söndag, december 24, 2006

Go jul!

Idâ e di julaàttan. Metró hâr i âlt gjord julafint å hâr julamaden færi. I vart fall ynsjar jâ jarr en go jul! Men vi ses nokk injan nyåursdá pu dinja bloggen.

Skrivet på vårt nästan förlorade gamla språk. Låt 2007 bli första året då det hörs seriösa röster bland politiker för att se det som en del av vårt kulturarv, med de konsekvenser det för med sig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Eftersom jag arbetar på en skriftnormal för jämtska (dvs den samling traditionella dialekter som talas i det mesta av Jämtland) så undrar jag om det har gjorts några allvarliga försök att skapa en enhetlig skriftnormal för skånskan. Innan man kräver att ett lokalspråk ska få officiell status, så borde man först definiera vad detta lokalspråk egentligen är. Det är det jag gör genom att skapa min normal för jämtska, och det är det ni skåningar bör göra för skånskan.

Om du är intresserad av att veta litet mer om detaljerna, så är det bara att fråga. Som aptitretare så kan jag ju skriva ut alfabetet för jämtska:

a á b d ð e f g h i í j k l m n o ó p r s t u ú v y ý æ ø ə

Utöver dessa så finns de alltid korta vokalerna â, ê, ô, û samt de alltid hårda ē, ȳ, ǣ. (Dessa räknas som varianter av motsvarande icke-diakritiska vokaler.)

Unknown sa...

Jag har haft det där som ett projekt tidigare. Det var en av de roligaste saker jag gjort. Konstigt hur man kan tappa bort gamla intressen. Resultatet blev f ö att jag lärde mig att prata en enkel, men exakt variant av det gamla Lundamålet. I blogginlägget stavar jag i huvudsak enligt mitt gamla projekts råd. Det ligger här.

Jag är den ende någonsin som jobbat med det här beträffande skånskan. Det kan jag med nästan hundra procents sannolikhet säga. Däremot har ju de många som skrivit på dialekt genom tiderna i praktiken utarbetat sina skrivsätt och stavningsregler. På så sätt är steget till dem inte så jättelångt. Men de har alltid bara försökt porträttera én dialekt.

Anonym sa...

Tack för länken till ditt utlagda dokument. Jag ska läsa igenom det och komma med synpunkter så snart jag kan! Mycket intressant. Jag har haft kontakt med guter (föreningen Propago) som utarbetade en ortografi för gutniskan. Bl.a. införandet av accentuerade vokaler för sekundära diftonger, t.ex. býkr 'böcker', uttal /böikar/ (Storgutniska) el. /böikur/ (Fårögutniska).

Det kanske ser ut som att min ortografi för jämtska innehåller många diakritiska tecken, men faktum är att frekvensen av ord som har cirkumflex eller macron nog i praktiken är väldigt låg. Man skulle kunna tänka sig att det är valfritt att sätta ut cirkumflexen eller macronet.
jag glömde nämna att jag också nyttjar tecknet ' för att ange att ett flerstavigt ord har enstavighetsaccent.
Ett typiskt ord i jämtska skulle kunna se ut så här med min ortografi: dýr'əð 'djuret', uttal /dy´re/. Här betecknar ý ett slutnare uttal än det 'ö'-lika y, ' markerar enstavighets- (dvs akut) accent, ə markerar ett "grumligt" 'e', dvs "schwa" (är faktiskt ett fonem i jämtskan pga vokalbalansen - setəð 'sätet' vs seteð 'suttit' uttalas olika) och ð är stumt men extremnt viktigt eftersom det markerar att det inte kan ske något bortfall av ändelsevokalen. I centraljämtska uttalas nämligen kastə 'kasta' som /ka`ast/ men kastəð 'kastat' som /ka`stə/. (I sydvästjämtskan är uttalet samma i båda orden förutom i snabbt tal då bortfall av ändelsevokal sker då det saknas ett skyddande .)

Anonym sa...

Jag har skummat igenom dokumentet. Tydligen så skapar du efter "occitansk modell" inte en enhetlig ortografi för skånskan, utan du introducerar snarare ett antal tecken som vart och ett av skånemålen får använda på bästa lämpliga sätt var för sig. Jag tror tyvärr inte det är rätt sätt, man bör försöka skapa en diafonemisk ortografi som är tillämplig på alla dialekter,vilket om inte annat är av rent praktisk betydelse. En bornholmare och en hallänning kommer få grava problem att läsa varandras texter om den "occitanska modellen" tillämpas. Själv tillämpar jag den "färöiska modellen" där alla dialekter får plats under en ortografi, vilket är ganska förvånansvärt med tanke på att färöiskan faktiskt är extremt dialektrik för att vara så litet som språk. (Läs mer om färöiska här!)
Den "färöiska modellen" innebär att man uppnår diafonemisk ortografi genom att gå tillbaka till tidpunkten då dialekterna började divergera. I ditt dokument så påstås i en citering att detta skedde under sen medeltid, om jag inte minns fel. Därför bör man titta på senmedeltida (dvs yngre forn-) skånska för att skapa ett gemensamt skånskt skriftspråk! Exempelvis så kan vi ju ta det citerade exemplet med de olika uttalen av 'öga'. Om jag inte misstar mig, så hette det på yngre fornskånska øgha där gh står för ett frikativt ("glidande") g-ljud. Det är detta gh som divergerat i uttalet. Det smidigaste vore att helt enkelt införa det diakritiska tecknet ğ. I t.ex. sydskånska uttalas detta alltså /j/. Därför bör man ha en stavning i stil med øğa, yğ< etc.; jag är inte riktigt säker på hur man ska behandla den betonade vokalen. Jag behöver veta mer om detaljerna för skånsk dialektutveckling först.