C nationaliserar polisen -> jag lämnar?

Dags att gå? Sydsvenskan rapporterar att centern vill avskaffa de 21 länsmyndigheterna och göra en enda nationell myndighet av polisen ("C vill avskaffa länspolis-myndigheter", 2009-03-04). Johan Linander, partiets justitietalesman, talar om motståndet mot "nationalisering", som något som man nu överger (motståndet alltså). Rubriken på inlägget på hans blogg är kort och gott "Nationell polis".

Efter FRA och IPRED (och ACTA?) börjar det alltså bli dags för mig att förbereda att lämna centern. Istället för en offensiv decentralisering i regeringsställning ser jag att det går åt fel håll. Jag ser också att inga andra centerbloggare under de senaste 24 timmarna verkar ha haft något att invända mot c-förslaget att polisen nationaliseras. Så då är det väl jag som är på fel plats. Jag räknar med att sitta mandatperioden ut dock och att i min roll vara lojal. [ Jag har nu hittat ett undantag i Erik Hultin som nämner förslaget om en nationell polis som en del av ett stort problem inom c. ]

Det är i sig uppenbart förvånande att centern vill nationalisera eller centralisera polisen eftersom centern av tradition stått för decentralisering. I gengäld vill centern införa kommunala polisnämnder, där politiker, socialtjänst och lokala företrädare ska ha viss beslutsrätt över polisarbetet. Varje kommun ska ha egna stationerade poliser, och varje kommunledning ska ha en tydligt utpekad chef att vända sig till.

Samtidigt ska rikspolisen enligt förslaget nu "kunna besluta om metoder och inriktning mot olika typer av brottslighet för hela landet, utan att de besluten ska kunna överprövas eller ignoreras av länsmyndigheter" (citat från Sydsvenskan, min kursivering). Vi ska ha en typ av kommunal polis som ska sysselsätta sig med de praktiska frågorna som "narkotikaproblem eller klotter eller annan brottslighet" medan de stora frågorna som metoder och inriktning mot olika typer av brottslighet centraliseras till Polhemsgatan 30 i Stockholm.

Det ska klargöras att rikspolischefen är chef för rikspolisstyrelsen. Myndigheten är lokaliserad till Stockholm. (Läns)polismyndigheten i Skåne ligger i Malmö. Essensen i förslaget är alltså att förvaltning i Malmö inte längre regionalt ska kunna få besluta som metoder och inriktning i brottsbekämpning utan att förvaltning i Stockholm ska ta över detta. Oavsett om lokal polis ska få lov att, för att hårddra det, t ex hitta rätt sätt att stävja klotter, är centerns förslag en kraftig centralisering av förvaltning.

Förslaget är det sämsta möjliga ur ytterligare ett perspektiv. Enligt min mening bör staten generellt sett släppa ifrån sig makt, både i folkstyre och förvaltning. Regionerna/länen utgör den nivå som mer och mer bör ta över befogenheter. Det är en parallell till regionaliseringen av Sverige och Europa. Här går centern nu i rakt motsatt riktning och avskaffar den regionala förvaltningsnivån och vill placera makten dels centralt, dels splittrat på hundratals kommuner i Sverige. Det är inte svårt att gissa sig till vart tyngdpunkten för reell makt kommer att förskjutas.

Det dröjde ända till 1965 innan den svenska polisen förstatligades. Det innebar givetvis en centralisering från den tidigare situationen. Idag har vi fortfarande en statlig polis. Jag menar att den regionala nivån inom polisen bör stärkas. Argumenten är desamma som gäller för decentraliserad demokrati: mångfald i lösningar, regional kännedom, skräddarsy beslut och metoder till region och närhet till invånarna som lever där. Inget hindrar omfattande länssamarbete eller en riksnivå med sin egen adminstrativa beslutsmakt i vissa frågor.

Justitieutskottets ordförande Thomas Bodström (s) har menat att "Polisen måste decentraliseras", Svenska Dagbladet, 2007-11-26). Han uttryckte i sin artikel sitt gillande för "ett svenskt FBI" som samtidigt "ska vara landets enda centralstyrda enhet". Det låter mycket intressant att i stort sett begränsa rikspolisen till detta, eller i alla fall försöka komma nära ett sådant i huvudsak decentraliserat ideal. [Bodström har sedan dess gått med i centraliseringståget igen ("Stort stöd för nationell polis", DN 2009-03-03), men det är likafullt noterbart att han kunde ha en decentraliseringsåsikt tidigare. ]

Särskilt i Skåne är centerns förslag inte önskvärt. Skåne växer mer och mer ihop till ett stadskluster utan att man i en kostsam reform behöver splittra polisförvaltning på 33 kommuner. I Skåne är det den regionala polisförvaltningen som är naturlig och som ska stärkas. Den finns geografiskt sett tillgänglig på cirka "pendelavstånd" för i stort sett alla invånare.

Förslaget kommer från centerledningen och ska framföras till partistämman i maj. Så sista ordet är inte sagt. Stämman kan ju säga nej. Sannolikheten för detta känner jag inte till.

Idag avgörs valet 2010 för mig

Idag röstar riksdagen om EU-direktivet Ipred. Jag repeterar mig: röstar riksdagens centerpartistiska ledamöter för att införa direktivet så kommer jag inte att stödja eller lägga min röst på centerpartiet i riksdagsvalet 2010. Det finns inte på kartan - såvida inte nya kandidater starkt kommer ta avstånd från tidigare ledamöters agerande. Oaktat att jag är (indirekt) förtroendevald för partiet på kommunal nivå. Min röst hamnar då bara på partiet på kommunal och regional nivå.

Ipred-lagen röstades tydligen igenom nu i eftermiddag ("Ipred-lagen röstades igenom", Sydsvenskan 2009-02-25). Jag ska kolla upp om alla centerpartister röstade likadant (det förutsätter jag). Centern har i alla fall på en halvtimme förlorat min röst i riksdagsvalet för hela mandatperioden 2010-2014. Starkt jobbat! Riktigt...jävla...imponerande klantigt.

"Fastlagsbulle" nu helt borta från skyltarna

Idag är det fettisdagen. Det är dagen då man får lära sig att äta fastlagsbullar. I en intressant artikel "Bagaren bullar upp i ottan" i Sydsvenskan idag (2009-02-24) nämns det att det där med att äta fastlagsbullar på tisdagen är en uppsvensk tradition som man börjat med sent i Skåne. Vår öresundska dag var alltid måndagen, "bullamåndag", dagen före. Eller på danska: "bollemandag". Det är intressant hur vår gamla skånska kultur raderats ut på område efter område.

Det skånska ordet "fastlagsbulle" (i västra Öresundsregionen säger vi "fastelavnsbolle") har börjat ersättas med "semla" och jag frågade på ett café i Lund och expediten kunde berätta att de flesta nu beställer "semlor", inte "fastlagsbullar". (Hon förstod inte varför, för "vi är ju i Skåne".) Jag gick runt lite i Lunds stad och inga caféer eller konditorier skriver numera "fastlagsbulle" på skylten utanför butiken eller på lappen inne vid disken. Ramklints, båda Mormors bageri, Seven Eleven, Patisseriet, Annes & Stortorgets bageri och Conditori Esplanaden skriver alla "semla". Där är sju exempel.

Det är problematiskt att bestämma sig för en ordform och sedan moralisera över andras språkanvändning. Vill skåningarna att de sista resterna av det gamla språket och kulturen ska försvinna, eller att det helt enkelt inte spelar någon roll, så gör det mindre.

Det är i och för sig, objektivt sett, fortfarande en förlust för den som tror att mångfald är en tillgång, även i det lilla. Att ett unikt ord ersätts med ett annat ord innebär ingen utveckling; det minskar bara språkvariationen. Språkförändringar och språkersättningar leder också i sig ofta till frustration hos en del av en språkgemenskap, och det är en nackdel.

Men framför allt så tycker jag det är viktigt att skåningarna vet om att det de faktiskt sakligt sätt gör är att ta över uppsvenska ord och kulturföreteelser. De dödar en levande användning av sina sista kvarvarande regionala kulturuttryck. Om det känns ok, så är det också ok, men det borde inte bara få hända av slentrian.

För den som gillar uttrcyket "fastlagsbulle" finns en FaceBook-grupp som heter "Det heter fastlagsbulle". I slutet på mars 2009 har den drygt 200 medlemmar. Om antalet skulle stiga väsentligt, så finns det anledning till att tänka till ytterligare i denna fråga.

Bilderna nedan är från idag. Första bilden är från Ramklints. De övriga ser man på bilderna varifrån de är.

Icke-centraliserad kultur -> populism?

Det hjälper inte att man länge bott i Malmö. Har man arbetat på Expressen i Stockholm som kulturchef i sju år så får man nog lätt tänket. Per Svensson slutade som Expressens kulturchef och fick i november förra året en fri roll som s k senior columnist på Sydsvenskans kulturredaktion.

Idag skriver han beträffande Kulturutredningen ("ANALYS: "Pengar är roten till allt gott", webb 2012-02-12):

Utredningen vill av någon anledning decentralisera och centralisera på en och samma gång. Större ansvar för den faktiska kulturverksamheten ska lämpas över på regionerna. Varför? Kanske för att glädja Maud Olofsson samt ett antal region- och kommunalpolitiker av varierande färg. Det finns här en uppenbar risk för avprofessionalisering av kulturpolitiken, en ökad lyhördhet för lokal kulturpopulism.

Det är inte så lätt för mig att argumentera emot, för det är i sig inte särskilt mycket argument i det här; det är mest ett osäkert orsakssamband där begrepp ingår som har osäker innebörd - som "avprofessionalisering" och "kulturpopulism".

Men det är fascinerande att man kan ha de kulturpolitikcentralistiska åsikterna i en tidning i en region som i stort sett tappat hela sin egna kultur under 1900-talet. Från att för ett fåtal generationer sedan ha haft ett eget språk och en östdansk kultur och tankesätt, så har man till stor del blivit en kopia av en Mälardalskultur. Utan att någon tycks veta om den lilla historien, diskutera den eller fundera på om vi och Skandinavien förlorade något i den utvecklingen.

Jag menar att staten överhuvudtaget aldrig borde syssla med kultur. Det borde vara en exklusiv regional och lokal angelägenhet.

Skämtteckning om broavgifter

Politiska skämtteckningar och karikatyrer är inte så vanliga i Sverige. De utgör egentligen ett ganska bra vapen när det gäller att försöka förändra något i samhället. Jag har kommit över ett serie-program och har gjort ett första försök. Ni får avgöra hur det föll ut denna gång.

Oönskad viagrareklam mer hedervärt

Sydsvenskan rapporterar att Öresundsbron webbsajt hackats med Viagrareklam ("Viagra intog Brosajten", 2009-02-04). Det blir väl i verkligheten nästan en förbättring. Oönskad Viagrareklam är troligen mer hedervärt.

Då ägnar man sig åtminstone inte åt att dränera en region från möjliga miljardtillväxter. Det gör Öresundsbrokonsortiet med sin 650 kr avgift tur och retur på kommunikation med bil. Jag kan absolut se konsekvent genomförd kapitalförstöring som ett moraliskt brott.

Gratisbroar och gratisvägar i hela Sverige

Alla vägar i Sverige är avgiftsfria utom (gamla och nya) Svinesundsbron (23 kr/överfart) och Öresundsbron. Då bortser vi från Stockholms stads trängselskatt (0-20 kr/infart) som har ett alldeles särskilt syfte.

Öresundsbron kostar 325 kr/överfart, dvs 650 kr tur och retur. Nu ska avgiften höjas med 8 % för att anpassas till den danska kronan ("Broavgiften höjs på svenska sidan", Sydsvenskan 2009-01-31).

Det finns gott om andra långa broar i Sverige, och ingen, utom olycksbrodern Svinesundsbron, kostar en krona att färdas på. Ölandsbron, Höga Kustenbron, Uddevallabron, Vallsundsbron, Stallbackabron, Sannsundsbron, Strängnäsbron, Alnöbron är t ex de svenska vägbroar som är mer än en kilometer långa. Gratis. Följer man länken ovan kan man se tjugo andra broar som mäter över halvkilometern. Gratis.

Att bygga tunnlar brukar inte vara så mycket billigare. Ett trettiotal svenska vägtunnlar, flera över kilometern långa, finns listade här. Ingen kostar något att använda.

Förutom broar och tunnlar finns många andra kostsamma infrastrukturprojekt i Sverige där trafikanterna åker gratis. Låt oss t ex se på Storstockholm.

Essingeleden blev klar 1966. Dåtidens kostnad på 240 miljoner kr är lite knepigt att ta reda på i dagens penningvärde, men ett par miljarder handlar det i alla fall om. Södra länken (6 km lång varav 4,6 km går i tunnel), invigd 2004, kostade ca 8 miljarder. Norra länken (kommer till största delen gå i tunnlar varav den längsta blir cirka tre kilometer lång). Den beräknas kosta något mer än Södra länken, när den blir klar 2015. Ingen av dem kommer att kosta något att använda. Österleden beräknas kosta lika mycket som Norra länken om den blir av. Förbifart Stockholm beräknas kosta ca 25 miljarder om den blir av.

Överhuvudtaget finns det totalt drygt 500 000 kilometer väg i Sverige. Sex av dessa kilometer är betalväg. De ligger i Skåne. Och kostar 325 kr per användning.

Av någon anledning har vi i Öresundsregionen fått en särskild Skåneskatt på vår kanske viktigaste trafikled. Samtidigt betalar vi, för varje kilometer vi åker, genom bensinskatten enorma infrastruktursatsningar i andra delar av staten Sverige.

Fritt blås - och namnet "regionkommun"

Idag blev det klart. Allianspartierna är ense om att permanenta regionförsöken i Västra Götaland och Skåne. Dessutom tillkommer fler län. Det är positivt, om än inte helt oväntat (Sydsvenskan, "Besked om nya regioner dröjer", 2009-01-28, "Regeringen öppnar nu för nya storregioner", DN 2009-01-28).

När nu Region Skåne permanentas kan vi kanske slippa argumentet från vissa debattörer (särskilt inom socialdemokraterna) att vi måste ta det lugnt med självstyreivranden. Nu är det fritt blås. Åtminstone efter att lagstiftningen senare kommit på plats.

De fyra partiledarna skriver bl a att "Övriga förslag om överföring av makt från staten till regionerna är inte aktuella”. Det kan tyckas chockerande att ett federalistiskt parti som centerpartiet skriver under på en sådan mening, redan innan vi är i närheten av en federlistisk vision för Sverige. Det finns dock en viss logik i detta, eftersom moderaterna i sin tur nu accepterat att "Sverige framöver ska ha tre politiskt beslutsfattande nivåer med rätt att ta ut skatt". I gengäld kräver jag en centerpartisk valrörelse där man önskar mandat från folket att driva den federalistiska idén vidare i nästa valrörelse.

Beteckningen "regionkommun" används i artikeln. Det är ett primitivt sätt att försöka klumpa ihop de två lägre nivåerna med varandra för att markera skillnaden mot "staten" som den översta nivån. Det är dessutom helt onödligt och klumpigt ur ett svenska-perspektiv. Hur praktiskt och attraktivt skulle man från regeringshåll tycka det vara att ändra beteckningen "staten" till "statkommunen"? Same thing. Skärpning, Maud!

Förutom Västra Götaland och Skåne tillkommer Halland och Gotland. Att Gotland tillkommer kan stärka övriga regioner eftersom Gotland är en starkt identitetsbärande region. Det ger regionidén som sådan legitimitet. Att Halland tillkommer gör slut på diskussioner om en delning av Halland (som jag själv tycker varit en ok tanke, men som saknat stöd i Halland). På så vis blir diskussionen om en geografisk utökning av Skåne enklare, när den parametern försvunnit. Jag förordar en region vid namn "Skåne-Blekinge". (Det är förstås en idiotisk tanke att delar av Småland skulle ingå.)

Det blir ingen Norrlandsregion ännu. Det tycks dock vara den region som står närmast på tur. Norrland blir en närmast överdrivet stor "region" till ytan. Det är just de geografiska avstånden, som jag menar är ett viktigt skäl för regionaliseringar. Jag tycker också att regioner kan vara mindre än många andra, tycks mena. Samtidigt finns det en logik i att Norrland blir en region med tanke på att det är just som norrlänningar som människor däruppe identifierar sig. Västerbotten och Norrbotten är svagare identitetsbärande enheter.

Trevligt att Sydsvenskan illustrerar artikeln med en skåneländsk flagga mot himmelsblått i skymningen. Den sortens symbolik används ofta om staten och kan mycket väl på samma sätt användas beträffande regionen.

Husmarkutspel - bra och tveksamt

Jag har svårt att se att regeringen i mina ögon på något sätt kan rädda sitt anseende i Öresundsregionfrågan. Man har i mycket stora delar struntat i saken och kan nu eventuellt göra tafatta försök att komma igen. Den moderata socialförsäkringsministern, Cristina Husmark Pehrsson, bosatt i Skåne, gör ett sådant försök. Hon uttalar i en artikel i Sydsvenskan att hon vill ha bort gränshinder i bla Öresundsregionen ("Pendlarproblem till EU-nivå", Sydsvenskan 2009-01-26).

Sådant enkelt snack är i sig ganska ointressant, men hon har en lite ny vinkel på det hela. Hon kritiserar EU för att "hittills inte uppmärksammat problemen med gränshinder i tillräckligt hög grad". Hon tycker att grannländer inte ska behöva "uppfinna hjulet" på nytt genom att lösa problemen, när EU kunde göra mer.

Husmark har rätt. Jag har under de senaste cirka fem åren i pressen inte läst en enda mening om vad EU gör för gränsregioner och Regionernas Europa. Att jag inte gjort det kan delvis ha med Skånes medias fokus på Stockholmspolitiken att göra, men är säkert inte hela sanningen. EU tycks ha släppt den biten även från retoriken, så som jag uppfattade den, från 90-talet. Vad hände t ex med Committee of the Regions, etablerad 1994, och allt den skulle kunna komma att utvecklas till genom olika fördragsändringar?

Det är bra att Husmark tar upp frågan. Inte minst är det viktigt eftersom ingen annan tycks göra det. Samtidigt reagerar jag för att hon bara i detta sammanhang pratar om EUs ansvar. Det kan kännas väldigt praktiskt att skylla på någon annan. Att regeringen gör påstötningar mot EU här är utmärkt. Men det fråntar inte svenska regeringen något ansvar överhuvudtaget. Regeringen måste arbeta vidare med särslösningar för Öresundsregionen samtidigt som man arbetar för att EU gör sin insats.

Teori om Skåneland som förgermanernas vagga

En man vid namn Keyo Ghettson har gjort ett antal historiska videos. Han framför bl a teorin att förgermanerna skapades genom att indoeuropeiska invandrare blandade sig med ett ursprungligare folk. Han menar att detta ägde rum i Skåneland och hänvisar till ett antal symboler på gravar m m i Scania.

Han har lagt upp flera videos på Youtube. Här är en som också beskriver lite senare skåneländsk historia. Videona är inte så långa och väl värda att se:

"Terra Scania (Skåneland)"

Busskonkurrens kan göra Skåne rundare

Från och med 1 juli 2010, så får privata bussbolag lov att konkurrera med Skånetrafiken även när det gäller resor bara inom länet ("Skånska pendlare får fler busslinjer", Erik Magnusson, Sydsvenskan, 2009-01-13). I dagsläget kan Skånetrafiken förhindra konkurrens.

Det är negativt att vi i Skåne inte längre kommer att få avgöra hur vi vill reglera detta. Samtidigt är det idiotiskt av regionen att förhindra konkurrensen. Principiellt är förändringen alltså ett steg i fel riktning. Det innebär ytterligare centralisering. I praktiken kommer dock skåningarna att ha nytta av detta och Skåne kan bli lite rundare.

Som det är idag är Skånetrafiken som bekant inkompetenta när det gäller att upprätthålla kommunikationer mellan Skånes större städer på obekväma tider. Sista tåget från Helsingborg till Malmö/Lund en fredag kväll går t ex kl 0027. Det går inga bussar. Det är helsjukt och det är politiska beslutsfattare som har ansvar för att denna situation uppkommit. [Skriv på upprop mot detta här.]

Jag kan bara hoppas att några av linjerna från antingen Svenska Buss, Säfflebussen, Euro Rider, Eurolines, Gråhundbus eller Swebus Express kör på obekväma tider, så vi kan börja få grundläggande förbindelser mellan Skånes stora städer och göra landskapet fungerande i sina kommunikationer annat än just på dagtid.

Scania delstat inom ett federaliserat Sverige

Jag tror inte längre att ett kulturuppvaknande för Skåne kan ske genom reformer och långsiktigt politiskt arbete. Jag trodde nog det vid Region Skånes tillkomst. Nu har jag sett att regionala initiativ ofta mötts med tystnad och möts med en strategi att låta utspel rinna ut i sanden och malas sönder i ett till synes icke-politiskt maskineri.

Istället tror jag att man måste ha en radikal vision. Vi måste klart och tydligt uttala: "Vi vill inte ha det samhälle som ni i majoriteten idag vill ha. Vi vill inte ha dagens samhälle där politik i huvudsak är en företeelse för Sverige som helhet. Politik ska i grunden födas och föras med utgångspunkt från den regionala nivån och kommunala nivån. Det gör den inte idag och det vill vi förändra."

När jag säger att man inte kan nå dit man vill nå med reformer, så menar jag att det inte fungerar att försöka påverka nuvarande system genom "nålstick" - enskilda förslag, kontakter och enstaka aktioner. Istället funkar det bara om initiativtagare skapar nya opinionsbildande organisationer, nya partier eller klart definierade nätverk inom existerande partier med en uttryckligen annan vision. Mitt råd är: arbeta inte inom systemet i första hand utan bygg upp utifrån och från början.

Visionen i sig

Det finns ganska stora grupper på Facebook för ett självständigt Skåneland och för en återförening med Danmark. Jag tror det är ett gammaldags sätt att tänka; då tänker man fortfarande i nationalstater. Samtidigt respekterar jag viljan. Och jag ser attraktionen med en färdig vision som är tydlig för alla. Man behöver då inte vara akademiker för att, så att säga, förstå finliret.

Jag förordar att Blekinge, Halland och Skåne - eller de delar därav som vill vara en del av denna framtid - ska utgöra en delstat inom ett federaliserat Sverige. Sverige kvarstår alltså som nationalstaten som Scania ska tillhöra. Men delstaten ska ha sin egen författning och sina egna lagar inom denna stat. Denna delstats existens och funktion ska skrivas in i Sveriges grundlag.

Detta är grundidén för en federal eller en konfederal stat. Tyskland och USA är exempel på federala stater. Detta är målet, varken mer eller mindre. Mer behöver man inte säga.

Skåneland utan förskoning på nätet

Uno Röndahls minst sagt klassiska bok, Skåneland utan förskoning (1981, nytryck 1993), finns från och med idag helt och hållet på nätet och ligger här. Den ligger således på Stiftelsen Skånsk Framtids (SSFs) sajt.

Åtminstone ett tag var denna bok den som alla som intresserade sig för ett skånskt kulturuppvaknande hänvisade till. Det var 80-tal. Jag har själv inte läst den, men skäms över det. Inte vet jag om jag skulle gilla den, men jag förutsätter att den har avgörande poänger med tanke på hur mycket denna enda bok har påverkat skånsk identitet.

Det kom två uppföljare, Skåneland II - På jakt efter historien (1986) och Skåneland - Ur det fördolda (1996). Uno Röndahl har uttalat att det inte blir en fjärde bok.

Frågan som Reepalu valde bort

Malmös borgmästare (s k "kommunstyrelseordförande") svarade idag på läsarnas frågor i en "Chatt med Ilmar Reepalu" (Sydsvenskan 2009-01-07). 38 frågor han hann med; flera var, att döma av namnen, ställda av samma frågeställare. Följande var min fråga (under min vanliga pseudonym "C M L Nilsson") som han valde bort:

Malmö frågade i sitt webbforum i slutet av 2007 och början av 2008 hur Malmöborna tyckte "Stortorget ska utformas och användas". Enligt Sydsvenskan 2007-12-24 var det "hundratals debattinlägg" som då skrivit i webbforumet och vill avlägsna erövrarstatyn Karl X Gustav från Stortorget. Varför sopar kommunen denna diskussion och dessa önskemål under mattan? Vad kan man nu göra för att rätta till det?

Reepalu avslutar i artikeln med: "Jag tycker att det här är en bra form av dialog som kompletterar alla de andra samtal och möten som vi som förtroendevalda har med Malmöborna."

Etiska reklamråd problematiska

Låt mig skriva något om etiska reklamråd. Jag räknar inte med att återkomma till ämnet, för det är inte fokus för denna blogg. Det finns Näringslivets etiska råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK) som omnämns i "Mer sexistisk reklam fälls" (TT, Sydsvenskan webb 2009-01-06) och i "Prinsessreklam fälld av ERK " (Hanna Åkesson, Sydsvenskan 2008-12-02). Det finns också en Reklamombudsman som omnämns i "Ombudsmannen som är förälskad i reklam" (Niklas Orrenius, Sydsvenskan 2008-12-24).

Dessa instanser har inte tvingande sanktioner utan är tillsatta själva av branchen. Det förhindrar inte man kan ha åsikter på vad de sysslar med. Inte minst finansieras de, vad jag vet, av näringslivet och därmed av oss, konsumenterna.

Jag kan reta mig på könsperspektivet i reklam, precis som en del andra. Jag fattar t ex inte denna långtgående nischning av leksaker till olika kön. Jag finner ofta könsdiskriminerande reklam i andra länder sliskig eller helt enkelt bara dum.

Men jag är ändå negativ till att aktörer betalar större summor pengar till så kallade etiska råd. Dessa råd hade kunnat syssla med vad som helst. De kunde fälla tidningsartiklar för att de var vinklade utan att ange det eller böcker för att de innehöll för mycket våld i sina skildringar. Man skulle kunna ha råd för det mesta i livet.

Jag skulle t ex kunna tänka mig ett råd som fällde tidningartiklar i lokaltidningar för Stockholmsperspektiv. Eller fällde radioreklam utsänd i Skåne som konsekvent uteslöt skånsk talspråksmelodi i alla inslag.

Men jag tror att den sortens opinionsbildning bäst sker inom de vanliga politiska kanalerna (alltså politisk opinionsbildning) istället för att utge sig för att vara myndighets-"råd" eller "ombudsmän". Det kan låta som en dröm för en politiker att få sin åsikt pk-stämplad genom att ett råd instiftats som kan "fälla" uttryck för något man retar sig på i samhället.

Men är det nyttigt i ett fortfarande debatterande samhälle? Det är som om vi var färdiga med att bestämma vad som är bra för oss eller inte. Jag tror inte det är nyttigt.

Varken Norden- eller Öresundsporto

Jag fick idag ett litet häfte med information från Posten om nytt brevporto 2009. Jag har inte läst om detta tidigare, även om Posten t ex gick ut med det 2008-10-24 ("Prisändring från 1 januari 2009"). Den procentuella höjningen blir ungefär lika stor för alla typer porton, inrikes som utrikes, 20 g som 100 g.

Jag har skrivit förut om Postens svek mot Norden. Föreningen Norden har bl a flera gånger tagit upp detta. Nordenportot togs ju bort för snart sju år sedan, den 1 januari 2002. Fram till dess var portot nästan detsamma inom Sverige som inom Norden. Nu är det ofta dubbelt så dyrt att skicka brev till ett nordiskt land som att skicka inom Sverige (11 kr vs 5.50 kr).

Inom Öresundsregionen får Postens prissättning löjeväckande konsekvenser. Om vi skickar till varandra inom regionen, och råkar befinna oss på olika sidor om sundet, så betalar vi dubbelt så mycket som om vi skickar brev till någon plats inom det landbälte som går 1572 km rakt norrut.

Posten hade nu en möjlighet att ändra på förutsättningarna på flera sätt. Man kunde återinfört Nordenportot eller infört ett Öresundsporto eller så hade man kanske kunnat hitta en tredje helt annan lösning. Det hade varit mycket naturligt med tanke på att "Svenska och danska Posten slås ihop".

Men Posten gjorde nu inga sådana justeringar eller förändringar och utgör alltså fortfarande en del av nationalstatens gamla trötta strukturer.

Licenspengarna till Kanal Lokal

Skånska tv-kanalen Kanal Lokal hotas av nedläggning, rapporterar Sydsvenskan ("Skånska Kanal Lokal hotas av nedläggning", webb 2008-12-16). Så är det trots att 70 000 skåningar tittar på den varje dag.

Jag har en enkel lösning. Låt skåningarnas licenspengar gå till denna skånska kanal istället för till t ex SVT 2. Så kan man bygga upp en oberoende skånsk kvalitetskanal med en tung ekonomisk backning. Pengarna kan också användas till att köpa in program från SVT 2 som kan vara intressanta för skåningarna, så kan samsändningar ske i en del fall. Motsatt kan program producerade av Kanal Lokal Skåne vara intressanta för SVT 2 att köpa in.

Utgångspunkten bör alltså vara den regionala kanalen, som i sin tur har samsändningar med SVT när det kan anses befogat. Ett perspektivskifte, javisst.

Att agera regionalt innebär att byta perspektiv på många områden. Media är definitivt ett av de områdena.

Idag, en månad senare, kan man läsa att Kanal Lokal har gått i konkurs ("Kanal Lokal i konkurs ", Sydsvenskan 2009-01-16). Desto större skäl nu att kräva en politisk lösning i enlighet med mitt förlag ovan.

Nationalstaten även jordskalvens måttstock

Kl 0621 väcktes jag av jordbävningen i Skåne- och Småland. Jag visste inte vad som egentligen hänt, men läste på nätet någon timme senare. Där var många artiklar. De skånska tidningarna hade ett säreget perspektiv när dessa redogjorde för vilka jordbävningar som ägt rum tidigare.

Det var bara intressant vad som hänt inom det landområde som sträcker sig som ett bälte norrut - landet innanför nationalstatens gränser. "Sverige" säger många; "Norra bältet" kunde man också kalla det.

Att det bara var statens egna historiska jordbävningar som var intressanta såg man direkt genom formuleringen i huvudartikeln "Jordskalv skakade stora delar av Skåne" (Sydsvenskan 2008-12-16):

"Jordskalvet [...] är det starkaste på över 100 år." Och: "För att hitta ett jordskalv som är i paritet med morgonens måste man gå tillbaka till 1904 då ett jordskalv skakade Kosteröarna utanför Strömstad. - Det närmaste vi kommer de senaste åren är Skövdeskalvet 1986, men det var mindre än detta, slår Bödvarsson fast."

Nationalstaten är alltings måttstock. Även jordbävningarnas. Detta faktum anses vara så självklart i vår tankebild av omvärlden att man inte ens behöver sätta ut att jordskalvet var det starkaste på över 100 år inom Sverige. Staten/"landet" är en extremt kraftfull tankestruktur som den som är svensk anses bära med sig i livet och en struktur i vilken vi utan problem förväntas tolka all information som kommer till oss.

Sydsvenskan ger oss samma dag information om "Tidigare stora skalv i Sverige" och förstås "Svenska jordskalv". Man diskuterar då bl a vad som skett i Malmberget och Vilhelmina.

Men om det överhuvudtaget funnits jordskalv i västra delen av vår egen Öresundsregion får vi aldrig veta. Det ligger ju utanför våra Gränser och tycks därmed tyvärr ointressant.

Skånskan har ett något mindre rikssvenskt perspektiv och skriver nyktert och informativt: "Jordbävningen på tisdagsmorgonen var den mest kännbara på 100 år i Sverige och kanske den värsta i Skåne sedan mätningarna började." ("Värsta skalvet i Skåne?", 2008-12-16).

Tidningen refererar också kort från Själland: "Danska nyhetsbyrån Ritzau rapporterar att huvudstadsområdet och Nordsjälland klockan 6.20 på tisdagsmorgonen drabbades av en omfattande skakning. Det varade i cirka fem sekunder och kändes i Köpenhamn, Snekkersten och Solröd." ("Jordskalv väckte Sydsverige", Skånskan 2008-12-16).

"Liberal" lyckas halvera spritkvoterna

Europaparlamentarikern Olle Schmidt var i Sydsvenskan nöjd ("Få väljare – men striden tätnar", webb 2008-10-25). Han var stolt över att han lyckats få EU-parlamentets ekonomiska och monetära utskott att tillstyrka att mängden sprit halveras som en EU-medborgare får ta med sig från ett annat EU-land ”för eget bruk” utan att betala skatt.

Det är en bisarr värld. Man talar om ett gränslöst Europa som en vision. Och här arbetar en liberal med hemort i Skåne för att gränserna mellan Europas gamla trötta nationalstater så få större betydelse än de har idag. Om man kan transportera sprit som man vill inom Sveriges gränser så borde man också få göra det inom t ex Öresundsregionen. Men inte om denne s k liberal får som han vill. Lyckligtvis är det ministerrådet som har sista ordet.

Man kan också från artikeln notera att, Schmidt, "den ende skåningen som ställer upp för omval till sommaren" har "två överbelamrade skrivbord, en kaffekokare och en dalahäst i fönstret." Schmidt är ursprungligen från ett samhälle mellan Skara och Skövde i nordöstra Västergötland, och bor i Skåne. Jag vet inte hur dalahästen i fönstret kommer in i den bilden. Det kanske finns någon Västergötland/Dalarna-koppling som jag inte känner till. Någon särskild koppling till Skåne finns det inte.

Journalist snurrar om skånskt kulturarv

En frilansjournalist, Fredrik Pålsson, diskuterar i Sydsvenskan ett nytt skånskt kulturpolitiskt program ("Skånsk kultur är mer än sill", 2008-12-11). När det skånska traditionella kulturarvet glöms bort på så många platser, i det moderna samhället, i skrifter och i tankar, så framför denne journalist tvärtom att det är för mycket av det.

Det är lite förvånande med denna längtan efter att radera det gamla så fort som möjligt. Eller - kanske inte radera - men det ska baske mig inte få vara något som det moderna samhället tillåts knyta an till. Det ska få dö i frid, tycks tanken vara. Det är i och för sig en gammal modernistisk tanke. Pålsson skriver bl a:

Jag tänker på det när jag läser Kultur Skånes nya kulturpolitiska program. Där uttrycks den skånska identiteten som ett målområde och som exempel på 'markörer av det skånska' nämns mårtensgås och skånsk sill. Inget ont i sill, men när det uttryckligen står att det är det skånska kulturarvet som ska skapa sammanhang och gemenskap för disparata befolkningsgrupper närmar man sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna.

I det kulturpolitiska programmet finns det ett oroande ovan-ifrånperspektiv. Kultur Skåne ska initiera projekt och skapa sammanhang, och det främsta verktyget är institutionerna. Med det nya styrdokumentet vill kulturnämnden uttrycka en politisk vilja: att regionen ska få makt att bestämma över de pengar som staten varje år delar ut till de skånska kulturinstitutionerna."

Journalisten är ordentligt snurrig här för Sverigedemokraterna är uttalade nationalister och vill att Region Skåne politiskt till stora delar ska upphöra med sin regionverksamhet och styras direkt från Stockholm, där rikssvensk kultur och värderingar över tid väl lär ersätta det skånska regionala. I sin kritik av att det skånska ska synas i ett sådant här dokument på det här viset är det nog Pålsson "som närmar sig en kultursyn som kunde formulerats av Sverigedemokraterna".

Författaren Niklas Qvarnström ("Niklas Qvarnström: Löften värda att lägga på minnet", 2008-12-11) antyder tyvärr en lite liknande kultursyn där han också tycks kritisk mot att kulturarv ska ha väsentlig plats i regional kulturpolitik. Han tycks varna för "förvirrade identitetsbegrepp och lokalhistorisk rekvisita", dvs för historien och vad vi som bor här är.

Egentligen är saken ganska enkel. Alla som nu bor i Skåne kan knyta an också till den regionala traditionella kulturen, för det är i det sammanhanget med dess kulturarv som vi alla lever. Det räcker med en promenad på stan - eller i kulturlandskapet i övrigt - för att tvingas förhålla sig till historien.

När jag bott utomlands som "invandrare" så har jag varit mycket intresserad av platsens kulturhistoria och platsens traditionella kultur. Jag har velat att den ska synas mycket, så att jag lättare känner var jag är. Jag har känt mig som en del i det sammanhanget och gärna ätit traktens stolthet Baeckeoffe i Alsace eller funderat över Glarus historia - plötsligt "min" historia, eftersom jag bodde där - i byn Filzbach i Schweiz.

Det här är självklara tankar för de som jobbar med regionala kulturella frågor. Dessa samband är en del av samhället och blir därmed en del av politiken. Men för de svenskar som alltid trångsynt varit rädd för det skånska och att det ska ta för stor plats, så blir det svårt. Man har ännu inte förstått hur identitet, traditionellt kulturarv, omflyttningar och öppenhet sitter som hand i handske. Det dröjer nog lite till, men det kommer det också.

Lunds historia i kulturhuvudstadsansökan?

Lund gick vidare som kandidat att bli kuturhuvudstad 2014 ("Lund vidare som kulturstadsfinalist ", Sydsvenskan 2008-12-10). Jag har inte läst hela Lunds ansökan (den har inte gått på remiss i utbildningsnämnden). Jag läser dock nu Sydsvenskanjournalisten Jan Gradvalls utvärdering från november: "Timbuktu bättre än livlös pappersbunt" (2008-11-23).

Han undrar dels: "var tog Lunds kulturarv vägen?" Sedan skriver han att "Lund sjabblar bort hela sin egna historia".

Det har jag varit rädd för: att man desperat skulle försöka hitta något unikt konstruerat bara i det nya. Missförstå mig inte, dagens Lund ska vara med och det moderna Lund ska dominera framställningen, men som en fortsättning på Lunds fantastiska historia.

Gradvall berättar om hur Umeå fångar intresset med sin exotism. Som tema utgår man från tema samekalenders åtta årstider. Arrangörerna påpekar också att Umeå skulle bli den nordligaste kulturhuvudstaden någonsin inom EU.

Lund kan definitivt också bli exotiskt. Det kan blåsa rök ur vikingastugorna. Man kan höra hamret från konstruktionen av idag Nordens främsta romanska katedral. Sedan blev Lund Danmarks egentliga huvudstad, Metropolis Daniae ("Danmarks moderstad"), och Danmarks religiösa, politiska och pekuniära centrum. Det skånska språket var levande och unikt fram till sekelskiftet 1800- till 1900-tal. Och därifrån har det moderna Lund uppstigit. Har man med det eller har man glömt det?

Bilagan till ansökan om att bli kulturhuvudstad innehåller en del om historien och regionen, bl a om "Kulturarvet som resurs", om Uppåkra, om Metropolis Daniae, om Lunds historiska och moderna sammanhang i Örsundsregionen. Särskilt Lund och Skåne nämns som ett radarpar i flera delar av ansökan (säkert för att få anslag från Region Skåne).

Samtidigt kunde man gjort mer av det. Vi pratar om 5-6 sidor av 194. Jag undrar också hur framträdande roll det fått i PR-sammanhang, i filmer m m. Här finns mycket att arbeta på.

Morgan Johansson - skåning och centralist

Inte nog med att riksdagen i Stockholm har väldigt mycket att bestämma om gällande skånska affärer på nästan varje område. Nu vill förre folkhälsoministern Morgan Johansson att riksdagen ska lägga sig i skånsk regional sjukvård också. Besparingarna på Universitetssjukhuset i Lund, USIL, har fått Johansson att agera. Han vill, genom en interpellation i riksdagen, att socialminister Göran Hägglund (kd) i sin tur agerar ("Sparkrav fråga för riksdagen", Sydsvenskan webb 2008-12-07).

Lundensaren Johansson gör vad han kan för att flytta beslut och inflytande från Skåne till Stockholm. Det är inte första gången. När Skåne snuvades på EU:s nya smittskyddsmyndighet 2004 hade Johansson inflytande över att den hamnade i Stockholm ("Placering av EU-myndighet i Stockholm kritiseras hårt", Sydsvenskan 2004-02-26).

För vem som helst som var någorlunda objektiv och insatt så var Öresundsregionen det då självklara alternativet för här fanns en överlägsen kompetens - det s k "Medicon Valley" - och närheten till Europa. Malmös styrelseordförande Ilmar Reepalu (s) menade efter beslutet att regeringen gjort frågan regionalpolitisk för att "kompensera [Stockholm] för spruckna IT- och finansbubblor" ("Kritik mot placering av EU-myndighet", Norrbottens-Kuriren 2004-02-26).

Centerriksdagsmannen Johan Linander i Lund sa då, enligt Sydsvenskan: "Beslutet är ännu ett exempel på regeringens tunnelseende, centraliseringsiver och Stockholmsfixering. När inte ens folkhälsominister Morgan Johansson, som bor i Lund, kan se några andra alternativ än Stockholm så är det illa."

Sydsvenskan minns att Johansson fört upp regional sjukvård till riksdagen förr: "Redan 2007 och i början av 2008 väckte han frågan om nedskärningarna på Universitetssjukhusen i Malmö och Lund. – Jag menar att sjukhuset i Lund är en nationell resurs med ett nationellt upptagningsområde och inte bara en regional angelägenhet, säger han."

Ja, nationalister vill nationalisera. Så enkelt är det.

SSS möter DDD

En professor menar att Danmark i framtiden blir beroende av svensk arbetskraft ("Professor: Svenskar räddar dansk framtid". Förutom innehållet i artikeln som alltså handlar om vad som håller på att hända i vår region med arbetsmarknadsintegrationen, så frapperas man över språkbruket som är helt och hållet "Sverige"-"svenskar"-"svenskt" mot "Danmark"-"danskar"-"danskt" (SSS mot DDD-fenomenet).

Ingenstans finns det i artikeln plats för Skåne och skåningarna eller Själland och själländarna/köpenhamnarna. Istället nationaliseras identiteterna när två till ytan små sydskandinaviska regioner möts. Forskare, tjänstemän och journalister driver på språkbruket.

Det kan vara intressant att notera hur Lundaetnologen Orvar Löfgren beskrev det här fenomenet på Sydsvenskans kultursida redan 1999-02-12. Synd att ingen lyssnade då och att ingen tänker efter nu:

"Gränsövergångar vid Svinesund, Dourofloden eller Öresund har utvecklat den nationaliserande blicken. Denna optik lär oss att det simmar svensk sill och dansk skrubba mellan bropelarna. Stenarna vid brofästet är djupt fosterländska och ner mot stranden löper ljuva svenska lövängar och på andra sidan dejlige danske bøgelunder. Märkligt nog förstärks denna nationaliserande blick i den brodebatt som skulle handla om gränsverskridande och nya gemenskaper. I dagspressen på ömse sidor Sundet vimlar det av förutsägbara klichéer om bohemiska danskar och preussiska svenskar. Och samtidigt glömmer man att bron inte går till Danmark utan till Köpenhamn - vilket är ett helt annat slags Danmark än Själland, Fyn eller Jylland.

Gränspassagens dramaturgi och övergångsriter skärper den nationaliserande blicken som tolkar skillnader inte i termer av klass, kön, ålder, region eller lokalitet, utan som svenskhet och danskhet. En praktisk och funktionell reduktion."

Snabbtågsplaner i fel vädersträck

Snabbare tåg är på väg. I ett första steg ska restiden på sträckan Malmö-Stockholm att sänkas med ungefär en timme till tre timmar och tjugo minuter. Det kan ske till 2015, rapporterar Sydsvenskan ("Snabbtåget som ska köra om flyget", 2008-11-24).

Det verkar inte särskilt klokt att lägga stora ekonomiska resurser på supersnabba förbindelser till en halvstor stad 600 km norr om Malmö.

Nu är det äntligen klart att det blir en bro över Femer bält. Vad kan regeringen framför allt göra för att delta i projekt med extremt snabba förbindelser till Hamburg och Berlin? Och kan man göra något för en bro Gedser-Rostock? Där, i kombination med en storsatsning på tyska i skolorna, ligger Öresundsregionens framtid: Danmark, Skåne och Nordtyskland. Det finns även plats för fyrtiomiljonerslandet Polen i denna vision.

De snabbtågsplaner norrut som Sydsvenskan rapporterar om har skapats med en lätt daterad syn på verkligheten. 1800- och 1900-talets syn på nationalstaten lyser igenom.

Skåne internationellt starkt varumärke?

"Varumärket Sverige i världsklass" lyder rubriken i Sydsvenskan 2008-10-11. När kommer då varumärket Skåne, Scania, att finnas med på en topplista över världens starkaste geografiska varumärken, tillsammans med t ex Katalonien och Skottland?

Vem är det som arbetar för det? Vilka skånska institutioner deltar? Vilka lokala ekonomiska resurser används för att göra varumärket Skåne/Scania/La Scanie/Escania/Die Schonen internationellt riktigt känt?

Jag fick snabbt svar på frågan i "Så ska Skåne locka turister" (Sydsvenskan, 2008-11-13). Den nya skånska turistchefen (vd för Tourism in Skåne) Pia Jönsson Rajgård intervjuas. Man ska "sälja Skåne som ett turistpaket, inte olika hörn. Berätta mer för Mälardalen och Danmark om hur fantastiskt Skåne är." Och "Skåne ska uppfattas som den mest nyskapande, genuina och annorlunda delen av Sverige. Och som den region i norra Europa där man får ut mest av livet."

Men sedan handlar marknadsföringen av Skåne inte bara om turism, utan att göra namnet känt i i stort sett alla sammanhang. Regioner ska göra liksom stater gör.

Svenskt krigbyte hem till Öresundsregionen

Dansk Folkeparti kräver att den danska regeringen begär att återfå svenskt krigsbyte från krigen på bl a 1600-talen (Sydsvenskan 2008-11-10, "Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte"). Ofta handlar det om föremål från vår danska tid, som nu befinner sig i Stockholm, mer än 600 km från Skåne och Köpenhamn. Avseende avståndet kunde de lika gärna förvaras i Prag.

Det är helt orimligt att dessa nationella klenoder inte kan komma tillbaka till sina ursprungsplatser. De ska givetvis hem till Öresundsregionen om det är här i regionen de hör hemma. Svenska myndigheter drar benen efter sig. I Sydsvenskans artikel kan man läsa att Sverige valt att inte "underteckna ett FN-avtal om återlämning".

I artikeln står det också att "Svenska myndigheter och experter anser att ett allmänt återlämnande skulle leda till kaos i den europeiska museivärlden". Vad är det för kaos man talar om? Vad är det värsta som kan hända om Fredrikborgs slott får tillbaka sin Neptunusfontän, så den hamnar på sin ursprungliga plats på borggården? Det luktar dåliga undanflykter lång väg.

Annas Pepparkakor kommer närmare

Annas Pepparkakor säljs till den belgiska kaktillverkaren Lotus Bakeries (Sydsvenskan 2008-10-07, "Annas Pepparkakor blir belgiskt"). Idag ligger företaget i Stockholm. När det flyttar till Lembeke nära Gent (Belgien) - som jag besökt flera gånger - så kommer det mer centralt i Europa och hamnar på en plats som nog kan kännas närmare än Stockholm.

Kliniker, utbildningar och ortnamn

Onkologklinikerna i Lund och Malmö slås samman till "Onkologi Skåne" (Sydsvenskan 2008-11-05, "Lund får huvudansvaret för den skånska cancervården"). Det är positivt att man vågar slå samman institutioner inom samma stadskluster, Skåne. Det tyder på att bytänkandet inte är särskilt stort. Det är också positivt att man vågar använda namnet "Skåne".

Även psykiatrin i Skåne samlas från och med nästa år (Sydsvenskan 2008-08-07, Splittrad skånsk psykiatri samlas"). Idag, än så länge, finns de under sjukhusförvaltningarna i Malmö, Lund, Helsingborg, Hässleholm-Kristianstad, Ystad, Trelleborg och Ängelholm.

I utbildningsnämnden skapade vi i våras en byggutbildning gemensam för Malmö och Lund. Den fick namnet "Byggutbildning Syd", något som jag idag ångrar att jag inte markerade mot. På samma sätt som onkologklinikerna i Lund och Malmö fick namnet "Onkologi Skåne" kunde den nya utbildningen fått namnet "Byggutbildning Skåne". Jag menar att organistioner och institutioner ska ha namn från konkreta geografiska platser, inte från vädersträck. Det senare implicerar tyvärr ett perspektiv om centrum och vissa naturliga politiska enteteter.

En skillnad mellan de två fallen är att det inte finns fler onkologkliniker i Skåne än de i Malmö och Lund (även om det finns utflyttad verksamhet till Helsingborg, Christianstad och Ystad/Österlen). Däremot finns det förstås fler byggutbildningar är de i Malmö och Lund. Så i fallet med vår nya utbildning borde namnet kanske ha blivit "Byggutbildning Malmö-Lund" istället. Jag la i alla fall - lite sent i processen - på sammanträdet 2008-05-15 en protokollsanteckning om att namnet borde varit annorlunda:

"Namnet 'Byggutbildning Syd' är delvis problematiskt, eftersom namn på företeelser som ska precisera var de finns normalt sett bör innehålla ortnamnen ifråga, t ex 'Malmö-Lund' eller 'Sydvästskåne'. Väderstreck, t ex 'Syd', som inte preciserar utgångspunkt eller område är ofta diffusa eller tvetydiga."

IPRED - dags att överge borgarna på riksplanet?

Jag ser nu att regeringen har en lag på gång som ska låta upphovsrättsinnehavare få ut namnen bakom IP-nummer som använts för fildelning. Lagen kallas IPRED.

Blir detta verklighet 2009-04-01, som det är tänkt, och centern inte röstat emot i riksdagen, är det tid för mig att inte längre lägga min riksdagsröst på centern eller något annat borgerligt parti år 2010. För i så fall vore det negativt om en sådan regering fick förtroendet igen. Jag tänker på FRA och andra misstag innan dess...det finns gränser. Då får de/vi bara min röst till regionen och i kommunen och en blank till riksdagen.

Man kan hjälpa till att stoppa IPRED på www.stoppaipred.nu. Man kan även gå med i "Stoppa IPRED"-gruppen på FaceBook.

Förrvirrande artikel om europeiska gener

Sydsvenskan refererar till en rapport från Köpenhamns universitet att "Svenskar och danskar är genetiskt olika" (2008-09-04). Det är i få länder i Europa man är lika övertygade om nationalstatens förträfflighet som i Danmark.

Det är därför inte så förvånande att tänket även i en universitetsstudie är helt inriktat på nationalistaternas befolkningar, ungefär som de senaste seklernas erövringar härs och tvärs i Europa skulle landat i en överensstämmelse med människors genetiska sammansättning. Rapporten talar således bara om länder och man nämner i sammanfattningen på videnskab.dk överhuvudtaget inte möjligheten till regionala skillnader.

Tittar man längst ner på sidan på videnskab.dk ser man dock att hela Sverige får representeras av Uppsala. Detta nämner inte Sydsvenskan, utan tiotusentals läsare imorgon kommer säkerligen att köpa idén om en spricka i genetisk sammansättning som råkar gå Svågertorp/Kastrup och Helsingør/Helsingborg: "Svenskar och danskar är genetiskt olika". Nej, Sydsvenskan, inte svenskar och danskar, utan uppsalabor och köpenhamnare.

Under rasbiologins dagar kom man för övrigt fram till att en viktig gräns gick mellan Skåne och Småland. Jag har den kartan. Själland och sydvästra Skåne hörde däremot ihop.

Moderaterna konservativa snarare än liberala

Sydsvenskan rapporterar att "Förre Muf-ordföranden Ardavan Khoshnood har JO-anmält kulturnämndens beslut att inte bjuda in de tre skandinaviska statscheferna till hundraårs jubileet av trekungamötet 1914" här (Sydsvenskan 1/9 2008).

Helt sjukt att det kommer från en moderat. Kan de inte dela upp partiet så man kan slippa alla konservativa i det partiet och i stället gör att renodlat seriöst liberalt parti. Tydligen kan de inte det utan kör vidare i att sjuka nationalikonservativa åsikter ska blandas med den sunda liberalismen. Så fortsätter det länge länge....

Svågertorp till Kastrup dyrast i Sverige?

I kommentarerna till artikeln "Resenär rasar över behandling på tåg" (Sydsvenskan 2008-08-14) kan man läsa ett inlägg av en kvinna, Cissi, som påpekar att det kostar 1730 kr i månaden att resa de tio minuterna från Svågertorp till Kastrup. Hon säger: "Ingenstans i Sverige kostar det så mycket för tio minuters pendling."

Det är ganska intressant. Som vanligt är det jättesvårt att ta reda på hur mycket av tågkostnaderna över Bron som kan förklaras genom Öresundsbroavgifterna. Skånetrafiken gör inte mycket för att förklara det. Som jag förstått det är det inte allt - kanske inte ens väldigt mycket - som kan skyllas på broavgifterna för tåg. Ännu en grej är att jag aldrig sett någon jämförelse på vad det kostar att resa med tåg på sträckor inom Skåne jämfört med över Öresundsbron. Det tycks inte intressera media heller.

Det kan t o m vara en bra idé för Skånetrafiken (regionen) att subventionera resor till Själland så att man får en prisneutralitet per km sträcka. Skånetrafiken subventioneras ändå grymt mycket (50 procent?), så det måste vara en berättigad diskussion hur man lägger de subventionerna.

"Cissi" skriver också att år "2000 när tåget/bron invigdes kostade ett pendlarkort 1250 kr. Det är dryga 50% ökning i pris på 8 år. Vet någon var ett månadskort med kollektiv trafiken ökat i samma takt?"

Sydossetien måste självt få avgöra sitt öde

Jag tror på idén om folksuveränitet. Det betyder att alla folk lokalt eller regionalt bestämmer över sig själva. Man tar framför allt beslut om sig självt (folkbeslut, volksentscheid på tyska) i omröstningar. Man väljer stat eller autonomi eller att ingå i större politiska enheter eller skilja sig från dem.

Detta utmanar bilden av världen som (de nuvarande) nationalstaternas värld och ersätter den med en vision om folkens värld. Nationalstaterna, i mening centralmakterna i nationalstaterna, har inte någon okränkbar rättighet över sitt territorium. Det är folkviljan lokalt och regionalt som i slutändan måste styra, även om även det också ska ske enligt kontrollerade former i välgenomtänkta processer.

Därför förstår jag inte regeringens och centerns enkla syn på konflikten i Georgien/Sydossetien där man bara hänvisar till att Georgien "är en självständig och suverän stat" och därför kan inte Ryssland få intervenera. Ryssland hävdar att man vill skydda den ryska befolkningen i Sydossetien mot georgisk aggression. Jag vet inte om det stämmer, det kan mycket väl vara en undanflykt, men det kan också mycket väl vara korrekt.

Sydossetien måste i första hand själv få avgöra sitt eget öde. Det är i sig ointressant vad Ryssland och Georgien tycker. Däremot kan jag förstå att någon sida anser sig vilja försvara en befolkning på olika sätt. Det är jag inte tillräckligt insatt i, vad som är berättigat där, i detta fallet.

Men jag tycker illa om den förenklade bilden av att Georgiens centralmakt ska få göra vad representanterna för den tycker bäst om på det territorium som Georgien har kontrollerat i drygt ett decennium.

Nattåg Lund-Köpenhamn från 2010

Citytunneln [blir] klar ett halvår tidigare än beräknat (Sydsvenskan 2008-07-04). Första turen äger rum 12 december 2010. Det är mycket goda nyheter. Inte minst för lundabor.

Rapporteringen i skånska media om Öresundsbron har från start ignorerat Lund. När bron först kom fanns det inga direkttåg alls till Köpenhamn. Lokala media skrev inget om detta. Att Malmö skulle få (och fick) en tur var tjugonde minut nämndes däremot i nu och nedan. Man svalde Öresundskonsortiets pressmeddelanden okritiskt.

Efter några år fick Lund direkttåg. Det var inte intressant i tidningarna. Tågen stannade i ca 15 minuter i Malmö. Ingen tycktes veta varför (det var för att det tar mer tid att byta riktning än man tror och de skulle alla kopplas annorlunda). Nu plötsligt stannar tågen regelmässigt bara tio minuter i Malmö. Jag har inte läst något om denna förbättring. Det har bara "hänt". Lund är ointressant i bilden av Lunds kommunikationer i Öreundsregionen.

Till det kan man lägga att det inte finns natttåg eller nattbussar mellan Malmö och Lund efter kl 01 (utom festbussarna fredag och lördag). Sista tåget från Malmö till Lund på söndagar är kl 2321 (jo, det är sant). Efter det blir det mjölkabussen 130 (direktbussen 171 går inte alls på söndagar) och den går från Värnhemstorget som ligger någon kilometer från centralen. Så på med promenadskorna och sedan fram med romanen.

Eftersom ingen annan bryr sig om Lund i de här sammanhangen har jag tagit reda på lite. Informationen kommer från Skånetrafiken. Det presenteras här och jag är rädd att jag i princip är först med nyheten om vad som händer efter Citytunneln.

Jag ställde frågor beträffande nattrafiken till Sydsvenskans "chat" idag "Vi kan inte svära oss fria från störningar" (Sydsvenskans webb 2008-08-01), men man valde att istället prioritera frågor om AC och bagage bl a (men det var en del intressanta frågor också, så kolla in), så mina frågor kom inte med. Vilket ytterligare förstärker bilden av att frågor om Lunds position i Skånes kollektivtrafik sorteras bort för att det anses mindre intressant. Innehållet i detta inlägg är således vad jag vet fortfrande unikt här. Nu sätter vi igång.

Först, det är på förhand inte självklart att Lund får nämnvärt bättre förbindelser med Köpenhamn med Citytunneln. Tågen kunde stannat och fortsatt kopplas om för att ändra antalet vagnar för att anpassas till en annan trafik. Så sker på vissa andra skånska orter när tåg t ex ska lämna Skåne. Men som tur är kommer man inte vilja ta upp den tiden på Malmö central i onödan. Så vi får genomgående tåg som inte behöver stanna mer än på vilken station annan som helst. Hurra.

Restiden Malmö-Köpenhamn blir bara tre minuter kortare med Citytunneln. Men då ingår två nya stopp på Triangeln och Hyllie (vilket många kommer att ha glädje av). Eftersom tågen inte behöver vändas i Malmö tjänar man ytterligare ca 7 minuter vilket gör att restiden Lund-Köpenhamn med Citytunneln jämfört med kontinentalbanan blir 10 minuter kortare. Restiden kortas från dagens ca 60 minuter till ca 50 minuter och det är 20 minuter mindre tågtid om du reser till Köpenhamn fram och tillbaka en dag. Najs.

När jag reser till och från Köpenhamn har jag också ett helvete med att komma på var i tåget man ska sitta. Ibland - inte alltid - så går inte alla vagnar hela vägen. Det går väl intellektuellt att räkna ut i vilken ände man borde sitta för att vara säker (jag är så dålig på sånt där - jag vet att för många är det självklart och omedelbart). Men ofta är det ju helt förspillt för alla vagnar går ändå hela vägen. Istället får man räkna med att bli överraskad då och då.

Dessutom är jag sällan säker på att jag sitter tillräckligt mycket åt rätt ände. Jag vet inte om det går att se i vagnarna. I så fall är det inte mer allmän kunskap än att ingen tipsat mig om det under flera år.

Med Citytunneln försvinner också detta meck. Tåget kör ju som sagt bara igenom.

Nattrafiken då? Inget är tydligen ännu bestämt. Men anledningen till att inte tågen går vidare till Lund är att man inte med befintlig personal och tidtabell klarar av en säckstation mitt i natten. Visst kunde man klämma in Lund i en ny tabell, men då skulle tågen mellan Malmö och Köpenhamn inte kunna gå som i dag (Malmö är ju alltid viktigast eller hur?).

Så det är trots allt ganska säkert att vi får se en fortsättning av nattågen över Öresund ända fram till Lund efter Citytunnelns tillkomst. Och det ligger hyfsat nära till hands att Helsingborg, Kristianstad och kanske Ystad står på tur för denna trafik. Men då börjar det förstås kosta fordon och förare – ingenting är bestämt ännu.

Det skånska blir svenskt på Flakfort

Sydsvenskan har en artikel "Seglarnas ö fylls med musik" som handlar om Tore Svensson som köpt Flakfort. Otroligt nog fick han hela ön för tre miljoner danska kronor. Det är billigare än många enskilda villor längs Öresundskusten.

Artikeln beskriver nationalststatstänkandet i Öresund på så många sätt. Det är inte i sig huvudpersonerna som står bakom det utan det är hela tänket av alla involverade; det är hela strukturen. Svensson säger t ex: "Min största drivkraft är att jag tycker att det måste bli mer kulturutbyte mellan Danmark och Sverige".

Jag tror personligen att Danmark och Sverige som helhet inte bryr sig så mycket om det kulturutbytet. Däremot är det ganska många som blir engagerade om man talar om ett själländskt-skånskt kulturutbyte.

Sedan beskrivs någon sorts pubertal uppfattad tävlan mellan Middlegrundsfortet som "ägs av en dansk" och Flakforts "svensken Tore Svensson". Någon guide brukar spä på tydligen. Och: "Vi danskar var chockade när en svensk köpte ön. Det är ju ett gammalt militärfort!", säger någon som är på kurs på ön. Suck.

Man blir också i artikeln varse Danmarks 1800-talslagstiftning gällande markägande: "Ja, för egentligen ägs ön inte av Tore Svensson personligen utan av hans företag Malmö kranen AB. Som utlänning får man inte äga fast egendom i Danmark."

En gång i tiden låg Danmarks huvudstad i Lund. Den skånske biskopen tog enligt myten emot vår dåvarande flagga, dannebrogen, från himlen. Men idag är vi "utlänningar" som inte får köpa fast egendom.

En av Svenssons vänner säger att "på Flakfort kan svenskar och danskar mötas på mitten." Jag önskar att man kunde mötas som bara Öresundare från olika sidor på en ö i vårt Öresund.

Yttrandefriheten snörps åt ytterligare

Är detta ett dåligt skämt? Sydsvenskan rapporterar "Filmade grannfejd – döms för förtal". En grannfejd urartade till ett hetsigt bråk som några pojkar filmade och lade ut på Internet. Nu har pojkarna dömts för förtal.

Jag antar att bråket skedde ganska offentligt och att inte pojkarna monterat spionkameror i någons lägenhet. Hur kan de då dömas för att de filmat ett bråk på en gata (eller i en trädgård kanske). Hur ska journalistisk verksamhet kunna bedrivas om det finns märkliga detaljerade regler för vad på gatorna man får filma?

Förtal? För att man filmat från gatans verklighet? Enligt NE:s ordbok är förtal "illasinnat och lögnaktigt tal om ngn". Eh? Finns det någon koppling överhuvudtaget till det som skedde?

Efter upphovsrättsförespråkarnas (skiv- och filmindustrin i samarbete med, just nu, allianspolitiker) försök att inskränka yttrandefriheten kom FRA-lagen igår. Nu kommer detta sjuka domslut. Hoppas verkligen att TT missade en eller annan väsentlig detalj i sin rapportering.

Öresundskommunikationen ska avlyssnas

Imorgon röstar riksdagen om Försvarets radioanstalt (FRA) ska få rätt att avlyssna all teletrafik som passerar landets gränser. Sydsvenskan rapporterar här och här. Det handlar bl a om telefonsamtal, sms och mail. Som liberal hoppas jag förstås på ett nej. Det viktigaste argumentet emot lagförslaget är att brevhemligheten bör bevaras.

Jag har gått med i Centerpartister Mot FRA-Lagen på FaceBook och just nu är en av 117 medlemmar där. I artikeln "Regeringens expert sågar avlyssningslagen" på Metro.se 2008-06-16 står det bl a:

Lagtexten säger att den som har en tråd över landets gräns ska leverera signalerna till en samverkans punkt där Försvarets radioanstalt, FRA, tar emot den. Denna formulering har dock stora brister anser Patrik Fältström [ett av regeringens IT-råd och internetexpert].
– För det första äger ofta inte tele- eller internetoperatörer själva sladden. De fiber som går i Öresunds bron ägs troligtvis av Öresundskonsortiet. Vilka ska då leverera signalen till FRA?

[...]

Rickard Falkvinge på Piratpartiet är kraftig motståndare till lagförslaget och menar att även inrikes trafik skulle kunna nå samverkanspunkterna. Trafik mellan svenskar går ibland över utländska servrar, men han menar dessutom att inhemsk trafik som inte gör det också blir granskad av FRA.
– Redan när de sorterar ut den utländska trafiken gör de ett intrång, säger han.

Idén är alltså att inhemsk trafik inte ska avlyssnas (även om det också i praktiken är omöjligt att undvika). Däremot ser tydligen regeringen inga problem ens i teorin att avlyssna trafik mellan Öresundsregionens två halvor. Hur skulle det vara om det, på samma sätt, vore ok att avlyssna all trafik mellan Stockholm norr och söder om Mälaren?

FRA-lagen är ett exempel på gammalt nationalstatstänkande. Man tillåter avlyssning inom en och samma region, bara det politiskt sett handlar om en utkantsregion ur huvudstadens synvinkel. Jag påstår att ur alla praktiska hänsyn tillåter FRA-lagen avlyssning också av inhemsk kommunikation, nämligen den inom vår region.

Ni riksdagsledamöter som röstar och ja och ni som röstar nej imorgon kommer att bli ihågkomna inom politiken.

Efter ståndaktigt ingripande av ett fåtal unga riksdagsledmöter tvingades försvarsministern att ge upp förslaget i den form det var och lägga in ett antal kontrollstationer, preciseringar och tydligare parlamentarisk insyn. Till skillnad från många andra bloggare tycker jag att Fredrick Federley och Annie Johansson gjort ett fantastiskt jobb och inte kunnat komma mycket längre. De var tvungna att senare lova att rösta för om de skulle få ett motvillig regering att gå med på det här. Jag känner som politiker definitivt till att man i många sammanhang måste kompromissa med andra och även, inte ovanligt, underkasta sig. Här var de unga politikerna i minoritet punkt slut.

Däremot är idén som sådan - och nu beslutet - om allmän avlyssning av Internettrafik fortfarande bara förkastligt. Hela förlaget skulle skrotats. Att det blev som det blev är regeringens som helhet fel.

Sd kräver ett svenskare Lund

Från "Tuff skoldebatt i kommunfullmäktige i Lund" (Sydsvenskan, 2008-06-12):

"Erik Almqvist (sd) chockerade med en ny tydlighet när han krävde ett svenskare Lund. [...] Erik Almqvist (sd) deklarerade att han tror på nationalstaten, står för social konservatism och efterlyste den svenska identiteten. – Svenska ska vara det enda tillåtna språket i skolan på lektionstid."

Åh, här har vi en kille som inte skäms för sig. Nationaldagsfirandet i Lund förra veckan gick väl ut på ungefär samma sak, men de uttryckte det inte lika koncentrerat och sedan inte med de politiska sparkarna i riktning invandrarna efteråt.

Jag undrar om jag skulle chocka Almqvist om jag önskade ett mindre svenskt Lund, där nationalismen, nationalsymbolerna och nationalstatsperspektivet inte längre får dominera så mycket. Ett Lund som sätter den naturliga geografin i centrum, dvs ett skånskare Lund och så med en rik mångfald invandrarkulturer till det.

Medias statscentrerade språkbruk

En ny färjelinje mellan Dragør och Skanör är planerad. Sydsvenskan rapporterar i "Ny färjelinje mellan Danmark och Sverige": "En ny färjeförbindelse mellan Danmark och Sverige är på gång. Den skall gå mellan Skanör och Dragör."

Så rubrik och inledning är att de två nationalstaterna i norra Europa kommer att få en färjelinje mellan sig någonstans. Sedan preciserar man till att den ska gå just mellan Dragør och Skanör.

Detta skrivsätt bygger vidare på en gammal tradition, där media betraktar staterna som det viktiga och allt annat är preciseringar. Det är ingen ideologi från journalistens sida bakom språkbruket - det handlar istället om en nationalistisk strukturell omvärldsbeskrivning. Den bygger på tradition snarare än tanke/följd. Däremot behövs det en regionalistisk ideologi för att bryta mönstret.

Man kunde till nöds beskriva färjeförbindelsen som varande mellan Själland och Skåne, om texten behövde variation eller om det verkligen är någon av läsarna som inte vet var Dragør och Skanör ligger. Dragør och Skanör är ju verkliga delar av dessa stadskluster, Själland och Skåne. Men utgångspunkten måste vara att nämna just de orter som får färjeförbindelsen. Och att den går mellan något "Danmark och Sverige" finns däremot i stort sett aldrig någon anledning att skriva.

Det här är bara ett exempel bland tusentals, kanske tiotusentals, under ett år hur det kan se ut i skånska media.

Manifesterad nationalism 2008

För cirka fem år sedan minns jag tydligt att det fanns ett riktigt nationaldagståg genom Lund. Det var ett antal olika föreningar som deltog, förutom militärerna. Och inte minst var det något femtiotal vanliga Lundabor som hade anslutit och som spontant marscherade med i tåget. Idag tycks man ha gett upp en sådan marsch, vilket är positivt. Nu är bara militärerna kvar, i två/tre grupper. Så här ser det ut och så här fort avklarat är det:



Däremot ska det sägas att nationaldagsfirandet på Kulturen lyckades locka en del folk. Gräsmattan framför själva evenemanget var halvtom, men räknade man alla som stod omkring längs husväggar eller satt på gräset nära eller längre bort i det vackra vädret blev det nog cirka 400 personer. Fysikern och författaren Bodil Jönsson höll tal. Sedan utbringade hon ett oskånskt - som sig bör - fyrfaldigt leve. Fanborg och högstämda sånger till Sverige. Nationalisterna är aktiva än 2008.

En vän till mig förklarade att han tyckte det här med nationaldag var en ganska bra idé. På så sätt samlades det blågula tramset på en enda dag, så hade man - i alla fall rent teoretiskt - större chans att slippa det under det övriga året. Möjligen en poäng.

Nya kritiker av nationaldagen

Det är trevligt att det dyker upp kritiker till den s k "nationaldagen" (Svenska Flaggans dag) kring den 6 juni varje år. För två år sedan gjorde jag en lista över kritiker då. Jag påbörjar en ny lista nu.

I Sydsvenskan finns 2008-06-05 en artikel "Statsvetare: 'Avskaffa nationaldagen!'". Det är Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som vill avskaffa nationaldagen. Det är positivt. Det som är mer synd är att de som uttalar sig i artikeln inte ser kärnan i problemet. Marie är istället orolig för att extrema nationella rörelser utnyttjar den. Det är ett argument som många "vanliga" människor avskyr att höra.

Istället är problemet framför allt att vi har vår identitet och gemenskap i de sammanhang där vi träffar eller kan träffa på varandra eller när vi lever i samma område och utnyttjar samma resurser. Det är alltså regionerna och stadskluster som kunde ha samhörighetsevenemang och/eller -symboler. Det är de områden i vilka man utan att anstränga sig kan bege sig till delarna inom en dag: t ex Skåne och Öresundsregionen.

Nationalstaterna har inget med dessa verkliga gemenskaphetsområden att göra; de är istället historiska rester av expansionistiska strävanden från äldre tider. Just Sverige är ett särskilt extremt exempel eftersom inget annat av EU:s 27 medlemsstater har ens i närheten så stora avstånd inom sig och Sverige är på så sätt en ovanligt onaturlig "region".

Björklund vill förstatliga skolan

Jan Björklund intervjuas i artikeln "Resultaten är för låga och det är inte acceptabelt" (Sydsvenskan 2008-05-22). Troligen har han väl sagt det förr och kanske lika tydligt, men det är i alla fall första gången jag läser det så klart att han vill förstatliga skolan, varken mer eller mindre. Det står:

"Sydsvenskan har i en serie artiklar visat att skillnaderna i betygen är stora mellan kommunerna i Omkretsen och att det även finns stora skillnader inom kommunerna. [...] Jag tycker att det är för stora skillnader, och det kommer det att vara så länge vi har en kommunal skola, säger Jan Björklund.

Han ser gärna att staten tar tillbaka ansvaret för hela skolväsendet. Men det har han inte stöd för i regeringen, eftersom folkpartiet är det enda partiet som förespråkar en statlig skola.
– På sikt tror jag att fler kommer att vilja ha statliga skolor, men det blir inte i närtid, säger han."

Visst, skolan kommunaliserades 1991 under skolminister Göran Persson, så då kan den väl teoretiskt också förstatligas igen, 17 år senare. Björklunds skynke är att betygen är olika på platser. Rädslan för olikheter styr hans tänkande. Men det är inte dåligt att det är olika i sig på olika ställen, menar jag, utan det är låga betyg för stora grupper av individer, var de än är, som är problemet.

Det är ändå en sjuk tanke i ett modernt samhälle att på så sätt flytta de beslut som nu tas i Burlöv, Vellinge och Trelleborg. På fullt allvar skulle man flytta avgörandena tillbaka till regeringen och en administration i Stockholm på ett avstånd ungefär motsvarande Prag eller Amsterdam. Förvaltningen kommer rimligtvis att motsvara den nuvarande sammanlagda skoladministrationen i 290 kommuner, men nu på en plats och i en organisation. Lever han och jag i samma omvärld och i samma tid?

Skola och kultur ska vara decentraliserade i ett modernt samhälle. Nationalstaten ska ha mycket lite med det första att göra och inget alls att göra med det senare. Hoppas en ny grundlag kan grundlagsfästa det.

Alliansen: grundlagsskydda lokala självstyret

Dagens stora nyhet var debattartikeln "Alliansen och mp ense om ändrad grundlag" (DN Debatt, 2008-05-22). Den är skriven av partiernas respektive ledamöter av grundlagsutredningen. Och jag får nästan dåligt samvete.

Dåligt samvete för att jag varit så kritisk mot att centern inte gör något för federalism och decentralism. Man fick ha is i magen, men nu kom förslaget. De har snackat ihop sig inom alliansen plus miljöpartiet. Författningsdomtol debatteras mest på bloggarna (och i Sydsvenskan). Det är ett gott förslag. Det är dock inte det viktigaste. Överhuvudtaget är samtliga tolv förslag i artikeln bra; de borde kunna antas rätt av. Även diskussionen i sig är positiv. Punkt 3 bland förslagen lyder så här:

"3. Stärk det lokala självstyret i grundlagen

Vi vill öka maktdelningen i det offentliga Sverige genom ett starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag. Genom att vår kommunala självstyrelse förses med en närhetsprincip och proportionalitetsprincip stärks möjligheten att pröva om lagstiftning strider mot grundlagens skydd för det lokala självstyret. Det blir ett värn mot ökad centralisering och förbättrar förutsättningarna för den lokala demokratin.

Artikelförfattarna talar både som "det lokala självstyret"/"lokala demokratin" och vår "kommunala självstyrelse". Så ingår då regioner i det? Det är jättesvårt att veta. Ibland står lokal språkligt i motsatsförhållande till regional, men jag skulle vilja säga att oftast ingår det regionala i termen lokal i svensk politik.

Beträffande uttrycket "kommunala självstyrelse" så står det om följande om "kommun" i NE: "Kommunbegreppet är inte rättsligt enhetligt." Det står i NE att det ibland inkluderar landsting ibland inte, även i lagtexter. Så vi vet inte vad punkt 3 i debattartikeln egentligen säger.

Man kan tolka det öppet, och inte exkludera regionerna. Med tanke på moderaternas syn på regioner är det kanske inte den tolkning som ligger närmast till hands. Å andra sidan är detta en kompromissprodukt och kanske just därför exkluderas inte obetingat regionerna. Vem vet? I vilket fall är det klantigt formulerat eftersom man inte ens vet om det är en avsiktligt öppen formulering eller inte.

Uttrycken "starkare skydd för det lokala självstyret i vår grundlag" är inte så kraftigt. Kommunerna och deras beskattningsrätt nämns ju redan i grundlagen. Så vad blir nytt? Blir det en finputsning? Ett förtydligande? Det viktigaste här är nog att närhetsprincip och en proportionalitetsprincip införs som kan prövas mot grundlagen. Det säger fortfarande inte om det är tydliga, omfattande befogenheter som det "lokala självstyret" ska ha.

Ordet federalism nämns inte i artikeln. Det är inte så konstigt i och med att bara centern ser det som en modell för Sverige. Däremot måste centern hålla den debatten levande internt och försöka övertyga väljare och andra partier om fördelarna med federalism i grundlagen trots att det troligen inte kommer med denna gång.

Punkt 8 påverkar också förutsättningarna väsentligt för en lokal demokrati. Argumentationen är genomtänkt när man anser det var en fördel med "ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden":

"8. Gå åter till skilda valdagar

Erfarenheterna av att övergå från tre- till fyraåriga mandatperioder är mycket positiva. Samtidigt blir den formella kontakten mellan väljare och valda alltför sporadisk när det dröjer fyra år mellan de allmänna valen. Partierna aktiveras och demokratin motioneras med skilda valdagar mellan riksdagsval och lokalval som också ger en ökad uppmärksamhet för viktiga kommunpolitiska avgöranden. Den gemensamma valdagen bör avskaffas och tidpunkten för riksdagsval skiljas från tidpunkten för kommun- och landstingsval."

Till sist är följande bra både för den levande lokala demokratin och som en vitalisering av den representativa demokratin i sig:

"11. Stärkta och skärpta inslag av folkomröstningar i den lokala demokratin

Möjligheten till lokala folkinitiativ skärps genom att spärrgränsen för antalet kommuninvånare som kan genomdriva krav på rådgivande folkomröstning höjs till 10 procent samtidigt som kommunfullmäktiges veto avskaffas. Samtidigt uppställs krav på att folkomröstningen ställer en fråga inom ramen för den kommunala kompetensen och att formen för giltiga namnunderskrifter skärps. Detta både skärper och stärker inslaget av direktdemokrati inom ramen för vår representativa demokrati."

De nuvarande reglerna där invånarna kan samla namnunderskrifter för ett förslag om folkomröstning, men där kommunfullmäktige kan säga nej, har fungerat skrattretande dåligt. Rent statistiskt har kommunfullmäktige sagt nej i i alla fall över 50 fall och bara sagt ja någon enstaka gång. Nu ber man om att rätta till detta. Jag hoppas det är ett steg på vägen mot samma regel på riksplanet.

Förbättrade möjligheter till personval och kommunala nyval är andra positiva punkter i debattartikeln.

Artikeln är bara en utgångspunkt för samtal med framför allt socialdemokraterna. I svensk tradition kommer författningsändringen bara att ske om oppositionen är ense om förslagen. Så hälften faller väl bort och de flesta punkter som blir kvar förändras nog på något sätt. Men det är absolut ändå bra; det är så här det måste börja.

Bostadsförbudsförening

Jag ska skriva om något helt annat än det jag brukar skriva om. Eller, är det? Inte mycket till regionalism i alla fall. Det får ses som en berättelse från nutidssverige.

Jag har precis flyttat till en ny lägenhet. Det är en härlig tvåa på bottenplan med underbar uteplats. Den ligger i norra Lund. Jag började, både under budgivningen och efter köpet, att ställa en del frågor om vad man får göra och inte fick göra. Alla de enskildheter som jag frågade om var förbjudet, enligt ordföranden.

Nåja, jag flyttade in. Och tänkte att jag fick ju senare motionera om det som var orimligt. Nu har det gått ett halvår och jag skrev motionerna för några veckor sedan. Jag formulerade sex motioner till stämman onsdagen den 21 maj. Styrelsen hade snabbt skriftligt sagt nej till alla utom två, som den hade modifierat och efter det kunde acceptera i sin förändrade form.

Mina samtal med ordföranden hade i inledningstiden lett till något bizarra slut mellan oss, så jag tänkte att stämman nog skulle ställa saker till rätta. Det handlade ju ändå om vad vi medlemmar får göra. Klart man som medlem tar för sig så långt det är rimligt och ser till att bevaka sina rättigheter. Eh...

Motionerna

Min första motion handlade om en minsta normtemperatur (21°) i lägenheterna. Jag hade nämligen haft konsekventa låga temperaturer under vintern - under det gradtalet - och ville inte uppleva det igen. Jag hänvisade som jämförelse till Lunds Kommunala Fastighetsbolags (LKFs) regler (där just 21° räknas som komfortvärme). Jag ville dessutom att ambitionerna på sikt skulle vara att den som ville kunde få upp till 24°. Jag hänvisade till vetenskaplig forskning om olika människors idealtemperaturer. Där nämns också siffran 24°, högre än så har nästan ingen glädje av.

Första motargumentet var från en dam på stämman som sa att hon minsann inte behövde mer än 18°. Jag tror inte vi kom så mycket längre än så. Jag röstades grundligt ned av stämman, efter att ordföranden upprepat styrelsens skriftliga kommentar - en beskrivning av det rådande läget - som argument några gånger.

Nästa viktiga motion handlade om uteplatsen. Jag kan nog här säga att styrelsen hade fått tuppjuck när den på allvar skriftligt hävdade att uteplatserna inte tillhörde marklägenheterna. Hm.

Efter att jag hade läst styrelsens kommentar för några veckor sedan, diskuterade jag saken i flera samtal med sammanlagt två jurister och två byggnadsförvaltare på JM (som byggde bostadsrätterna). Alla fyra gav mig rätt. Jag nämnde detta på stämman men framför allt valde jag att ordagrannt citera den ekonomiska planen som hade upprättats mellan JM och den byggande styrelsen (interrimstyrelsen) under byggnadsfasen. Där står att uteplatserna "tillhör den aktuella lägenheten". Jag gav referenser och jag gav namn och datum på officiella dokument.

Ordföranden kom till slut så långt att de skulle reda ut det här, men hans sammanfattning var ändå att de uppgifter jag gett inte stämde: uteplatserna tillhörde föreningen. Okej, jag tycker det är rimligt att han inte köper mina uppgifter rakt av på sittande möte, men att han envist skulle sammanfatta sinn sedan tidigare uppenbart felaktiga tolkning var egendomligt. Efteråt hörde jag medhåll med ordföranden i leden bakom mig: "ja, jo, uteplatserna tillhör föreningen, så är det ju". Jag kunde refererat mig blå, ingen ville lyssna.

Det var någon under denna punkt som nämnde utemöbler och halvt uttryckte att man kanske inte skulle behöva styrelsens tillstånd för det (alla med uteplats har redan utemöbler och inte en jäkel har rimligtvis bett om något tillstånd). Men ordföranden ville inte ge några sådana undantag. Däremot formulerade han en negativ princip om att inget på uteplats eller balkong som inte hade tillstånd från styrelsen inte skulle vara tillåtet. Jag vände mig om och repeterade detta långsamt inför stämman och frågade lätt hånfullt om det verkligen var så stämman ville ha det. "Ja, jättebra", svarade man entusiastiskt.

Beträffande en motion om att inrätta avfallstunna för hemelektronik så avfärdade styrelsen den för att det (a) inte fanns plats och (b) att det skulle vara för dyrt. Jag mätte innan stämman och såg att det fanns plats inte bara på en vägg utan två väggar. Jag frågade på stämman ordföranden vad det skulle kosta och det hade man ingen aning om. Ändå var just kostnaden ett bärande argument för att uppmana stämman att säga nej till min motion. Jag fick då själv upplysa om kostnaderna, eftersom jag hade ringt renhållningsverket. Lite besynnerligt det hela.

Tre stenar

Så kom då en (ung?) kvinna från trädgårdsgruppen - med uppenbart alldeles för mycket fritid - med en helt ny kommentar. Någon hade lagt (tre) stenar mellan sin häck och cykelgången. Hon uppmanade förövaren att plocka bort dem. Jag var tvungen att erkänna. Och det var nu som min trovärdighet slutligen blåste bort.

Jag använder stenarna precis utanför mitt fönster för att gå till sophuset utan att förstöra (packa) jorden. De ligger lågt, halvt under jord, och man måste verkligen titta för att se dem. Men det hade tydligen den här kvinnan gjort. Jag sa direkt att, ok, jag skulle ta bort stenarna. Men jag insisterade på att de fick saksöka mig för att hindra mig från att gå igenom där i framtiden när jag skulle slänga sopor. Inge bra, nä.

Nu kom långa förbråelser om illojal jag var om jag tänkte gå mina tre steg där. Skräckscenarier målades upp och man påminde om hur massor av saker förstörts på ägorna för att folk gått/cyklat/åkt bil/tagit in flyttbil på fel ställen. Jag fick t o m serverad den riktiga klassikern "tänk om alla gjorde så!" Men framför allt gick kommentarerna ut på att det lilla leder till de stora katastroferna i världen.

Nu var det dags för en en ny fin vinkel: ordföranden menade att jag riskerade att förstöra häcken om jag gick förbi den (den är i realiteten så långt ut så jag behöver, om jag anstränger mig, egentligen inte alls komma i kontakt med den - bilden till höger). Så nu kom debatten att handla om att häckar visst kunde förstöras om man passerade igenom dem (särskilt med motorsåg, antar jag).

Jag fick på slutet säga att jag tyckte mina tre promenadsteg till sophuset genom häcken var ett i-landsproblem. Jag hade förstås redan förlorat vad jag än sa. Till slut varnade jag för ett allmänt förbudstänkande. Och det är väl snällt sagt, tänker jag.

The coup de grâce

Dessutom gav, efter mina motioner, flera närvarande mig en vänlig varning från att använda utegrillen på min uteplats. Det hade den tidigare lägenhetsägaren nämligen gjort. Flera var överens om att de inte hade velat vara besvärliga genom att säga till henne, men att man tyvärr stillatigande observerat saken. Någon frågade om vi inte kunde få använda en elgrill istället då. Oh nej! svarade någon: matoset riskerade att nå upp till balkongen ovanför.

Jo, just det, ja... Ungefär då kändes det att det var dags för mig att gå hem (nåja, stämman var ändå slut vid den tiden). Ordföranden avslutade med att tala om att alla tydligen inte var eniga att det ska finnas regler, men att det fanns en stor enighet om att man inte kan göra hur som helst i föreningen. Av någon anledning stannade jag inte på buffén efteråt, fast jag planerat det - jag hade velat träffa och lära känna mina grannar - och bokat in mig för maten. Ajabaja mig, illojal igen...

Om fem år - i maj 2013 - räknar jag med att dyka upp på bostadsrättsstämman igen. Då kan väl en del ha flyttat av (och in på ålderdomshem i en del fall) och vi kan se om det går att få en nykter syn på människor, förbud och vad det innebär och inte innebär att bo i samma hus och område. Kanske.

Liten social beslutsanalys

Innan stämman gissade jag att de flesta av mina motioner skulle gå igenom, fast med en del modifieringar. De var omsorgsfullt formulerade och innehöll begränsningar för sin omfattning i sig själva. De var korta, så alla skulle kunna läsa dem innan mötet. Jag hade, i motionerna och på stämman, mycket fakta och jämförelser bakom. Jag gjorde klart att vi inte på något sätt skulle bli unika, om vi antog motionerna, snarare tvärtom. Jag trodde därför att det skulle vara svårt att säga nej. Jag hade fel.

Jag är som skolpolitiker i Lund och ordförande i flera föreningar van vid en viss sorts diskussion och här ställdes mycket på sin ända. Även i min förra bostadsrättförening fanns det, tacksamt nog, unga kritiska personer som tog upp tråden, när argument inte höll.

Jag tänkte att tänkbara invändningar mot mina motioner under denna stämma skulle gå ut på att man var kritisk mot att motionerna la sig i styrelsens arbete genom alltför specificerade riktlinjer. Man kunde tänkt sig att vissa skulle tycka att de visade på dåligt förtroende för vår valda styrelse att sköta en del frågor. Jag var nervös för den debatten, för det hade varit en giltig invändning och jag skulle behövt göra redogöra för vilka problem jag hade haft i diskussioner med ordföranden, vilket tyvärr lett fram till att jag sett mig tvungen att gå motionsvägen. Det skulle lett in på en trist, negativ debatt. Men nej, det var alls inget motargument jag hörde på stämman. Inte uttryckligen i alla fall.

Relaterat till det ovan, kunde jag också tänka mig att motionerna skulle röstats ner p g a att man hade sagt att det jag skrev i motionerna var självklarheter, att jag slog in öppna dörrar. Jag tänkte att jag kunde få höra att det är klart att styrelsen inte lägger sig i vad folk har på sin uteplats, om det inte är extrema saker etc. Att det inte skulle behövas motioner för det. Men det var heller verkligen inget motargument, som jag fick höra. ;-)

Istället tror jag att motståndet mot mina motioner var en kombination av (a) att medlemmarna i denna förening i mycket stor utsträckning följer styrelsens rekommendationer och det räckte att ordföranden ofta bara sa att "vi vill inte ha det så" och (b) en stark oro för att förändra något som helst i ett förbuds- och kontrollsystem som väldigt många tycker skänker trygghet.

Nu ska vi inte överdriva hur många regler det finns i föreningen just nu. Det är, vad jag vet, inte så extremt. Jag tolkar mer att stämman i onsdags i diskussionen inte verkade kunna sätta några begränsningar för sig själv på hur omfattande regler man kan ha och införa. Och att man inte ser som önkvärt att minska förbuden på något område.

Det som jag analytiskt kanske tycker är mest förvånande i det jag beskriver ovan att det är ens egna grannar som ska kontrolleras snarare än att det är ett klassiskt avståndstagande mot en en "ond omvärld". Men kanske funkar det så att kan den enskilde inte kontrollera det onda där ute, så får han/hon försöka kontrollera vad som inne istället (hur ens grannar får agera i vissa sammanhang). Så sker det i alla fall någon sorts kontroll på något ställe.

Till sist

Man får se det positiva med det hela. Jag vet mer om vad mina grannar tycker om saker och ting. Det här var egentligen enda sättet att få dessa uppgifter på vilket tänkesätt de har. Jag får agera därefter och till stor del anpassa mig. Mina åsikter har jag kvar och de hoppas jag kunna få gehör för i framtiden inom föreningen. De presenteras i detta dokument.

Jag åt kvällsmat med ett antal vänner dagen efter och jag beskrev vad jag har beskrivit i detta inlägg. Alla var bestörta över, vad man tyckte var, min extrema bostadsrättsförening. Det var mycket illa, tyckte flera. Historien om de tre stenarna och den förbjudna elgrillen var bland det som gjorde störst intryck. Ett par skulle precis flytta till en ny lägenhet och de blev nu lite oroliga över om de kunde hamna i en förening med liknande tankar. Själv har jag från denna stämma 2008 en historia för mina barnbarn. Och jag hoppas som sagt på att mycket förändras till 2013. Folk kommer och går.

[ Andra bloggar om: förbud, bostadsrätt och bostadsrätter ]

Vård till papperslösa en regional fråga

Centern har fått mothugg i sina egna led för att man, som det heter, vill förhindra s k papperlösa (icke-svenska medborgare i landet som inte gett sig till känna inför myndigheterna) att få läkarvård. Om denna fråga verkligen berörs av propostionen som omröstningen i riksdagen idag handlade om, är tveksamt. Propositionen säger nämligen i klartext att det inte är så.

Representanter för tre ungdomsförbund har skrivit en artikel om saken och den heter "Vård till papperslösa är en självklarhet" (SVT.se). Författarna citerar propositionen ordagrant: "Under beredningen av ärendet om en ny lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. har även frågan om en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och för utlänningar som olovligen vistas i Sverige samt frågan om statlig ersättning för en sådan utvidgad skyldighet tagits upp."

Av detta lilla citat kan man framför allt utläsa att frågan egentligen handlar om att centralisera en idag regional befogenhet. Det talas om "en utvidgad skyldighet för landstingen". "Landstingen" (läs: regionerna) kan troligen redan idag bestämma att erbjuda samtliga papperslösa hälso- och sjukvård.

Vi har en fungerande demokrati på regional nivå i Sverige med folkvalda på den nivån som utkrävs ansvar i valen. Det är allt som behövs. Det finns ingen anledning för staten att bestämma hur regionerna ska göra i denna fråga.

Tyvärr är det i praktiken så i det tankecentraliserade Sverige att inga beslut betraktas som "riktiga" förrän de centraliserats till riksnivån. Därav kraven på att tvinga alla landsting att göra samma sak i denna fråga.

Däremot är det mer oroväckande vad Fredrick Federley, Tobias Billström m fl skriver i "Ingen utan pengar får nekas akut sjukvård" (SvD 2008-05-20). Där står: "Idag regleras asylsökandes rätt till vård i avtal mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). De löper ut vid halvårsskiftet. Istället för att ingå nya överenskommelser med SKL ersätter vi dem med en lag."

Vi har alltså idag avtal mellan regioner och staten. De ersätts nu med en lag som bestämmer asylsökandes rätt till vård. Det innebär att medan regionerna åtminstone formellt tidigare hade ett förhandlingsutrymme i en avtalssituation, så bestäms denna fråga nu av en centralt stiftad lag. Det är centralisering.

Agera regionalt på engelska

Denna blogg, Agera regionalt, kan nu läsas på engelska på http://www.google.com/translate_c?hl=en&sl=sv&tl=en&u=http://www.maltelewan.com/blog/. Observera f ö att Googles nya översättningstjänst korrekt översätter Skåne till Scania och skåningar till Scanians. I övrigt är det ju si och så med resultatet, men huvudpoängen bör nog trots allt framgå i alla översatta artiklar.