Primitiv kolonistdebatt

Nu bär det frukt, allt tjatande om Sverige, det svenska och "vi svenskar" i skolorna. Sydsvenskan har i artikeln "Inga danskar på svenska lotter" gått runt på kolonilotter i Malmö och frågat om staden ska låta Köpenhamns invånare inneha odlingslotter där. Och nationalismen sitter, som inlärd, i ryggraden hos vanligt folk. "Nej" är svaret bland koloniägarna.

En person drar till med primitiva argument à la territorium och makt: "Om danskar ska få kolonilotter i Malmö bör alla svenskar som vill ha komma först. De håller ju på att sälja ut Skåne till Danmark".

Något mer intressant är svaret att det "är orättvist om danskar få odla i Malmö så länge svenskar inte får köpa fritidshus i Köpenhamn". Jag menar att om man kan få danska makthavare att förstå att vissa skåningar gör den jämförelsen, så kan det ha sin poäng. Men kan vi inte det, kan vi lika gärna separera frågorna och inte låta vanliga köpenhamnare komma i kläm.

Tydligen är det också så att "Enligt de regler som gäller nu måste en person som vill ha koloni i Malmö vara skriven i Sverige." Där har vi nationalstatens idioti än en gång. Representanter för nio av tio koloniföreningar tyckte också att dessa regler borde bevaras - färgade som de är av den förträffliga (?) idén av nationalstaten som bas för inordnandet av människor i klaner.

Min åsikt är att en regel om att bara stadens egna invånare får tillgång är ok, men inte en regel som diskriminerar danskar. Ska köpenhamnare inte få tillträde till kolonilotter i Malmö så ska t ex inte heller Lundabor få det.

Nationalistisk arbetsmarknadspolitik

I nästa vecka lägger regeringen en ny proposition. Jag läser om den i artikeln "Sökkrav i a-kassan stramas åt" på Sydsvenskans webbplats. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) står bakom propositionen. Enligt den måste arbetslösa från och med den 2 juli söka jobb i hela landet för att få a-kassa. Något krav för skåningar att söka jobb i hela Öresundsregionen finns dock inte. (Inte för att någon viktig politiker eller journalist med sina konventionella tankar ens nämnt något sådant.)

Det är en speciell idé det här, att om skåningar inte får jobb hemma, så ska de tvingas norrut till andra delar av nationalstaten. Sverige har EU:s största avstånd, så en sådan typ av förslag får ovanligt omfattande konsekvenser här. En trelleborgare kan bli tvungen att flytta 1884 km till Kiruna för att jobba på Radiotjänst AB. Det är i avstånd i stort sett detsamma som att flytta till Rom i Italien (1920 km). Inga andra än skåningar och norrlänningar tvingas så långt. Övriga bor ju åtminstone något mer mitt i.

Förslaget innebär en påtvingad onaturlig omflyttning av medborgare inom staten, men inga motsvarande eller kompenserande krav på att söka arbete i andra riktningar. Det är gammal hederlig nationalistisk politik. Centern som har det lokala och regionala perspektivet som utgångspunkt måste stoppa förslaget. Förslaget har på några timmar genererat 102 kommentarer på Sydsvenskans kommentarsida. Majoriteten tycker det är vansinne.

I en federal stat ligger denna typ av lagstiftning regionalt och kraven på de arbetslösa får då rimligtvis delstaten, inte nationalstaten, som utgångspunkt.

Idén att man måste lämna sin hembygd eller förlora sina pengar för livsuppehället ger mig associationer till 1600-talets Skåne. Det handlar ju om en påtvingad folkförflyttning för en viss grupp människor.

Nu är förslaget till riksdagen klart. Det blev så illa som jag befarade. Littorin talar visserligen löst om att ta "ta hänsyn till personliga omständigheter", men dels finns inga som helst garantier eller regler på det området, dels gäller det i praktiken inte alls unga "flyttbara".

[ Andra bloggar om: arbetsmarknadspolitik, Sven-Otto Littorin ]

Skåningar ville inte telefonrösta

Expressen gjorde en opinionsundersökning precis innan Melodifestivalen som bland annat angav hur många som tänkte rösta. Det blev ganska stora skillnader. Stockholmsområdet var röstvilligast på 25 procent, medan skåningarna var minst röstbenägna på 16 procent. Den sydliga bristen på intresse för röstandet bör väl t o m ha missgynnat Sanna Nielsen och Måns Zelmerlöw något. The Arks småländske Ola Salo bor f ö i Malmö, kan tilläggas. Möllevångstorget lär ha kampanjat för honom.

Jag vet inte om det finns någon statistik på hur mycket man i olika regioner slutligen röstade, men jag undrar över de stora regionala skillnaderna i hur många som tänkte rösta. Vanligtvis brukar åtminstone storstäderna likna varandra. I detta fallet låg de i var sin extrem.

Är skåningarna mindre benägna att delta i Stockholmsmedias olika spektakel? Eller ligger det i en en äldre kultur att vara mer misstänksam mot att lägga ut pengar på telefontjänster? Det är inte lätt att hitta någon bra teori för sådana stora skillnader. Gissa gärna vidare... Att vi är lite annorlunda igen är däremot ingen nyhet.

Mer danskt i gymnasieskolan!

"Svenska gymnasieelever är eftertraktade i Danmark" (2007-02-09) står i en artikel i Oresunddirekt.com:s nyhetsarkiv. Det handlar om en dansk utbildningsmässa "UtbildningsKaravanen" som nu kommer till flera skånska gymnasieskolor. En hel rad danska företag och utbildningsinstitutioner följer med.

Dessutom skriver NFÖ en artikel om "Unga danskar i svenska skolor" (2007-03-14). Det står bl a: "Det blir allt mer populärt bland unga danskar att studera i svenska gymnasier. Till hösten börjar 50 danskar i skolor i Skåne - 30 går där redan."

Jag tror att om fem, tio eller femton år kommer flyttströmmarna ha skiftat på ett omfattande sätt i Öresundsregionen. Vi ser redan en kraftigt förändrad statistik för pendling och inflyttning. Våra gymnasieelever kommer i högsta grad att bli en del av det.

Hur väl rustade är då skånska gymnasieelever för arbete och studier i Danmark? Tja, i Lund, där jag är ny ledamot i utbildningsnämnden, finns det en enda danskklass i en enda skola, Polhem. Det bör vi rätta till.

Jag menar att vi måste förändra utbildningen avsevärt i Skåne. Förutom språket danska som bör följa eleverna i många år, ska dansk kultur och danskt samhällsliv så småningom in på jämförbar fot med det svenska i kurser inom humaniora och samhällsvetenskap. Det är för att vi bor i en region som delvis ligger i Danmark, delvis i Sverige.

Vi bör inte avvakta under flera år. Att bestämma vilka kurser som ska ingå i skolan har alltid varit en form av spekulation av hur samhället kommer att se ut senare, flera år fram i tiden. Det gäller här också. Men de ändrade sociala förutsättningar som vi ser idag ger oss en hel del på fötterna om vi vill förändra gymnasieskolan på detta område.

Sd ensamt emot regionalisering

Region Skåne ville nyligen gå ut med ett gemensamt uttalande om att man ser positivt på Ansvarskommitténs slutbetänkande (som skulle skapa permanenta regioner i Sverige med något mer makt än dagens Region Skåne). Sverigedemokraterna uttalade sig dock som enda parti i fullmäktige emot och hindrade således det gemensamma yttrandet. Sd:s pressmeddelande från 27/2 innehåller:

"Vi är visserligen för ett visst regionalt självstyre, framförallt i frågor som rör sjukvården och regional utveckling, men vi ser en fara för nationalstaten i den allt mer ökande politiska viljan att regionalisera landet och låta regionerna få allt mer självbestämmande och ansvar även i frågor som traditionellt sett varit inom statens ansvarsområde" [....]

Vi ser vidare skapandet av nya regioner - ibland gränsöverskridande genom EU:s försorg - som en början till att slå sönder nationalstaterna och bildandet av ett federalt EU."

Det här visar än en gång att sverigedemokaterna är regionalismens största meningsmotståndare. Denna underliga samling människor vill till varje pris se att Skåne ensidigt styrs via centralism från Stockholm. Fokuset på den statliga politiska nivån tillhör deras grundideologi kan man läsa sig till på deras webbsajt.

Region Skånes övriga partier kommenterar ansvarskommitténs rapport här.

MUF Stockholm bränner en skånsk flagga

När MUF Stockholm samlade distriktsstyrelsen nyligen brändes en skånsk flagga, berättar en frilansande nyhetsbyrå, Politikerbloggen, här och här. Nyvalde ordföranden i MUF Stockholm, Daniel Somos, uppgavs vara en av dem som låg bakom flaggbränningen. Alltihop filmades och skickades till Skåne via den interna BBSen. Någon okänd lade ut filmen på Youtube. Flaggbränningen utlöste en proteststorm bland Skånemoderaterna, skriver Politikerbloggen också. Nu har den person som lagt upp filmen tagit ner den igen från sin tidigare plats.

Det finns inte ens en antydan i artikeln till varför MUF Stockholm ville bränna den skånska flaggan. En spontan gissning skulle kunna vara att man tycker skåningarna var kaxiga på något sätt. En annan närliggande skulle kunna vara att man tycker att skåningarna är provocerande med sin nära på självständighetsiver. En ledning kan man få på MUF Skånes blogg där André Assarsson, ordförande i MUF Skåne, skriver (längst ner):

"Ungdomsförbundet valde i helgen [2006-12-02] ny förbundsordförande med styrelse med ett 30-tal skåningar på plats i Sollentuna på förbundsstämman. Vår skånska delegation syntes flitigt med rödgula flaggor och många duktiga var uppe i talarstolen med bra argumentation."

Det har tillkommit lite information i Metro Skåne: "Ungmoderater brände den skånska flaggan" (2007-03-06) och i Politikerbloggen här och här. Det framgår bl a att det finns en tradition av skämtande, men samtidigt att det här tycker medlemmar i MUF Skåne alldeles gått över gränsen, enligt ordföranden i MUF Skåne. Dessutom finns det icke verifierade uppgifter om att händelsen polisanmälts.

Mer nyheter om saken. KvP skriver om "Muf-ordförande eldade upp skånska flaggan" (2007-03-06) och vi får reda på att Daniel Somos nu skriftligen bett MUF Skåne om ursäkt. Marko Huttunen och Raven bloggar mer om saken här respektive här.

Husmark Pehrsson överger regionala lösningar

2002-10-23.
"Skåne som tillväxtmotor", Motion 2002/03:N346, av Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Pålsson (m): "För att uppnå denna önskade samverkan mellan grannländer [i Öresundsregionen] och samtidigt göra det både enkelt och praktiskt för folk som bor och arbetar nära ett annat land, krävs dessa regionala särlösningar.

2007-03-03.
"Trycket hårt från de svenska pendlarna" (Sydsvenskan 2007-03-03): "[Cristina Husmark Pehrsson] gjorde [vid gårdagens Öresundshearing] emellertid alldeles tydligt att det inte ska införas särskilda regler för någon gränsregion, inte heller för Öresundsregionen."

Kommentar
Nationalstatens problem: den som kommer att ingå i en regering riskerar att socialiseras in i en centralistisk/nationalistisk kultur. Det gäller såvida man inte har sin regionalistiska/europeiska ideologi riktigt klart för sig innan man går in och ständigt är uppmärksam på de centrala institutionernas inbyggda sociala fällor. Den blogg du nu läser strävar efter att ge folk denna ideologiska bakgrund.

För övrigt sa Husmark Pehrsson enligt Sydsvenskan: "Vi är överens med Danmark att vi är två länder och ska så förbli." Nationalstaterna har kommit överens på högsta nivå, men är det någon som frågat folk som bor i regionen? Tydligen inte, för årets replik (hittills) kom från föreningen Öresundsborgers ordförande Lars Hougaard:

"För mig är det här inte två länder utan en region, Öresundsregionen".

Det rekommenderar jag Husmark Pehrsson att ta till sig. Läs mer på Ilan Sadés blogg om Husmark Pehrsson och hearingen. Jag har tidigare skrivit långt om Cristina Husmark Pehrsson.

Hyckleri från Öresundsbrokonsortiet

Öresundsbrons marknadsdirektör, Jacob Vestergaard, vill nu ha en Öresundsdebatt som är "proaktiv, förnyande och visionär", rapporterar NFÖ ("Vill ha proaktiv Öresundsprocess", 2007-02-27). NFÖ skriver: att Vestergaard anser att det viktigaste som regeringar och region kan göra tillsammans är "att etablera en kontinuerlig process där nya utmaningar, barriärer eller lagar och bestämmelser, kan anpassas så att de fungerar i den öresundsregionala vardagen".

Men ursäkta, börja hemma i er egen sjuka organisation. Sänk broavgifterna! Kvällsposten har haft kravet stående på sin ledarsida sedan våren 2001. Oppositionen mot er prispolitik försvinner inte. Ändå lägger ni ytterligare bränsle på elden: 1 januari höjdes broavgifterna till 300 SEK enkel resa och 600 SEK tur och retur.

Ni är inte trovärdiga att uttala er om "barriärer" och den "öresundsregionala vardagen". Ni är själva ett av de största problemen för Öresundsintegrationen. Ett annat är svenska och danska regeringen, som satt de stora ramarna.

Det borde vara - med avseende på vägavgifter - gratis att ta bilen till Köpenhamn, liksom det är gratis att ta bilen till Stockholm. Den sistnämnda vägen har antagligen kostat lika minst mycket att bygga. Allt annat är ett aktivt gränshinder. Och allt annat är hyckleri.

"Tjugohundra" och nordiska språkråd

I den kommunala politiska jargongen och förvaltningsspråket har, till min förvåning, helt språkbruket om årtal "tjugohundra-" tagit över. Först hoppade jag till. Det är ju mest sånt man hör på tv från huvudstaden. Men den lokala eliten kopierar väl vad man kan från den stora riksvärlden. Det låter kanske fint och seriöst, vad vet jag.

Sverige lär vara det enda landet i världen som började använda en "tjugohundra"-variant kring millenieskiftet. Annars heter det two thousand and seven, deux milles sept, dvi hiljade sedme, twee duizend zeven, due milla e sette, do hezar haft, dois mil e sete, to tusind og syv... Dåvarande Svenska språknämnden (nu Språkrådet) genomförde uttrycket "tjugohundra" och riksmedia och politiker på alla nivåer följde fogligt efter.

En del - faktiskt nästan alla som bryr sig om att skriva om det - opponerar sig fortfarande och en liten omröstning antyder att de flesta i Sverige fortfarande inte har detta språkbruk.

På sv.Wikipedia kan man läsa att "Dansk Sprognævn har daglig kontakt med sins systernämnder i de andra nordiska länderna, Språkrådet och Norsk språkråd, för att se till att de tre språken inte glider ifrån varandra mer än nödvändigt."

Enligt mig borde råden snarare gå ihop. Samarbetet - som också mycket kort nämns på Svenska språkrådets hemsida - tycks helt misslyckat när årtalet blir "to tusind" på danska och "tjugohundra" på svenska.

Det finns ett Nordisk sprogråd (mer här på s 15), upprättat av nordiska ministerrådet, sedan 2003. Troligen får de inte en bråkdel av de resurser som de riksomfattande språknämnderna får. En vink av deras respektive betydelse ges av att "nordisk sprogråd" och "nordiska språkrådet" har ca tvåhundra gånger färre träffar på Google än "svenska språknämnden" t ex.

Mitt största skäl att använda beteckningen "tvåtusen" på årtalen är just att danska och svenska i Öresundsregionen inte ska "glida ifrån varandra mer än nödvändigt".

Jag har nu t o m börjat skriva ut de datum jag använder i samband med underskrifter som "tvåtusen-". Det är det som socialantropologen Thomas Hylland Eriksen kallar det "subversiva nejet" till en lag eller ett kulturfenomen. [Han skriver f ö om de två andra nejen, det revolutionära nejet och det defensiva nejet i "Thomas Hylland Eriksen om att våga säga ifrån" i Sydsvenskan 2005-08-01 (webbpubl).]

Mina visioner efter ansvarsutredningen

Låt mig skriva några ord om hur jag själv hoppas utgången av diskussionen kring ansvarskommitténs arbete blir. Vi börjar med kartan.

Jag hoppas att Skåne och Blekinge bildar en region och ett län. (Blekinge är f ö det enda av Sveriges län som överenstämmer helt med ett landskap.) Namnet på länet ska vara "Skåne-Blekinge", analogt med sex tyska delstater med dubbelnamn. Adjektivet "skåne-blekingsk" kan i vissa fall användas om det som hör till regionen. Invånare är skåningar och blekingar. TV-kanal blir Skåne-Blekinge Nytt etc.

Vill delar av sydligaste Småland mycket gärna ansluta sig till sådan region, ska det gå, men de får acceptera att man i Skåne-Blekinge då bortser från det småländska inslaget i regionnamn och i inbyggarnamn, precis som vi länge gjort med halländska Östra Karups församling i nordvästra Skåne län.

Jag hoppas att Hallands län består, men utan nuvarande småländska Hyltebruks kommun och västgötska Älvsered och Gunnarsjö, såvida inte dessa delar starkt önskar att kvarstå i Hallands län. Jag ser gärna att Skåne-Blekinge och Halland omedelbart efter de nya regionernas stadfästelser i ett särskilt program utarbetar ett unikt regionalt samarbete där Halland kan få alla fördelar av närheten till Öresundsregionen. De två regionerna bör också t ex tillsammans kunna dela på representation i nyckelstäder inom EU etc.

Beträffande befogenheterna har jag ännu inte satt mig in i hur ansvarskommittén diskuterar dessa i sin utredning. Jag vill dock att följande, som Olle Schmidt (fp) tar upp i "Debatt: Dags gå upp ur skyttegravarna" (2007-02-27), bör bli nya befogenheter för regionen: "Också inom arbetsmarknads- och näringslivspolitiken och utbildningsområdet finns expansiva idéer. Det förs en diskussion om regionalt ansvar för gymnasierna, liksom ett ökat regionalt engagemang inom högskolepolitiken."

[ Andra bloggar om: ansvarskommittén, regionalism ]

Sydsvenskan om "Södra Götalandsregionen"

Sydsvenskan skriver igen på ledarplats i "Ge Svegfors en chans" 2007-02-27 om ansvarskommittén. De inleder: "En skåning är en skåning är en skåning. Ingen politisk reform lär ändra på det. Skåne ligger där det ligger. Landskapet Skåne, alltså. Däremot kan det bli så att Region Skåne, som administrativ enhet, försvinner. Är det något att gråta över?"

Det tycks inte som om de läst Anders L Hanssons satiriska krönika "En svensk pusselbit", som bara är riktad mot Sydsvenskans förra ledare och inget annat, eller så låtsas de inte om det. Där skriver han bl a i en travesti: "Skulle svenskarna förlora något av sin identitet om Sverige försvann ur statsnamnet? Knappast. Förr var det Sverige med Finland, och svensken var inte mindre svensk då. Dessutom vore det bara skönt att slippa blågul chauvinism."

Så fortsätter Sydsvenskan genom att använda sitt favoritnamn på en skåneländsk/småländsk region: "Mycket av jobbet är redan gjort i försökslänet Skåne. Men så småningom kommer kanske Blekinge, kanske även någon del av Småland, att följa Skåne till Södra Götalandsregionen [min kursivering]. I så fall: Var hälsade, blekingar och smålänningar." Avslutning: "Södra Götalandsregionen bör bli lyckad. Ja, storleken har betydelse. Men det förutsätter också att skåningar, blekingar och smålänningar hittar harmoni i samspelet." Att det är "historiskt oegentligt" enligt Nationalencyklopedin att föra Skånelandskapen till "Götaland", bekymrar inte, noterar jag.

"Skåneromantiker" får sig en känga igen: "Den dagen [då staten sätter ned foten så att allt är klart före valet 2014] kommer beskyllningar om demokratiförakt att hagla... Protester hörs från Halland, från Gotland, från Uppsalas landshövding Anders Björck, från Skåneromantiker."

Intressant tycker jag också är att kommentarerna från läsarna, som jag tidigare berättat om, "Läsare: Dela upp Sverige i fyra delar", aldrig nådde papperstidningen. Det var den enda artikeln från webben som inte gick till pappersläsarna. Dessa kommentarer var som sagt, av förvånande många, väldigt långtgående i sin skånskpatriotiska läggning. Det var synd att de inte kom i papperstidningen, för de gav en annan dimension på debatten.

[ Andra bloggar om: ansvarskommittén, regionalism ]