Idag publiceras en artikel i Sydsvenskan om en kurs för invandrare i Studiefrämjandet i Lunds regi. En deltagare säger "Skånska är svårt. Riktig svenska är mycket lättare." En annan deltagare säger "Skåningar pratar jättekonstigt. Varför säger de pu? Det heter ju på. Nej, stockholmska är mycket lättare."
Det mest intressanta är kanske vem som lärt de här invandrarna att det nödvändigtvis heter "på" istället för "pu". Och vem har lärt dem att det finns en "riktig svenska" och att skånska inte tillhör denna. Och varför?
Det naturliga är väl att invandrare i allmänhet lär sig den dominerande språkvariant som talas i den trakt dit de kommer. Det vore t ex anmärkningsvärt om invandrare skulle lära sig tungspets-r när de flesta i denna region inte använder det. Det är också anmärkningsvärt om de inte har blivit införstådda med att man kan säga både "pu" och "på" - regionalt finns ju här två språkvarianter att välja mellan. I vilket fall borde ingå i språkinlärning att man kan förstå båda. Och att ingen i sig har företräde.
Ett exempel: jag har tillbringat ganska mycket tid i Andalucien i Spanien. Jag har då aktivit försökt ta till mig av den regionala spanskan där. Varför skulle jag insistera på att i alla lägen tala "korrekt" Madrid-spanska i Sevilla?
Lär sig inte invandrare om sin regions kultur och språk (här: dialekt), så kommer de att vara onödigt mycket främlingar i sin egen miljö. I artikeln lovordar en kursdeltagare istället språket i en annan trakt, en trakt över 600 km från kursdeltagarens boort. Det ger en obalanserad situation. Invandrarnas mottagande lägger ett främlingsskap på det andra. Det gör dem ingen tjänst. Ingen annan heller.
2 kommentarer:
Detta är en effekt av den långa ockupationen av Skåneland och måste därför motarbetas på det bestämdaste på alla fronter. Vår skåneländska nationalkaraktär kommer till uttryck via vårt språk och det får man inte tumma på. All undervisning i Skåneland att ske på vårdad skåneländska!
Som invandrare blir man specialist på fördomar, liksom på inofficiella aspekter av utanförskapets politik och, speciellt som man måste lära sig att navigera i ett nytt eller främmande samhälle, blir man expert på hur kartan ser ut angående maktcentra och maktspråk. Det som förnekas i officiella sammanhang visar när det gäller skånskan sitt sanna ansikte i all sin nakna fulhet: Attityder kring skånskan bygger på den ren skär uppsvensk lokalpatriotisk nationalistpropaganda från Mälarregionen.
Såvida det inte är så att alla de invandrare som uttalat sig brukar pendla till Stockholm dagligen för att få sig till livs sådana fördomar får man förmoda att de förmedlats genom media. Attityden att skånskan inte är gångbar i officella sammanhang, att den inte är ett "maktspråk" och att den inte heller är riktigt rumsren utan att man bör lära sig en uppsvensk variant för att "komma nånstans" verkar komma att produceras i all evighet i centralregionen. De är som en gamla LP:ar som hakat upp sig, ta, ta, ta , ta, rasp hopp, rasp, ta, ta - vilket bl a betytt att tungvrickande supradentaler i alla möjliga och omöjliga kombinationer är ett måste i det centralstyrda och centralproducerade TV-ruteinnehållet. Fragment med supradentala -r kombinationer florerar, t ex "borde bort", "härs och tvärs" och "härliga hörnor", ofta från folk som har skånska som modersmål. Från dessa kan man kan få höra inte enbart extremt överdrivna superdentaler i TV rutan utan också speciellt underliga uppsvenska imitationsformer av satsmelodiutsvängningar och andra egendomligheter, iscensätta får man förmoda för att "ta udden ur" deras skånskas "anstötlighet" i uppsvenska öron.
Eller kan det vara så illa att den nedsättande attityden mot skånskan bland invandrare kommer från svensklärarna som undervisar i invandrarsvenska!? Man får ju bara hoppas att så inte är fallet!
S.
Skicka en kommentar