tisdag, maj 06, 2008

Konstant språk nationalromantisk strävan

Julia Svensson, journalist, skriver på Sydsvenskan i "Svengelska forever" (webb 2008-05-06) om engelskan som gör stora insteg både i vardagsspråket, affärsvärlden och vetenskapen. Hon skriver om språklagar och är kritisk. Hon skriver att det vore:

"helt klart bäst att låta anglifieringen och andra språkförändringar ha sin gång. För strävan efter ett konstant språk är en farlig romantisk syn på det nationella arvet – en tendens lika lite unik för Sverige som högerpopulismens framgångar".

Jag tycker hon bortser från att värdet av mångfald gör att det kan finnas skäl att artificiellt bevara språk. Språktrygghet kan vara ett annat skäl. Samtidigt har hon en definitiv poäng att strävan efter ett konstant språk innebär en olycklig "romantisk syn på det nationella arvet". Vi måste kunna blanda språk och låta språk förändras.

Svenska kan t ex blandas med skånska och/eller danska till en öresundska. Engelskan kan få vara med. Det finns inga regler. Det borde i alla fall inte finnas några regler. Skrota planerna på en svensk språklag!

2 kommentarer:

lao_tse sa...

Itt dilemma i att släppa skånskan lös är vilka härader och ord man ska utgå ifrån. Det tycker jag är svårt. Finns ju Oxie härad, Nordvästra Skåne, Göinge, Österlen och andra ord/ordböcker. Vad ska man utgå ifrån?
Itt annat problem är att vissa ordlistor går inte få tag på längre och ungdomen känner inte till dem. De innehåller tusentals ord. Ska språket släppas löst måste det vara tillgängligt för folket. Det måste man kunna göra något åt och börja någonstans. Ska bara vissa ord vara med? Eller ska alla skånska ord tas med? Måste det anges härad, eller bara ta alla ord och sätt ihop itt skånskt språk? //Pär

Johan W sa...

Jag håller med dig Malte. Låt språken vara dynamiska och låt oss inte låsa oss alltför mycket runt svenskt och danskt etc.

Svanska, skandinaviska, öresundska med en engelsk interlingua-touch ja varför inte?