Sverige vill i EU inte sätta tak för vad det ska kosta att använda en mobil i ett annat land. Det kan man läsa i "Svenskt nej till roaming-tak" (2006-12-11). Idag kan samtalkostnader vara långt över tiodubbla om man är "utomlands", även inom EU. Datatrafik i Spanien kan vara tjugo gånger dyrare än i Sverige om man väljer fel operatör.
Men infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) - som jag rosade i denna blogg för knappt två veckor sen - vill istället stödja en fransk-brittisk kompromiss och säger därmed nej till ett tak för grossistpriserna mellan teleoperatörerna. Resultatet kan bli att vi även i sommar får betala de sjuka priser som vi börjar bli vana vid, om vi har fräckheten att passera en nationalstatsgräns.
Inte minst inom storstadsområdet Öresundsregionen är roamingavgifterna en bisarr företeelse som delar regionen i två ungefär lika stora hälfter. Operatören Tre har - som ensam operatör - avskaffat dem delvis, men de återstår även med Tre om du är i Danmark med en svensk telefon och ringer till ett nummer i Danmark. De återstår också för de Tre-kunder som har ett flatrateabonnemang på datatrafik i Sverige. Då betalar man ändå 15 SEK (!) /MB så fort man är över bron.
Visst kan man mena att politikerna ska lägga sig i marknaden så lite som möjligt - Torstensson anger uttryckligen detta som ett skäl - och man kan ha förhoppningen att detta kan lösa sig över tiden, om politikerna talar om vad de önskar ska ske.
Men (1), den här diskussionen var uppe i somras och jag har inte hört om en enda roaming-avgift som sänkts som resultat av politikernas viljeyttring sedan dess. Och (2), nationalstatstänkandet som bl a mobiloperatörerna går efter här är en av Europas starkaste sociala och politiska krafter. Det måste brytas ned på samma kraftfulla sätt som politiken bryter ner diskriminering i samhället. Det är överhuvudtaget ett av syftena med EU: att med politikens hjälp bryta ner gränser som marknaderna inte klarar.
Jag tror att orsaken bakom Sveriges agerande i EU mot ett roaming-tak i själva verket är att Sverige är något mer nationalistiskt än genomsnittet av övriga medlemsstater när det gäller ett visst perspektiv på andra länder. De stora EU-länderna - kanske med undantag av Tyskland - kan vara otroligt introverta, men det finns ändå en allmänt utbredd inställning bland folk i dessa länder att människor i ganska stor utsträckning förflyttar sig mellan europeiska länder också i andra syften än turism. Just det här tror jag att många svenskar ovanför det något mer kontinentala Skåne har svårt att förstå.
Och då kan man få för sig att agera så galet som Åsa Torstensson gör i EU:s ministerråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar