söndag, oktober 01, 2006

Gränser och nya nordiska börslistan

Min enkla ideologi är att gränser i Europa aldrig i sig får utgöra några hinder i några sammanhang. För staterna är det relativt enkelt. De får inom EU alltså aldrig hindra förflyttningen av någon vara eller människa in i landet enbart med hänvisning till gränsen mellan två nationalstater. Narkotika ska t ex stoppas p g a innehav, inte p g a att det passerat en gräns. Alkoholkvoterna för införsel till Sverige måste avskaffas helt - så länge du inte kan peka på att det stora innehavet i sig skulle vara olagligt (det är det aldrig vad jag vet).

Det får inte finnas varken dokumentgränskontroll eller tull. Schengenavtalet gjorde slut på det första i Sverige, Danmark och de övriga (nordeuropeiska) länder som inte regelmässigt åberopar "särskilda omständigheter". Men tullen i Skåne består tyvärr, även för EU-ärenden. För två, tre år sen stod tullarna hotfullt i Malmö med stora hundar så fort man klev av Öresundståget. Det gör de inte längre. Men jag antar att det snarare är en fråga om tullens prioriteringar än ett principiellt-ideellt beslut. De finns väl på andra ställen nu.

Den socialdemokratiska regeringen ville i slutet på augusti "stoppa spelarnas möjligheter att betala via betalkort och att spärra de internationella spelbolagens adresser på nätet". Spelministern Bosse Ringholm uttalade sig (Sydsvenskan 2006-08-30). Det tillhör också det förbjudna i min värld: att hindra företeelser för att de befinner sig i ett annat EU-land. Det är en fråga om gränser igen.

Staten syndar på flera olika sätt, men det är inte det största problemet. Det största problemet är alla de övriga aktörer som sätter upp gränser i Europa. De fyra viktigaste problemen är i bred mening agerandet från telefonoperatörer, posten, banker och transportföretag (framför allt Öresundskonsortiet, men på ett lite annat plan också transportföretag som låter rabatter ta slut vid gränsen). Dessa fyra aktörstyper är specialister på att tillmäta gränser största tänkbara betydelse. Jag återkommer om detta. Jag ser ingen anledning att något av dessa gränshinder ska finnas i någon utsträckning. En nollvision på detta område som antingen uppfylls eller inte.

Relaterat till diskussionen ovan är de goda nyheterna att vi nu får billigare aktieköp i grannländerna (Sydsvenskan 2006-09-29). Imorgon, måndag, införs den nya nordiska börslistan. De flesta banker kommer nu att ta samma courtage för nordiska som för svenska aktier. Äntligen! Men alla banker och fondmäklare gör det inte. Handelsbanken, Kaupthing och HQ behåller särskilda courtagekostnader för internordiska affärer. Och det gör också min bank, lundabaserade Sparbanken Finn. Dags att byta?

Inga kommentarer: