tisdag, oktober 10, 2006

Svensk kommunal beskattningsrätt en illusion?

Alla vi arbetande betalar höga sociala avgifter via arbetsgivaravgifterna på 32.28 %. Den största delen av min inkomstskatt går till kommunen. Som Lundabo går, av det som är kvar, 21.24 kr till kommunen och 10.39 kr till regionen (sammanlagt 31.84 kr). Jag betalar ingen statlig inkomstskatt. De flesta gör inte det. Däremot betalar vi moms på vanligtvis 25 % på varor vi konsumerar för lönen - som vi ju alltså redan skattat för.

Enorma summor går seledes bort i skatt. Vi ska ju inte addera procentsatserna rakt av eftersom de tas ut efter hand, men skattetrycket i Sverige anses ändå ligga kring 63 % (1 - 0.7 x 0.7. x 0.75). Det är därför som Maud Olofsson säger så här i "Höga skattetrycket största problemet” i Privata affärer 2006-08-25: "Vi jobbar mer än halva veckan innan vi får behålla några pengar. Roten till våra ekonomiska problem är skattetrycket". I gengäld har vi i Sverige fri sjukvård, fria universitetsstudier och studentbidrag. Saker som vi annars ändå hade tvingats bekosta på något sätt själva, genom försäkringar eller livslån.

I flera länder i Europa har kommunerna ingen egen skattebas. De tar inte upp skatter utan får pengarna tilldelade sig från staten. Kommun och region i Sverige får ändå en hel del av mina pengar genom direktskatter och det är ju bra eller? Men kommun plus region får inte mer än 21.6 procentenheter av det totala skattetrycket på 63 %. Man får en tredjedel. Två tredjedelar får staten.

Dessutom skriver Maud Olofsson så här i Min dröm för Sverige (2006, s 74): "Sanningen är att mellan 80 och 85 % av de pengar som kommunerna förfogar över redan är reglerade eller reserverade genom beslut som fattats på nationell nivå. Det kan gälla hur skolan organiseras, hur förskolan ska skötas eller hur socialbidragssystemet ska se ut."

Så vad återstår då? Jo, kommuner och regioner beslutar över ca 6 % av invånarnas egna skatter. Dags att förändra.

Inga kommentarer: