måndag, februari 26, 2007

Europas InterRail-tragedi

Ett av EU:s och järnvägsbolagens stora felgrepp var när man tillät chockhöjningarna på Interrailkortet i mitten på 90-talet. Så förlorades en europeisk generation. Jag tillhörde de sista som hann med under flera år. Det var mäktigt när vi unga européer samlades på tåg på vissa linjer.

Nu blir det som förr igen, lovar bl a SJ och tidningarna hänger på. Antalet tågluffare har ju minskat från 70 000 till 5000 sedan början av 90-talet. Så här säger SJ:

"Nu ska det bli enklare och smartare igen att se Europa med InterRail. Zonindelningen försvinner och räknar man in inflationen så är priset för ungdomar i princip detsamma som det var för 35 år sen, när det lanserades första gången. [...] Kortet är mer flexibelt än det var ursprungligen. De allra flesta ägnar ju inte en hel månad åt att åka tåg."

Så låt oss jämföra förra årets priser med de nya. Andra klass global kostade 2006 5190 kr för vuxna och 3660 kr för ungdom 12-25 år. Nu har priserna höjts till 5520 kr för vuxna och 3680 kr för ungdom samma ålder.

På 90-talet, i samband med prishöjningarna, infördes ett zon-system som var ett alternativ för en resenär som ville hålla nere sina kostnader. Då hette det att zon-systemet skulle göra tågluffandet ännu billigare. Nu heter det tvärtom att vi "äntligen" blir av med zon-systemet för att vi nu ska kunna resa överallt (dumheter, för global-kortet har alltid funnits).

Denna gång, när de höjer priserna, är det det nya flexikortet som ska avleda uppmärksamheten. Med flexikortet global (10 valfria resdagar inom 22 dagar!) är priset 3310 kr för vuxna och 2200 kr för ungdomar. Men det är bara ett annat sätt att resa med sina nackdelar - grundkortet har hur som helst blivit dyrare 2007. Som varje år sedan 90-talet.

Kanske ännu viktigare är att järnvägsbolagen inte tycks ha gjort upp med sina komplicerade tilläggsavgifter på de flesta tåg. I början på 90-talet hörde dessa till undantagen. Man bara satte sig på ett tåg. Idag ska man stå i kö för att köpa tillägg på nästan alla tåg. Vi kan namnet på många språk - Zuschlag, supplément, suplemento etc - eftersom många har träffat en arg tysk eller fransk viftande konduktör som begärt dessa. Tilläggen kan vara 10 kr eller 100 kr på en sträcka. Man kan inte kostnadsplanera i förväg för tilläggspriserna är olika från land till land och inte sällan även komplicerade inom ett land.

Till sist finns det åtskilliga snabbtågslinjer där InterRailkortet helt enkelt inte gäller. Tilläggen och tillgången till resor på alla sträckor borde ha inkluderats i priset - högt eller lågt - för två eller tre decennier sedan, eftersom nuvarande kortpris är en exercis i att gömma det finstilta.

Prishöjningarna i år och bristen på heltäckande kort visar att Europas politiker inte har förstått vad de borde förstå: en europeisk identitet uppstår inte av sig själv utan när folk reser. InterRail, denna unika typ av resande, integrerad i sin omgivning, är en fantastisk praktisk utbildning i det europeiska.

[ Andra bloggar om: , ]

1 kommentar:

Jens Persson sa...

Ah, det minskade från 70000 till 5000 per år? Det förklarar varför man så ofta hörde om folk som hade tågluffat när man var i tonåren, men att jatg hittills inte hört talas om någon jämnårig som gjort det. (Jag är född 1978, så vi var väl de första som aldrig fick möjlighet att tågluffa billigt. Surt...)