Alla vägar i Sverige är avgiftsfria utom (gamla och nya) Svinesundsbron (23 kr/överfart) och Öresundsbron. Då bortser vi från Stockholms stads trängselskatt (0-20 kr/infart) som har ett alldeles särskilt syfte.
Öresundsbron kostar 325 kr/överfart, dvs 650 kr tur och retur. Nu ska avgiften höjas med 8 % för att anpassas till den danska kronan ("Broavgiften höjs på svenska sidan", Sydsvenskan 2009-01-31).
Det finns gott om andra långa broar i Sverige, och ingen, utom olycksbrodern Svinesundsbron, kostar en krona att färdas på. Ölandsbron, Höga Kustenbron, Uddevallabron, Vallsundsbron, Stallbackabron, Sannsundsbron, Strängnäsbron, Alnöbron är t ex de svenska vägbroar som är mer än en kilometer långa. Gratis. Följer man länken ovan kan man se tjugo andra broar som mäter över halvkilometern. Gratis.
Att bygga tunnlar brukar inte vara så mycket billigare. Ett trettiotal svenska vägtunnlar, flera över kilometern långa, finns listade här. Ingen kostar något att använda.
Förutom broar och tunnlar finns många andra kostsamma infrastrukturprojekt i Sverige där trafikanterna åker gratis. Låt oss t ex se på Storstockholm.
Essingeleden blev klar 1966. Dåtidens kostnad på 240 miljoner kr är lite knepigt att ta reda på i dagens penningvärde, men ett par miljarder handlar det i alla fall om. Södra länken (6 km lång varav 4,6 km går i tunnel), invigd 2004, kostade ca 8 miljarder. Norra länken (kommer till största delen gå i tunnlar varav den längsta blir cirka tre kilometer lång). Den beräknas kosta något mer än Södra länken, när den blir klar 2015. Ingen av dem kommer att kosta något att använda. Österleden beräknas kosta lika mycket som Norra länken om den blir av. Förbifart Stockholm beräknas kosta ca 25 miljarder om den blir av.
Överhuvudtaget finns det totalt drygt 500 000 kilometer väg i Sverige. Sex av dessa kilometer är betalväg. De ligger i Skåne. Och kostar 325 kr per användning.
Av någon anledning har vi i Öresundsregionen fått en särskild Skåneskatt på vår kanske viktigaste trafikled. Samtidigt betalar vi, för varje kilometer vi åker, genom bensinskatten enorma infrastruktursatsningar i andra delar av staten Sverige.
lördag, januari 31, 2009
onsdag, januari 28, 2009
Fritt blås - och namnet "regionkommun"
Idag blev det klart. Allianspartierna är ense om att permanenta regionförsöken i Västra Götaland och Skåne. Dessutom tillkommer fler län. Det är positivt, om än inte helt oväntat (Sydsvenskan, "Besked om nya regioner dröjer", 2009-01-28, "Regeringen öppnar nu för nya storregioner", DN 2009-01-28).
När nu Region Skåne permanentas kan vi kanske slippa argumentet från vissa debattörer (särskilt inom socialdemokraterna) att vi måste ta det lugnt med självstyreivranden. Nu är det fritt blås. Åtminstone efter att lagstiftningen senare kommit på plats.
De fyra partiledarna skriver bl a att "Övriga förslag om överföring av makt från staten till regionerna är inte aktuella”. Det kan tyckas chockerande att ett federalistiskt parti som centerpartiet skriver under på en sådan mening, redan innan vi är i närheten av en federlistisk vision för Sverige. Det finns dock en viss logik i detta, eftersom moderaterna i sin tur nu accepterat att "Sverige framöver ska ha tre politiskt beslutsfattande nivåer med rätt att ta ut skatt". I gengäld kräver jag en centerpartisk valrörelse där man önskar mandat från folket att driva den federalistiska idén vidare i nästa valrörelse.
Beteckningen "regionkommun" används i artikeln. Det är ett primitivt sätt att försöka klumpa ihop de två lägre nivåerna med varandra för att markera skillnaden mot "staten" som den översta nivån. Det är dessutom helt onödligt och klumpigt ur ett svenska-perspektiv. Hur praktiskt och attraktivt skulle man från regeringshåll tycka det vara att ändra beteckningen "staten" till "statkommunen"? Same thing. Skärpning, Maud!
Förutom Västra Götaland och Skåne tillkommer Halland och Gotland. Att Gotland tillkommer kan stärka övriga regioner eftersom Gotland är en starkt identitetsbärande region. Det ger regionidén som sådan legitimitet. Att Halland tillkommer gör slut på diskussioner om en delning av Halland (som jag själv tycker varit en ok tanke, men som saknat stöd i Halland). På så vis blir diskussionen om en geografisk utökning av Skåne enklare, när den parametern försvunnit. Jag förordar en region vid namn "Skåne-Blekinge". (Det är förstås en idiotisk tanke att delar av Småland skulle ingå.)
Det blir ingen Norrlandsregion ännu. Det tycks dock vara den region som står närmast på tur. Norrland blir en närmast överdrivet stor "region" till ytan. Det är just de geografiska avstånden, som jag menar är ett viktigt skäl för regionaliseringar. Jag tycker också att regioner kan vara mindre än många andra, tycks mena. Samtidigt finns det en logik i att Norrland blir en region med tanke på att det är just som norrlänningar som människor däruppe identifierar sig. Västerbotten och Norrbotten är svagare identitetsbärande enheter.
Trevligt att Sydsvenskan illustrerar artikeln med en skåneländsk flagga mot himmelsblått i skymningen. Den sortens symbolik används ofta om staten och kan mycket väl på samma sätt användas beträffande regionen.
måndag, januari 26, 2009
Husmarkutspel - bra och tveksamt
Jag har svårt att se att regeringen i mina ögon på något sätt kan rädda sitt anseende i Öresundsregionfrågan. Man har i mycket stora delar struntat i saken och kan nu eventuellt göra tafatta försök att komma igen. Den moderata socialförsäkringsministern, Cristina Husmark Pehrsson, bosatt i Skåne, gör ett sådant försök. Hon uttalar i en artikel i Sydsvenskan att hon vill ha bort gränshinder i bla Öresundsregionen ("Pendlarproblem till EU-nivå", Sydsvenskan 2009-01-26).
Sådant enkelt snack är i sig ganska ointressant, men hon har en lite ny vinkel på det hela. Hon kritiserar EU för att "hittills inte uppmärksammat problemen med gränshinder i tillräckligt hög grad". Hon tycker att grannländer inte ska behöva "uppfinna hjulet" på nytt genom att lösa problemen, när EU kunde göra mer.
Husmark har rätt. Jag har under de senaste cirka fem åren i pressen inte läst en enda mening om vad EU gör för gränsregioner och Regionernas Europa. Att jag inte gjort det kan delvis ha med Skånes medias fokus på Stockholmspolitiken att göra, men är säkert inte hela sanningen. EU tycks ha släppt den biten även från retoriken, så som jag uppfattade den, från 90-talet. Vad hände t ex med Committee of the Regions, etablerad 1994, och allt den skulle kunna komma att utvecklas till genom olika fördragsändringar?
Det är bra att Husmark tar upp frågan. Inte minst är det viktigt eftersom ingen annan tycks göra det. Samtidigt reagerar jag för att hon bara i detta sammanhang pratar om EUs ansvar. Det kan kännas väldigt praktiskt att skylla på någon annan. Att regeringen gör påstötningar mot EU här är utmärkt. Men det fråntar inte svenska regeringen något ansvar överhuvudtaget. Regeringen måste arbeta vidare med särslösningar för Öresundsregionen samtidigt som man arbetar för att EU gör sin insats.
Sådant enkelt snack är i sig ganska ointressant, men hon har en lite ny vinkel på det hela. Hon kritiserar EU för att "hittills inte uppmärksammat problemen med gränshinder i tillräckligt hög grad". Hon tycker att grannländer inte ska behöva "uppfinna hjulet" på nytt genom att lösa problemen, när EU kunde göra mer.
Husmark har rätt. Jag har under de senaste cirka fem åren i pressen inte läst en enda mening om vad EU gör för gränsregioner och Regionernas Europa. Att jag inte gjort det kan delvis ha med Skånes medias fokus på Stockholmspolitiken att göra, men är säkert inte hela sanningen. EU tycks ha släppt den biten även från retoriken, så som jag uppfattade den, från 90-talet. Vad hände t ex med Committee of the Regions, etablerad 1994, och allt den skulle kunna komma att utvecklas till genom olika fördragsändringar?
Det är bra att Husmark tar upp frågan. Inte minst är det viktigt eftersom ingen annan tycks göra det. Samtidigt reagerar jag för att hon bara i detta sammanhang pratar om EUs ansvar. Det kan kännas väldigt praktiskt att skylla på någon annan. Att regeringen gör påstötningar mot EU här är utmärkt. Men det fråntar inte svenska regeringen något ansvar överhuvudtaget. Regeringen måste arbeta vidare med särslösningar för Öresundsregionen samtidigt som man arbetar för att EU gör sin insats.
lördag, januari 24, 2009
Teori om Skåneland som förgermanernas vagga
En man vid namn Keyo Ghettson har gjort ett antal historiska videos. Han framför bl a teorin att förgermanerna skapades genom att indoeuropeiska invandrare blandade sig med ett ursprungligare folk. Han menar att detta ägde rum i Skåneland och hänvisar till ett antal symboler på gravar m m i Scania.
Han har lagt upp flera videos på Youtube. Här är en som också beskriver lite senare skåneländsk historia. Videona är inte så långa och väl värda att se:
"Terra Scania (Skåneland)"
Han har lagt upp flera videos på Youtube. Här är en som också beskriver lite senare skåneländsk historia. Videona är inte så långa och väl värda att se:
"Terra Scania (Skåneland)"
tisdag, januari 13, 2009
Busskonkurrens kan göra Skåne rundare
Från och med 1 juli 2010, så får privata bussbolag lov att konkurrera med Skånetrafiken även när det gäller resor bara inom länet ("Skånska pendlare får fler busslinjer", Erik Magnusson, Sydsvenskan, 2009-01-13). I dagsläget kan Skånetrafiken förhindra konkurrens.
Det är negativt att vi i Skåne inte längre kommer att få avgöra hur vi vill reglera detta. Samtidigt är det idiotiskt av regionen att förhindra konkurrensen. Principiellt är förändringen alltså ett steg i fel riktning. Det innebär ytterligare centralisering. I praktiken kommer dock skåningarna att ha nytta av detta och Skåne kan bli lite rundare.
Som det är idag är Skånetrafiken som bekant inkompetenta när det gäller att upprätthålla kommunikationer mellan Skånes större städer på obekväma tider. Sista tåget från Helsingborg till Malmö/Lund en fredag kväll går t ex kl 0027. Det går inga bussar. Det är helsjukt och det är politiska beslutsfattare som har ansvar för att denna situation uppkommit. [Skriv på upprop mot detta här.]
Jag kan bara hoppas att några av linjerna från antingen Svenska Buss, Säfflebussen, Euro Rider, Eurolines, Gråhundbus eller Swebus Express kör på obekväma tider, så vi kan börja få grundläggande förbindelser mellan Skånes stora städer och göra landskapet fungerande i sina kommunikationer annat än just på dagtid.
Det är negativt att vi i Skåne inte längre kommer att få avgöra hur vi vill reglera detta. Samtidigt är det idiotiskt av regionen att förhindra konkurrensen. Principiellt är förändringen alltså ett steg i fel riktning. Det innebär ytterligare centralisering. I praktiken kommer dock skåningarna att ha nytta av detta och Skåne kan bli lite rundare.
Som det är idag är Skånetrafiken som bekant inkompetenta när det gäller att upprätthålla kommunikationer mellan Skånes större städer på obekväma tider. Sista tåget från Helsingborg till Malmö/Lund en fredag kväll går t ex kl 0027. Det går inga bussar. Det är helsjukt och det är politiska beslutsfattare som har ansvar för att denna situation uppkommit. [Skriv på upprop mot detta här.]
Jag kan bara hoppas att några av linjerna från antingen Svenska Buss, Säfflebussen, Euro Rider, Eurolines, Gråhundbus eller Swebus Express kör på obekväma tider, så vi kan börja få grundläggande förbindelser mellan Skånes stora städer och göra landskapet fungerande i sina kommunikationer annat än just på dagtid.
söndag, januari 11, 2009
Scania delstat inom ett federaliserat Sverige
Jag tror inte längre att ett kulturuppvaknande för Skåne kan ske genom reformer och långsiktigt politiskt arbete. Jag trodde nog det vid Region Skånes tillkomst. Nu har jag sett att regionala initiativ ofta mötts med tystnad och möts med en strategi att låta utspel rinna ut i sanden och malas sönder i ett till synes icke-politiskt maskineri.
Istället tror jag att man måste ha en radikal vision. Vi måste klart och tydligt uttala: "Vi vill inte ha det samhälle som ni i majoriteten idag vill ha. Vi vill inte ha dagens samhälle där politik i huvudsak är en företeelse för Sverige som helhet. Politik ska i grunden födas och föras med utgångspunkt från den regionala nivån och kommunala nivån. Det gör den inte idag och det vill vi förändra."
När jag säger att man inte kan nå dit man vill nå med reformer, så menar jag att det inte fungerar att försöka påverka nuvarande system genom "nålstick" - enskilda förslag, kontakter och enstaka aktioner. Istället funkar det bara om initiativtagare skapar nya opinionsbildande organisationer, nya partier eller klart definierade nätverk inom existerande partier med en uttryckligen annan vision. Mitt råd är: arbeta inte inom systemet i första hand utan bygg upp utifrån och från början.
Visionen i sig
Det finns ganska stora grupper på Facebook för ett självständigt Skåneland och för en återförening med Danmark. Jag tror det är ett gammaldags sätt att tänka; då tänker man fortfarande i nationalstater. Samtidigt respekterar jag viljan. Och jag ser attraktionen med en färdig vision som är tydlig för alla. Man behöver då inte vara akademiker för att, så att säga, förstå finliret.
Jag förordar att Blekinge, Halland och Skåne - eller de delar därav som vill vara en del av denna framtid - ska utgöra en delstat inom ett federaliserat Sverige. Sverige kvarstår alltså som nationalstaten som Scania ska tillhöra. Men delstaten ska ha sin egen författning och sina egna lagar inom denna stat. Denna delstats existens och funktion ska skrivas in i Sveriges grundlag.
Detta är grundidén för en federal eller en konfederal stat. Tyskland och USA är exempel på federala stater. Detta är målet, varken mer eller mindre. Mer behöver man inte säga.
Istället tror jag att man måste ha en radikal vision. Vi måste klart och tydligt uttala: "Vi vill inte ha det samhälle som ni i majoriteten idag vill ha. Vi vill inte ha dagens samhälle där politik i huvudsak är en företeelse för Sverige som helhet. Politik ska i grunden födas och föras med utgångspunkt från den regionala nivån och kommunala nivån. Det gör den inte idag och det vill vi förändra."
När jag säger att man inte kan nå dit man vill nå med reformer, så menar jag att det inte fungerar att försöka påverka nuvarande system genom "nålstick" - enskilda förslag, kontakter och enstaka aktioner. Istället funkar det bara om initiativtagare skapar nya opinionsbildande organisationer, nya partier eller klart definierade nätverk inom existerande partier med en uttryckligen annan vision. Mitt råd är: arbeta inte inom systemet i första hand utan bygg upp utifrån och från början.
Visionen i sig
Det finns ganska stora grupper på Facebook för ett självständigt Skåneland och för en återförening med Danmark. Jag tror det är ett gammaldags sätt att tänka; då tänker man fortfarande i nationalstater. Samtidigt respekterar jag viljan. Och jag ser attraktionen med en färdig vision som är tydlig för alla. Man behöver då inte vara akademiker för att, så att säga, förstå finliret.
Jag förordar att Blekinge, Halland och Skåne - eller de delar därav som vill vara en del av denna framtid - ska utgöra en delstat inom ett federaliserat Sverige. Sverige kvarstår alltså som nationalstaten som Scania ska tillhöra. Men delstaten ska ha sin egen författning och sina egna lagar inom denna stat. Denna delstats existens och funktion ska skrivas in i Sveriges grundlag.
Detta är grundidén för en federal eller en konfederal stat. Tyskland och USA är exempel på federala stater. Detta är målet, varken mer eller mindre. Mer behöver man inte säga.
onsdag, januari 07, 2009
Skåneland utan förskoning på nätet
Uno Röndahls minst sagt klassiska bok, Skåneland utan förskoning (1981, nytryck 1993), finns från och med idag helt och hållet på nätet och ligger här. Den ligger således på Stiftelsen Skånsk Framtids (SSFs) sajt.
Åtminstone ett tag var denna bok den som alla som intresserade sig för ett skånskt kulturuppvaknande hänvisade till. Det var 80-tal. Jag har själv inte läst den, men skäms över det. Inte vet jag om jag skulle gilla den, men jag förutsätter att den har avgörande poänger med tanke på hur mycket denna enda bok har påverkat skånsk identitet.
Det kom två uppföljare, Skåneland II - På jakt efter historien (1986) och Skåneland - Ur det fördolda (1996). Uno Röndahl har uttalat att det inte blir en fjärde bok.
Åtminstone ett tag var denna bok den som alla som intresserade sig för ett skånskt kulturuppvaknande hänvisade till. Det var 80-tal. Jag har själv inte läst den, men skäms över det. Inte vet jag om jag skulle gilla den, men jag förutsätter att den har avgörande poänger med tanke på hur mycket denna enda bok har påverkat skånsk identitet.
Det kom två uppföljare, Skåneland II - På jakt efter historien (1986) och Skåneland - Ur det fördolda (1996). Uno Röndahl har uttalat att det inte blir en fjärde bok.
Frågan som Reepalu valde bort
Malmös borgmästare (s k "kommunstyrelseordförande") svarade idag på läsarnas frågor i en "Chatt med Ilmar Reepalu" (Sydsvenskan 2009-01-07). 38 frågor han hann med; flera var, att döma av namnen, ställda av samma frågeställare. Följande var min fråga (under min vanliga pseudonym "C M L Nilsson") som han valde bort:
Reepalu avslutar i artikeln med: "Jag tycker att det här är en bra form av dialog som kompletterar alla de andra samtal och möten som vi som förtroendevalda har med Malmöborna."
Malmö frågade i sitt webbforum i slutet av 2007 och början av 2008 hur Malmöborna tyckte "Stortorget ska utformas och användas". Enligt Sydsvenskan 2007-12-24 var det "hundratals debattinlägg" som då skrivit i webbforumet och vill avlägsna erövrarstatyn Karl X Gustav från Stortorget. Varför sopar kommunen denna diskussion och dessa önskemål under mattan? Vad kan man nu göra för att rätta till det?
Reepalu avslutar i artikeln med: "Jag tycker att det här är en bra form av dialog som kompletterar alla de andra samtal och möten som vi som förtroendevalda har med Malmöborna."
tisdag, januari 06, 2009
Etiska reklamråd problematiska
Låt mig skriva något om etiska reklamråd. Jag räknar inte med att återkomma till ämnet, för det är inte fokus för denna blogg. Det finns Näringslivets etiska råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK) som omnämns i "Mer sexistisk reklam fälls" (TT, Sydsvenskan webb 2009-01-06) och i "Prinsessreklam fälld av ERK " (Hanna Åkesson, Sydsvenskan 2008-12-02). Det finns också en Reklamombudsman som omnämns i "Ombudsmannen som är förälskad i reklam" (Niklas Orrenius, Sydsvenskan 2008-12-24).
Dessa instanser har inte tvingande sanktioner utan är tillsatta själva av branchen. Det förhindrar inte man kan ha åsikter på vad de sysslar med. Inte minst finansieras de, vad jag vet, av näringslivet och därmed av oss, konsumenterna.
Jag kan reta mig på könsperspektivet i reklam, precis som en del andra. Jag fattar t ex inte denna långtgående nischning av leksaker till olika kön. Jag finner ofta könsdiskriminerande reklam i andra länder sliskig eller helt enkelt bara dum.
Men jag är ändå negativ till att aktörer betalar större summor pengar till så kallade etiska råd. Dessa råd hade kunnat syssla med vad som helst. De kunde fälla tidningsartiklar för att de var vinklade utan att ange det eller böcker för att de innehöll för mycket våld i sina skildringar. Man skulle kunna ha råd för det mesta i livet.
Jag skulle t ex kunna tänka mig ett råd som fällde tidningartiklar i lokaltidningar för Stockholmsperspektiv. Eller fällde radioreklam utsänd i Skåne som konsekvent uteslöt skånsk talspråksmelodi i alla inslag.
Men jag tror att den sortens opinionsbildning bäst sker inom de vanliga politiska kanalerna (alltså politisk opinionsbildning) istället för att utge sig för att vara myndighets-"råd" eller "ombudsmän". Det kan låta som en dröm för en politiker att få sin åsikt pk-stämplad genom att ett råd instiftats som kan "fälla" uttryck för något man retar sig på i samhället.
Men är det nyttigt i ett fortfarande debatterande samhälle? Det är som om vi var färdiga med att bestämma vad som är bra för oss eller inte. Jag tror inte det är nyttigt.
Dessa instanser har inte tvingande sanktioner utan är tillsatta själva av branchen. Det förhindrar inte man kan ha åsikter på vad de sysslar med. Inte minst finansieras de, vad jag vet, av näringslivet och därmed av oss, konsumenterna.
Jag kan reta mig på könsperspektivet i reklam, precis som en del andra. Jag fattar t ex inte denna långtgående nischning av leksaker till olika kön. Jag finner ofta könsdiskriminerande reklam i andra länder sliskig eller helt enkelt bara dum.
Men jag är ändå negativ till att aktörer betalar större summor pengar till så kallade etiska råd. Dessa råd hade kunnat syssla med vad som helst. De kunde fälla tidningsartiklar för att de var vinklade utan att ange det eller böcker för att de innehöll för mycket våld i sina skildringar. Man skulle kunna ha råd för det mesta i livet.
Jag skulle t ex kunna tänka mig ett råd som fällde tidningartiklar i lokaltidningar för Stockholmsperspektiv. Eller fällde radioreklam utsänd i Skåne som konsekvent uteslöt skånsk talspråksmelodi i alla inslag.
Men jag tror att den sortens opinionsbildning bäst sker inom de vanliga politiska kanalerna (alltså politisk opinionsbildning) istället för att utge sig för att vara myndighets-"råd" eller "ombudsmän". Det kan låta som en dröm för en politiker att få sin åsikt pk-stämplad genom att ett råd instiftats som kan "fälla" uttryck för något man retar sig på i samhället.
Men är det nyttigt i ett fortfarande debatterande samhälle? Det är som om vi var färdiga med att bestämma vad som är bra för oss eller inte. Jag tror inte det är nyttigt.
torsdag, december 18, 2008
Varken Norden- eller Öresundsporto
Jag fick idag ett litet häfte med information från Posten om nytt brevporto 2009. Jag har inte läst om detta tidigare, även om Posten t ex gick ut med det 2008-10-24 ("Prisändring från 1 januari 2009"). Den procentuella höjningen blir ungefär lika stor för alla typer porton, inrikes som utrikes, 20 g som 100 g.
Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).
Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.
Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".
Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.
Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).
Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.
Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".
Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.
onsdag, december 17, 2008
Licenspengarna till Kanal Lokal
Skånska tv-kanalen Kanal Lokal hotas av nedläggning, rapporterar Sydsvenskan ("Skånska Kanal Lokal hotas av nedläggning", webb 2008-12-16). Så är det trots att 70 000 skåningar tittar på den varje dag.
Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.
Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.
Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.
Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.
Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.
Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.
Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.
Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.
tisdag, december 16, 2008
Nationalstaten även jordskalvens måttstock
Kl 0621 väcktes jag av jordbävningen i Skåne- och Småland. Jag visste inte vad som egentligen hänt, men läste på nätet någon timme senare. Där var många artiklar. De skånska tidningarna hade ett säreget perspektiv när dessa redogjorde för vilka jordbävningar som ägt rum tidigare.
Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.
Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):
"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."
Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.
Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.
Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.
Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).
Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).
Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.
Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):
"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."
Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.
Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.
Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.
Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).
Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).
lördag, december 13, 2008
"Liberal" lyckas halvera spritkvoterna
Europaparlamentarikern Olle Schmidt var i Sydsvenskan nöjd ("Få väljare – men striden tätnar", webb 2008-10-25). Han var stolt över att han lyckats få EU-parlamentets ekonomiska och monetära utskott att tillstyrka att mängden sprit halveras som en EU-medborgare får ta med sig från ett annat EU-land ”för eget bruk” utan att betala skatt.
Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.
Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.
Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.
Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.
torsdag, december 11, 2008
Journalist snurrar om skånskt kulturarv
En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.
Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:
Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".
Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.
Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.
När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.
Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.
Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:
Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.
I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."
Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".
Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.
Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.
När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.
Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.
Lunds historia i kulturhuvudstadsansökan?
Lund gick vidare som kandidat att bli kuturhuvudstad 2014 ("Lund vidare som kulturstadsfinalist ", Sydsvenskan 2008-12-10). Jag har inte läst hela Lunds ansökan (den har inte gått på remiss i utbildningsnämnden). Jag läser dock nu Sydsvenskanjournalisten Jan Gradvalls utvärdering från november: "Timbuktu bättre än livlös pappersbunt" (2008-11-23).
Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".
Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.
Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.
Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?
Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).
Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.
Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".
Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.
Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.
Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?
Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).
Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.
söndag, december 07, 2008
Morgan Johansson - skåning och centralist
Inte nog med att riksdagen i Stockholm har väldigt mycket att bestämma om gällande skånska affärer på nästan varje område. Nu vill förre folkhälsoministern Morgan Johansson att riksdagen ska lägga sig i skånsk regional sjukvård också. Besparingarna på Universitetssjukhuset i Lund, USIL, har fått Johansson att agera. Han vill, genom en interpellation i riksdagen, att socialminister Göran Hägglund (kd) i sin tur agerar ("Sparkrav fråga för riksdagen", Sydsvenskan webb 2008-12-07).
Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).
För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).
Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."
Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."
Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.
Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).
För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).
Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."
Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."
Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.
söndag, november 30, 2008
SSS möter DDD
En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).
Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.
Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:
"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.
Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."
Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.
Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:
"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.
Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."
måndag, november 24, 2008
Snabbtågsplaner i fel vädersträck
Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).
Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.
Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.
De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.
Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.
Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.
De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.
tisdag, november 11, 2008
Skåne internationellt starkt varumärke?
"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?
Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?
Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."
Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.
Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?
Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."
Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.
måndag, november 10, 2008
Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen
Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.
Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".
I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.
Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".
I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)