till nivåer därutöver."

Tomas Melin är miljöpartist från Stockholm och är bl a mycket EU-kritisk, så mycket skiljer från oss Skåneregionalister och centerpartister. Men det här är en blogg att kolla in.

Stefan A. Johansson är socialdemokrat från Helsingborg och tycker att Skånska bör förklaras som ett regionalt språk i Sverige. Han har en omröstning på sin hemsida där 92 % av 91 svarande tycker att skånska ska förklaras som ett regionalt språk i Sverige. 5 % säger nej och 2 % vet inte.

Samtidigt vill Stefan Johansson avskaffa Region Skåne, säkerligen den enda politiska institutionen som någonsin skulle kunna driva en sådan idé. Man blir förvirrad.

Vi ska tydligen som kollektiv helt avlövas vårt självstyre. Bara kommunala självstyret blir kvar och vi har den skånska splittringen och röran tillbaka. När beslutsfattare väljer om Burlöv ska bestämma över något eller om riksdagen ska göra det, så vet jag vem som alltid vinner den kampen. Skåne fungerar mer och mer som én stad. På en timma når du Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm och Christianstad. Pendlingen ökar hela tiden. Därför blir Region Skåne mer och mer uppenbart den allra viktigaste politiska enheten. En verklig naturlig region - i historia och samtid.

[ Andra bloggar om: nationalstaten, federalism, skåne ]

Upphovsrätt <> äganderätt

En mycket tänkvärd debattartikel "Dags avskaffa upphovsrätten" i Expressen 19/6-06. Några citat: "Upphovsrätt är något annat [än äganderätt], man kan säga att det är en påbyggnad på äganderätten. [...] Att skilja mellan äganderätt och upphovsrätt leder till en viktig insikt - skulle upphovsrätten tas bort återstår äganderätten. [...] Fildelning är alltså inte stöld, det är ett brott mot upphovsrättslagen [som den ser ut i dag, min anm]."

[ Andra bloggar om: upphovsrätt ]

DN och nationalstatens problem

I DN:s huvudledare 22/6-06 "Särboskap är den nya europeiska modellen" kommenterar författarna Kataloniens folkomröstning i helgen och talar om "Europas lapptäcke [som] får allt fler rutor". Ledaren andas kritik och uppehåller sig kring problematiska fall.

Vissa av citaten blir tydligt avståndstagande: "Många människor reagerar med att vilja låsa till och samla sig med de sina i allt trängre kretsar, lösningen är regionalisering, avskärmning från de andra." Avslutningen är: "Ett ökat självbestämmande hjälper till att lösa upp motsättningar och gör det lättare att få uppslutning kring den större gemensamma enheten. Detta är positivt. [...] Riskerna med bryta-sig-loss-rörelserna är dock att de faktiskt bryter sönder staterna. Och att därmed en trång nationalism tar över. Vad ett Europa i inbördes konfrontation kan medföra känner vi bara alltför väl."

Ledarens skribenter tycks ha en naiv inställning till nationalstaten. Eventuella problem med den nämns inte. Det är ingen överraskning att ledaren är skriven i nationalsstats huvudstad som i huvudsak fått behålla sitt språk och sin kultur och inte har mycket till gränsregioner att förhålla sig till. I övriga Sverige har i princip alla regionala språk och särarter raderats till förmån för en kultur inspirerad av den som media och eliter sänt ut från huvudstaden under 1900-talet.

Nationalstatens kulturcentralisering har varit en fruktansvärd förlust. Rörelser i Europa försöker nu hindra ytterligare förluster och t o m ta tillbaka kultur och identitet. Just detta är i stort sätt problemfritt. Inget tyder på att det ökar främlingsfientlighet i allmänhet.

Ännu viktigare är att man försöker bryta ner nationalstatsgränserna i Europa och bryta ner nationalstaternas tankemönster som finns i lagar, i organsationer och bland vanliga människor faktiskt indoktrinerade av tidigare tankemönster. Man försöker bygga ett Europa baserat på närområden, som är verkliga. Det förhindrar inte på något sätt stark solidaritet, som även tar sig politiska uttryck, med människor över t ex hela kontinenten, men den politiska grunden måste vara lokal/regional.

Sista stycket i ledaren skulle jag alltså formulerat på ett annat sätt än DN: "Fördelarna med bryta-sig-loss-rörelserna är att de mentalt bryter sönder staterna. Och att därmed en trång nationalism tvingas på reträtt. "

[ Andra bloggar om: nationalstaten, federalism, separatism ]

Låt svenska landslaget förlora!

Jag har under VM lojalt hejat på svenska landslaget i fotboll och gladde mig mycket åt målet mot Paraguay där jag satt på Glorias i Lund med ett grupp vänner. Efter matchen började för första gången tveksamheten krypa in. Det var lite för mycket blågul glädje därinne helt enkelt.

Inför Englandsmatchen var jag således ganska likgiltig, men tyckte att ett oavgjort resultat var perfekt och det var härligt med kvitteringsmålet i 90:e minuten.

Men nu på lördag är det dags för svenska landslaget att förlora. Tyskland ska göra sin plikt. Det inte bara tror jag; det hoppas jag. Det finns inte längre någon jättelik oppositionell Hofterups Skånelandsflagga i VM-sändningarna till skillnad från 2002. Skånelands flaggor, och därmed mångfalden, har i princip försvunnit ur klacken. (Ett undantag ser ni i bilden till höger som jag länkat från Sydsvenskan.) Övermodet inför att slå Tyskland - för första gången på 48 år - växer.

Mest störande är det blågula viftandet med flaggor här hemma. Det talas inte längre bara om fotboll och svenska landslaget. Nu har vi fått en oblandad nationalistisk ton i fotbollsäventyret med torgförande av rena nationalsymboler. Grannbyggnaden till mitt jobb monterade en fasadflagga under VM där flaggan fick hänga. Man ser folk gå omkring på stan med matchtröjor och liknande och nu bär t o m snabbköpskassörskan nere vid torget svenska flaggan på tröjan.

Det var trevligt att Sverige gick vidare från gruppen, men nu hoppas jag att äventyret tar slut. Det är visserligen ingen katastrof om laget mot förmodan skulle gå längre, men jag är bedrövad över att jag för första gången i mitt liv inte längre kan heja på Sverige på fotboll eftersom vardagsnationalisterna tagit över den sport jag tyckte om.

På lördag: Tyskland-Sverige: 1-0 = Verkligheten-Nationalismen: 1-0.

[ Andra bloggar om: fotboll, nationalism ]

Centralisering av svenska simkrav

Svenska livräddningssällskapet (SLS) kräver nu en skarp lag om simkunnighet. DN har en artikel 19/6 06. Skolverket lägger snart fram en ny simkunnighetsdefinition. Hittills har varje kommun eller stadsdel själva fått definiera begreppet. Karin Brand, generalsekreterare på SLS säger att "Simundervisning borde stadgas i skollagen så det blir kommunens sak att se till att alla elever verkligen lär sig simma. Nu kan kommunen delegera ner till varje rektor att lösa situationen." Men Eva Petrov, skolutvecklingssamordnare i Rosengård i Malmö, är tveksam till att styra upp frågan centralt.

Min första poäng är att om dessa frågor inte tas på kommunal nivå och om det finns anledning att "centralisera" dem, så ska den centraliseringen givetvis aldrig ske till Stockholm utan den ska stanna inom regionen. Här finns kompetens att ta egna beslut om tänkbara "enhetliga" regler inom Skåne (vilket ändå är klart tveksamt). Det finns för den typen av likriktning i princip aldrig någon anledning att gå utanför Skåne, Halland, Blekinge och Öresundsregionen i övrigt. Större än så kan regionen aldrig uppfattas och denna typ av beslut ska tas inom naturliga befolkningregioner och de politiska enheter som definerar dem.

För det andra, om man centraliserar bör man som politiker med helhetsperspektiv, enligt mig, ha i åtanke att man försöker hitta något annat som man då samtidigt decentraliserar. Det kan inte vara en strikt regel, men en tanke som man kan ha i skallen för att hålla politiken kvar på rimlig lokal nivå över tid.

Spelet Monopol

Spelet Monopol är ett ganska intressant kulturellt fenomen. Till sin natur (npi!) utspelar det sig i en specifik stad. Den enda version som länge sålts i Sverige utspelar sig i Stockholm. Kanske var man övertygad om att det måste räcka för alla svenskar eller så fanns en samsyn om Stockholm som kosmopolitiskt centrum och att man trodde det fanns en längtan efter storstaden för övriga svenskar. Så unga skåningar köpte och sålde fastigheter på exotiska platser som Eriksgatan, Karlavägen och Drottninggatan. För stockholmarna var det tvärtom vardag, men spelet hade på så sätt olika funktion för olika svenskar.

Nu kommer nya monopol. Monopolspelet flyttar in i 2000-talet. Flera gator försvinner. Sydsvenskan skriver om det 20/6 2006, men kommenterar inte att allt för tidningens läsare fortfarande utspelar sig i en stad längre bort än Hamburg, Dresden och på ungefär samma avstånd som Prag.

I höstas (17/8 2005) stod det i Metro Skåne att Malmöföretaget Tenje & Partners bytt ut Norrmalmstorg, Västerlånggatan och andra Stockholmsadresser mot en ny spelplan. Produktutvecklare är Nils Tenje. Spelet heter ”Malmö – spelet om din stad”. Turning Torso, Falafel no 1 och KB är med. Sydsvenskan skrev inget då, men när Stockholmsversionen uppdaterades tyckte man det som sagt var viktigt nog.

Den regerande svenska mästaren i Monopol är Mattias Björklund från Staffanstorp. Han uttrycker i Sydsvenskan att han är bekymrad över moderniseringen av Stockholmsspelet. Han talar om "gammaldags charm". Han vill ha tillbaka sitt gamla spel med Centrum, Västerlånggatan, Diplomatstaden och Folkungagatan (gator som ströks nu i 2000-versionen). Det är på de underligaste platser som kulturcentralismens triviala institutioner finner sina försvarare.

Själv växte jag enbart upp med en sydamerikansk variant av Monopol. Det hette Estanciero (= godsägare). Jag tror inte att det innehöll specifika argentinska platser, men kan ha fel. Det var svårt för det var på spanska. Men det gick det också.

När Sydsvenskan gör sin "Guide till sällskapsspel i julhandeln" (2006-12-12) tar de bara upp den nya Stockholmsvarianten. Malmötidningen nämner inte alls Malmöspelet. Strukturen i mediasamhället fungerar så att vi skåningar lever våra liv genom Stockholm, inte genom våra egna platser.

Skåningar mot antisexköpskampanj

Den svenska sexköpslagen infördes 1 januari 1999. Den har alltså varit i bruk i sju och ett halvt år. Övriga 192 stater i världen har valt att inte ha en lag som förbjuder köp av sexuella tjänster. En sådan lag har diskuterats i Danmark, Norge och Finland, men man har hittills sagt nej. Sverige är ensam på jorden om denna kontroversiella lag, en lag vars eventuella förtjänster fortfarande debatteras och kritiseras i Sverige.

Det finns en kampanj i vilken man samlar in namn för att övertyga Svenska fotbollsförbundet om att spelarna ska ha varsin pin med STOP-märket - stop mot sexhandel (sexköp) under VM - på sina tröjor. En Sifo-undersökning som Aftonbladet 11 juni 2006 rapporterar om visar att 48 % av svenskarna vill att landslaget ska ta ställning mot sexhandel. Men det är stora regionala skillnader: i norra Sverige är 61 procent för, medan bara 34 procent i Malmöområdet håller med.

Det tycks som om övriga Sverige drivs av en längtan att stifta föregångslagar som på olika sätt har med sex att göra (jämför också med den nya lagen om att kalla sexuella relationer med barn, trots nominell frivillighet, för "våldtäkt" istället för, den enligt mig bättre termen, "sexuellt utnyttjande"). Kanske är äldre tiders frikyrklighet i Sverige utanför Skåneland en av förklaringarna. I frågan om fotbollslandslagets uppgift är att missionera mot sexköp är skåningarnas inställning i alla fall: 'nej'.

[ Andra bloggar om: feminism, fotboll ]

Förslag: regionala dekret

Jag arbetar för att bli regionpolitiker. Ändå har jag en massa åsikter om saker som inte regionfullmäktige avgör. En hel del av de åsikterna accepterar jag att det inte har med min nuvarande valkampanj att göra. Men det gäller inte alls allt.

Regionen sa idag ja till både ESS i Lund och E22, båda givetvis mycket positiva saker. Men inte är det regionen som egentligen bestämmer. Istället kunde man läsa i Sydsvenskan 12 juni 2006: "På socialdemokratiskt förslag gavs regionstyrelsen i uppdrag att vända sig till regeringen och påtala vikten av att anläggningen förläggs till Lund." samt "För att i någon mån mota den kritik som kommer från de borgerliga om handlingsförlamning när det gäller E22 lade socialdemokraterna också ett förslag om att skriva till regeringen och påtala behovet av strukturella förändringar i nordöstra Skåne."

Det är inte första gången. I KB 23/10 2000: "De många skrotbilarna som lämnas runt om i de skånska skogarna är ett problem. Det menar regionråd Rolf Tufvesson (kd). Därför gör han ett undantag och accepterar en motion till regionfullmäktige om en fråga som fullmäktige inte kan besluta om. I maj motionerade Harry Franzén (Skånes väl) om att regionen borde uppvakta regeringen och Naturvårdsverket. Regionen borde kräva att premien vid inlämning av bilar till skroten skulle höjas. [...] Rolf Tuvesson har valt att rekommendera Regional Utvecklingsberedningen (RUB) att gå på motionens linje."

Och HD 2/11 2000: "Det ska vara ruskigt svårt för politiker att höja skatter. Det tycker de två unga moderaterna Henrik Kvennberg och Carl Johan Sonesson i regionfullmäktige. Deras förslag, i en motion, är att regionstyrelsen får i uppdrag att be regeringen ändra i kommunallagen så att det skulle krävas så kallad kvalificerad majoritet i en politisk församling för att besluta om en skattehöjning."

Här är alltså en metod som regionfullmäktige ibland använder för att uttrycka åsikter som det som egentligen inte ligger i dess kompetens: regionstyrelsen "vänder sig till regeringen" eller "skriver till regeringen [för att påtala behovet]", regionen "uppvaktar regeringen", regionstyrelsen "ber regeringen ändra [i kommunallagen]". Allt sker på uppdrag av regionfullmäktige.

Man kan även tänka sig att regionen generellt bestämmer sig för ansvarsområden som den anser att den borde ha och i väntan på formell kompetens regelmässigt upplyser regeringen om hur man önskar att regeringen ska agera. Regionen kan faktisk t o m vara ganska detaljerad och t ex precisera exakta ordalydelsen i lagtexter som man vill se införda/förändrade. Man kan kalla detta regionala dekret mot staten.

Var bestäms hastighetsgränserna i Malmö?

Var bestäms om Malmö kan inför en hastighetsbegränsning på 40 km/h i sin innerstad? I Malmö förstås? Nej! I regionfullmäktige i Christianstad åtminstone? Nej! Det bestäms 615 km bort, i Stockholm. Sydsvenskan 8 juni rapporterar:

Malmös tekniska nämnd skrev till Vägverket och Näringsdepartementet och undrade om man fick använda de av regeringen nya föreslagna hastighetsreglerna, dvs 30, 40, 50, 60 och 70 kilometer i timmen. Transportminister Ulrika Messing sa nej. Först ska man utvärdera hur det gått i pågående försök i bl a Sundsvall och Hudiksvall.

Det är underbart med visionen om närsamhället och lokaldemokratin.

Sveriges nationaldag får kritik

Idag är det Sveriges nationaldag. SVT Text konstaterar: "I stort sett varje kommun [i Sverige] firar nationaldagen med tal, sång och musik." I Skåne firas nationaldagen med grönköpingsmässiga festligheter i minsta by. Bypolitikerna tävlar om att vara bäst i den svenska klassen.

Det är inte jämförbart med hur Europadagen firas (ignoreras). Och det ska bli intressant att se hur man firar Skåneländska Flaggans Dag den 16 juli. Bara Burlöv högtidlighåller dagen, vad jag förstår. Europadagen och Skåneländska Flaggans Dag är förstås egentligen viktigare dagar än den s k Nationaldagen.

Den som den 6 juni flyger inrikes med SAS och klär sig gult och blått får en gratis inrikesbiljett. Hur vore det om samma erbjudande gällde den som klädde sig i gult och rött den 16 juli och flög till eller från Sturup?

Samtidigt bryr sig de flesta inte om nationaldagsfirandet. Bara en av tio tänker delta i ett officiellt firande och var tredje har bestämt sig för att inte fira alls, säger en Sifo-undersökning. I Skåne ser det ännu sämre (bättre) ut. Enligt Ystads Allehandas "Dagens fråga" kommer 19.5 % att delta i något nationaldagsfirande. 80.5 % gör det inte. 333 svar kl 1220. Enligt Trelleborgs Allehandas "Dagens fråga" är det ännu färre som deltar i Trelleborg. Där kommer 14.4 % att delta i något nationaldagsfirande. 85.6 % gör det inte. 181 svar kl 1220. Lund brukar med sina 100 000 invånare ha ca 200 nationaldagsfirare. Konferencieren Fredrik Tersmeden beklagade sig t ex offentligt 6 juni 2003.

Trots de lokala krämarnas vurm för nationalistiska fester finns det intellektuell moteld. Här är en liten lista:

Stefan Bergmark, krönika Skånska Dagbladet, 5 juni 2006: "Varför beslutar våra parlamentariker plötsligt sig för att göra sjätte juni till en röd dag och därmed indirekt bjuda in till nationalistiskt stöveltramp? Dels handlar det förstås fortfarande om gamla unkna etnocentriska föreställningar om den svenska kulturens överlägsenhet och dravel om det svenska folkets behov av att enas."

Göran Greider, chefredaktör Dalademokraten, Metro Skåne 5 juni 2006: "Imorgon är det Sveriges nationaldag. Det är bra att nationalismen inte är särskilt stark i det här landet. Känslan för ”det svenska” tycks faktiskt mer gälla naturen än människorna: en vacker junidag är den verkliga flagga som innevånarna i det här landet skulle kunna enas under. Därför borde nationaldagen i stället göras om till just en naturdag, dagen då vi talar med de träd och blommor, som redan nu utgör den stora majoriteten av innevånare i Sverige."

Magdalena Nordin, fil dr i religionssociologi och lärare vid Imer, Malmö högskola, Sydsvenskan 5 juni 2006: "Under denna dag förväntas vi, tillsammans med kungligheter i svensk folkdräkt viftande med svenska flaggor och sjungande nationalsången, bekräfta vår svenskhet. [...] Undersökningar visar att yngre och de med längre utbildning lägger mindre vikt vid nationen Sverige och nationella symboler. Kanske kommer nationalitet i framtiden inte längre att vara det som avgör vem vi känner gemenskap med. Och vad händer då med morgondagens helgdag?"

Ilan Sadé, (c), kandidat till regionfullmäktige, fd förbundsordförande centerstudenterna, sin blogg 5 juni 2006: När kungen den 6:e juni kommer till Malmö IP för att låta sig hyllas med kungssång och fyrfaldiga leven för Sverige är det någonting som trycker på mina axlar och klämmer i magen."

Göran Hansson, vice ordf i Stiftelsen Skånsk Framtid, Blog Skåneland, 4 juni 2006: "The official reason for celebrating the national day holiday is to commemorate the King Gustav Vasa, who is claimed to have created Sweden during the 16th Century. This was long before Scania and other territories were conquered by this man’s followers."

Robert Dahlström, Trelleborgs och Ystads Allehanda, TA 3 juni 2006: "Ett annat skäl till varför jag åker till Berlin är att jag vill slippa nationaldagen. Jag klarar inte av flaggviftning, fornstora dar, slag för bröstet och högstämd nationalism med kungliga tal. [...] Jag tror inte att vi skåningar är lika svensk-nationalistiska som till exempel de som bor i Värmland, Dalarna eller Helsingland."

Johan Linander, riksdagsledamot för centern, riksdagmotion 2005/06:K247, 2 oktober 2005: "Den 6 juni firas som nationaldag i Sverige med anledning av att Gustav Eriksson Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523. Jag kan förstå att Gustav Vasa har varit en viktig historisk person i vissa delar av Sverige, men som skåning har jag ingen anledning att fira Gustav Vasas kröning av flera anledningar."

Daniel Sandström, Sydsvenskans kulturchef, Sydsvenskan 3 juni 2005: "Motiven bakom det nya nationaldagsfirandet i Sverige är nog inte heller helt oskyldiga. För ytterst kan detta firande, där tv- och radiotablåerna plötsligt är fullmatade med blågula inslag, tolkas som en process där politikerna och medierna ser en chans att minska sin isolering och återvinna en legitimitet som idag inte är så självklar. [...] Är det inte det som måndagens jippo egentligen handlar om?"

Malte Lewan Neelsen, kandidat till regionfullmäktige för centerpartiet och vice ordf i Föreningen Skånelands Framtid, Helsingborgs Dagblad 4 juni 2003, Skånska dagbladet 6 juni 2003 och Kristianstadsbladet 6 juni 2003: "På fredag kan vi som hellre betonar Europas roll och Skåne i södra Östersjöregionen protestera mot det överdrivna nationaldagsfirandet. Vi går inte på något firande, vi flaggar inte, vi sjunger inte med. Jag kan lova att vi kommer att vara flest, oavsett denna uppmaning. Vi jobbar på som vanligt i en verklig verklighet, inte i gårdagens illusion."

[ Andra bloggar om: nationaldagen, nationalism ]