tisdag, november 28, 2006

Danska debatten om skånsk identitet

Ole Hyltoft är en dansk författare som skrivit många skönlitterära böcker varav vissa blivit översatta till andra språk. Han är alltså mest känd i sitt hemland för sina böcker. Men han är också mycket aktiv i den danska samhällsdebatten. Där är han kontroversiell. Han står bl a för nationalskonservatism och en hel del invandrarfientliga citat. Det är dock inte de senare som detta blogginlägg ska handla om. Skånefrågan har av och till intresserat honom och jag kan hitta artiklar från honom i mitt arkiv ända från 1997. Med viss regelbundenhet har han återkommit till ämnet. Och han gör det än.

Han skrev en kronik (debattartikel) i Berlingske Tidene 2006-09-17 som heter "Sverige ud af Skåne" och som är mycket historisk, ganska arg och riktar sig mot staten Sverige. Sverige är, enligt Hyltoft, på ett sätt ett kärt grannland i Norden, men det hindrar inte landet beter och har betett sig fel. Skåne hör naturligt samman med Danmark, menar Hyltoft. Kronikken avslutas i mildare ton och det talas om att "Skåne må stille og roligt genfinde deres danske kultur, så den får samme vægt i deres liv som den svenske." Skåne är ett broland och "skåningerne vil få det bedste fra begge kulturer".

Hyltofts artikel består av en text som präglas av kontrastering av svenskar och skåningar och en oerhörd optimisism (?) om skåningarnas danska sinnelag. Det finns också direkta felaktigheter som att det skulle vara de svenska myndigheterna som reste Karl X Gustav-statyn i Malmö. Samtidigt finns det riktigt många poänger som tragglats i inre "Skånemedvetna" kretsar i många år, men (tyvärr) aldrig tagits på allvar i skånsk eller övrig svensk press.

Artikeln är typisk för en sorts dansk polemik om de skånska landskapen. Jag har läst den typen förut, med andra danskar som författare. Den går överstyr på så många punkter. Samtidigt är den på ett sätt förnuftigare än alla dessa danskar (och svenskar) i bl a ledande positioner som vägrar tänka själva utan bara placerar oss skåningar i Sverigefacket. Det är de som gör oss de stora otjänsterna. De allienerar befolkningarna i Öresundsregionen från varandra till skillnad från Hyltoft som vill föra samman dem. Och det är en viktig fråga.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Malte, det var din kommentar hos "Toxiska epistlar" som ledde mig hit, men när jag nu hamnat här, vill jag också säga något om Hyltoft, som jag aldrig tidigare stött på.
Det var en uppmuntrande artikel, eftersom den kanske kan bidra till att hitta svaret på en fråga som jag ställt mig i över femtio år.
Hur kommer det sig att jag, född i Göteborg, uppväxt i Bergslagen och halvdant utbildad i Göteborg, två gånger resolut avflyttad från Sverige med en känsla av befrielse och numera fast bosatt i södra Tyskland... hur kommer det sig att en sådan person alltid funnit sig någorlunda tillrätta i Skåne och alldeles enastående tillrätta i Danmark, där han aldrig har bott?

Malte Lewan Neelsen sa...

Ja, det är ju svårt att svara på vad som gällt just dig. Men jag har länge sagt att skånsk kultur idag har tre ganska tydliga skillnader mot övriga Sverige: individualismen, kaos-acceptansen och livsglädjen/skrattet. Givetvis är detta ordentliga generaliseringar, men skillnaderna är ändå förvånansvärt tydliga när det gäller hur människor i grupp fungerar.

Dessutom finns det många andra kontinentala drag. Det vore ju nästan konstigt annars. Vi använder fortfarande det centraleuropeiska tungrots-r:et. Varför skulle vi inte använda delar av den kontinentala kulturen i övrigt också? Språket är ju ett tecken på hur kulturströmmar gått. Så tänker jag.