Som nybliven i Lunds kommuns utbildningsnämnd går jag en hel del kurser just nu. Det här är en något underlig värld, där information som kan får vilken normal person som helst att tänka "boring!" diskuteras som om det vore något... hm...intressant. Och det är väl som med det mesta här i livet att när man väl kommer in i det så blir det intressant. Alla specialintressen bygger ju på det.
Dessutom är nämndsuppdrag en ganska så social aktivitet. Man ska "hantera" ett antal människor som har olika roller i beslutssystemet i ett ganska komplicerat mönster. Men framför allt är så många människor beroende av en och tillräckligt många av dem vet om att det är oss de är beroende av för att de ska höra av sig till oss. Vi kommer att vara med på skolkonferenser och i olika kommunala "temaråd" m m.
Utbildningsförvaltningen - som i stort sett har hand om gymnasieutbildningen - har knappt 950 tills vidare-anställda och budgeten är på ca en miljard. Bortseett från de anställda är givetvis massor av lundabor beroende av vår service. Vi är i nämnden relativt självständiga - inte särskilt hårt styrda av kommunstyrelse/kommunfullmäktige. Tjänstemännen bestämmer mycket, men vi sitter i toppen av förvaltningen och sätter ramarna för verksamheterna. Vi skulle alltså teoeretiskt kunna ta över många av tjänstemännens uppgifter om vi så ville. Inte sällan sätter vi dem i arbete.
Jag tillhör de ordinarie ledamöterna i en borgerlig majoritet som bara har en rösts övervikt i nämnden. Min röst blir på så vis väldigt viktig, liksom var och en av de andra sexs röster är. Det finns bara en ordinarie centerpartist i nämnden, så det blir jag som skriver på borgerliga dokument för centerns räkning. Det känns som ett privilegium att få så mycket att säga till om som relativt ny.
Vi har borgerliga gruppmöten innan nämndssammanträdena som är ca en gång i månaden. På det borgerliga gruppmötet beslutas i princip allt viktigt. Jag kan erkänna att jag har svårt att tvinga mig att engagera mig i något som jag tidigare inte skulle brytt mig alls om. Men när man väl kommer in i ärendena, så kan man så där lagom icke-passionerat argumentera för en ståndpunkt. Det känns ändå naturligt att man inte brinner för alla, eller ens en majoritet, frågor, för de är ofta av en generell administativ karaktär även om man vet att besluten får följder. Här gäller en viss professionalism.
Vi kan lägga s k skrivelser undertecknade med en ledamots namn till nämnden, som väl ungefär motsvarar en motion till kommunfullmäktige. Det kan alla medborgare göra, men sitter man i nämnden för en majoritet får skrivelsen i praktiken klart mer tyngd. Det är kanske då det roliga börjar. När man på så sätt kan driva hjärtefrågor och förhoppningsvis blir lyssnad på av övriga på gruppmötet. Men det mesta är ännu nytt för mig.
Idag var jag på mitt första nämndssammanträde. Det är en konstig värld. Ärendena gick snabbt förbi och det hela kändes effektivt. Förberedelse är essentiellt. Och då satt vi ändå i drygt tre timmar (vilket f ö räknas som lite). Det blev en hel del omröstningar där vi alltid vann 7 röster mot 6 med handuppräkning. (Vi satt rakt mittemot varandra på raka rader så jag fick bilden av två slagskepp som fyrade av kanoner (röster) med bredsidan mot varandra.) Nämndsordföranden gick ändå oppositionen till mötes i några frågor. Oppositionen var ofta konstruktiv, tyckte jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar