onsdag, januari 17, 2007

Lindqvist om skånsk etnisk rensning

Populärhistorikern Herman Lindqvist har satt ner foten förut mot svensk nationalistisk historieskrivning (t ex i Storhet och fall, 1995, s 179). Nu gör han det igen i en artikel i Aftonbladet "Brutal etnisk rensning när Skåne blev svenskt" (2007-01-14). Artikeln påminner mycket om en artikel "Terror och etnisk rensning gjorde skåningar svenska" i samma tidning 2006-01-15. Det är välkommet att han gör så, eftersom lokala historiker, genom vad jag uppfattar som en viss vinkling, vill släta över denna övergreppsperiod i svensk historia.

I artikeln kommer han också med intressanta siffror som jag tidigare inte sett över befolkningsminskningen i Skåne under slutet av 1600-talet/början av 1700-talet. Samtidigt beskriver han den etniska rensningen. Han framhåller att inte bara Skåne drabbades utan också Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland. Om man undrar varför denna debatt alls är intressant/nödvändig kan man läsa Föreningen Skånelands Framtids sida "Om revanschism".

Jag hoppas nu att inte Lindqvist hamnar i en "hotsituation" liksom regissören till filmen "Snapphanarna", Mikael Agaton, gjort. Det värsta med hela diskussionen är att den är känslig. Det är en historisk diskussion och vi måste alla förstå att ingen vill att vad som hände då på något sätt ska påverka samtiden - utom just historieskrivningen och den historiska förståelsen. Det ger t ex inte legitimitet till ens en gnutta mer självstyre. Det är något helt annat - folksuveränitetsprincipen - som gör det.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hermans siffror - du hittar dem i Carl Gustaf Liljenbergs "Skånelands riksdanska och östdanska tidevarv" (s. 140) eller varför inte i "333-årsboken". Det Herman har gjort är bara att röra till begreppen genom att ta Liljenbergs 180 000 för 1658 och flytta dem till 1675. Siffran för 1718 är däremot identisk.

Nu inställer sig dock ett litet bekymmer: När Tabellverket kommer igång 1749 dyker det för första gången upp ordentliga siffror för folkmängden och då finner man att Skåne har drygt 196 000 invånare (Historisk statistik för Sverige I, tab. A 5).

Tanken är alltså att man ska tro att Skånes befolkning från 1718 till 1749 ökade med nästan 65 000, vilket givetvis är en fullständig orimlighet. Som en jämförelse kan nämnas att befolkningen 1750-1800 ökade med ca 62 000 (samma tabell)och detta framför allt på grund av en ökad takt i slutet av århundradet.

Givetvis är Hermans siffror lika tokiga som Liljenbergs. Moderna undersökningar av t.ex. Lennart Andersson Palm visar att det i själva verket var en svag folkökning under den aktuella perioden.

Lika tokigt är det givetvis att påstå att danska präster byttes ut mot svenska, det är bara att titta i det moderna "Lunds stifts herdaminne" för att se att det förhöll sig väsentligt annorlunda.

Herman vet helt enkelt inte vad han talar om. F.ö. publicerades han en mycket snarlik krönika i januari 2006 - reprisen blev inte korrektare.

När det gäller sakfel finns det dessvärre en uppsjö i skånska sammanhang och det är inte de professionella historikerna som står för dem. Jag råkade till exempel notera hur "Scanians" presenteras på UNPO:s hemsida: "During the period of military invasion by Sweden at the end of the 17th century, more than 30% of the population in Scania was either executed or expelled."

Det skulle vara ytterst intressant att få veta vilka svenska invasioner av Skånelandskapen som ägde rum mot slutet av 1600-talet. Ännu mer intressant skulle det vara att få höra om hur man har räknat fram att mer än 30 procent av invånarna avrättades eller deporterades. Det måste vara såväl historia som matematik i den högre skolan.

Tänk så mycket bättre det vore om en del av indignationen över gångna oförrätter kunde ersättas av noggrann faktagranskning och bortrensande felaktigheter.

Malte Lewan sa...

Det är lite oroväckande hur du granskar citatet "During the period of military invasion by Sweden at the end of the 17th century". Plötsligt blir singular (de: invasion) plural (du: invasioner) och du gör ett stort nummer av "the end of the 17th century". Troligen menade textförfattaren "andra halvan av 1600-talet och talade om invasionen 1658 och kanske fortsatta attacker under krigens gång. Att texten sedan inte blev exakt så gör inte textens poäng tydligare för de som skrev den: det kan alltså inte funnits något förledande uppsåt med en lite slarvig, men inte uppenbart felaktig formulering.

Om det är med den sortens granskning du hittar en "uppsjö sakfel", så ger jag egentligen inte särskilt mycket för denna din generella slutsats. Då verkar det mer som du letar sakfel för den sakens skull, för att driva en tes om en viss typ av litteraturs otillförlitlighet. Granskar du klassisk nationalistisk historieskrivning med samma frenesi och generaliserar om den?

Jag lämnar av tidsbrist första biten om folkmängden, men nöjer mig med att konstatera att det är väldigt snabba slutsatser du drar om statistik som inte helt stämmer överens på olika ställen i äldre litteratur. Det finns logiskt sett andra möjliga förklaringar till möjliga diskrepanser (olika sätt att mäta t ex). Men visst ska vi vara skeptiska till exakta siffror i statistik som gäller så långt tillbaka.

Det är sant att det i Lennart Andersson Palms "Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-1997" (2000) framgår att en viss befolkningsökning ägde rum under 1600-talet i Skåneland. Befolkningsökningen mellan 1620 och 1699 var dock 49 procentenheter lägre i Skåneland (21 procents ökning) än i övriga Sverige (70 procents ökning), enligt Palm. I Malmöhus län var ökningen bara 7 procent, dvs 63 procentenheter lägre än i övriga Sverige! Ganska sjukt.

Jag har själv inga alls primärkällor till 30 procent deportation eller avrättningar, men det är inte ett dugg svårt att matematiskt få in i denna enorma skillnad mellan Skåneland och övriga Sverige i befolkningsökning under 1600-talet.

Anonym sa...

Nu var det inte mycket till invasion 1658, kriget avgjordes ju i Danmark. Så tyvärr, den tolkningen hjälper inte långt.

Jag kan tala om varifrån siffran 30 procent kommer. I "333-årsboken", kapitel 2, står följande: "Befolkningen enbart i Skåne sjönk mellan 1658 och 1718 från 180000 till 132800 eller med 26%; för hela Skåneland från 270000 till 213200 eller med 21%. Flyktingströmmen till Danmark 1658-1700 omfattade 15000 personer eller 8,5% av befolkningen 1658. Utskrivningen av krigsfolk 1600-1699 var ca 12000 man eller mellan 13 och 14% av den manliga befolkningen; totalt 1600-1713 ca 30000 man eller 33% av densamma. Samtliga tvångsförflyttades till Estland, Livland och Ingermanland..."

Här är det alltså 33 procent av den manliga befolkningen, på UNPO:s hemsida har det plötsligt blivit "more than 30% of the population in Scania was either executed or expelled."

Väldigt intressant procenträkning för övrigt. Skånes manliga befolkning är 90 000. Av dessa deporteras under loppet av drygt 50 år (Liljenberg menar säkert från 1658)30 000 eller 33 procent. Kvar finns alltså 66 procent. Det skulle innebära att om man fortsatte deportera i samma takt skulle det inte finnas en enda man i Skåne runt 1815. Och detta alltså fast deportationerna i genomsnitt uppgick till under 700 personer per år från en ursprungsmängd av 90 000! Föddes då inte några barn i Skåne? Dessutom är Liljenbergs siffror högst suspekta, inte minst med tanke på att Karl XI efter 1679 inte ville ha några skåningar i sin krigsmakt.

Uppsjö sakfel: Vi kan ta till exempel Stiftelsen Skånsk Framtids hemsida. Där påstås att befolkningen 1658-1720 minskade med "minst 40 procent", vilket givetvis är helt galet. Det är bara att titta på Palms och andras beräkningar.

Där påstås (http://www.scania.org/facts/poster/swe/swe12.htm) att "Handel och kontakter västerut förbjuds. Den som försöker ta kontakt med Danmark sätter livet på spel." Som framgår av t.ex. Oscar Bjurlings forskningar handlades det rätt friskt med Danmark även efter 1658. Ur Solveig Fagerlunds arbeten framgår att det restes över till Helsingör för att handla med varor etc. etc. Ur Helga Leides uppsats i Scandia 1971 framgår att flyktingar i Danmark återflyttade efter freden 1679 etc. etc. Jag har själv kopia på ett brev från Kjell Christoffer Barnekow från 1697 där han berättar att han ofta reser över till Danmark för att besöka släkt och se till sina egendomar etc. etc. Tittar man i "Lunds universitets historia", utgåvan från 1800-talet, ser man hur lärda i Lund korresponderade med lärda i Köpenhamn etc. etc.

Alllt detta är uppgifter som varit tillgängliga mycket länge, men uppenbarligen är det så att det passar vissa grupper bättre att fortsätta att hålla gamla myter under armarna. Så detta med att kritisera historiker är ett kraftigt exempel på att kasta klippblock i glashus.

1620-99 - hm, har du studerat Palms tabell på s. 95: "Befolkningens tillväxt per län och perioder"? Riket 1620-99 = 0,5 procent. Kristianstads län samma period = 0,2, Malmöhus län = 0,0. Under genomsnittet finns också t.ex. Stockholms, Uppsala, Älvsborgs m.fl. Deporterades det även därifrån? Eller finns det kanske över hela linjen andra förklaringar än massdeportationer och massavrättningar?

Anonym sa...

Jag kan f.ö. tillägga att Herman har publicerat samma siffror tidigare:

I "Storhet och fall" (1995) står det så här på s. 179:

"Då kriget började hade Skåne 180 000 invånare, år 1718 var de 132 800, en minskning med 26 procent. Cirka 15 000 personer flydde till Danmark, det vill sägs 8,5 procent av befolkningen. Totalt utskrev Sverige fram till år 1713 cirka 30 000 skånska pojkar till svenska armén. En stor del av dem tvångsförflyttades till svenska Baltikum. Samtidigt inkvarterades svenskar i de skånska byarna, där de uppmanades att gifta sig med skånska flickor och försöka överta gårdarna."

I Aftonbladet 15/1 2006 (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/utskrift/0,3258,762574,00.html) skriver han så här:

"När skåningarna insåg att motståndet var meningslöst flydde cirka 15 000 invånare, 8,5 procent av befolkningen, till Danmark. Över 30 000 skånska pojkar tvångsinskrevs i den svenska armén, åtskilliga placerades i Baltikum och kom aldrig hem. Samtidigt inkvarterades svenskar i de skånska byarna där de uppmanades att gifta sig med skånska flickor och överta gårdarna. Då kriget började hade Skåne 180 000 invånare, år 1718 var de 132 800, en minskning med 26 procent."

I Aftonbladet 14/1 2007 ( http://www.aftonbladet.se/vss/.....78,00.html) skriver han så här:

"Då det sista kriget om Skåne 1675 inleddes hade landskapet 180 000 invånare, år 1718 var de 132 800, en minskning med 26 procent. Cirka 15 000 flydde till Danmark, det vill säga 8,5 procent av befolkningen.
Totalt utskrev Sverige fram till 1713 cirka 30 000 skånska pojkar till den svenska armén. Många av dem tvångsförflyttades till Baltikum. Samtidigt inkvarterades svenskar i de skånska byarna, där de uppmanades att gifta sig med skånska flickor och försöka överta gårdarna."

Så nog har siffrorna, tokiga som de är, varit ute och valsat tidigare.

Anonym sa...

Låt mig bara korrigera en sak, för perioden 1620-99 borde jag ha sagt exempelvis "Älvsborg, Jönköping, Kronoberg", inte något annat.

Sedan en annan liten detalj rörande de siffror man svänger sig med. I Liljenbergs 30 000 deporterade män 1658-1713, vilka bildar hans "33 procent" ingår 12 000 för perioden 1658-1699. Jag är rätt säker på att den siffran är alldeles för hög, men låt oss anta att den är riktig. Perioden omfattar över 40 år och det handlar alltså om en rekrytering av under 300 män/år av en manlig befolkning som enligt Liljenberg i startögonblicket var 90 000. Jag är säker på att UNPO:s medlemmar skulle vara imponerade av den takten av "brutal etnisk rensning", speciellt om de var medvetna om att utskrivningar och komplettering av indelta förband förekom över hela det svenska riket.

Men givetvis låter det bättre om man inte nämner dylika "detaljer" eller att rekryteringarna 1700-1713 var intensiva över hela riket därför att Sverige befann sig i krig.

Anonym sa...

Bengt Nilsson, jag antar att ditt nästa korståg blir att misstänkliggöra siffran sex miljoner på antalet avrättade judar under Förintelsen.

Anonym sa...

Det var jag som var "anonym" ovan.

Malte Lewan sa...

Bra att du hittade dina felaktiga siffror eftersom Sveriges befolkning enligt Palm långt mer än fördubblades under perioden (70 procent ihopräknat). Medan Malmöhus läns befolkning i princip stod still. Det var låg befolkningstillväxt också i några andra län i och kring stridigheter på den svenska sidan, särskilt Kronoberg, men Älvsborg och Jönköping hade i alla fall en större ökning än både Malmöhus, Kristianstads och Hallands län. Blekinges befolkning ökade dock ordentligt (kanske grundandet av Karlskrona 1680 som huvudbas för den svenska flottan var en del av de nya 16 000 invånarna).

F ö handlar det du refererar till som en "uppsjö sakfel" om samma två kontroversiella uppgifter (befolkningstillväxt/deportation och så en re-run av favoritämnet dåtida järnridå eller inte över Sundet) i olika varianter som du på denna sida lyckas skriva 1326 ord om (så långt). Jag räknar med en eller två nya uppsatser i morgon...

Anonym sa...

Sveriges befolkning "långt mer än fördubblades" 1620-99?? Enligt Palms tabell på sidan 49 hade Sverige 1620 854 000 invånare och 1699 1 363 000. Det är väl ändå inte någon fördubbling?

Jag ska inte ha någon längre utläggning. Jag förstår ju nu att det helt medvetet saluförs felaktiga uppgifter för att dessa passar bättre än de riktiga, t.ex. när det gäller kontakterna med UNPO. Det är faktiskt ganska skrämmande att man känner till den forskning som gjort inom området under de senaste 60 åren och trots det håller gamla myter under armarna samtidigt som man vill ge sken av att representera "a substantial section of the People" i Skåne, Halland och Blekinge, som det står i UNPO:s stadgar. Det är nästan så att man skäms över att vara född och uppvuxen i Skåne om det är det bästa områdets representanter i UNPO förmår.

Till Jens Persson kan jag bara säga att du givetvis själv ser det horribla i den stötande jämförelse du gör. Ta de siffror som ges i t.ex. 333-årsboken och gör en egen uträkning. Jämför sedan med Villstrands undersökningar av ett par finska socknar så får du se vad hur mycket "brutal etnisk rensning" det blir. Jämförelser om "Förintelseförnekande" kan du spara till något mer passande sammanhang.

Anonym sa...

Läs och lär Malte

http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=28376&start=30

Anonym sa...

Det bästa exemplet på Hermans "brutala etniska rensning" kan vi faktiskt ta från Carl Gustaf Liljenbergs "Ett blad ur Skånelands riksdanska...", s. 103. Där berättas hur det 1673 och 1674 i Osby & Loshult totalt utskrevs 29 man. I en artikel av Astrid Sondén i Karolinska förbundets årsbok 1969, baserad på det ovanligt välbevarade källmaterialet för pastoratet, beräknas att folkmängden 1696 uppgick till ca 1 772 personer och 1716 till 1 906 personer. En låg uppskattning skulle väl vara att det 1673 fanns 1 500 personer i pastoratet. I så fall rekryterades i genomsnitt över de båda åren hela 1 % av befolkningen.

Se där en verkligt "brutal etnisk rensning" på det lokala planet. Det är inte undra på att det gjordes jämförelser med Förintelsen i ett tidigare inlägg, man ser verkligen likheterna...

Anonym sa...

Jag gjorde aldrig någon liknelse med Förintelsen. (Den hade helt annorlunda orsaker.) Det man snarare ska göra en liknelse med är situationen i Sovjet och hur denna supermakt hanterade perifera folkslag. Målet var ju inte att förinta dessa folkslag utan att på ett så effektivt sätt skapa en så stark militärmakt som möjligt och då var det ju inte silkesvantarna som gällde. Samma sak med svenska centralmakten och perifera folkslag som skånelänningar, guter, jämtar etc. Ja, egentligen så betraktades väl allt utanför Stockholms tullar bara som produktionsenheter för att optimera en så stark militärmakt som möjligt.

Anonym sa...

Jaså, var inte målet att förinta? Det kan man tro när man läser t.ex. SSF:s hemsida eller presentationen av "Scania" på UNPO:s hemsida.

De sidorna skulle behöva rensas och det ordentligt, de som skrivit de texterna måste ha missat det mesta som skrivits om Skånes historia under de sista decennierna. Tokerier staplas på varandra, är det inte 40-procentiga deportationer så är det järnridåer och handelsstopp eller regionala skånska parlament i drift till 1719 eller förbud mot import av danska böcker. Det är ibland så hårresande att man baxnar.

Jag kan rekommendera ett besök på http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=28376. Där håller vi just nu på att demontera tokerierna, en efter en, med ordentliga källhänvisningar. Senast behandlade vi en resenär som 1758 reste från Malmö till Köpenhamn utan att bli halshuggen eller satt på påle en enda gång... Däremot berättar han om den livliga trafiken mellan de båda städerna. Han nämner f.ö. inget om någon järnridå...

Kaptajn Friskytte sa...

Det vill altid förekomma en diskussion om hur omfattande det svenska förtrycket gentemot skåningarna har varit. Dock kan det inte härska någon tvekan om att ett sådant förtryck har förekommit och att detta har varit ganska så förskämmande. Mest skrämmande är det dock att förtrycket fortfarande existerar. Innskränkningarna i rätten att flagga med den skånska flaggan, förbudet mot att använda ursprungliga skånska ortnamn samt fasthållandet av rätten att pryda centrala torg med statyer av folkmördare med skånskt blod på sina händer är bara några exempel på detta.