Budget i två riktningar

Den nya regeringen presenterade sin budget idag. Jag har ännu inte fått grepp över dess regionala följder. Men vi har i alla fall fått lite information:

Det blir inget löfte om att bygga ut E22:an i budgeten. Sydsvenskan 2006-10-17 skriver i "Så påverkas Region Skåne av budgeten": "Att bygga ut E22 till motorväg genom Skåne är ett starkt önskemål från de skånska borgerliga politikerna. I statsbudgeten ställs inga löften ut för en sådan utbyggnad. Däremot sägs det att den nya regeringen kommer att verka för nya finansieringslösningar, exempelvis så kallad PPP."

Dessutom: "Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar regeringens förslag till att omvandla riktade statsbidrag till generella. Det gäller pengar till personalförstärkningar i förskolan och till kommunal vuxenutbildning. – Men vi är samtidigt förvånade över att man planerar nya riktade satsningar, bland annat inom psykiatrin, säger Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu."

Riktningen tycks alltså vara decentraliserad, men det går inte enbart åt det hållet, vilket är enormt dåligt. Det handlar trots allt om en regering i vilken centern ingår.

Skånsk kultur att inte tränga sig

Punkt SE har 2006-10-16 frågat sina läsare, bl a 1853 Malmöläsare, om köer. Det visade sig att Malmöborna är mer passiva i köer än övriga storstadsbor. Man varken hoppar mellan köer eller tränger sig. Resultatet av undersökningen är inte så enkelt att man är mer aggressiv desto större stad man bor i. T ex menar sig göteborgare tränga sig mest. Men en slutsats är att det är en del av den regionala kulturen här i Skåne att respektera köer i större utsträckning. Från artikeln "Vi hatar matkön" (av Jonas Andersson, Per Magnusson):

"Brukar du hoppa mellan köerna?
Malmöiter: 54 %
Göteborgare: 52 %
Stockholmare: 71 %

Brukar du tränga dig?
Malmöiter: 24 %
Göteborgare: 32 %
Stockholmare: 28 %"

I övrigt är kassakön den som Malmöborna tycker värst om. Alternativen var - i nu nämnd stressordning - kassakö, bilkö, Ikeakö, krogkö och toakö. I Stockholm är det tydligen tvärtom toakön som är värst.

Svensk kommunal beskattningsrätt en illusion?

Alla vi arbetande betalar höga sociala avgifter via arbetsgivaravgifterna på 32.28 %. Den största delen av min inkomstskatt går till kommunen. Som Lundabo går, av det som är kvar, 21.24 kr till kommunen och 10.39 kr till regionen (sammanlagt 31.84 kr). Jag betalar ingen statlig inkomstskatt. De flesta gör inte det. Däremot betalar vi moms på vanligtvis 25 % på varor vi konsumerar för lönen - som vi ju alltså redan skattat för.

Enorma summor går seledes bort i skatt. Vi ska ju inte addera procentsatserna rakt av eftersom de tas ut efter hand, men skattetrycket i Sverige anses ändå ligga kring 63 % (1 - 0.7 x 0.7. x 0.75). Det är därför som Maud Olofsson säger så här i "Höga skattetrycket största problemet” i Privata affärer 2006-08-25: "Vi jobbar mer än halva veckan innan vi får behålla några pengar. Roten till våra ekonomiska problem är skattetrycket". I gengäld har vi i Sverige fri sjukvård, fria universitetsstudier och studentbidrag. Saker som vi annars ändå hade tvingats bekosta på något sätt själva, genom försäkringar eller livslån.

I flera länder i Europa har kommunerna ingen egen skattebas. De tar inte upp skatter utan får pengarna tilldelade sig från staten. Kommun och region i Sverige får ändå en hel del av mina pengar genom direktskatter och det är ju bra eller? Men kommun plus region får inte mer än 21.6 procentenheter av det totala skattetrycket på 63 %. Man får en tredjedel. Två tredjedelar får staten.

Dessutom skriver Maud Olofsson så här i Min dröm för Sverige (2006, s 74): "Sanningen är att mellan 80 och 85 % av de pengar som kommunerna förfogar över redan är reglerade eller reserverade genom beslut som fattats på nationell nivå. Det kan gälla hur skolan organiseras, hur förskolan ska skötas eller hur socialbidragssystemet ska se ut."

Så vad återstår då? Jo, kommuner och regioner beslutar över ca 6 % av invånarnas egna skatter. Dags att förändra.

Skånska vildsvin blir älg på vägskyltar

Vildsvinet finns idag "mest i Östergötland, Sörmland och nordöstra Skåne. Åtminstone i Skåne finns det faktiskt fler vildsvin än älgar i skogen", enligt Miljöportalen. Nu har, enligt artikeln "Vildsvin blir älg på vägskyltar" i Svenska dagbladet 2006-10-04, vildsvinen blivit ett problem i Ölsboda utanför Degerfors i östra Skåne. De bökar upp trädgårdar, välter omkull soptunnor och utgör även en trafikfara.

Ölsbodaborna ville att Vägverket skulle sätta upp varningsskyltar, men det fanns bara skyltar med hjort, rådjur, ren, kor, får, häst och älg på. Så vad gjorde Vägverket? De satte upp älgskyltar.

Vägverket har ändå till sist börjat rita nya skyltar med vildsvin på. Heder åt dem. Men hela affären visar hur ett centraliserat verk inte är förberett på akuta regionala förhållanden. Och i hur många fall, i "less high-profile cases" som vi inte hör om, säger inte de statliga verken att ett lokalt eller regionalt fenomen inte innefattas i deras mall, kan man tro?

Utmärkt Säasä

Sällskapet Skånsk Samlings årmöte godkände i en första läsning 2006-09-09 att gå ihop med Föreningen Skånelands Framtid. På så sätt skapas den största regionalistiska föreningen i Skåneland. Nu i höst kom också senaste numret av årsboken Säasä ut.*) Jag tycker att det är ett extra bra nummer och vill gärna göra särskild reklam för några artiklar.

Först och främst finns det några tragiska ting att ta upp. Ann-Marit Tjörne Edonius och Peter Broberg är döda. De tillägnas fina artiklar i årsboken. Ann-Marit var dotter till Sällskapet Skånsk Samlings ledande man under så många år, Ernfrid Tjörne. Peter Broberg var arkitekt och många år aktiv i Stiftelsen Skånsk Samling. Två äldre, välskrivna artiklar av de båda finns med i Säasä.

Prästen Karl-Erik Weggerup, också mångårig medlem i Sällskapet Skånsk Samling, har med en artikel "Skånsk historia förpliktar". Det finns många andra intressanta artiklar, av Carl-Olof och Marianne Orsander, Björn Gyllix, Ove Dagneryd, Ann-Marie Berg, Ingegerd Emnell, Colibrine Sandström och Ingrid Dora Jarnbjer. Mina personliga favoriter är dock som vanligt Axel Perssons dialektdikter. Det är så få som skriver på dialekt idag. (Allan Nilsson skriver också i Skånska Dagbladet nu 2006.) Persson skriver på dialekten kring Glumslöv i (sydliga) Nordvästskåne, om jag inte minns fel. Här är ett smakprov från en av de tre dikterna:

De va kållt, de var mårrt, de var maren
å marken va knappt redit bar än.
Darr lao sjaskede drivor kring husen
å blegt gliste nabbogaors-ljusen
nårr han lista se hän imodd stallen
å fick fatt i spannen å pallen

Du kan köpa ett exemplar av årsboken efter kontakt med mig så förmedlar jag förfrågan vidare.

*) Enligt årsbokens eget förord: "Säasä var benämningen på utsäde i mellersta och norra Skåne. I söder och på Österlen hette det Såsä."

Kritik mot centraliserade älgjaktsbeslut

Jägareförbundet Skåne uppmanar länets jägare att helt ställa in älgjakten i år. Den skånska älgstammen är för liten och för klen, enligt förbundet. Det kan man läsa om i "Förbundet vill ställa in årets älgjakt" i Kristianstadsbladet 2006-09-14. Så svag är alltså tydligen tillgången i regionen på detta av de skånska turistbyråernas så omhuldade djur.

"Enligt länsstyrelsen är tilldelningen ungefär lika stor i år som i fjor. Myndigheten är helt styrd av de lagar som finns och inte av tillgången på djur [regionalt]. [...] För några år sedan beslöt länsstyrelsen [i Skåne] att tjurar med mellan fyra och åtta taggar skulle sparas. Men någon överklagade det till Naturvårdsverket [i Stockholm] och fick rätt."

Men det finns också kritik mot detta centraliserade system där situationen lokalt i Skåne inte beaktas. Så här stod det i Kristianstadsbladet 2006-06-20: "Jaktpolitiska frågor diskuterades på måndagen mellan Jägareförbundet Skåne och politiker från länet. De närvarande politikerna stod bakom förbundets synpunkter och menar att jaktpolitiska beslut måste kunna tas på lägre nivå än den nationella. Vi bör ge länsstyrelsen förtoendet att hantera jaktpolitiska frågor på regional nivå, säger Ronny Olander från socialdemokraterna."

Regeringsförklaringen tyst om Öresund

Regeringsförklaringen visade sig inte innehålla inte ett ord om Öresundsregionen. Det närmaste var att prata om "Norden och Östersjöregionen". Men till skillnad från Öresundsregionen/Skåne-Själland (utvecklingen vital för hela Sverige, menar jag) nämndes i alla fall Ukraina!

Det fanns heller inte något om federalism, regionalt självstyre, kommunalt självstyre i allmänhet, lokaldemokrati eller något liknande. Då användes ändå 6447 ord i regeringsförklaringen denna gång mot 2873 ord 2002. Ibland kan jag undra varför jag ens själv röstar på centern... (T o m regeringen Persson nämnde Öresundsregionens betydelse 1998, även om det varit tyst på det området i sju raka regeringsförklaringar efter det.*))

Det kanske inte är någon stor överraskning eftersom skuggbudgeten, valmanifestet och nu regeringsförklaringen följer ungefär samma spår. Och ok, ibland växer sådant här fram med tiden, när praktiska frågor ska lösas. Då kanske ett nytt annorlunda perspektiv börjar skönjas. Då ser man varifrån politikervirket är hämtat. Detta är dock en dålig start ur regionens synvinkel.

*) Regeringsförklaringen 1998-10-06: "Sveriges aktiva roll i Östersjöutvecklingen skall stärkas. Öresundsregionens sammanflätning, de unga demokratiernas utveckling och EU:s utvidgning innebär att vår del av Europa har förutsättningar att bli en av kontinentens mest dynamiska och starkaste tillväxtregioner. Genom ökad samverkan mellan näringsliv och politik skall vi ta vara på denna unika möjlighet." Ovanstående kunde vara en inspiration för den borgerliga regeringen.

Minister med stark regionalism i bagaget

Moderaten Tobias Billström från Malmö blir migrationsminister. Med tanke på den stora migrationen både inom Öresundsregionen och migrationen av invandrare från tredje land till Malmö, känns det vid första anblick rätt. Jag har gjort en liknande check av honom som av Cristina Humark Pehrsson:

1. Våren 2000 var Tobias Billström en av upphovsmännen bakom en motion om "en skånsk nationalhymn" i Region Skåne. I motionen framhålls vikten av "samlande faktorer och gemensamma nämnare" i utvecklingen av en sann, skånsk identitet. Många moderater i regionfullmäktige skrev under på förslaget. Nationalisterna i v och s tyckte det var skrattretande - till skillnad från idén att Sverige har en nationalsång då givetvis. ;-) Förslaget bordlades senare på obestämd framtid, trots att borgarna hade makten. (Kanske man inte ville stöta sig med Sydsvenskans PK-nationalistiska agenda.)

2. I "Ett skånskare Skåne" - del 3 i Sydsvenskan 2000-05-15 uttalade sig Billström: "Moderaten Tobias Billström ser framtida skatteklyftor mellan Skåne och övriga Sverige mer som en möjlighet än som ett hot. Jag tror nämligen att i så fall skulle vi kunna få en dominoeffekt. Vi kan få en förändring av hela Sverige om vi börjar i Skåne med förändrade skattesystem, säger Tobias Billström."

3. I ett nummer av MUF Skånes organ "Blå Bladet" i augusti 2001 presenterades de skånska MUF:are som kandiderade till riksdagen 2002. De fick svara på frågorna "Bör Skånes maktbefogenheter öka?" och "Bör nationalstaten på sikt avvecklas?" Det blev ganska negativa svar, ur en regionalists synvinkel, men en av de tre som svarade "ja" på båda frågorna var Tobias Billström.

4. I NST 2001-09-20 försvarade Billström som ledarskribent det skånska regionförsöket i "Med alla sina fel behövs Region Skåne!" Han skrev bl a: "Ingen annan stat i hela Europa, möjligen med undantag för Frankrike, är så centraliserad som Sverige. Det är inte bra. Det är ett bevis för att vi ännu inte förstått den potential som ligger i regionbegreppet, oavsett om det manifesteras i Skottland, Katalonien eller Bayern."

5. Billström har också försvarat det skånska självstyret. Han "skrev" förra året en motion (i stort sett dammade av en tre år äldre motion) med Peter Danielsson om "Regionalt självstyre i Skåne". De skrev bl a:

"Region Skåne är unikt i sällskapet av regioner i försöksverksamheten. Skåne är en tydligt geografiskt avgränsad region med gemensamma värderingar och kultur. Skånes position i södra Östersjön och i Öresundsregionen ökar dessutom behovet av ett regionalt organ som kan föra Skånes talan angående exempelvis integration över Sundet, infrastruktur, samarbeten och olika former av gränsproblematik. Till skillnad från landshövdingen företräder regionfullmäktige skåningarna mot omvärlden, exempelvis i kontakterna med länder i Skånes närområde såsom Danmark, Tyskland och Polen."

Billström och Danielsson vill givetvis ha kvar självstyret. De vill dessutom utöka det något: "Nästa steg är att utreda vilka fler uppgifter som kan flyttas från staten, främst länsstyrelsen, till Region Skåne. Det kan exempelvis handla om att öka Region Skånes inflytande över infrastruktursatsningar i Skåne, kultursatsningar, utbildning och andra frågor som anknyter till det regionala utvecklingsarbetet. Länsstyrelsen och landshövdingen bör på sikt kunna avvecklas helt."

6. Landshövdingämbetet fick en egen motion av samma killar några år tidigare, "Avskaffa landshövdingsämbetet i Skåne". Slutkläm: "Länsstyrelsen i Skåne kan därmed successivt avvecklas i sin nuvarande form." Så sent som i våras citerade Lars Stjernkvist i Skånskan 2006-02-06 Billqvist för att ha sagt att han tycker att landshövdingen är en slags tjänstemannarelik, oförenlig med ett modernt samhälle.

7. Jag tycker det definitivt blivit tystare från Billström i Öresundsfrågor och skånska frågor under de senaste åren. Förändringen kom när han blev riksdagsman. 2003 upphov han t o m sin röst i riksdagen och ville att kulturministern skulle gripa in och hindra att Skåne tog över ansvaret från Malmö för kulturbolagen, trots att Malmö och Skåne tycktes vara ganska överens (Sydsvenskan 2003-05-19). Billström hoppades alltså att staten skulle lägga sig i.

Som slutsats kan man säga att den "gamle Tobias Billström" vore sensationellt progressiv för Skåne som minister i en regering. Man undrar dock om han ändrat sig i gamla frågor och prioriteringar. Men trots allt ska det bli mycket intressant att se vad han kan bidra med i regeringen!

"Öresundsministern" motarbetade sänkta broavgifter

Ganska många personer under årens lopp, bl a en hel del borgerliga politiker, har pratat om att införa en riktig Öresundsminister. Jag hittar 1390 träffar på Google och de flesta tycks handla om folk som vill att posten instiftas. Nu kom borgarna till makten. Med inte blev det någon Öresundsminister, inte som fick det som huvudtitel i alla fall.

Den person som tidigare närmast var "Öresundsminister" var Berit Andnor, socialminister och “Nordenminister”. Av någon anledning fullföljer borgarna tanken på att Öresundsintegrationen har med sociala frågor att göra när man nu utser Cristina Husmark Pehrsson (m) till "socialförsäkringsminister med ansvar för Nordenfrågor" enligt Sydsvenskan 2006-10-06. "Det betyder att hon ska försöka lösa det strul många av Sundspendlarna upplever idag."

Så vem är Cristina Husmark Pehrsson? Jag tittar i mitt arkiv och ser att hon varit aktiv med Öresundsfrågor. Hon har alltså redan intresset vilket är enormt viktigt. Här är några saker:

1. Husmark Pehrsson kommer från Kågeröd i nordvästskåne (mellan Svalöv och Klippan). Och det märks politiskt. Hon har hörts väldigt mycket i debatten om eventuellt sänkta broavgifter. Hon vill inte sänka med en krona. Ett av de snällare exemplen hittar man i Riksdagsmotion 2002/03:T292, Öresundsregionen: "Biljettpriset över Öresundsbron skall enligt gällande avtal motsvara färjetaxorna mellan Helsingborg–Helsingör och det är viktigt att ingångna avtal kvarstår."

Hon har attackerat näringsminister Björn Rosengren för att "försök[a] dölja det statliga stödet till Öresundsbron" och menat att staten varit för generös mot sydvästskåningarna och bron: "ensidiga statliga subventioner [syftar på infrastrukturen fram till bron!] till bron sätter konkurrensen ur spel och [kan] därför drabba den viktiga färjeleden mellan Helsingborg och Helsingör" (Helsingborgs Dagblad 2001-03-05). Så det är hela den traditionella helsingborgska avundsjukan mot Sydvästskåne som går igång hos henne.

Hon har mer än en gång pratat om vikten av en HH-tunnel. Trevligt. En jag känner pressade henne på om det skulle vara en tåg- eller en tåg- och biltunnel och hon ville lyckligtvis inte utesluta det senare.

2. Husmark Pehrsson har flera gånger argumenterat för en liberalare alkoholpolitik. T ex: "I stället borde alkoholskatterna sänkas till dansk nivå. Omedelbart." (Helsingborgs Dagblad 2003-10-11).

3. I Riksdagsmotion 2002/03:N346, Skåne som tillväxtmotor lyckas hon tillsammans med Margareta Pålsson (m) visserligen prestera den underliga meningen "Danmark och Sverige är en [...] naturlig region" (om Öresundsregionen!). Men slutsatsen är i alla fall att de tycker det krävs "regionala särlösningar" för att uppnå "samverkan mellan grannländer och samtidigt göra det både enkelt och praktiskt för folk som bor och arbetar nära ett annat land". I förlagssammanfattningen säger de att de vill ha "regionala särlösningar och ett flexiblare regelverk utan att för den delen skapa rättsotrygghet". På så sätt blir detta en riktigt positiv motion i sammanfattning. Politiker som förespråkar "särlösningar" för regioner växer nämligen inte på trän.

4. Husmark Pehrsson tycks ha en öppen syn på skånsk identitet. Så här skrev hon i ett mail till en annan vän (2000-08-09): "Angående 'skånelänningar' och hur denna eventuella minoritet skall uppmärksammas diskuterades det [i ett fall] mycket ingående på den skånska moderata länsbänken. För min del kunde jag inte se att, trots många särdrag både historiskt sett men också språkligt, fanns något som jag kunde se skulle vara så kraftfullt avvikande att vi skåningar skulle skalle kunna kalla oss 'en minoritet'. Ungefär som min, Maltes, inställning.

Sammanfattning. Jag tror Cristina Husmark Pehrsson kan bli en bra Öresundsminister. Hon har framför allt visat att hon länge haft intresset. Det största problemet är förstås att hon så hårt debatterat för bibehållna broavgifter. Broavgifterna är det enskilt största problemet för Öresundsintegrationen och om hennes åsikt väger tungt här, så kan hon teoretiskt sett ställa till med lika mycket skada som nytta som minister. Men låt oss hoppas på det bästa!

Agera regionalt

Nu efter valet har jag bytt namn på min blogg från "Kryssa regionalt" till "Agera regionalt". Valet är ju över. Det kommer fler val och då kanske bloggen byter tillbaka. Det nya namnet "Agera regionalt" är inspirerat från valspråket på engelska: "Think Globally, Act Locally". Det användes ursprungligen för miljöfrågor, men kan ju användas för så mycket mer.

Jag har bytt ut "lokalt" mot "regionalt" helt enkelt eftersom det råkar vara mitt fokus och en alternativ, lite större tolkning av agerande-begreppet. Jag tycker om ordet "agera" eftersom det är kraftfullt. Jag tycker vi ska börja ta tag i de regionala frågorna med kraft snarare än att låta de bli frågor som politiker löser efter hand och ofta mer känner av vad som är PK än försöker skapa sig en filosofi och helhetsbild av situationen.

Devisen "Tänk globalt, agera lokalt" kan överhuvudtaget problematiseras. Jag har tidigare ofta vänt på den, dvs jag har menat att man ska börja tänka i den lilla referensramen, alltså inte tänka för stort. Sedan ska man genom resor, erfarenheter och aktioner agera i hela världen. Fast man i tanken behåller den lilla värld man kommer ifrån och den speciella värld som man råkar befinna sig i för stunden.

Men man kan alltså också fundera på det så att man agerar för ett bra liv och stark identitet/mångfald här i Skåne men med hela världen för ögonen. Vi hjälps alla åt i det lilla och hoppas det spiller över på det stora. Tolkningarna kan man göra som man vill med. Men valspråket är tankeväckande och kan i sig ge upphov till debatt.

Webbsajt på blandspråk

En ny Öresundssajt har sett dagens ljus: SygehusIndkøb Øresund. Det är ingen okontroversiell sajt ur min synvinkel. Nationalstatsflaggorna förekommer flera gånger på framsidan, fast man skulle trott att det hela bara handlade om Skåne och Själland. Men initiativtagarna har en intressant idé. De skriver: "Hvilket sprog? Vi vill främja integrationen redan på webbplatsen genom att blanda det svenska och danska språket."

Antagligen är det bara en undanflykt för att medarbetare som både är skåningar och själländare ska kunna skriva direkt utan att behöva översättas. Men det spelar ingen roll. Det blir helt rätt. Webbsajter som riktar sig till både skåningar och själländare borde i regel vara på blandspråk snarare än vara i två upplagor. Man bryter visserligen tabut om att folk ska skriva på "et godt dansk" eller "en god svenska", men det har fyra fördelar:

1. Det har som sagt ekonomisk-praktiska fördelar när alla medarbetare skriver på sitt eget språk. Och resurserna finns redan för att genomföra idén.
2. Det undgår att alienera skåningar och själländare från varandra eftersom de inte måste klicka in på olika sajter.
3. Det ger regionen en egen språklig identitet med ett blandspråk. Det är visserligen inte ett språk med några som helst regler. Här handlar det snarare om något så enkelt som att rubriken kan vara på danska och brödtexten på svenska. Men det är inte så illa det och det uppstår kanske fler och fler traditioner i det här med tiden.
4. En skriven form ger legitimitet till det talade blandspråk som redan nu är ganska vanligt bland människor som vistas ganska mycket i grannregionen.

Det ska också nämnas att det här inte är en helt ny idé. Ett ännu mer genomfört försök publicerades i juldagarna för knappt tre år sedan (2003-12-18). Det handlade då om Malmö och Köpenhamn som tillsammans presenterade det officiella dokumentet Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år 2004-2006. I det dokumentet är det bara ett fåtal ord på rad i samma språk innan byte.

Öresundspendlare betalar tre gånger mer

Ett "30-dagarskort" kostar med Storstockholms lokaltrafik 600 kr. Öresundkortet för 30 dagar har hittills kostat 1660 kr. Nu rapporterar NFO 2006-10-03 att priset från och med den 21 januari 2007 kommer att höjas till 1730 kronor. Men observera att Öresundskortet bara gäller Malmö–Köpenhamn. Pendlare från t ex Lund har inte bara problemet att tåget stannar i 10-15 min i Malmö, att man kan tvingas byta vagn och att vissa tåg helt enkelt inte är genomgående. Lundapendlarna betalar dessutom mycket mer än priserna ovan.

Det är inte rimligt att Öresundspendlare till/från Malmö betalar knappt tre gånger mer än stockholmspendlare och Lundabor mycket mer. Så vems är felet? Skånetrafiken har som myndighet tagit initiativet till höjningen denna gång. Samtidigt har Skånetrafiken varit tvungna att ta med i beräkningen de höga broavgifterna. Något är i vilket fall fel och det måste åtgärdas.

Götaland och rätten till sin historia

Ibland delas Sverige idag in i tre delar: Norrland, Svealand och Götaland. Om den sistnämnda beteckningen skriver Nationalencyklopedin (NE): "Ehuru historiskt oegentligt, kom även Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän att räknas dit."

Vi är vana vid att väderrapporterna varje dag sprider denna "historiskt oegentliga" beteckning bland bl a skånska hushåll. Men nu har också Intersport kommit att använda det i en reklamkampanj, troligen med syftning på väderrapporterna. Skylten till höger hittade jag i Malmö. Den är säkert "lokalanpassad" för oss "götalänningar". "Svealänningarna" får väl en motsvarande skylt.

Jag har förstått från olika texter att den geografiska expanderingen av "Götaland" var en del av en aktiv försvenskningspolitik på 1600-talet. Lunds universitet fick t ex av svenska statsmakten från början (1666) ett sigill med texten "Sigillum Universitatis Gothorum Carolinae" dvs "det götiska karolinska universitetets sigill". På bara sex år hade alltså den svenska staten i tanke och propaganda utökat "Götaland". I början på 1800-talet kom sedan det extremt nationalkonservativa Götiska Förbundet och expanderade användningen ytterligare.

NE fortsätter artikeln om "Götaland": "Termen Skåneland har föreslagits som beteckning för Skåne, Halland och Blekinge men har hittills inte vunnit allmän anslutning." Härav min avsiktsförklaring: jag arbetar för att termen Skåneland ska få just "allmän anslutning".

Varför? Tja, jag gillar historiskt korrekta namn framför historiskt inkorrekta namn, även om det handlar om förvanskade namn som nu fått flera hundra år på nacken. Felet är i sig en småsak, men det kostar i stort sett inget att få rätt på det igen. Dessutom har det blivit en känslomässig symbolfråga för skåningarnas rätt till sin egen historia.

Gränser och nya nordiska börslistan

Min enkla ideologi är att gränser i Europa aldrig i sig får utgöra några hinder i några sammanhang. För staterna är det relativt enkelt. De får inom EU alltså aldrig hindra förflyttningen av någon vara eller människa in i landet enbart med hänvisning till gränsen mellan två nationalstater. Narkotika ska t ex stoppas p g a innehav, inte p g a att det passerat en gräns. Alkoholkvoterna för införsel till Sverige måste avskaffas helt - så länge du inte kan peka på att det stora innehavet i sig skulle vara olagligt (det är det aldrig vad jag vet).

Det får inte finnas varken dokumentgränskontroll eller tull. Schengenavtalet gjorde slut på det första i Sverige, Danmark och de övriga (nordeuropeiska) länder som inte regelmässigt åberopar "särskilda omständigheter". Men tullen i Skåne består tyvärr, även för EU-ärenden. För två, tre år sen stod tullarna hotfullt i Malmö med stora hundar så fort man klev av Öresundståget. Det gör de inte längre. Men jag antar att det snarare är en fråga om tullens prioriteringar än ett principiellt-ideellt beslut. De finns väl på andra ställen nu.

Den socialdemokratiska regeringen ville i slutet på augusti "stoppa spelarnas möjligheter att betala via betalkort och att spärra de internationella spelbolagens adresser på nätet". Spelministern Bosse Ringholm uttalade sig (Sydsvenskan 2006-08-30). Det tillhör också det förbjudna i min värld: att hindra företeelser för att de befinner sig i ett annat EU-land. Det är en fråga om gränser igen.

Staten syndar på flera olika sätt, men det är inte det största problemet. Det största problemet är alla de övriga aktörer som sätter upp gränser i Europa. De fyra viktigaste problemen är i bred mening agerandet från telefonoperatörer, posten, banker och transportföretag (framför allt Öresundskonsortiet, men på ett lite annat plan också transportföretag som låter rabatter ta slut vid gränsen). Dessa fyra aktörstyper är specialister på att tillmäta gränser största tänkbara betydelse. Jag återkommer om detta. Jag ser ingen anledning att något av dessa gränshinder ska finnas i någon utsträckning. En nollvision på detta område som antingen uppfylls eller inte.

Relaterat till diskussionen ovan är de goda nyheterna att vi nu får billigare aktieköp i grannländerna (Sydsvenskan 2006-09-29). Imorgon, måndag, införs den nya nordiska börslistan. De flesta banker kommer nu att ta samma courtage för nordiska som för svenska aktier. Äntligen! Men alla banker och fondmäklare gör det inte. Handelsbanken, Kaupthing och HQ behåller särskilda courtagekostnader för internordiska affärer. Och det gör också min bank, lundabaserade Sparbanken Finn. Dags att byta?

Nordiska pridefestivaler och moralism

Pridefestivaler har blivit en del av marknadsföringen av europeiska städer. De är dessutom ett tecken på den tolerans som en stad har och som den kan vilja visa upp. Det hålls faktiskt inte så många i Norden. De fem huvudstäderna har förstås. Men också några andra städer. Umeå pride ägde rum 1 juli. Ett hundratal deltog i paraden. [Tillägg: och inte minst Göteborg har sin HBTQ-festival i maj/juni.] 30 juli-15 augusti fullkomligt översköljdes vi med reportage och förhandsartiklar i riksmedia om Stockholm Pride. Och visst, Stockholm Pride kan inte jämföras med de andra: 30 000 paraddeltagare och 350 000 åskådare!

En vecka efteråt, 12-20 augusti var det dags för Copenhagen Pride med beskedliga 600 deltagare men med 50 000 åskådare! Detta kunde synts mer i skånska tidningar. En månad senare hade vi 22-31 september Regnbågsfestivalen i Malmö. Igår, i själva paraden, var det trevliga 700 deltagare (men knappast lika många på gatorna som i Köpenhamn). [Tillägg: 2009 var det 900 deltagare i Regnbågsparaden. Och 70 000 firade Copenhagen Pride.]

Förutom att jag ser paraderna som uttryck för tolerans och frigörelse i allmänhet, hoppas jag bland hbt-grupperna finna allierade mot dagens sexuella nymoralism. Det kan gälla sexköpslagen, krav på porrfria hotell eller Näringslivets etiska råds (ERK) uttalanden om "könsdiskriminerande reklam". (Nu senast var det fullt påklädda individer av båda kön i samma situationer som fick kritik p g a de ansågs anspela på fel saker och, inte minst, satt i en säng; det har m a o gått över alla gränser.)

Regionval med tja

Centern gick fram 0.55 % i regionvalet till 5.89 %. Det är tyvärr en framryckning som är mindre än i både riket och i min kommun. Det gav inga fler mandat alls utan centern stannar på nio mandat. Men alliansen tycks ta över makten tillsammans med miljöpartiet! Mycket positivt! Vi får avvakta med centerposter i regionen. Så hur gick det i valet för mig personligen?

Tja, vad ska man säga. Jag fick 21 röster i regionvalets Mellankrets. Det blev en femtedels procent, tjugofem gånger för lite för personvalströskeln. Jag hamnade någonstans mitt i den undre halvan av centerkandidaterna, på 20:e plats av 27. Med tanke på att det var med nöd och näppe jag överhuvudtaget fick bli kandidat (tack Johan!), eftersom jag inte är så känd i centerpatiet ännu, så kan det tyckas ok. Röstetalet är betydligt fler än mina stackars sex röster i kommunvalet. (Jag har inte tänkt på det tidigare att jag kanske mest ansetts som regionvalskandidat - därav skillnaden antar jag!) Det är ett knappt tjugotal röstande som jag aldrig träffat som upptäckt mig och kryssat mig, förhoppningsvis för mina åsikter. Det uppskattar jag!

Samtidigt är jag och Annette Linander de enda med en blogg bland kandidaterna. Än en gång har jag haft en tydlig profil och ett antal träffar på min hemsida och alltså ändå tyvärr hamnat på detta antal lätträknade kryss. Jag kan också fått röster för att jag var längst ner; i ett så stort urval människor vet man aldrig vad sistaplatsen kan ha för symbolisk betydelse för en eller annan väljare som annars inte känner till mig. Då kunde man förväntat sig att jag skulle gjort bättre i från mig. Om det sistnämnda nu alltså betyder något...

Praktiskt taget alla har fått kring 15 kryss och uppåt. Jag vet inte vilken den vanligaste förklaringen är till detta. De flesta är gamla centerrävar. Kanske bygger man upp ett litet lokalt väljarnätverk med åren, bl a hos vänner och grannar. Och höstar in dessa obligatoriska kryss varje val, jag vet inte. Eller kanske kör fler av mina medkandidater än jag tror små äkta personvalskampanjer i det lilla, bara inte på Internet. Kanske är det en kombination.

Nåja, detta dryga tjog kryss är i alla fall något litet att ta fasta på i nästa försök, om det blir något. Till skillnad från kommunvalet känns det som en början till något som kan växa under framtida val. Man får börja i det lilla. Tack för er som röstade! Varje kryss uppskattades!

Skåne och framtiden i valbroschyrer

Nu efter valet har jag kollat igenom de valbroschyrer som jag fått hemskickat från olika partier. Det är intressant eftersom det är en väl avgränsad mängd valmaterial. Kristdemokraterna visar sig ha mest intresse för Skåne och framtidsvisionerna i regionen. Centern har minst av allianspartierna. Här är genomgången, parti för parti:

Moderaternas Lund-/Kävlinge-broschyr innehåller inget alls om Skåne och de regionala förutsättningarna/visionerna i grundtexten. Men enskilda riksdags-, region- och kommunkandidater uttalar sig. Och då är följande intressanta:

Christine Jönsson, 48 år, Lund, Riksdagen: "Jag vill stärka Skånes röst i riksdagen, jag vill lyssna och agera. Individen ska bestämma mer, politiker och byråkrater mindre. Mer integration i Öresundsregionen, sänk avgiften på Öresundsbron."

Branimir Knezevic, 32 år, Väster, Regionfullmäktige: "Region Skåne bör överta ansvaret för att skapa jobb i Skåne, vi kan Skånes förutsättningar bättre än regering och riksdag. Väg E22 ska bli motorväg och pågatågs- och öresundstrafiken bör utökas."

Christian Sonesson, 26 år, Staffanstorp, Regionfullmäktige, ungdomslistan: "I Staffanstorp har jag sedan åtta år kunnat vara med och påverka politiken på lokal nivå genom kommunfullmäktige. Det är viktigt att skåningarna får mer att säga till om i frågor som rör Skåne."

Kristdemokraternas Lundautskick handlar inte alls om Skåne. Däremot handlar riks- och Skåneutskicket en del om Skåne: "Ett Sverige med starka delar blir också en stark helhet. Skåne måste få utvecklas på egna villkor och Öresundsintegrationen fortsätta. Hot mot regionen, som exemplvis flygskatten, ska undanröjas. [...]

Ett starkt och självstyrande Skåne! Det skånska regionala självstyret skall permanentas och utvecklas. Självstyret är en viktig förutsättning för bättre tillväxt och ett ökat välstånd. Skåne måste får utvecklas utifrån sin speciella särart och sina speciella förutsättningar. Vi vill att Skåne får ett utökat ansvar för miljö-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken så att bästa möjliga förutsättningar skapas för en verklig regional utveckling."

Folkpartiets Lundautskick innehåller inget som Skåne, varken i huvudtext eller hos kandidater. Riksdagsman Ulf Nilsson har dock ett särskilt personvalsutskick, "Kom igen Skåne!", där det står: "Skåne och Öresundsregionen har en ljus framtid. Men då måste människors företagande släppas fram istället för att hållas tillbaka av skatter, gränskrångel och broavgifter." Men det är allt om Skåne från honom.

Centerns Skåne- och Lundautskick har inget att säga om Skåne heller egentligen. Inga-Kerstin Eriksson vill dock ha "Trafik som binder samman skåne" och prioriterar "utbyggnad av Europaväg 22, satsningar riksväg 108 och Söderåsbanan samt en väl fungerande kollektivtrafik". Centern har sammantaget minst i alliansen att säga om Skåne och framtiden. (Men då är det Ulf Nilsson som "räddar" folkpartiet.)

Socialdemokraternas (riks-?)utskick handlar bara om rikspolitiken. Socialdemokraternas Skåneutskick, "Skånska socialdemokraten", handlar mycket om Skåne ("Hela Skåne ska utvecklas" etc), men det är mest i beskrivande sammanhang. Det handlar om väldigt konkreta aktuella frågor inom sjukvård och kollektivtrafik. Uno Aldegren och Christine Axelsson är de som ligger närmast att säga något utvecklande eller något visionärt; fokuset på Skåne är det inget fel på . Men det händer inget ändå.

Miljöpartiets riks-, region- och Lundautskick handlar inte alls om Skåne på ett visionärt sätt. Skåne nämns överhuvudtaget fyra gånger. (Däremot pratar man om Stockholms bilköer.)

Vänsterpartiets riks- och Skåneutskick handlar bara om Skåne i beskrivande ord. På ett ställe ger man dock en lista på hur man vill förbättra kollektivtrafiken, mest genom en satsning på obskyra sträckor som de flesta inte tänkt på.

Demokratisk vänsters Lundautskick handlar inte alls om Skåne.

Staffan Bengtssons personvalskampanj för Feministiskt Initiativ tilll riksdagen handlar inte alls om Skåne.

Sverigedemokraternas riksutskick (det enda de gör, som sig bör) handlar inte alls om Skåne. Däremot tycker man det är viktigt att "låta Sverige förbli Sverige".

Skånes självständighetesparti citerar sitt Politiska program 2006 på insidan av kuvertet som de skickar ut. Det handlar mycket om Skåne av förklarliga skäl. De önskar "Skånes utropande till självständig stat" m m. Alla personer på fotot på utsidan av kuvertet har skånska flaggor som det står "FRIHET" på. Jag citerar inget mer. De fick inte ett enda mandat någonstans.

"Skånskheten" bakom sd:s framgång?

Regionalisternas största meningsmotståndare, sverigedemokraterna, gjorde ett riktigt bra val. (2010 kan jag nästan lova att vi har en blocköverskridande regering i Sverige, för då är sd i riksdagen, troligen som potentiell vågmästare.) För oss regionalister är det inte bara dåligt, för nu får vi en tydligare motpart i visionen om morgondagens samhälle. De nationalistiska åsikterna bland de breda lagren har kommit upp till ytan i ett tydligt fokus. Nu kan striden kan ta fart.

Debatten är dock fortfarande som ett barn. När våra meningsmotståndare går fram är det vi (!) regionalister som får sota. Det är den perfekta (men tillfälliga, hoppas jag) segern för sverigedemokraterna.

Nedanstående skribent har fått för sig att de som pratar om "skånskheten" är de som står bakom sverigedemokraternas framgångar. Det är ungefär som att säga att det är vänsterpartiets retorik som står bakom moderaternas framgångar. Det kan tyckas vara en total kortslutning hos én individ. Men det är tyvärr symptomatiskt för ett samhälle som tänker så genomgående nationalistiskt och saknar självransakelse till sådan grad, att t o m motsatsen, regionalismen, får klä skott för nationalismens misslyckanden och extrema yttringar. Insändaren i Helsingborgs Dagblad 2006-09-20:

Skam över Skåne
Att en hel massa skåningar ”kommer ut” som de idioter de är genom att rösta på sverige-”demokraterna” må vara hänt. Det är väl helt enkelt så att de har gått från lunchrumsrasism till aktiv rösthandling. Under 30 år i arbetslivet har jag hört sådant här från en rätt stor procent så gott som dagligen, så jag är inte förvånad. Det värsta är att ni som ofta talar så vitt och brett om skånskheten drar skam över en härlig landsända.
”Nu räcker det"

Lennart Prytz, anti-regionalist, går

En man som heter Mats Helmfrid (m), och tydligen är avgående moderatledaren Christine Jönssons närmaste man, ska leda Lund de närmaste fyra åren. Sydsvenskan refererar 23/9-06: "En 47-årig pragmatiker med lång erfarenhet av kommunpolitiken – men också en doldis med ganska litet lokalt nätverk."

Äntligen försvinner alltså Lennart Prytz (s) som kommunstyrelseordförande. Det har varit ett bekymmer att denne anti-regionalist fått företräda Lund under senaste valperioden (liksom tidigare). Det är inte så lätt att glömma hans artikel Identitet med unken luft på Aktuella frågor 2001-11-04. Så här läxade denne ursprungligen göteborgare upp skåningarna för några år sedan. Här är hans bild av skånsk politik 2001:

"Det pratas mycket om skånsk identitet. När Bron ger möjlighet till enklare kontakter söderut minskar intresset för vad som händer åt andra hållet. Fler vill bli allt friare från nationalstaten Sverige. Då odlas skånskheten. Regionpolitikerna på den borgerliga sidan med kristdemokraten Rolf Tufvesson och moderaten Carl Sonesson i täten tycker att den skånska identiteten skall vila på den rödgula fanan, på spettkakan och sillen, på en nykomponerad nationalhymn - moderaterna har ju motionerat om det till regionfullmäktige i april - och på det skånska språket som enligt Tufvesson är helt väsensskilt från svenskan. Med hjälp av myter om hur svenskarna utsatte skåningarna för 'etnisk rensning' någon gång för flera hundra år sedan, vill Tufvesson hetsa Skånes befolkning mot övriga Sverige."

Och detta leder honom fram till att varna skåningarna från att driva regionstanken för långt och att varna för "borgarnas skånska identitet".

Det är alltså positivt att se Prytz kliva ner från posten som kommunstyrelseordförande i min hemstad. Låt oss hoppas att nye Mats Helmfrid visar sig vara mer än ett par steg mer visionär.

Prytz lämnar kommunalrådsposten är de senaste nyheterna från Sydsvenskan 2006-10-18. Han tar alltså inte ens posten som oppositionsråd - det gör istället Anders Almgren, 38 - utan "tar en annan plats i laget" bl a som kommunfullmäktiges andre vice ordförande. Men han blir också gruppledare. Sydsvenskan: "Som sådan ska han bland annat coacha de unga nya socialdemokrater som tar plats i fullmäktige efter nyår."

Han kommer också att arbeta "med att utveckla den kommunala demokratin". Han kan "tänka sig att sitta i någon nämnd eller bolagsstyrelse. Han kommer också att fortsätta arbeta med sina hjärtefrågor i den regionala utvecklingsnämnden." Så nog kommer han att behålla inflytande - inte minst i frågor som, ur ett regionalistiskt perspektiv, borde vara olämpliga för honom.

Totalflopp i personvalet

Nu är alla röster räknade i Lunds kommunval och c fick fem mandat, vilket är en ökning med två. Det är mycket glädjande. Dessutom ingår naturligtvis c nu i en borgerlig majoritet i kommunen utan jobbiga vågmästare. Det är lite av ett drömscenarium för c i Lund!

När det gäller personvalet var det dock en total genomklappning för mig personligen. Jag fick sex (6!) röster i hela kommunen. Jag var en som röstade och jag känner tre av de andra! (Den som hade flest kryss, Lars Bergwall, hade i och för sig beskedliga 198.) Jag är på delad nästsista plats av centerns 22 kandidater. Jag var alltså långt från att uppfylla personröster för min 14:e listplats, en plats jag fått genom röster i det interna provvalet. Det är sant att jag inte förekom i tidningen en enda gång i valrörelsen. Jag prioriterade inte en personvalskampanj i media på så sätt. Jag var dessutom, av personliga skäl, tyst på bloggen två och en halv månader precis innan valet, vilket nog inte är det allra bästa.

Men jag är trots allt ensam om att ha en centerpartisk blogg av de 22 Lundakandidaterna. Alla har kunnat gå och se vad de röstar på och lära känna mig. Jag har skrivit om Lund. Jag trodde det skulle göra en hel del. Man stöter på min blogg genom länkar från flera håll och genom Google-sökningar på intresseord. Jag har inte jättefå träffar varken per vecka eller dag. Jag hade dessutom en särskild profil, som skiljer ut mig från mängden.

Jag är chockad över valresultatet, men måste nu tänka framåt. Jag har fått en första hård lektion i val och personval och får se vad jag kan göra av det. Ska jag fortsätta som partipolitiskt aktiv (regionalistisk bloggning kommer jag alltid fortsätta med!) så borde jag ha någon typ av politisk-strategisk mentor, som kan bena ut ett och annat. Man lär av livet. Men det är, ärligt talat, svårt att veta var jag ens ska börja nu tyvärr.

PS. Sammanräkningen av regionvalet är ännu inte klar.