Optimistorkestern i Malmö är "fulltalig" igen rapporterar Sydsvenskan 2006-11-10. En av personerna porträtterade i statyn hade tidigare blivit förstörd efter krock med en bil, men nu är det fixat.Jag ser Optimistorkestern som stadsmusikanter och då är det mycket passande med en sådan staty i Skåne. Så här skriver NE: "Stadsmusikant, från 1200-talet (i Nordeuropa från ca 1550) en av stadens myndigheter anställd musiker med uppgift att musicera i kyrkan och i andra officiella sammanhang. Till sin hjälp hade stadsmusikanten 3-4 gesäller och lärlingar, vilka utbildades på olika instrument. [...] I Sverige var stadsmusikanter särskilt vanliga i Skåne, där deras privilegier ofta utsträcktes till den omkringliggande landsbygden. Stadsmusikantväsendet upphörde i mitten av 1800-talet."
Det som Sydsvenskan kallar "tamburmajoren" (statyn längst fram som blev påbackad) är alltså troligen statsmusikanten själv och han har tre gesäller.
Den mest kända statyn av stadsmusikanter, Die Bremer Stadtmusikanten, ligger förstås i Bremen och detta bara understryker Skånes band till kontinenten. Statyn ses till vänster. Den syftar på Bröderna Grimms berömda saga. Per-Anders Hellqvist skriver om sagan i Nutida Musik nr 2 1984/85, "Bekännelser":"Alla är de på flykt från sin livsmiljö; den slaktfärdiga tuppen, den gamla katten som inte längre fångar råttor, den tandlösa hunden, den utslitna åsnan. Alla hotas de av slaktkniven, men tuppen har en appell: 'Följ med till Bremen. Något bättre än döden finns överallt.' Så drar de iväg, och miraklet sker: Tuppens skri och kattens klor och hundens bett och åsnans hovar blir i mörkret en så vild varelse att ett gäng rövare tror sig angripna av häxor och flyr, lämnande sitt rövarnäste till fristad åt den skröpliga skaran."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar