Erik Poulsen är språkrör för det politiska partiet Befria Skåne från Sverige. Han blev intervjuad i artikeln "Han vill se Skåne som ett eget land" (Metro Skåne 2008-04-21).
Det finns också en, fortfarande aktiv, omröstning i anslutning till artikeln, på Metros webbplats, där 71 % har svarat ja på frågan "Ska Skåne vara självständigt?" medan 23 % svarat nej och 6 % "bryr mig inte". Jag hörde också en diskussion om ämnet i bilradion senare på dagen efter att Metros artikel publicerats (någon kommersiell kanal), där folk skulle ringa in.
Bredvid intervjun med Poulsen finns en liten artikel, där Jonas Frykman, professor i etnologi, får uttala sig om förutsättningarna (finns bara i den fulla tidningsversionen, alltså här):
Professor: Enfaldigt.
FÖUTSÄTTNINGAR En självständig stat måste ha en egen bank, ett eget polisväsende och egna ministrar. Bland mycket annat. Skåne saknar förutsättningar för detta, enligt Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
– Det skulle leda till ekonomisk ruin. Det är oerhört enfaldigt att tro att Skåne kan bli en självständig stat. Och att dra paralleller mellan Kosovos självständighet och Skåne är ett dåligt populistiskt knep, menar Jonas Frykman.
– Skåne har ju varit svenskt de senaste 350 åren och självklart känner de flesta skåningar sig som svenskar.
Undertecknad är inte heller för någon självständighet för Skåne eller Scania. Jag fortsätter att arbeta vidare för federalism inom Sverige, så som centerns riksstämma tagit beslut om, och där Skåne plus eventuellt andra delar av nuvarande Sverige ska utgöra en delstat. Tyskland är en förebild.
Men det här uttalandet i Metro är ett av de mest intressanta jag läst i Skånedebatten. Det har funnits många akademiker som uttalat sig kritiskt om identitetssträvanden för Skåne. Det har framför allt varit historiker och etnologer, samt en och annan samhällsgeograf. På något sätt har dessa personer framställt saken som om det var forskning som låg bakom deras yviga uttalanden. Nu går dock en av Lunds universitets etnologer ett steg längre och kommer med ett rent politiskt uttalande, till synes helt utan ens försök att koppla till forskning. Det känns lite befriande i sin ärlighet.
Men är det detta som ligger bakom en stor del av den nuvarande forskningen kring skånsk identitet, kultur och historia? Ett rent politiskt ställningstagande, så som uttryckt av Frykman ovan? Det är uppenbart problematiskt om det är så, men det förvånar mig tyvärr inte alls med tanke på vad jag sett hittills i den debatt där akademiker uttalat sig i alla möjliga frågor som har med eller inte har med ämnet att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar